Bernt talar med sin fru i Sverige via Skype

Morgonen började med snabba mailkontakter mellan USA –  Kongo –  Ryssland – Kongo – USA – Kongo. Bernts släkting Barbara boende i staten Washington ville stödja oss och såg att det bara fanns SEK och € i vårt betalsystem på vår webb. Trots det kan man använda sin egen valuta. Systemet räknar automatiskt om till SEK. Hon skickade frågan om det går att använda USD, kl 00.56. Jag vidarebefordrade frågan 06.28 till vår datasupport och sonen Aron som håller till i Moskva. Han gav svaret 06.59, vidarebefordran till USA  07.00 och slutligen bekräftelse från USA om mottagen information 07.05. Intressant med dagens teknik om snabb kommunikation. Är det fler som har frågor om vårt betalsystem skicka gärna en fråga till oss genom våra interaktiva bloggar eller ett mail. Adresserna finns på kontaktsidan här på webben.

Samuel och Muditu kom och hälsade på efter frukosten och ville prata om morgondagens resa till Nsanda. Muditu har sin odling där och vi ska titta på den. Vi tackade för lånet av Ungdomens Hus som vi använt i tre dagar men då sa de att huset är också vårt hus. Det var ju trevligt för oss att vi också är delägare i Ungdomens Hus. Huset fungerar bra så när som på strömmen som för det mesta lyser med sin frånvaro. Vi tog upp problemet och de lovade att de ska se till att vi får ström när vi är där. Första gången vi var där hade vi ström nästan hela tiden. Eftersom vi gärna använder dataprojektor behöver vi ström. I syfte att spara på utgifterna är den tydligen avstängd stora delar av dagen. På natten har de utebelysningen på för att avskräcka objudna gäster.

Dagen har Bernt och jag använt till att gå igenom entreprenörernas redovisningar och ekonomiska planering. När vi går igenom de inlämnade uppgifterna lär vi oss hela tiden hur vi ska lägga upp undervisningen. Vad som går bra och mindre bra. Det ser ut som att vi kan bevilja 75 % av de sökta lånen. Sju av tio ska syssla med handel. Det gäller apotek, livsmedel och diverse, kläder och skor, kött, fisk, kryddor och grönsaker, bildelar. Med den bilpark som finns här är nog behovet omätligt. En ska öppna syateljé och två ska utöka sina hönserier. Fyra av tio är kvinnor. Denna grupp hade 100 % mer kvinnor än den förra. Vi hoppas att andel kvinnor ska fortsatta öka. Det mesta tyder på att de är mer att lita på än män. Sparkassan i Luozi tog 10 % låneränta av män och 5 % av kvinnor, sannolikt en konsekvens av graden skötsamhet.

Vi håller på att byta bank. Yapeco har varit på Ecobank och lämnat in ansökan att öppna ett konto. Vi hoppas att denna bank ska ge oss bättre service och support än den tidigare. Våra medel är ibland otillräckliga. Denna bank verkar kunna ge lån till rimliga villkor. Banker här lånat ut pengar med en månadsränta på mellan 3 – 5 %. Årsräntan blir då 12 gånger månadsräntan, och korta avbetalningstider, det är då orimliga villkor.

I kväll upplevde vi det bästa regnet och åskan sedan i början på december. Nu hoppas alla på fortsättning. Flera förståsigpåare här påstår att det i nästa månad ska det komma rikligt med regn. Vi hoppas verkligen att de har rätt, annars står en torkkatastrof för dörren.

Nu gick strömmen så det får bli det sista i ficklampans sken. Hängande på en kongokvinna jag har stående på skrivbordet. Innan jag blev färdig kom strömmen tillbaka, tur för databatteriet var på upphällningen.

Samuel Nkailu kämpar med en stor sten utanför Ungdomens hus

Strax efter åtta var vi i Ungdomens hus för att sätta igång ett extra pass med entreprenörerna. Lärarna hade inte undervisat tillräckligt tydligt så det hade inte fallit på plats det här med ekonomisk planering. Idag tog vi det mycket tydligt, hur man bygger upp en budget och det bygget får inte bestå av siffror som man tagit ur luften. De måste ha verklighetsförankring.

Vi redde ut frågorna: Hur bygger man en budget? Vad är en budget? Och hur använder men en budget? När vi var färdiga efter 4 timmar så verkar det mesta fallit på plats. Nsumbu höll tacktal och sa bl a att det först idag hade klarnat för honom hur saker och ting förhöll sig. Det kändes ju bra för oss som arbetat med undervisningen, att det klarnat. De var betydligt lyckligare idag är i fredags då vi hade de personliga samtalen och vi slog sönder deras budgetbygge. En trodde t o m att han var helt diskvalificerad, en liten missuppfattning orsakad av språkförbistring. Lånen kommer de att få i nästa vecka om allt funkar som det ska göra.

Vi har också mött uppfattningen att lånet vi ger är så oerhört viktigt. Vi har tonat ner dess betydelse och gett dem följande liknelse.  Lånet kan man se som en startmotor i bilen. Den sätter igång motorn men det går inte att köra bilen med startmotorn. Körningen funkar endast när motorn arbetar och drar bilen framåt. Motorn är entreprenören själv. Vi har på olika sätt betonat att det är de själva som är den stora resursen. Om de själva förvaltar sitt lånade kapital på rätt sätt kan det ge vinst och det är de själva som är de stora vinnarna.

Under eftermiddan hade vi ett möte med skolchef, lärare och pastor i Baobab-kyrkan. Vi samtalade med dem om att ordna ett program i gymnasiet i entreprenörskap. Skolfolket tycket det var en mycket bra ide. Många ungdomar är igång med olika typer av affärer. Kunde de få en ekonomisk utbildning skulle de kunna bli duktiga entreprenörer. De kommer att utse en kommitté som kommer att arbeta med frågan och Yapeco blir kontakten mellan MSG och Baobab-gymnasiet. I deras primär- och sekundärskola har de omkring 700 elever.

Hemma hos Yapeco och Augustine

Söndagen inleder jag i skopduschen i vanlig ordning, endast rinnande vatten en enda dag hittills i duschen. Lisanga förfaller tyvärr, här behövs entreprenörer med vilja till förändring. När får de chansen att komma till? Idag hade vällingen blivit gröt med bistånd av Julienne, bra, som vi vill. Bernt fixade mjölken, han tar två portionspåsar i en mugg, suveränt, nästan lika god mjölk som en svensk ko producerar. Bernt växlar mellan vattenman, häromnatten och vid frukostarna, mjölkman.

Kl 9 kom Yapeco och hämtade oss till Baobab-kyrkan. Vi kom lite för tidigt och satte oss utanför i skuggan och väntade på vår tur. Första gudstjänsten höll på till 10 och var på franska. Gudstjänsten vi gick på var på kikongo. Församlingens ordf. Damas Ngula ledde gudstjänsten. Pastor Matthieu Diangitukulu skötte de pastorala uppgifterna. Bernt var dagens predikant, tolkad av Julienne. Han talade om att vi måste födas på nytt och tog sin utgångspunkt i texten om Nikodemus samtal med Jesus.  Vi måste tänka om och tänka nytt. Vi måste lämna de gamla tankemönster för att det ska kunna bli möjligt att skapa något nytt, vi måste lämna det som hindrar utveckling. Det blev på så vis en del entreprenörskap från predikstolen i Baobab idag. När kommer pånyttfödelsen i kyrka och samhälle? Brist på pengar är inte det största problemet. Det är oförmågan att tänka i nytt.

Den kongolesiska gudstjänsten innehåller många delar. Fem körer sjöng, Pastor Matthieu ledde förbönen och bad särskilt för de som kom fram och bestämt sig för att ge tionde till församlingen. Han tog också fram oss mondele och talade om vänförsamlingarnas betydelse och vad vi kan göra tillsammans i Blidsberg, Hökerum och Baobab, presenterade oss med hjälp av Yapeco som gjorde en grundlig utläggning om MSG. De flesta kände igen oss, tredje gudstjänsten vi deltar i förutom att vi för ett år sedan visade bilder på Sverige i vinterskrud. Tyvärr hann vi då inte avsluta den visningen innan strömmen försvann. Två par kom fram med sina barn för barnvälsignelse. Kollekten togs upp under sång och dans i tre korgar, en till behövande, en som kvinnorna lade sin kollekt i och en som männen lade sitt i. Många lade både i sin och till behövande.

Det var nattvard idag och även detta gående under sång och musik, värdigt, innehållsrikt och givande. Efter nattvarden fick vi mondele mottaga hälsningar från församlingen genom att alla ljudligt och glatt ställde sig upp och räckte upp båda händerna. Jag tackade för hälsningen med ”Tutondele” = ”stort tack” på kikongo och lovade att ta med mig hälsningen till Sverige. Som avslutning hälsade vi i hand på ett stort antal glada kongoleser och påföljt av fotografering.

Kl 13.30 tog Yapeco oss tillsammans med pastorn hem till sig i sin fyrhjulsdrivna Toyota-jeep. Något annat fordon är nästan otänkbart om man ska färdas med bil till Yapeco och Augustina. Hon bjöd på middag. Där mötte också Damas Ngula upp. Augustine bjöd på höna, fisk, maniok med olika anrättningar, ris, bönor, sakasaka. Till dessert fruktsallad av papaya, bananer och ananas.

Vid hemkomsten tog vi en efterlängtad middagslur och sedan datajobb, skriverier och förberedelser inför morgonens tilläggspass med entreprenörerna. När jag nu ska skicka den här bloggen har mitt stackars mobila bredband tagit slut igen, tredje gången. Har förmodligen skickat och tagit emot för mycket information. Här finns förmodligen begränsningar som jag inte riktigt har förstått mig på än. I ottan på måndagen gick bredbandet igen, hade ångrat sig under tiden jag tillbringat under myggnätet.

Barnen på Lisanga

Idag har varit en lugn dag. På förmiddan var vi hemma här på Lisanga och hade lite datagenomgång och funderade på måndagens fortbildning av entreprenörer. Vi funderade på hur man lär kongolesen hur viktigt det är med ekonomisk planering. Utgångspunkter för en budget och hur den används som ett styrinstrument. Vi får se om vi lyckas.

Kl 15 kom Yapeco och hämtade oss till Baobab-kyrkan för ett möte med den Globala gruppen. De nye pastorn heter Matthieu Diangitukulu. Han inledde med bön och hälsade oss välkomna. Han kommer från Luozi och varit chef för CEC-kyrkans skolor i 20 år, övriga var församlingens ordförande Damas Ngula, Yapeco, Samuel, Pierre och Mois, vidare Bernt som observatör som han själv presenterade sig som, Julienne vår tolk och jag.

Jag lade fram det vi pratat om i Hökerum – Blidsbergs Globala grupp: En gemensam bönelista med respektive församlingars böneämnen, listan får jag med mig. Att läsa NT på ett år tyckte de var en bra ide, de vill börja den 1 mars. Jag delade ut bibelläsningsplanen. Det är bara att sätta igång i Hökerum och Blidsberg med rekrytering av intresserade. De tar fram intresserade och meddelar mig tills vi lämnar Matadi på torsdag. Gemensamma projekt som svenskar och kongoleser kan göra tillsammans, möjligheterna undersöks. Facebook-gruppen är intressant och de som har dator vill ansluta sig. Gemensamt språk, engelska, är också intressant och är nödvändigt om vårt samarbete ska utvecklas. Matthieu påpekade att engelskan är nödvändig även för andra internationella kontakter. Av intresset att döma blir det nog en kurs i engelska i Baobab-kyrkan. När vi gått igenom våra frågor drack vi Coca-Cola och Fanta och som tilltugg rostade och kokta jordnötter oskalade. Kongoleserna skalar jordnötter med en våldsam hastighet, när jag skalat en nöt hade de skalat tio. Julienne avslutade med bön. När kongoleserna ber är det inga kortvarianter. De har alltid mycket att ta upp med vår Herre.

Just nu är det ful fart i Dagrummet i Presidentvillan. Bernt förbereder sin medverkan i morgondagens gudstjänst, presidenten Edi Diafuanakana sitter och skriver på sin dator, Axel Biongo, pastor och entreprenör kom in och bidrar med prat och skratt. Julienne sitter och skriver på sin dator och kyrkans ekonomichef sitter och ser på TV och jag skriver de här raderna.

Temperaturen har idag varit måttlig, runt 25 grader. Skönt för mondele. Mycket molnigt, det ser ut som det skulle kunna börja regna, men tyvärr uteblir det.  Torkan är kännbar och kommer säkert att få konsekvenser i livsmedelbrist.

Igår kväll gick jag och la mig före Bernt, en ovanlighet. Halvsovandes hörde jag konstiga släpljud utanför min dörr. Idag fick jag förklaringen. Bernt är en fixare och med sin silvertejp lagade han påfyllningsslangen till tunnan i badrummet. Detta ökade effektiviteten av påfyllningen med 60 % och förkortade påfyllningstiden lika mycket. När lagningen var gjord gick Bernt för att skriva protokoll och glömde bort sin effekthöjande åtgärd. Vi midnatt skulle han gå till sängs och blev varse sin glömska. Tunnan var full för länge sedan med översvämning i badrum, korridor och i den sovande missionsföreståndarens Edi Diafuanakanas rum. Bernt vågade inte knacka på hos honom i respekt för överheten. Han fick ett fasligt sjå att med skrapa fösa in vattnet i badrummet och lyfta upp det till golvbrunnen i duschkaret. När han sedan håller på att lägga sig hör han hur presidenten vaknar och får se sin säng badandes i vatten. Han också upp och får med gummiskrapa vattnet ut ur rummet och in i badrummet.  På morgonen var det Bernt som förklarade vilken god avsikt han hade och bad presidenten 1000 gånger om ursäkt för denna olycka. Som tur är, är presidenten en förlåtande person och den goda relationen kunde snabbt återupprättas. Goda avsikter och gärningar blir ibland galet. Tveksamt om Bernt får förnyat inresetillstånd till Kongo efter denna fadäs.

Efter uppstigningen tog jag den dagliga duschen som är en nödvändighet i det här varma klimatet, idag också med en liten överraskning, rinnande vatten. Sedan förberedelser inför dagens uppgifter, därpå frukost bestående av missonärsvälling, tunn havregrynsgröt med skivad banan och torrmjölk i vatten.

Dagen var planerad för individuella samtal som vi började kl 9. Vi lyckades klara av alla tio entreprenörerna och kl 18.30 gick den sista hem. Ekonomisk planering med budget är nog svårare än vi trodde, eller så är lärarna av dålig kvalitet. De är säkert inte behöriga, men de har lång erfarenhet. Vi kommer att lägga in ett extra pass på måndag förmiddag, en dag med lite tid över.

På Ecobanks kontor, Matadi

På eftermiddan åkte vi till Ecobank, en afrikansk bank spridd över många länder i Afrika, med nystartat kontor i Matadi. Vi fick ett gott mottagande av bankens VD och hans närmaste män. Vi är inte nöjda med den bankkontakt vi har idag. Vi har stort behov av en bra bankkontakt. När våra kapitaltillgångar inte räcker till hoppas vi på en bra lokal bank. Vi tror att denna bank kan bli en tillgång för vår verksamhet.

Samuel gratulerar Bernt

Dagen började med vatten i duschen för första gången här i Matadi sedan vi kom i måndags. Skönt slippa att manuellt sköta vattentransporten upp över huvet med skopa eller hink. Händerna är fria att ägna sig åt rengöringsarbete. Dagen fortsatte med förberedelser för dagens möte med Januari 11 gruppen, en hel del papper körde jag ut på min medhavda printer.

Strax före 9 infann vi oss i Ungdomens Hus. Jag riggade upp dator och projektor i hopp om att det skulle komma ström, men tyvärr höll den sig borta under hela tiden. Vi höll idag på fem timmar. Hela gruppen kom punktligt, så när på en. Vi gav dem beröm för punktlighet. Den vanan är vanligtvis inte kongoleserna särskilt stor vän av, men glädjande nog finns undantag. Yapeco gjorde en kort inledning och bad om Guds välsignelse. Vi började dagen med genomgång av våra 30 punkter. Den biten tog Julienne så slapp de konstiga svenska ljud. Plötsligt blev Julienne överröstad av ett gäng högljutt argumenterande herrar i grannskapet, beroende på att alla fönster är öppna hördes deras verbala framställning. Yapeco gjorde en brandkårsutryckning och lugnade ner konversationen. Han gjorde det så effektivt att det blev knäpptyst.

Så fortsatte vi med att gratulera Bernt. Han som alla vi andra fyller han år en dag varje år och den dagen råkade infalla idag. Aldrig tidigare i sitt 69-åriga liv har han blivit uppvaktad med en hyllningssång på kikongo och på det fick vi ta också en svensk variant och fyrfaldigt hurra! Inte nog med detta så kom Samuel Nkailu in med en hibiskusblomma, växande utanför knuten, och framförde högtidliga gratulationer.

Åter till dagens ämne med att gå igenom vårt bokföringssystem. Det ingår nu i vårt nya upplägg att redovisa bokföringen varje månad. Allt för att inpränta hur viktigt det är ha koll på läget. Alla affärshändelser skall dokumenteras för att komma underfund med vad som är bra respektive dåligt i verksamheten.  Dokumentationen bildar också en värdefull historik. Vi fortsatte med samtal om budget och poängterade att den är ett styrinstrument. Den här delen skulle vi haft dator och projektor till hjälp, men det gick om intet som saker och ting gör ibland i Kongo. Här gäller att göra det bästa av det man har.

Lite utanför ämnet gjorde jag en liten demonstration med Skype och ringde min fru Kerstin, dottern Hanna var också hemma. Så här lätt kan man samtala med människor världen över och t o m se varandra, utan samtalskostnad.

Idag skulle kristna från alla kyrkor i hela Demokratiska Republiken Kongo demonstrerat mot valet som hölls den 26 november. De ville protestera mot valresultatet. Katolska kyrkan var initiativtagare och de hade 30000 valobservatörer engagerade i valet. Kyrkorna fick inte tillstånd. De är en kraft att räkna med.

Vi har idag också besökt ProCredit Bank i Matadi och hade ett bra samtal med bankens VD. Vi fortsätter att samtala med en annan bank imorgon. Vi måste ha en bra bankkontakt som även kan stötta våra entreprenörer.

Samuel tar en paus tillsammans med Muditu and Julienne

Dagen började traditionsenligt med morgonbestyren bestående av skopdusch, avlägsning av utstickande skäggstrån och havregrynsvälling. I beställningen har vi angett gröt men det har hittills blivit välling, antingen har de ont om havregryn eller så är gröt ett okänt fenomen på Restaurang Lisanga i Matadi. Vi har inte forskat i orsaken. Vi accepterar vällingen och blandar den med skivad banan och torrmjölk utblandat i vatten. Riktigt bra morronmål som våra magar mår bra av. Sedan fyller vi på en hel del vatten i systemet, kroppsfunktionerna arbetar bättre med riklig vattentillgång. Påfyllning sker vid varje måltid.

Kl 09 var vi i Ungdomens hus för att ha en genomgång med Demba-gruppen som är den ena halvan av 10 oktober-gruppen. Demba är ordförande i sin grupp. Han är den som sköter sina avbetalningar på ett föredömligt sätt, har hela tiden legat före planen med sina betalningar. Tyvärr kom bara Demba. Pierre fick inte ledigt från ett jobb som han tagit på en mjölfabrik och Philippe visste vi faktiskt sen i går att han inte kom, då vi besökte hans handelsplats. Han svärmor hade dött och det var begravning idag. Marie France blev förflyttad och med henne hade vi ett möte i Kinshasa.  Vi avtalade ny tidpunkt för Pierre till 16.30 men nu är klockan 18 och än har vi inte sett röken av honom. Demba har kommit och vi väntar tålmodigt. Så är det i Kongo, man har tid och klockan är man inte så mycket påverkad av. I alla fall har vi haft ett bra samtal med Demba, han känner ansvar för sin grupp och är en pålitlig person. KL 18.15 ger vi upp och vi tar avsked med ”au revoir”.

På vägen hem kom Pierre och vi kunde ha vårt möte i presidentvillan. Det som skulle varit klart kl 15 för båda grupperna blev istället 19.30. En seg dag med andra ord. Förberedelserna blir sämre för nästa dag och med risk för nattarbete.

Tillbaka till andra gruppen som var planerad till kl 13. Vår middag blev inte serverad innan 13. De hade haft sammanträden som förskjutit middagstiden. 13.30 var vi på plats i Ungdomens Hus. De som kommit var Axel Biongo och Muditu. Muditu var lite irriterad att vi inte var i tid. Ok, befogat. Resten kom kl 14 och 15. Då först kunde vi börja. Vi gick igenom hur betalningarna låg till, en del goda betalare, en del sämre. Vi gjorde det tydligt vad som händer om någon inte betalar. Alla tycktes vara medvetna av konsekvenserna av obetalda avbetalningar. Jean Pierre tyckte vi använde piska men tyckte också att det var helt riktigt. Vi talade också öppet vilka svagheter och styrkor som kongoleser och svenskar har. Kongolesens svaghet är svårigheten att planera långsiktigt och svenskarna behöver den spontanitet och glädje som kongoleserna ofta ger yttryck för. Vi var överens om att lite bytesaffärer skulle vara bra för både Kongo och Sverige.  Sammantaget hade vi ett gott samtal och vi var överens om att det behövs både piska och morot när man arbetar med entreprenadskap.

Samuel Nkailu, vår gode vän, är trogen Ungdomens Hus. Han var där en timma före oss. Under tiden vi höll på med grupperna arbetade Samuel med att flytta sten med skottkärra. Han gick barfota i stenen, måste vara utrustad med tjocka fotsulor. Samuel arbetade som mest när det var som varmast, i solen 40 gr. Man blev matt bara man såg honom.

Bernt och Yngve kontrollerar motorn

Idag vaknade vi på Lisanga, CEC:s gästhem, i Matadi.  Det är många gäster här just nu så vi fick ett rum bredvid restaurangen tillfälligt. I kväll flyttade vi sedan in i Presidentvillan. Namnet ger väl sken av att huset är något alldeles extra, men så är inte fallet, men vi är nöjda. Här har jag också ett kontorsutrymme vilket är helt nödvändigt för allt kontorsarbete. Vi dokumenterar alla överenskommelser därav en hel del skriveriarbete.

Den här dagen var viken för studiebesök hos den första gruppen entreprenörer vi arbetade med. Studiebesöken är också ett led i vår uppföljning. Vi började hos Avel Biongo. Han investerade i 120 kycklingar. De är nu i full gång och värper mellan 90 – 105 ägg per dag. Axel berättar att han har två problem. Hönsfodret har gått upp med 60 % och äggpriserna är inte vad han önskar. Tyvärr kommer det in ägg från andra länder och de är billiga. Men importen kommer att stoppas enligt Axel till glädje för hönsfarmarna. Två hönor hade dött och en värpte inte. Han har planer att köpa nya kycklingar så att det blir föryngring. Vi mötte i stort sett en nöjd hönsägare.

Nästa besök gjorde vi hos Demba. Han har butik med diverse varor. Hans butik finns i ett område med butiker i massor, man ser alla typer av försäljning så långt ögat kan se. Det är en speciell upplevelse att besöka en marknad i Kongo. Det är en lukt och stämning som är alldeles enastående. Demba gör långa dagar, öppnar vid 8-tiden och stänger kl 23, ibland har han hjälp av sin fru och sina barn. Han säljer för mellan  20 – 40 000 kongofranc  per dag vilket motsvarar ca 20 –  45 US dollar. Han gör ett pålägg på 20 %. Han tycker att affärerna går bra.

Nästa företagare är Jean Pierre. Han är jurist och lärare men vill också vara entreprenör. Han har en anläggningsbil för transporter till väg- och husbyggen. Bilen är nu i slutskedet av motorbyte och övriga reparationer och bilen ska vara igång i nästa månad. Jeans chaufför kom och startade motorn och den verkade fungera väl.

Näste man var Philippe Nlandu. Hans ide var först att ha hönor och grisar eftersom han har en liten gård. Djuren drabbades av någon sjukdom så han blev tvungen att sluta med djur. Han handlar nu med cement från fabriken i Lukala, ligger utanför Kimpese. 12 ton hade han i lager. Han säljer i snitt 10 säckar per dag. Inköpspriset är 12 US dollar per säck och han gör ett pålägg på 1 US dollar.

Nästa företagare är en kvinna, Augustine. Hon har hönseri och har 735 hönor. Tyvärr har hon drabbats av hönstjuvar, de har tagit 200 hönor. Hönorna värper 620 – 630 ägg per dag. Augustine säljer sina ägg till restauranger, uppköpare och affärer. Hon har också drabbats av höjda foderkostnader men hon tänker tillverka foder själv. Dels kan hon få bättre och billigare foder genom egen tillverkning. Hönorna äter 125 kg foder per dag. När hönorna är 18 månader slaktas de. Augustine förnyar också beståndet med kycklingar med jämna mellanrum. När vi sett på hönseriet blev vi bjudna på en Coca-Cola. Det satt gott med en Cola i den kongolesiska värmen.

Siste man ut var Muditu. Våra mellanhavanden med honom har inte fungerat helt bra. Vi hade en bra genomgång och vi kom fram till en godtagbar lösning. Ett bekymmer för våra entreprenörer är skatt på alla varor man köper. I Sverige heter den ”mervärdesskatt” och här förkortas den TVA. Skatten är sedan några månader införd och är 16 %.

Skalar jordnötter till sådd på Nsanda

Vårt uppvaknande skedde idag under mer ordnade former är förra gången vi sov över i detta hus. Då var det en tupp som tog sina natt- och morgonpromenader utanför vårt fönster och gol på högsta volym. För det illdådet blev han arresterad under denna natt. Han gjorde sig skyldig till förargelseväckande beteende och det blir arresten här i Kongo. Gäller även tuppar.

Efter frukosten samtalade vi en stund med vårt värdpar Nganga och Therese  om det hotellbygge med restaurang som de höll på att bygga. De är människor som har stort engagemang i både samhälle och sin kyrka. De är alltså ganska nyligen pensionerade från ledande befattningar på cementindustrin utanför Kimpese.

Yapeco och Nganga åkte in till centrum och bokade en taxi. Han kom till vår bostad med sin Mitsubishi skåpmodell. Vi packade och kl 11 lämnade vi Kimpese och det bar av mot Matadi. Vår chaufför Mbomba körde lugnt och säkert. Kl 13.30 var vi framme i Matadi. Här mötte vi Curt Olofsons grupp på fem personer. Eftersom det är fullt i gästhusen sover vi tillfälligt bredvid restaurangen här på Lisanga.

Efter middagen detaljplanerade vi de nästan två veckor vi stannar här. Vi kommer att ägna mycket tid till uppföljning, men också vidareutbildning. Vi planerade att träffa guvernören, men p g a flygolyckan i Bukavu har han fått resa härifrån. Vi får se om han kommer tillbaka medan vi är här.

Samuel Nkailu kom och hälsade oss välkomna. Vi pratade en stund om vad som händer i Ungdomens Hus. De har sykurs för 5 flickor och använder de tre symaskiner de fick i invigningsgåva. De har 4 pojkgrupper om 15 i var grupp. Varje grupp har fått en fotboll och sparkar fotboll varannan vecka. Luthelo Muller, son till ordf. i Ungdomens Hus, Matila, har haft politiska möten. Han och två till från Matadi har blivit invalda till Parlamentet i Kinshasa. Samuel har också samlingar för pastorsbarnen i Matadi och även för pastorer. De planerar nu att ha möten för församlingsledare med inriktning på sång och musik. Vi kommer också att använda Ungdomens Hus i vår entreprenadutbildning. De håller också på att ordna ett undertak. Där har MSG ett åtagande, ett löfte från invigningen, att stå för materialet.

Happy children got Fanta and Coca-Cola

Idag steg jag upp 05.30. Bernt sov en timma längre och generellt brukar han sova mer än jag. Han har en mer utvecklad sovförmåga än jag har, eller renare samvete. Som överallt här i Kongo var luozitupparna också igång med sitt morronpass, av ljudstyrkan att döma kan man tro att kongoleserna har mer tuppar än hönor. Men det är nog inom hönsvärlden som i den mänskliga världen att han-delen är ofta mer högljudd än hon-delen och då behövs det inte så många för att bli dominerande. Inom hönsvärlden är det ju hönan som får något gjort och som vi har glädje av. I mångt är det också kvinnorna här i Kongo som drar det tyngsta lasset och får något gjort. I övrigt förflöt morronsysslorna planenligt med skopdusch och havregrynsgröt, som idag serverades kl 07.00. Idag reste vi till Kimpese.

Vi hade gjort upp med Daniel Bimpe att han skulle komma kl 07.00. Själv skulle han resa till sin fabrik på vägen till Kinshasa och vi skulle åka med honom till Kimpese. Han hade också gett oss den goda nyheten att resan skulle han bjuda på. Hans fru Anny hade deltagit i vår entreprenadutbildning och hade nog fått en del nyttigt och nu fick vi en gentjänst. Han fick byta några däck på morronen, därav ringde han om förseningar. Kl 09 lämnade vi Luozi. Under tiden vi väntade på Daniel hade Robert Diyabanza kommit och vi fick ett intressant samtal med honom om hans fina anläggning, som jag skrev om i går. Vi pratade om hur anläggningen kan fortsätta och bestå in i framtiden för att ge levebröd åt många kongoleser. Det som Robert har gjort får inte gå till spillo. Vi erbjöd Robert att hjälpa till här att hitta möjligheter.

Daniel har en stor jeep. Men det blev en del pyssel innan allt pick och pack blev lastat, en väska hamnade på taket. Därutöver var vi sex personer. Det blev tre fram och lika många bak. Det blev en vällastad jeep. Vi kom med på första färjan för dagen. De körde med den gamla färjan, lite skraltig men den funkar, alla kom välbehållna över de 4 km för att korsa Kongofloden. Färjan blev också vällastad av två bilar och säkert ett hundratal passagerare. Många kvinnor kom med stora korgar med bröd på huvudet de bakat på morgonen och skulle sälja i Kimbemba, byn på andra sidan floden. Andra hade grönsaker och en kille hade en levande gris som han bar över axlarna.

När vi kom över till Kimbemba stod våra kompisar där med sin engelsklärare Alain. De som i juni förra året fick engelska biblar av oss. Vi träffade dem också när vi reste till Luozi. Vi hade sagt till dem tidigare att de får skriva ner om de har några önskningar. Idag fick vi ett trevligt brev med önskelistan.

Kl 10 begynte vi färden söder om floden. Efter 20 km stannade bilen. Det visade sig att en kilrem som drev en hydraulpump i motorn gått av. Det blev tvärstopp. En kongoles har alltid med sig verktyg och reservdelar, allting kan hända. Daniel plockade fram, tror jag, 20 olika remmar men ingen passade. Han ringde hem till Luozi och de lovade skicka en kurir. Efter en timma kom det en stor vit Ford-jeep och stannade efter oss. En trevlig herre kom och kollade vad som hänt. Daniel beklagade läget. Eddy, som mannen hette, gick tillbaka till sin bil och fixade plats åt Yapeco, Julienne, Bernt och mig. Vi fortsatte så färden med Eddy i sin Ford med luftkonditionering. Han var en trevlig kongolesisk bekantskap. Vi delade erfarenheter och det visade sig att han hade bott i Tyskland i 30 år. Kl 14.30 var vi framme i Kimpese och efter två timmar kom Daniel med våra väskor.

Här i Kimpese är vi väl omhändertagna av Nganga Diamfunisa med fru Thresia. Till middag åt vi get och kyckling, ris och maniok.  De har luftkonditionering och alla husliga bekvämligheter. Vi stannar här över natten och fortsätter i morgon till Matadi.