Middag hemma hos Augustine och Yapeco

Dagens morgonpass började med ett kattbesök. Den hade krupit in genom en öppning i fönsternätet. Han tittade fram bakom gardinerna på ett par ställen med sina skarpa kattögon. Båda gångerna när han betraktade mig såg han förskrämd ut. En sådan blekfis hade han nog aldrig sett förut. Den såg farlig ut. Bättre fly än illa fäkta och snabbt smet han fönstervägen ut.

När vi tittade ut kunde vi konstatera att det regnat under natten. Jorden och människorna längtar efter regn. Alla hoppas på att regnperioden sätter igång på allvar. Då sätter växtligheten igång och det växer så att det knakar.

Under förmiddagen jobbade Lennart och Lars-Ola med att ta fram undervisningsmaterial till lördagens kurs med lärarna från Baobab-kyrkan. Vi ska även ha med fem volontärer för MSG på lördag, och i nästa vecka kommer en ny omgång entreprenörer. Bernt skrev rapporter och utvärderingar.

Yapeco, Julienne och jag besökte två banker. Vi är inte helnöjda med den bank vi har idag. Vi söker en bank som vi kan etablera ett samarbete med och där vi kan få en tillfredsställande service både för MSG:s del och våra entreprenörer. Bank Commercial of the Congo, BCDC, verkar intressanta. Vi kommer att kolla vidare med denna bank och hoppas att vi kommer fram till ett vettigt resultat. En bra bankkontakt är ju viktigt för en entreprenör.

Vi äter middag varje dag hos Augustine och Yapeco och är sju middagsgäster där varje dag. Vi är alla mycket tacksamma att få komma till familjen Yapeco och inta middag under hälsosamma och trevliga former. Idag serverades ris, kokt maniokrot, kwanga, kokta bananer, grönsaker och fisk, till dessert fruktsallad. Efter middan skjutsade Yapeco oss tillbaka till Lisanga. Värmen var tryckande och vi var ganska trötta så vi tog oss en god siesta.

På denna goda vila tog vi en uppiggande fika på altanen, mörkret hade fallit och det var en härlig vind som svalkade oss. Vi var överens om att temperaturen var som en härlig svensk sommarkväll, som bara inträffar några gången under sommaren. Därpå gick vi igenom det gods som kommit till Matadi med den container vi skickade i juli. Den står nu i Point Noire och ska vara här inom några veckor. En frakttid som är alldeles för lång, den måste redas ut med speditören, Bernt kommer att göra detta. Tyvärr är det dyrt att skicka gods till Kongo. När vi räknade igenom kostnaderna med tull och allt kom vi fram till ett kubikmeterpris på 4000:- kr, varav över hälften är tullkostnad. En sanslös kostnad. Här kommer vi att nogsamt kontrollera om den här verksamheten blir lönsam.

Möte med lärare och skolledare på gymnasiet i Baobab-kyrkan

Idag har Lennart och Lars-Ola förstärkt MSG:s kapacitet. De har arbetat med de första entreprenörerna som vi utbildade för två år sedan. Sju av nio har inte följt den avbetalningsplan vi gjorde upp får början. Två har följt planen korrekt. Några av de sju har bara småsummor kvar och några lite större del av sitt lån. Entreprenörerna har fått underteckna nya låneförbindelser och vi har skärpt kraven och som sista åtgärd utlöser vi garantiförbindelsen vilket innebär att de övriga i gruppen får betala för den som inte sköter sig. Alla ursäkter går inte hem, förr eller senare är de genomskådade. Det har varit några tuffa tag med en del låntagare och Yapeco har inte sparat på krutet. När det gäller uppföljningen lägger vi mer ansvar på vår lokala representant.

Bernt skrev rapporter och utvärderingar och jag förberedde eftermiddagens möte med skolledare och lärare på gymnasiet i Baobab-kyrkan. Jag försåg också Lars-Ola och Lennart med nya låneförbindelser och nya avbetalningsplaner allt efterhand de förhandlade. De höll till på altanen och Bernt och jag jobbade inne.

Efter middan skjutsade Yapeco oss till Baobab-kyrkan. Tyvärr kom vi väldigt mycket försenade. Logistik och kongoleser går inte alltid ihop. Vi bad om ursäkt för vår stora försening och deras förlåtande sinnelag kom väl till pass och räddade vårt dåliga samvete. När det gäller att vänta är kongoleserna suveräna, de har ingen klocka som de blir jagade av, och ingen irritation kunde märkas. De verkade vara glada att vi kom överhuvudtaget. Skolchefen inledde med bön. Myriam och Anita från Brazzaville var med, de presenterade sig och Myriam tolkade oss. Julienne, vår ordinarie tolk, var upptagen med Lennart och Lars-Ola. Myriam med sin utbildning i ekonomi passade väl in och hon har också gett oss förslag på läroböcker som hon hittat i Brazzaville.

Vi delade med oss av våra tankar. Vårt utbildningsmaterial är mycket kompakt och koncentrat. Vi föreslog att man använder det en första termin. Sedan ska eleverna starta företag, lärarnas förslag är att de ska tillverka skolkritor. Under tiden de praktiserar med att vara företagare får de bedriva fördjupningsstudier i de olika ämnena och skaffa läroböcker till dessa studier. När vi samtalat ett par timmar avslutade vi med att bestämma att starta en kurs för lärare på lördag em. Kl 13 ska alla vara på plats och ingen får göra som mundele gjorde idag. Beslutet var enhälligt. Mötet höll vi utomhus i skuggan av den stora kyrkan. Temperaturen vår måttlig idag.

Så hem och duscha av damm och svett och en timmes vila i sängen innan nästa möte med parlamentsledamoten Bibondo. Han bor här på Lisanga under sina tjänsteresor. Han ville träffa oss och vi hade ett trevligt samtal om nästan allt mellan himmel och jord. Bra att vi också hade ett gemensamt språk. Till vårt samtal drack vi Fanta och Coca-Cola med jordnötter och bananer. En traditionell fika i Kongo. Han uttryckte en önskan att hjälpa oss med nödvändiga kontakter och det hoppas vi på. Kontakter är A och O i detta land.

Yapeco, Dialendua, jag och Julienne

Morgonen ägnade vi åt planering med bokning av olika möten med entreprenörer, banker och myndighetspersoner. Därpå gjorde vi tre företagsbesök. Först besökte vi Kuva i hans kläd- och skobutik. Sedan han gick vår utbildning och fick ett startlån har han öppnat en ny butik eller rättare sagt fördubblat sin butiksyta. Lokalerna ligger vägg i vägg. Han satsar på ett ungdomligt sortiment och ligger vid en gata med mycket folk i rörelse. Det tycks gå bra för Kuva och han är en glad och serviceinriktad affärsman. När vi jämför den budget han gjort och det utfall det blivit verkar det som att det stämmer ganska väl. Med honom som de övriga tog vi upp nödvändigheten av en noggrann bokföring och att en rapport ska skickas till vår lokala representant varje månad. Speciella formulär för bokföring överlämnades. Han har en anställd och har visioner att expandera.

Näste butiksägare vi besökte var Lutete och hans fru Brigitte. Lutete var den som var med i utbildningen, men hans fru sköter butiken, ett familjeföretag. Lutete har annat arbete. Butiken är en blandning av apotek, hygienartiklar och diverse. Budgeterad omsättning stämmer också ungefär med utfallet, snygg och trevlig butik. När vi lämnade fick hon besök av en man som tar upp skatter och diverse avgifter. Många entreprenörer klagar på dessa skatteindrivare. De förfaller ta ut lite godtyckliga avgifter och man känner osäkerhet inför dessa uppbördsmän. Innan han gick till verket styrkte han sig med två öl och vi läskade oss med Fanta och Dingo på samma servering, granne med Brigitte.

Den tredje entreprenören var Matondo och han kom till oss och redogjorde för sin verksamhet. Hans plan var att sälja reservdelar till bilar, han påstod att lånet han fick var för litet för att starta den verksamheten. Han har tidigare kört taxi och gör det fortfarande med en utökad bil så nu har han tre taxibilar. Han vill jobba med detta tills han tjänat ihop tillräckligt med pengar för att sätta sin affärsidé i verket. Lönsamheten tycks vara god. Han verkar vara en ansvarskännande och arbetssam person som vi tror ska lyckas.

Eftermiddan ägnade vi åt att planera och göra nödvändiga förändringar för Nsanda Group. Flera i gruppen har varit för passiva och det är inte meningsfullt att vara med. Vi summerade det som hänt hittills och drog upp riktlinjer för framtiden. Nödvändiga reparationer av maskiner ska göras. De odlade arealen ska utökas med 10 ha. Vi kalkylerade på vilka insatser som måste göras innan det blir några inkomster av säljbara produkter.  De som arbetar för oss ska också få mark som de får odla. Vi hoppas på en bra maniokskörd som vi förhoppningsvis ska förädla för att höja försäljningsvärdet.

Frampå kvällen ökade svenskarnas antal med 100 % här på Lisanga. Lars-Ola Rydberg och Lennart Fridén kom. De hade också med sig två kvinnor från Brazzaville. De kommer att vara här denna och nästa vecka. Vi kommer nu att arbeta parallellt med våra entreprenörer. Kvinnorna från Brazzaville är ekonomer och kommer att vara med här i Matadi för att se och lära hur vi arbetar. Vi hoppas också att de ska arbeta i sitt Kongo med entreprenadutbildning.

Bernt och jag i Nsumbus butik

Dagen började med lite matthet sedan igår. Till frukost åt jag en liten portion havregrynsgröt som första matintaget efter magrevolutionen. Det gick bra och krafterna har återvänt under dagen, under eftermiddagens möten var det förstås svårt att hålla sig vaken, väl hemma tog jag en uppfriskande, kylslagen dusch, la mig på sängen och somnade bums. Efter två timmar vaknade jag och kände mig fit for fight.Efter frukosten lämnade Ing-Marie och Bengt oss för att resa till Kinshasa och vidare till Brazzaville och Point Noire och en del andra platser i grannlandet.

Idag blev det tre företagsbesök. Först besökte vi Albertine. Hon är en driven affärskvinna och skulle driva grossistverksamhet i kött och fisk, tillika med restaurang. Det första lade hon ner p.g.a. för stort utbud och hård konkurens. Restaurangen verkar däremot fungera väl. Hon serverar 30 mål mat om dagen och så frukost till patienter i närliggande sjukstuga, som hon också äger och driver. Där har hon fyra anställda läkare med olika specialiteter. Det är en sjukstuga för kongoleser som är välbeställda och det finns ett antal som har en god levnadstandard i Kongo, vi möter dem då och då. Här mötte vi en entreprenör som så vitt vi kan bedöma står på en solid ekonomisk grund. Och vi funderar på vad vårt lån kunde göra för skillnad för henne. Det vi mer och mer kommer underfund med är att kundskap och erfarenhet är det viktigaste som vi kan förmedla, och det verkar som hon tagit den till sig. I restaurangen blev vi bjudna på kyld Fanta och Coca-Cola. Det satt gott i värmen som har varit lite utöver det vanliga idag.

I uppföljningsarbetet försöker vi få entreprenörerna att berätta vilka kunskaper vi förmedlat som de har användning för och vad det betytt för dem. Vi försöker kartlägga om vårt arbete gör någon skillnad och vad resultat det blir. Bernt och jag ska besöka alla tio i den senaste gruppen här i Matadi. Hittills har de skött sina avbetalningar. Det vi saknar från dem är en månatlig boföringsrapport. Vi ser att det är viktigt med kontroll som ett stöd och hjälp under uppföljningstiden som vi planerar till två år.

Den andra entreprenören är Zola. Hon säljer ett begränsat sortiment livsmedel. Hon representerar, som jag ser det, en normalkongoles. Ett problem är de alltför vanliga strömavbrotten för hennes frysta varor, men hon kämpar på. När vi kom var hennes två barn i butiken. De var på väg till skolan i sina fräscha och snygga skoluniformer, så sa de ”hej då mamma” och stack iväg. Vi diskuterade bokföring med Zola och betonade vikten att vi får rapport varje månad.

Den tredje var Nsumbu. Han har ett annat arbete som är hans huvudsakliga arbete och det är hans fru som har hand om affären. Ett familjeföretag som oftast är ett bra upplägg. De har ett något bredare livsmedelssortiment. När vi tittade på den budget som han gjorde vid utbildningen visar det sig att de inte riktigt nått upp till planerad omsättning. Han förklarade det med att det öppnat flera liknande butiker i närheten. Det gäller att vara duktig och erbjuda något extra, att skapa konkurrensförmåga, som ingick i vår utbildning.

Under eftermiddagen hade vi möte med Institut 1 Minkondo. Gruppen arbetar med företagsprogram i gymnasiet i Baobab-kyrkan. Vi presenterade ett antal ämnen lämpliga för programmet. Myriam Mbama från Brazzaville hade där hittat läroböcker som hon sänt oss en lista på och Julienne gick igenom vårt entreprenadprogram. Reaktionen från gruppen var positiv och vi ska mötas på onsdag igen för att se hur vi ska gå vidare.

Ungdomens hus i Matadi

Idag hade personalen i köket nått ända fram, det blev gröt och inte välling till frukost. Vi åkte till Baobab-kyrkan och deltog i den franska gudstjänsten. P.g.a. logistikproblem kom vi försenade till kyrkan. De franska gudstjänsterna samlar inte så många, idag omkring ett hundratal gudstjänstdeltagare. Predikade gjorde en ung man som jag inte sett förut. Mötet leddes av en kvinna och församlingens pastor Edi Matthieu Diangitukulu tog fram oss mundele och vi fick tillfälle att säga några ord. De uttryckte sin glädje att åter se oss i Matadi och lovade att be för oss så att vi kan utföra något vettigt under våra planerade 2 veckor här. Pastorn avslutade också gudstjänsten.

Min mage hängde inte riktigt med så vi fick skyndsamt retirera till Lisanga. Ett resultat av att miljön är lite för tuff för oss mundele, och vi är inte helt vana vid den. Allt gick vägen med lite vila och en Coca-Cola så återvände krafterna, tyckte jag. Efter en stund fortsatte min mage att revoltera och vara missnöjd med omständigheterna. Det blev utlopp åt båda håll och en hel del smärta. Det var bara att inta sängläge och låta det övriga bero. Det blev en fingervisning att helga vilodagen, att avstå från arbete, så var inte tänkt från början. Nu var det bara att acceptera och ta det lugnt. Man lär så länge man lever, hoppas jag i alla fall.

Det känns bättre nu och verkar gå åt rätt håll, jag lever på vatten och Coca-Cola. Jag är bara halvt sjukskriven nu, så jag kan skriva blogg. Den blir lite kortare p.g.a. svaghet. Som tur är, är de övriga friska. De har varit och sett på Ungdomens hus och Mattie Marie utbildningscentrum här i Matadi i eftermiddag.

Elefantjägaren Julienne

I dag fick vi nästan den frukost som vi önskade igår. Tydligen hade vår framställan vunnit bifall i högsta ledningen för Lisanga. De hade tyvärr inte nått ända fram, de kom inte längre än till välling, tydligen en kvarleva från missionärstiden, då den kallades för missionärsvälling.

Kl 08.30 for vi iväg med sikte på Nsandas piripiriodlingar, men först samlade Yapeco oss i bön för våra resor och dagen framför oss. Innan vi hann svänga ut på gatan mötte vi en pajas. Han var utklädd till Mobutu, diktator här under mer än 30 år, hans budskap var klart adresserat till dagens ledarskap. Rekvisitan var en kopia av diktatorn, hans vapen och agerande bestod av humor och satir. Han åstadkom allmän munterhet där han gick fram. Till vardags är han avdelningschef på ett av stans sjukhus, enligt Yapeco. Nästa stopp blev på Yapecos hotellbygge, där vi mötte Edimond. Han tillsammans med fru och ett barn bor i ett hörn av souterrängplanet i två rum med korrugerad plåt som tak. Edimond har hand om vakthållningen av hotellbygget dygnet runt.

Så satte vi fart mot målet Nsanda, provianterade med dricka och träffade Julienne och hennes chaufför Jima och släktingen Iroci vid bostaden i byn. Clement var på begravning i Kimpese. Jima är inte bara chaufför utan hjälper Nyambudis med allahanda sysslor. Vi hade sällskap de 14 km till odlingarna som består piripiri, jordnötter, majs och lök. Odling ligger 2 timmars vandring från maniokodlingen vi tittade på igår. Den ligger vid ett vattendrag och därifrån tas vatten till bevattningen som är ett måste för att få någon växtlighet under torrperioden. Nu hoppas vi på rikligt med regn för att få riktig fart på växtligheten.

Innan vi gick ut till odlingarna stannade vi vid några små enkla tegelhus. Här bor en f.d. elefantjägare, Julienne, namne således med Julienne Nyambudi. Hon kommer ifrån norra Kongo och bor här alldeles ensam, minst 10 km till närmaste granne. Marken äger hennes bror och hon är granne till Nsanda-odlingarna. Julienne känner henne ganska väl och vi hade en liten pratstund. Vi satt i hennes paillotte, nästan som ett partytält men med grästak, och drack vår medhavda läsk, Fanta och Coca-Cola och åt bananer och kex. När vi satt där brynande hon sin machetes på en sten och gav sig iväg inåt skogen, efter en timma kom hon tillbaka med maniokblad till sakasaka och en klase bananer, så tog hon sin hacka och gick till sina odlingar.

Vi gick till våra odlingar omkring, 400 m på en liten stig. Jima tog den bensinmoterdrivna vattenpumpen, minst 25 kg, på huvet, en slang på axeln och några kassar i händerna. Iroci tog bensinen och mera slang på sitt huvud. Bernt och jag rensade ogräs bland piripirin, jag styvt en halvtimme och Bernt höll ut en timme. Det var vad vi orkade. Värmen blev svår för oss mundele. Yapeco hjälpte till med bevattningen och Ing-Marie och Bengt plockade piripiri. Ndombe kan gå timma efter timma i hettan. Julienne och hennes chaufför stannade på fältet några timmar efter oss. Tyvärr har vi fler medarbetare på odlingarna, aporna, som är intresserade och gottar sig med en majskolv då och då. När vi for tillbaka besökte vi en granne i Nsanda som svarvade mortlar av järnek. Han visade oss sin svarvkonst och vi köpte fyra mortlar av honom i olika storlekar.

På vägen hem stoppade polisen oss. Det blev en liten diskret serviceavgift och vi kunde fortsätta vår färd. Väl hemma blev det en skön dusch och sedan middag hemma hos Yapeco och Augustine. Idag hade Augustine nackat en tupp som vi kalasade på och under middan berättade hon om sitt hönseri. Tyvärr har hon drabbats av hönstjuvar. 362 hönor har hon blivit av genom olika stölder. Yapeco har nu förstärkt skyddet mot tjuvar genom att kröna murarna med taggtråd och lampor som styrs med rörelsedetektorer.

Julienne och min bror Bengt

Dagen började med skopdusch. Faktiskt första duschen på detta sätt på fjorton dagar. Det är nog rekord för min del av mina vistelser i Kongo att ha haft rinnande vatten varje dag i fjorton dagar. Här på Lisanga hör det till regeln att antingen är strömmen eller vattnet borta. Just nu verkar vattnet komma tillbaka men då är strömmen borta. Det har varit borta sedan i morse. Tack vare att vi har solcellslampor med oss kan jag skriva de här raderna. De är oväderliga att ha med sig. Fantastiskt, just nu kom strömmen kl 20.15. Frukosten åt vi här på Lisanga i restaurangen. Den bestod idag av tunn omelett, baguetter med jordnötssmör eller vanligt smör och te. Vi saknade gröten så Julienne och Ing-Marie gick till köket för att efterhöra om vi kan få gröt imorgon. De verkade mindre förtjusta i vår önskan, men skulle ändå höra med sina chefer om vår önskan kan tillmötesgås. Att grötfrågan måste avgöras på en så hög nivå gör att vi förstår hur viktig frågan är även för kongoleser.

Vid niotiden gick jag till Yapecos internetcafé och skickade bilder till bloggen. Sedan ställde vi färden mot Nsanga, ungefär 30 km. I Nsanga på Juliennes apotek, ett riktigt fint sådant, köpte vi Coca-Cola och Fanta. Sedan åkte vi till Juliennes och Clements hus. De bor i ett mycket enkelt hus i Nsanda, takhöjden är såpass att man nätt och jämnt kan gå raklång. Det enda huset kan ge är tak över huvet och lite vindskydd, inga fönster, bara gluggar. Den enda mordernitet är en sladdlampa i taket i det största av de tre rummen. Där förvaras jordnötterna. Den första skörd vi fått på Nsanda. Normalskörd skulle blivit 5 ton, men p.g.a. torkan blev det 900 kg. Den största delen av nötterna ska nu säljas och kommer att bli den första inkomst på vårt jordbruk. Tidigare har vi sålt en mindre kvantitet piripiri. Vi har 1 hektar piripiri som bevattnas. Den har börjat ge skörd och ska ge skörd i tre år.

Det är 14 km från Nsanda till jordbruket. Det första vi tittade på var en förädlingsstation av maniok som en granne har. Där skalar man, blöter, tvättar, river, torkar och maler till maniokmjöl som sedan blir foufou. Det, tillsammans med kwanga som är en annan matnyttig sak från maniok, är de mest vanliga livsmedel kongoleserna har. I den processen blir också en restprodukt liknande potatismjöl. Det här mjölet som är malet säljs i 30kg-säckar och betingar ett bra pris.

Efter detta studiebesök åkte vi till vårt maniokfält. När vi kom dit var vi mogna för att ta in något drickbart. Skuggan av ett akaciaträd var perfekt plats för denna fikapaus. Drickan vi inhandlat satt bra, tilltugget, lite kex smakade också gott. Lite vind höll också temperaturen på en mänsklig nivå. Vi gick runt på maniokfältet, omkring 8 ha. Den såg hyfsad ut men det behövs rikligt med regn för att den ska ge en bra skörd. Än har inte regnet börjat mer än lite skurar, men vi hoppas att regnperioden snart börjar på allvar.

På återvägen i Nsanda kollade Bengt och Bernt Nyambudis Toyota-jeep. De fick klart för sig att generatorn med regulator inte har fungerat som de ska, följden av det är att det nya batteriet blivit förstört. Jeepen måste parkeras i ett nerförslut för att få snurr på motorn. Dessutom ger den ifrån sig massa rök när den ska dra. Traktorns generator verkar också trasig. Underhåll måste till på det mesta här i världen för att vi ska någon glädje av det. Reparationen kan bli smärtsam om det förra inte sköts.

När vi var åter i Matadi var vi rätt svettiga. Det blev en skopdusch igen och sedan åkte vi hem till Yapeco och Augustine. Hon hade middan färdig och bjöd på fisk, ris, maniok, bönor och sallad, till dessert bananer. Vi var hungriga och maten smakade gott, klockan hade hunnit bli fyra. Hemkomna på Lisanga blev det siesta, summering av dagen och bloggskrivning.

En av många bilar på vägen

Dagen började med den sedvanliga skötseln av hygien, frukost och morgonbön. Idag Bengts tur, han läste psalmen 23 och bad om välsignelse över hemmet som vi lämnar under dagen och beskydd under vår resa till Matadi. Kl 09 for Yapeco, Bernt och jag till Emys kontor. Jag skickade bilder till gårdagens blogg med hjälp av Emys trådlösa nätverk, så hade vi genomgång och samtalade med Emy om hans cybercafé, vilka förbättringar och förändringar som är möjliga och är på gång. Vi gick igenom produktionskalkyler, ansvar och arbetsuppgifter för han som är vår representant i Kimpese. Mattias och Lotta Davidsson med sina söner tittade in och vi bytte även några ord med dem. Vi tog farväl av dem och Emy.

Middagen var serverad 12.30 idag, bestående av spagetti, potatis och köttfärssås, morötter och tomater som sallad. Så var det dags att packa bilarna, Yapecos Toyota-jeep och en taxi, en Mitsubishi Lancer. Vi tog avsked av Nganga och Therese och deras dotter Nadine och Benedicte, 10 år, som har sitt hem här. Resan tog oss tre timmar. Vi reser på en bra asfalterad väg som förbinder hamnstaden Matadi med huvudstaden Kinshasa. Eftersom landskapet är starkt kuperat med höga kullar och djupa dalar slingrar sig vägen runt höjder och dalar och följer naturens skiftningar. Temperaturen var behaglig, 20 – 25 grader. Lite vätskepåfyllning gjorde vi halvvägs och några kex som tilltugg. Yapeco bunkrar alltid upp med något drickbart inför våra resor.

Kl 17 var vi framme i Matadi och tog in på Lisanga, en gammal missionsstation, där vi brukar bo när vi är här. Yapeco var angelägen att vi skulle samla oss först och tacka Gud för hans beskydd under resan. Trafiken och många fordon man kör är inte de alla bästa, några exemplar är i sådant skick, där han bakom ratten måste vara en mästare i att vända på naturlagarna, och tyvärr inträffar många trafikolyckor och den här resan var inget undantag.

När mörkret hade fallit tog vi en liten fika på vår sköna altan med utsikt över staden, delar av hamnen och kullarna på andra sidan floden. Vi planerade de närmaste dagarna och veckan som ligger framför oss. Vi har kommit två dagar tidigare till Matadi än vi först planerade så vi gör lite ommöbleringar i vår planering. Vi går igenom bokföringen för Nsanda och Julienne, bokför den senaste månaden.

Så blir det dags att krypa ner under myggnätet och vila några timmar innan en ny dag gryr.

Emy Miantezila

Direkt efter frukosten gav vi oss iväg till Lukala och till cementfabriken CILU. Nganga har arbetat 40 år på denna industri och Therese 35 år. Han som transportansvarig och hon som sjuksköterska. Vårt värdpar är alltså pensionärer men mycket aktiva. Nganga ordnade så vi kunde göra detta studiebesök. Vid porten blev vi utrustade med hjälm, besöksväst och en guide, Odi Oscar, även chef för service och säkerhet. Han tog oss först på en promenad på 500 meter till det väldiga dagbrott där de utvunnit kalksten sedan mer är 65 år tillbaka. Över kalksten ligger ett tjockt lager lera som också används till att framställa cement. Oscar berättade att det finns kalksten 100 meter under schaktbotten och dessutom enorma kullar som ligger orörda så råvarutillgången är säkrad för en mycket lång tid framöver. Ett exempel på enorma råvarutillgångar i Kongo.

Stora gruvtruckar går i skytteltrafik till fabrikens stenkross. I en imponerande trumma bränns kalken och blandas med lera och till detta tillsätts 3 % gips och av denna blandning blir det cement från CILU i Lukala. Deras kapacitet är 1500 ton cement per dag. Belgarna har byggt fabriken men tyskarna äger den sedan 2 år tillbaka. 450 personer har sitt arbete på fabriken. Från början till slut vandrade vi i tunnare eller tjockare damm och rök. Många arbetare bar andningsskydd och Therese kunde bekräfta som sjuksköterska på fabriken att det var problem med luftrör och lungor för många arbetare. Det blev damm från topp till tå, men det var ett annorlunda besök, och en imponerande anläggning. Innan vi lämnade fabriken fick vi ta bruk av tryckluft för att få ur allt damm i skor och sandaler och på kläder. Efteråt frågade vi Nganga hur det var att arbeta på fabriken, han hade bara lovord att säga om samarbetet med belgarna. Därutöver berättade han att kineserna får importera cement utan tull och är på så vis billigare än inhemsk produktion. Ett bland många exempel på hur import skadar den inhemska produktionen. Andra exempel på import är begagnade och nya kläder eller livsmedel som slagit ut delar av den befintliga inhemska produktionen, och ökar på arbetslösheten.

Därefter korsade vi genomfartsleden och tog bilarna och åkte in i ett mycket vackert parkliknande område med många vackra villor, skolor, sjukstuga, BB, en stor swimmingpool och sportanläggningar och vid ena sidan ett flygfält, hönseri, ankuppfödning och fina odlingar, ett område som är till för företagsledning och tjänstemän på CILU. Här bodde Nganga och Therese också. På en trevlig servering gjorde vi oss otörstiga med Fanta och Coca-Cola.

Sedan for vi till Ngangas hotellbygge. Han håller nu på att färdigställa två plan med målning och kakelsättning. En hel del har hänt sedan vi var här sist i februari och om sex månader ska de här båda planen vara färdiga. Det tredje planet får vänta. Han måste få igång verksamheten för att få banken att låna honom pengar till tredje planet.

Kl 15 körde vi igång entreprenadutbildningen med inledning av bön, här avslutade vi också våra samlingar med bön. Ett mycket naturligt inslag för en kongoles. De flesta hade gjort sin hemläxa, en produktionskalkyl som vi nu tar med oss. David redovisade sin om hönor. Den visade att det kostar nästan 18 USD att föda upp en kyckling till värpduglig höna. Philoméne som ska starta bageri redovisade sin kalkyl på 150 baguetter.

Idag fick vi förlänga undervisningen till 18.30. Det hann också bli mörkt och de vanliga strömavbrotten kom som brev på posten. Men med våra kongoerfarenheter hade vi våra solcellslampor med oss och Yapeco monterade snabbt upp dem. Han fick samtidigt tillfälle att göra reklam och fick här på direkten ett antal potentiella kunder. Inget ont utan det har något gott med sig. Redovisning om sina affärsidéer ska de lämna in till Emy som nu är vår lokala person och ansvarig i Kimpese, senast den 24 oktober då vi passerar Kimpese på vägen till Kinshasa. För övrigt fortsätter vi utbildningen senare med mer förberedelser och undervisning för att de ska vara redo att hantera ett lån. Att få ett lån utan förberedelse och kundskap kan bli en katastrof för både låntagare och långivare.

Möte med kommunchefen i Kimpese, Dieudonné Mfitu

Kl 10 hade vi bestämt möte med kommunchefen Dieudonné Mfitu här i Kimpese. Jag introducerade Matadi Support Group och det arbete vi genomför här och Bernt berättade om idéen att etablera ett samarbete mellan Borås och städerna Luozi. Kimpese och Matadi när det gäller sophantering. När kommunchefen lyssnat till vår framställning påstod han att vi var ett bönesvar. Det kändes ju bra att han uppfattade vårt besök och vårt budskap på ett sådant sätt. Man behöver inte se så mycket av de kongolesiska städerna för att förstå vidden och behovet av en effektiv sop- och avfallshantering. Vi bytte adresser och bestämde att hålla kontakt och inom kort kommer vi att bestämma vilket nästa steg blir. Jag talade med honom också av MSG:s behov av stöd för vårt arbete från de ledande politiker och tjänstemän inom samhället. Vi överlämnade också våra 30 punkter. Han fick också några extra exemplar till ministerbesök från Kinshasa han hade efter oss. Intressant också att han tog sig god tid till fotografering utanför kommunhuset, trots en väntande minister.

På det behövde vi lite förmiddagskaffe och drack det hos Therese. Hennes man Nganga är borta hela dagarna och arbetar på sitt hotell med att sätta kakel. Han bygger mitt i Kimpese, väl synligt från genomfarten.

Därpå for vi till Gothia Sportcenter tillsammans med Emy och väl där träffade vi föreståndaren Abraham Matondo. Vi satte oss i en undervisningssal och intervjuade honom. 226 barn är inskrivna mellan 8 – 17 år. Fem grupper spelar fotboll sex dagar i veckan och en flickgrupp utövar en form av gymnastik. Verksamheten är öppen för alla barn och kommer från alla samhällsskikt. Målsättning är att skapa god samhällsmedborgare. De tre ledord är: Vänskap, ärlighet och tolerans. I salen vi satt fanns sju datorer och lika många laptoppar. Fem ledare arbetar med barnen. De ska ha en månadslön på 50 USD, men har inte fått lön på fem månader. Barnen blir också undervisade i datakunskap två gånger per vecka. Finansieringen kommer från Sverige.

Sedan tog vi en avstickare till IME-sjukhuset och träffade Lotta och Mattias som arbetar med fotboll på Gothia Sportcenter som volontärer. De hade nu varit i Kongo sju veckor och ska stanna åtta månader sammanlagt, tillsammans med sina två barn. Trevlig att träffa landsmän i Kongo. Denna gång för vår del blev det många sådana möten inräknat alla svenskar i Luozi.

Entreprenadutbildning hade vi mellan kl 15 till 17.30. Julienne gick igenom våra 30 punkter sedan talade vi om produktionskalkyl och marknadsundersökning. Två viktiga kontrollstationer för lönsamhet. Det blev också hemläxa genom att göra en produktionskalkyl. Idag kom alla kl 15. Vi redogjorde för ordningsregler igår och gjorde klart när vi börjar och då ska alla vara närvarande om man vill delta och alla mobiltelefoner ska vara avstängda.