Överås, Göteborgs tidigare universitet för pastorsutbildning

I den magnifika Dickson-villan, eller näst intill ett slott, träffade vi Lasse Svensson, kyrkoledare för det nya samfundet Gemensam Framtid. Byggnaden som bröderna Dickson byggde 1864 speglade ägarnas status och betydelse i dåvarande Göteborg. Den inköptes senare av Metodistkyrkan där de haft sin pastorsutbildning. Byggnaden har nu överlämnats till den nya kyrkan. Lasse berättade lite förenklat om sin egen roll och de två övriga kyrkoledares roll i GF-kyrkan. Han framställde sig själv som rösten utåt, Sofia Camnerin som den som tänker och Olle Alkholm som sköter kansliet i Alby.

Vi presenterade MSG:s arbete med hjälp av bilder blandat med text i en power point som utgör en redogörelse av vårt arbete i Kongo. Omkring vårt presentationsprogram blev det ett konstruktivt samtal om hur vi kan arbeta i utvecklingsländer, och vilka frågeställningar man ställs inför.

MSG:s uppgift är att arbeta som jämlikar och förmedla kunskap om och erfarenheter i entreprenörskap och utvärdering och bedömning av affärsidéer och att ordna kontakter med långivare som kan låna ut till rimliga villkor.

MSG Importerar innovationer och levererar kunskap om dem.

MSG är nu inbjuden av regeringen i Kongo Brazzaville och planerar att ta upp konsultverksamhet där, främst genom kongoleserna själva.

Det finns många exempel i Afrika som visar att gåvor och bidrag inte skapar utveckling. Det har på många ställen skapat tiggeri och passivitet, berövat kongoleserna sin egen förmåga till initiativ att stå på egna ben och bidra till en positiv samhällsutveckling och bidragen har skapat ett beroendeförhållande till givaren. Vi får inte heller beröva dem glädjen och tillfredställelsen att själva skapa och bygga.

All hjälp måste leda till utveckling. Utveckling är när människorna på plats genom arbete och uppoffringar genererar resurser och bygger ett hållbart samhälle som kan tillgodose människors olika behov.

MSG bidrar med innovationer, kunskap och erfarenhet och ser till att pengar till lån kommer fram. Kongolesen bidrar med arbete, uppoffringar och tillämpning. När detta samspel sätts i funktion blir det resultat.

Vi hoppas att det i den nya kyrkan ska finnas vilja till samarbete, att vi ska hitta idéer om hur vi kan samverka och att vi båda kan dra nytta av varandras arbete, erfarenheter och kunskap. Kyrkan i Kongo, CEC, är mycket viktig för oss och vi har ett gott samarbete med dem på alla nivåer.

Vi hade också förmånen att besöka Majornas Missionskyrka och träffa diakon Margareta Björn som vi redogjorde för om vårt arbete.

The visitors at the front of the High school Borås

Under onsdagen till torsdag morgon hade vi besök av trå parlamentariker, Annicet Gomas och José Cyr Ebina från Brazzaville, också deras ambassadör André Hombessa kom ner från Stockholm. Det var Judicael Kessy från Point Noire, tidigare student på Högskolan i Borås och nu på besök i Sverige som hade kontakten med parlamentarikerna. Han bad Bernt och MSG att organisera dagen.

Först besökte vi Högskolan och blev väl mottagna av informationschef Sven Dellby. Det började med kaffe och en lussekatt med saffran under tiden presenterades skolan. På detta besökte vi laboratoriet för biogas, där vi studerade en biogasanläggning för hushåll. Så blev det dags för lunch och till den mötte rektor Björn Brorström upp. Under måltiden hölls det tal av rektor och Sven Dellby med överlämning av presenter, ambassadören och Annicet Gomas höll också tal. Bernt talade något om MSG och tackade för den goda måltiden.

Stax efter kl 13 besökte vi ledningen av Borås stad, med kommunalråden Ulf Olsson och Anette Carlsson, näringslivschef Anders Glemfelt med närstående funktionärer. Vi fick lyssna till en presentation av staden och i övrigt utbyttes tankar och idéer hur kunskapsöverföring kan befrämja utveckling.

Sedan blev det besök på Sobacken, kommunens stora anläggning för avfall. Linda Eliasson berättade till en Power Point hur anläggningen fungerar och att kunskapen exporteras till ett antal länder i världen. Siktet för kommunen är att staden skall så småningom bli fossilfri. I sanning en imponerande anläggning som ligger i framkant när det gäller avfallshantering.

Kl 17.30 var det dags för samling i Immanuelkyrkan. Förutom våra gäster från Brazzaville hade ett 20- tal afrikaner från västra Sverige mött upp och ungefär lika många svenskar. Renée, Barbro och Ritva hade lagar en god kvällsmat som vi började med. På det så presenterade vi MSG:s arbete i Kongo med tillhörande frågor och samtal och som avslutning blev det kaffe och pepparkaka. Våra vänner från Afrika hade sedan ett eget möte.

På torsdagsmorgonen besökte vi Hammars Maskin i Olsfors. Vi fick en utförlig guidning i fabriken på franska och svenska och fick se hur containerliftar fungerar. VD Bengt-Olof Hammar och hans franskttalande man avslutade sedan med en genomgång av deras byggnationer på kontoret med överlämnande av broschyrer och annat informationsmaterial. Därpå tog Bernt våra besökare till Landvetter för vidare resa till Stockholm och Italien.

Intressanta kontakter skapades under de här dagarna som säkert kommer att resultera i olika tillkämpningar och konkreta resultat.

Chauffören José med sina glada resenärer

Kl 05.30 hade Therese frukosten färdig, som bestod av havregrynsgröt som heter duga, bananer, tomater, te och bröd. Kl 06 tog vi farväl och hade 22 mil framför oss till Kinshasa. Vägen mellan Kimpese och Kin, förkortade version av Kinshasa, är 6 meter bred och asfalterad. Den är en av Kongos viktigaste vägar. I stort sett allt som importeras kommer denna väg. Här går mängder av containerbilar, många nya och moderna, men också andra åkdon på fyra hjul med mindre driftsäkerhet som repareras allt efter hand som de nekar att flytta sig, alla med förnödenheter till 12 miljonersstaden Kin, och på all överlass en massa människor som pricken över i som ska in till staden för att göra affärer och pröva lyckan. Det finns också djur med i lasten. På presenningen ovanpå lasten på en lastbil stod en get tjudrad med ett rep. Den tycktes må fintfint med god överblick över sina medtrafikanter. Värre hade getens kompisar som åkte motorcykel. Fyra stycken låg hopbundna på pakethållaren. Bernt påstod att de var bundna utifrån trafiksäkerhetsskäl, för att inte trilla av. Må så vara, men ingen varelse mår bra av att vara bunden vid något, tror jag.

På resan till Kin passerade vi ett antal städer och samhäller: Banzagungu, ett administrativt centrum med rättsvårdande myndigheter, Inkisi, där bor herr och fru Mangikulua, han Damas, pastor och entreprenör, hon Aline, också entreprenör. Båda med i MSG:s verksamhet. Kikonka, en stor marknadsplats, i Kongo distribueras den allra mesta maten genom marknaderna. Pont Ngufo. Madimba, här har Daniel Bimpe, smeden från Luozi, byggt en fabrik för att förädla maniok, som kan förvandlas till en mängd olika produkter. Kasanjulu också en stor marknadsplats, slutligen passerade vi Luila innan vi nådde den stora staden, den är verkligen stor både till folkmängd och till yta.

Kl 10.30 kom vi till Nzo Binati, där träffade vi Christoffer och Tutondele. Christoffer har varit i Luozi i fyra veckor och lärt ut judo till tre grupper, sammanlagt 62 elever och tre lärare. Samtliga grupper tränade fyra gånger i veckan. Christoffer fick tala i lokalradion om sin verksamhet och hade god kontakt med missionsföreståndaren Edi Diafuanakana, som ofta kollade hur träningen gick till. Edi gav sin välsignelse till verksamheten.

Vi checkade in vårt bagage på Air Brussels kontor i stan. Yapeco köpte ut färdiga portioner till middan, när det var gjort reste vi tillbaka till Nzo Binati och intog middan där. Sedan gick vi igenom ett avtal tillsammans Tutondele, Yapeco och vi från MSG. Avtalet reglerar hur vi ska arbeta med import av solcellslampor, vilka säkerheter kongoleserna och MSG:s medlemmar ställer upp med. När det var avklarat och lite annat dator- och kontorsarbete kom José med sin polisbil hämtade oss och tog oss till flygplatsen Ndjili. Det är en tillgång att ha den kontakten, en skicklig chaufför som tar sig fram i de mest omöjliga trafiksituationer. En timme tog det att resa de tre milen till flygplatsen.

Kl 20.45 lyfte planet, denna gång direkt till Bryssel. En flygtid på 7 timmar och 40 minuter. En mycket behaglig resa. När vi kom över molntäcket lyste månen med full styrka. 22.30 åt vi den andra middagen för dagen. Sedan var det sovdags som blev lite av och till. Kanske mest av.

Påväg till Kimpese

Tidigt idag kom Samuel Nkailu och tog farväl. Var dag har vi mött honom under veckan. Vi har varit varje dag i Ungdomens hus och Samuel har låst upp och delvis varit med oss under lektionerna vi haft med entreprenörerna. Han är nu 76 år och det är 51 år sedan han kom till Sverige och Södra Vätterbygdens Folkhögsskola där Lennart, Bernt och jag under ett år gick tillsammans med honom. Samuel är glad och pigg och verkar vara vid god hälsa. Bernt och Lennart har bestämt sig för att tillsammans ge Samuel 30 USD per månad för att han sköter om Ungdomens hus. Lokalen passar oss mycket bra i vår verksamhet.

När vi gick till frukosten tog Julienne vara på en fallfrukt som heter oxhjärta, på kikongo Ntima Ngombe. Trädet växer alldeles utmed vår promenadväg. Häromdagen fick vi frukten till dessert, en något syrlig smak, en ny smakupplevelse. Köttet är vitt och något segt. Man får anstränga sig för att tugga sönder det, nästan omöjligt, den sista biten får man svälja hel. Vi åt en ordentlig frukost med gröt och ägg och det kändes bra att ladda upp inför resan.

Kl 11.30 Lämnade vi Matadi och var framme i Kimpese 14.30. Yapeco är vår chaufför. När vi stannade vid en vägtull ville motorn inte starta, batteriet var för svagt. Bilen går inte att skjuta igång eftersom han har en automatväxlad bil. Yapeco är dock förberedd på överraskningar, han tog fram sina startkablar och några killar med sin lastbil backade upp bredvid oss. En hel del jobb hade de innan de fick bort skyddet över sitt batteri, de löste det, kopplade kablarna och motorn startade. Under tiden denna operation pågick hade vi minst tio försäljare runt oss som ivrigt bjöd ut sina frukter och diverse annat. Utmed vägen kunde vi se väldigt många och stora mangoträd, mycket frukt finns det på dem och den börjar mogna nu.

Halvvägs gjorde vi ett litet stopp och parkerade också under ett mangoträd. Det gav oss en välbehövlig skugga. Vi drack den kongolesiska Djino som jag hade mellan fötterna fram. Övriga utrymmen i bilen var till brädden fyllda, Tyvärr kunde vi inte stänga värmen fram, den kom i riklig mängd och värmde vår drick betänkligt, plus mina ben som var något överhettade. Bernt påstod att han aldrig hade druckit så varm dricka förut. Även om Djino var uppvärmd i överkant så släkte den vår törst.

Här i Kimpese bor vi hos Nganga och Therese, vi sover en natt här och reser vidare mot Kinshasa i morgon. Strax efter ankomsten serverade Therese middag. Så besökte vi vår lokale representant Emy Miantezila. Han berättade för oss om sin verksamhet och sitt engagemang. Han tar hand om hemlösa barn ger dem undervisning, har ett bibliotek i Kimpese och cyber café, han bakar bröd, han är ordförande i kommittén för Gothia Sportcenter, fotbollsprojektet i Kimpese. Det har pågått i tre år nu och håller på i två år till och finansieras från Sverige, därefter ska det finansieras på annat sätt. Han har ett jordbruksprojekt på 7 hektar som skapar försörjning för familjer och skolavgifter till barnen. Emy hade samlat in redogörelserna från kursen vi hade här. Vi tar med oss dem och går igenom dem så småningom.

The teachers at the secondary school Baobab

Idag började jag vid femtiden med kontorsarbete. Då var aktiviteterna i full gång på parkeringen utanför. Ett trettiotal bilar har sin övernattningsplats här innanför murarna. Det är ett tiotal biltvättare som gör bilarna skinande blanka både in och utvändigt och även utför service. Somliga kongoleser är väldigt noga att bilen är ren andra är mindre nogräknade, för dem hjälper varken biltvättare eller polish för att få upp glansen. Bäst före dan är för länge sedan passerad för deras åkdon.

Bernt, Lennart och Lars-Ola tog förmiddagspasset med den nya entreprenadgruppen, tredje dagen idag. De gick igenom försäljningsbudget, investeringskalkyl och så totalbudget för hela företaget. De undervisade också om vårt bokföringssystem. Yapeco och jag gick igenom avtal vi har oss emellan och en del dataprogram. 10.30 fixade Yapeco och jag dricka och kex till entreprenörerna, De behövde en liten break i värmen. När vi kom höll Bernt på med budgeten. När vi kom med vårt erbjudande kände Bernt sig utkonkurrerad, påstod han. Han fick lägga av på direkten. Vem kan motstå en kall dricka i 30 grader värme, en sådan är oslagbar i det läge. Konkurrens är bra. Konkurrens ger dugligheten en chans.

12.45 for vi till Augustine och åt middag. Lite långt att åka i denna backiga stad, men det är värt den strapatsen att få komma till ett hem och äta är värdefullt. Direkt tillbaka till en andra omgång med gymnasielärarna. Kl 14.15 var vi 15 minuter försenade till Ungdomens hus. Som tur var tillämpade lärarna kongotid med lång startsträcka, ingen var kommen när vi anlände. De droppade in undan för undan och efter en halvtimma var alla på plats. Förutom rektor och biträdande rektor var även ordföranden i CEC:s skoldistrikt i Matadi med. Intresset verkar stort för den här typen av program och det ska bli spännande att se om de lyckas att få till något. Vi kommer att stötta dem under resans gång.

Därpå fyllde vi på vårt vätskeförråd för att sedan göra ett besök hos en företagare. Tyvärr en företagare som vållat oss en del bekymmer. Förra veckan sa vi upp hans lån p g a vilseledande uppgifter. I måndags skulle han kommit och återbetalat lånet. Han uteblev. Nu kopplar vi på hela hans grupp för att få honom på bättre tankar. Vi hoppas på starka krafter inom gruppen. Hans skuld är hela gruppens skuld genom borgensförbindelse.

Så är det dags att krypa in under myggnätet sista kvällen i Matadi. Vi tycker att vi fått till en del och vi känner att vi är färdiga för den här gången.

Efterlängtat regn i Matadi

När jag bad om förslag till dagens rubrik fick jag ovanstående. Beslutade gjorde vi i demokratiskt ordning och enhälligt var det. Lars-Ola menade att det är på sin plats att fatta besluten demokratiskt eftersom vi är i Demokratiska Republiken Kongo. Demokratins tillämpningar är nog bland makthavarna inte tilltagna i överkant i detta land. Men oavsett hur de som bestämmer utövar sin makt så kom regnet idag. Tur är att ingen människas vilja styr över väder och vind. Jag bedömer att det kom 50 mm vid ett par tillfällen under några timmar, också över vårt jordbruk Nsanda har det regnat rikligt. Där har regnat nästan hela dagen. Clement tillsammans med Jima var ute och plockade pili-pili. De blev sjöblöta innan de hann under tak. Regnet är efterlängtat, nu sätter växtligheten igång. Vid 25 – 30 graders värme och regn då växer allt så det knakar.

De små rännilarna i de många dalgångarna här i Matadi blev idag våldsamma forsar. De mesta sopor och avfall som samlats under torrperioden fick nu fart och många bäckar tömde säkert sitt avfall i Kongofloden, andra bäckar lade sina sopor i drivor på gatorna som vi kryssade mellan på vår färd till middagen. Sophantering är en angelägen sak. Vi hoppas att Borås får möjlighet att exportera sin kunskap om sophantering till de tre städerna Luozi, Kimpese och Matadi. Visserligen blir det säkert dyrare att ha sopåkare att sköta transporten av soporna än låta naturen med vattnets hjälp flytta dem, men städerna skulle bli betydligt trevligare och renare.

Kl 09 startade vi andra dagens utbildning och vi började som sig bör med bön. Sedan redovisade några sina produktionskalkyler. Samy redovisade sin färgtillverkning och när vi jämförde hans tillverkningskostnader med konkurrenternas priser såg hans lönsamhet god ut. Lelo har ett jordbruk på 35 hektar, 15 hektar brukar hon med maniok, soja, majs, jordnötter och bananer. Hon redovisade en bananodling på 1 hektar med 200 bananträd, 220 bananstockar fick hon. Hon hade gjort en väl genomförd specifikation på de olika momenten från markberedning och plantering till skörd, Jag ville att hon skulle ta fram ett kilopris, men hon ville hellre redovisa resultatet i bananstockar och så fick det bli. Simon skulle göra en kalkyl på sin taxibil men han var ingen vän av kalkyler. Han ville hellre blöta pekfingret, hålla upp det och känna vart vinden blåser. Myriam tog sig an honom och fick honom på rätt köl. Jag höll i den här biten fram till halvlek, då vi tog fika, med dricka och kex.

Bernt och Lennart höll i den andra delen. De pratade entreprenörens egenskaper och de krav man möter som företagare, fortsatte med försäljningsbudget och investeringskalkyl. De mötte ett stort intresse från deltagarna, de ville inte sluta. De hade många frågor de ville ha svar på. Själv ägnade jag mig åt skriveriarbete och förberedde avtal som vi ska underteckna innan vi reser hem.

KL 17 hade vi styrelsemöte i MSG, ett extra sådant. Vi var inte helt fulltaliga men fullt beslutsmässiga. Vi kände att det är väldigt bra att ha ett styrelsemöte här. Vi gick igenom detaljer om containerleveransen och solcellslampor, om hur vi ska hantera entreprenörer som säger en sak och gör något helt annat. Som tur är, är det bara någon enstaka som vållar bekymmer och massor av arbete. Vi lär oss att vara mera noggranna när vi beviljar lån, somliga ska inte ha några pengar, de är inte vuxna att få dem, men flertalet kongoleser är hederliga och vill göra rätt för sig, det är vår erfarenhet.

Nya entreprenörer

Till vårt eftermiddagsmöte på altanen hade Yapeco med sig Augustines kusin Astrid. Hon berättade att hon sett oss på Matadis lokal TV igår. Det var på så vis att när vi besökte Borgmästaren var också ett antal journalister med som filmade och intervjuade. Lennart fick redogöra för vad MSG sysslade med och Julienne översatte. Lennart har på raken blivit en TV kändis i Matadi. Lite gratisreklam värdesätter vi alltid. Mundele är mycket få i denna stad så vi syns väl och ofta ropar man mundele när man får se oss. Är lite osäker vad ordet egentligen står för och vilken valör det har för en ndombe. I vart fall verkar de inte arga när de uttalar det. Vid vårt altanmöte gick vi igenom prissättningen av godset i containern som kommer den 28 oktober och solcellslampor som förhoppningsvis ska komma till nyår.

Vi mötte en ny grupp entreprenörer kl 09 i Ungdomens Hus. Tyvärr blev det en utdragen start, nästan en långbänk. Den tionde kom styvt en timma efter starttid. Han får spurta nu för att komma ifatt. Vi började traditionsenligt med bön, släcka ner mobiltelefoner och presentation. Julienne gick igenom de 30 punkterna, marknadsundersökning och produktionskalkyl, som också blev hemläxa.

Idag var nog den varmaste dagen hittills, 39 grader påstod Astrid. Vi nordbor mår inte så gott vid denna temperatur. Arbetsförmågan sjunker betydligt, även kongoleserna tycker det är aningen varmt. Till middag idag bjöd Augustine på revbensspjäll, till ris och pommesfrites, stekta bananer och grönsaker, fruktsallad till dessert, sedan vill hon att vi ska ha lite gott till eftermiddagsfikat så vi får med oss en burk med lite gott. Efter hemkomsten som vanligt en siesta, därpå skriveriarbeten, kalkyler och förberedelsearbete.

Lars-Ola och Lennart framför Baobab-kyrkan

Söndag är gudstjänstdag i Kongo, i alla fall här i Matadi. De flesta salustånden utmed gatorna står tomma idag. Vi kom till Baobab-kyrkan 09.30, då höll den franska gudstjänsten på. Vi satte oss i skuggan och väntade på vår tur. Kikongogudstjänsten började kl 10 en gudstjänst som är mycket mer välbesökt än den franska. Efter en timma var kyrkan fullsatt, någonstans mellan 400 till 500 personer, första timmen går åt till att samla alla deltagarna, så är den kongolesiska traditionen. Den akademiska kvarten är förlängd till en timma här. Denna mjukstart gör att man inte kommer stressad till kyrkan. Stress är för övrigt inte alls utvecklad här, klockan jagar ingen här, man har tid. Dagens gudstjänst var slut 13.30. Ingen hade brått hem. Söndagsmiddagen kan gott vänta, viktigare är att träffas och umgås.

Idag var 100 söndagsskolbarn med i hela gudstjänsten. De deltog med körsång, en barnkör, de sjöng två sånger. Två flickor, 10 – 12 år, var dirigenter, ledde var sin sång. Intressant att se hur de dirigerade sången. Det som krokigt ska bli ska böjas i tid. En grupp framförde en dans iklädda bastkjolar och vitmålade kinder. Vi tror att det skulle spegla historien i Kongo. Ett tjugotal barn gick fram en och en och läste bibelverser, först neg de och så angav de bibelstället, en läste upp alla böcker i bibeln, 66 till antalet en annan läste alla budorden, åter andra läste flera bibelverser, allt utantill, alla blev applåderade och uppskattade. Barnen satt kvar efter gudstjänsten. Kyrkan bjöd barnen på mat idag, detta gör man en gång per år. 15 söndagsskollärare kom fram, varav hälften stod på tillväxt, alla fick uppmuntrande ord av pastorn.

Sex olika körer sjöng och de hade olika teman för sin sång: Jesus är vägen till det eviga livet, hjälp mig att inte förlora min tro, Jesus skall bevara oss, älska dina barn och var rättvis mot dem. Kollekten tog närmare en halv timma och genomfördes traditionellt med offergång under sång och dans.

Pastor Edi Matthieu tog fram oss från utlandet. Vi var fyra svenskar och två från Kongo Brazzaville och vår tolk Julienne. Vi fick presentera oss och jag framförde en hälsning från Blidsberg och Hökerum, berättade också lite vad vi i Globala Gruppen i våra respektive församlingar försöker att utveckla, om att på olika sätt fördjupa kontakten mellan Baobab och Blidsberg – Hökerum.

Predikade gjorde en ung man vid namn Osias Mawasa, 45 minuter. Tolkningen var lite svår att genomföra så hans budskap gick förbi oss. Bönen är också en viktig del i gudstjänsten. Det mesta bär man fram i bön inför Gud. Pålysningar tar också sin tid, allt det som händer i kyrkan tillkännges. Här får man nyheterna. Övrig nyhetsförmedling är det ont om. En gudstjänst lite utöver det vanliga, med mycket innehåll och glädje.

Efteråt intog vi söndagsmiddagen hos Augustine och Yapeco. Ytterligare en tupp hade fått sätta livet till, idag till ris, spagetti och grönsaker, fruktsallad till dessert. Tur att Augustine har många tuppar i sin hönsgård. En smaklig måltid.

Vid fyratiden var vi åter på Lisanga och siestan tog en och en halv timma idag. I den tyckande värmen gör siestan underverk. Lennart och Julienne fixade eftermiddagskaffet med banan och mariekex som Lennart har ett stort lager av. En förutseende man som är en tillgång i gänget. Augustine hade också tänkt längre än näsan räcker och skickat med oss amerikanska pannkakor. Därutöver gjorde vi lite förberedelsearbete inför den nya entreprenadgrupp som vi startar upp i morgon.

Undervisning för skollärare

Efter en stadig frukost med gröt, ägg och Kalles kaviar, som Lennart levererat, samlade vi oss till förberedelser inför dagens utbildning av gymnasielärare. Bernt och jag delade på uppgifterna och Lennart gjorde en del kompletteringar. Kl 11 gick vi de 500 meter till Ungdomens hus för att på plats göra förberedelser. Några kontakter hade uppenbarligen inte fungerat så vi stod inför ett låst hus. Vi gick hem efter en halvtimma i oförrättat ärende och tog fika med lite tilltugg.

Kl 13 skulle vi börja utbildningen. Vi var där tio minuter före och satte upp vårt material. Sju lärare med rektor kom och samtidigt hade vi tre volontärer som deltog, De senare ska förhoppningsvis också ta upp utbildning av entreprenörer så småningom. Efter sedvanlig presentation talade vi om en entreprenörs villkor, som ofta består av hårt och resultatinriktat arbete, vilken potential det kan finnas i ett företag, hur ett litet företag kan växa om det sköts med ansvar och målmedvetenhet. Vi talade också om Kongos enorma naturresurser och om de kunde förädlas inom landet, vilket lyft det skulle innebära för hela nationen. Kongo är världens tredje rikaste land på mineraler, 80% av världens behov av coltan kommer från Kongo, ett nödvändigt mineral till mobiltelefoner och datorer, i Kongo blir ett träd avverkningsbart för sågning till byggnadsvirke på 20 år. Vi talade också om den viktiga uppgift lärarna har som ska lägga grunden för framtidens företageledare. Vi gick igenom produktionskalkyl och marknadsundersökning. Hemläxan blev en produktionskalkyl för 1000 askar kritor till svarta tavlan. Vi träffas igen på onsdag eftermiddag.

Kl 17 träffade jag den Globala Gruppen i Baobab-kyrkan under ledning av pastor Edi Matthieu Diangitukulu. Julienne tolkade. Vi stämde av bönelistan som är skickad till Sverige. Pastor Edi önskade pastor David i Hökerum välkommen till Matadi för att de ska lära känna varandra och samtala om händelser i varandras församlingar, att spela in sånger som körerna sjunger att byta med varandra, byta predikningar med varandra, behovet av ett gemensamt språk, engelska, för att lättare kunna kommunicera. Detta var något vi samtalade om. Blidsbergs och Hökerums missionsförsamlingar är vänförsamlingar till Baobab-församlingen.

Hemma på Lisanga satt kompisarna och gottade sig med kvällsfika och det vara bara att haka på. Vi pratade om Nsanda och den piripiriodling som Julienne och Clement har anlagt med omkring 10000 plantor. Julienne vill förädla den, viket innebär malning och tillsättning av vitlök och peppar och sedan upptappning på glasburkar. Lennart som har lösningar på det mesta ska ordna gammaldags köttkvarnar nr 10 från Gärdhem, en mixer kan säkert också vara användningsbart eller en hushållsassistent med köttkvarn. Är det någon som läser detta och har en sådan maskin till salu, så vänligen hör av dig.

Julienne berättade också att de har besök av apor på Nsanda. De kommer när man gått hem för dagen, innan det blir mörkt. De tar gärna sitt kvällsmål här. De äter majs och tar upp jordnötter skalar och äter. Om arbetarna har lämnat glöd från en eld så grillar de majsen och rostar jordnötter för att få lite extra festlig måltid, man får inte vara dum. Man ska använda de resurser som står till buds.

Middag hemma hos Yapeco och Augustine

För Bernt, Julienne och mig besökte vi idag den tredje borgmästaren under våra veckor i Kongo och idag var givetvis Lars-Ola och Lennart också med. Tidigare har vi besökt borgmästarna i Luozi och Kimpese. När vi var här i Matadi för två år sedan på vår första resa till Kongo besökte vi också borgmästaren och det är samma person på denna post, Nzeyidio Lukombo Jean-Marc. Vi utryckte återseendets glädje, berättade vad vi i MSG har uträttat under de här två åren, planer inför framtiden och en önskan om stöd från politiker och makthavare för vår verksamhet. Bernt berättade om Borås stads sophantering, som jag tidigare har skrivit om. Bernts uppgift blir när han kommer hem att tillsammans med Josef Nsumbu planera för ett kongolesiskt besök i Borås och studera deras utvecklade omhändertagande av avfall och sopor och kunskapen som Borås exporterar världen över.

Så till den dagliga middagsbjudningen hos Yapeco och Augustine. Hos dem bor också Myriam och Anita. De verkar ha funnit sig väl tillrätta i detta hem och hjälper till att fixa saker och ting. Idag gräddade Anita amerikanska pannkakor som vi åt som dessert till kaffe. Vi fick också med oss pannkakor till vår kvällsfika på altanen. Hade vi också haft lite lönnsirap så hade lyckan varit gjord. Men man ska ju inte sträva efter det man inte kan få utan vara tacksam för det man har. När vi var mätta gjorde vi som luffaren, vi gick, och återkomna till Lisanga tog vi, numera den dagliga siestan.

Så har vi kontorsarbete och förberedelser som alltid ligger och väntar. Vi har alltså sällan eller aldrig några sysslolösa timmar. Arbete fordrar hälsa och välstånd, en devis som lyckligvis i långa stycken har praktiserats och bekräftats i vårt nordiska land.

Kl 17 kom Yapeco och hämtade oss och vi skulle besöka en entreprenör som vi tyvärr inte fått kontakt med så vi åkte hem till honom, en ganska lång väg genom Matadis slingrande och stundtals mycket backiga gator. Hela staden är byggd på kullar och i djupa dalar. I denna geografi är det svårt att orientera sig. Gatorna är smala och på dem ska massor av bilar, mängder av människor och ändlösa rader av försäljare av allt mellan himmel och jord samsas om utrymmet. Till detta kommer det stora långtradare mitt i all röran. Alla är flitiga att använda signalen, tutar och kör, hjälper inte det så skriker man ut vad man tänker om sina medtrafikanter och den mest komplicerade och kaosliknande trafiksituation reder upp sig efter en stund. Som tur är det inga krockar hittills för vår del. Men många medtrafikanters bilar har haft närkontakt och är ganska skrynkliga. Kongoleserna är fantastiska att se framkomstmöjligheter i de mest omöjliga situationer. En förmåga som är en tillgång för en entreprenör.

Vi parkerade i en backe och gick till fots 500 meter för att komma till den sökta entreprenören. Yapeco frågade efter honom och orienterade sig om var den eftersökte fanns. Efter en stund dök han upp och han ordnade en ring med stolar där vi slog oss ner. Jag berättade att vi kom för att se på hans verksamhet, ett rutinuppdrag som vi gör med alla entreprenörer. Jag slog upp hans redogörelse som handlar om att starta hönseri och föda upp gödkycklingar, en verksamhet som vi gärna stöder. Efter en stund överraskade han och oss då han säger att han köpt en bil för pengarna han lånat, 3000 USD, och har inte startat en tillstymmelse av hönseri. Jag gjorde klart för honom att han är en lögnare och bedragare. Han fick också höra hur eländigt han burit sig åt både mot oss svenskar och de andra i hans entreprenadgrupp. En mycket sorglig historia för honom och en lärdom för oss. Jag gjorde också klart för honom att lånet ska återbetalas i nästa vecka. Efter en stund säger att han att han ska komma till oss på måndag kl 10 och återbetala lånet. Han fick också skriftligen på plats bekräfta sitt löfte.