Happy children got Fanta and Coca-Cola

Idag steg jag upp 05.30. Bernt sov en timma längre och generellt brukar han sova mer än jag. Han har en mer utvecklad sovförmåga än jag har, eller renare samvete. Som överallt här i Kongo var luozitupparna också igång med sitt morronpass, av ljudstyrkan att döma kan man tro att kongoleserna har mer tuppar än hönor. Men det är nog inom hönsvärlden som i den mänskliga världen att han-delen är ofta mer högljudd än hon-delen och då behövs det inte så många för att bli dominerande. Inom hönsvärlden är det ju hönan som får något gjort och som vi har glädje av. I mångt är det också kvinnorna här i Kongo som drar det tyngsta lasset och får något gjort. I övrigt förflöt morronsysslorna planenligt med skopdusch och havregrynsgröt, som idag serverades kl 07.00. Idag reste vi till Kimpese.

Vi hade gjort upp med Daniel Bimpe att han skulle komma kl 07.00. Själv skulle han resa till sin fabrik på vägen till Kinshasa och vi skulle åka med honom till Kimpese. Han hade också gett oss den goda nyheten att resan skulle han bjuda på. Hans fru Anny hade deltagit i vår entreprenadutbildning och hade nog fått en del nyttigt och nu fick vi en gentjänst. Han fick byta några däck på morronen, därav ringde han om förseningar. Kl 09 lämnade vi Luozi. Under tiden vi väntade på Daniel hade Robert Diyabanza kommit och vi fick ett intressant samtal med honom om hans fina anläggning, som jag skrev om i går. Vi pratade om hur anläggningen kan fortsätta och bestå in i framtiden för att ge levebröd åt många kongoleser. Det som Robert har gjort får inte gå till spillo. Vi erbjöd Robert att hjälpa till här att hitta möjligheter.

Daniel har en stor jeep. Men det blev en del pyssel innan allt pick och pack blev lastat, en väska hamnade på taket. Därutöver var vi sex personer. Det blev tre fram och lika många bak. Det blev en vällastad jeep. Vi kom med på första färjan för dagen. De körde med den gamla färjan, lite skraltig men den funkar, alla kom välbehållna över de 4 km för att korsa Kongofloden. Färjan blev också vällastad av två bilar och säkert ett hundratal passagerare. Många kvinnor kom med stora korgar med bröd på huvudet de bakat på morgonen och skulle sälja i Kimbemba, byn på andra sidan floden. Andra hade grönsaker och en kille hade en levande gris som han bar över axlarna.

När vi kom över till Kimbemba stod våra kompisar där med sin engelsklärare Alain. De som i juni förra året fick engelska biblar av oss. Vi träffade dem också när vi reste till Luozi. Vi hade sagt till dem tidigare att de får skriva ner om de har några önskningar. Idag fick vi ett trevligt brev med önskelistan.

Kl 10 begynte vi färden söder om floden. Efter 20 km stannade bilen. Det visade sig att en kilrem som drev en hydraulpump i motorn gått av. Det blev tvärstopp. En kongoles har alltid med sig verktyg och reservdelar, allting kan hända. Daniel plockade fram, tror jag, 20 olika remmar men ingen passade. Han ringde hem till Luozi och de lovade skicka en kurir. Efter en timma kom det en stor vit Ford-jeep och stannade efter oss. En trevlig herre kom och kollade vad som hänt. Daniel beklagade läget. Eddy, som mannen hette, gick tillbaka till sin bil och fixade plats åt Yapeco, Julienne, Bernt och mig. Vi fortsatte så färden med Eddy i sin Ford med luftkonditionering. Han var en trevlig kongolesisk bekantskap. Vi delade erfarenheter och det visade sig att han hade bott i Tyskland i 30 år. Kl 14.30 var vi framme i Kimpese och efter två timmar kom Daniel med våra väskor.

Här i Kimpese är vi väl omhändertagna av Nganga Diamfunisa med fru Thresia. Till middag åt vi get och kyckling, ris och maniok.  De har luftkonditionering och alla husliga bekvämligheter. Vi stannar här över natten och fortsätter i morgon till Matadi.

View Slideshow