Elefantjägaren Julienne
I dag fick vi nästan den frukost som vi önskade igår. Tydligen hade vår framställan vunnit bifall i högsta ledningen för Lisanga. De hade tyvärr inte nått ända fram, de kom inte längre än till välling, tydligen en kvarleva från missionärstiden, då den kallades för missionärsvälling.
Kl 08.30 for vi iväg med sikte på Nsandas piripiriodlingar, men först samlade Yapeco oss i bön för våra resor och dagen framför oss. Innan vi hann svänga ut på gatan mötte vi en pajas. Han var utklädd till Mobutu, diktator här under mer än 30 år, hans budskap var klart adresserat till dagens ledarskap. Rekvisitan var en kopia av diktatorn, hans vapen och agerande bestod av humor och satir. Han åstadkom allmän munterhet där han gick fram. Till vardags är han avdelningschef på ett av stans sjukhus, enligt Yapeco. Nästa stopp blev på Yapecos hotellbygge, där vi mötte Edimond. Han tillsammans med fru och ett barn bor i ett hörn av souterrängplanet i två rum med korrugerad plåt som tak. Edimond har hand om vakthållningen av hotellbygget dygnet runt.
Så satte vi fart mot målet Nsanda, provianterade med dricka och träffade Julienne och hennes chaufför Jima och släktingen Iroci vid bostaden i byn. Clement var på begravning i Kimpese. Jima är inte bara chaufför utan hjälper Nyambudis med allahanda sysslor. Vi hade sällskap de 14 km till odlingarna som består piripiri, jordnötter, majs och lök. Odling ligger 2 timmars vandring från maniokodlingen vi tittade på igår. Den ligger vid ett vattendrag och därifrån tas vatten till bevattningen som är ett måste för att få någon växtlighet under torrperioden. Nu hoppas vi på rikligt med regn för att få riktig fart på växtligheten.
Innan vi gick ut till odlingarna stannade vi vid några små enkla tegelhus. Här bor en f.d. elefantjägare, Julienne, namne således med Julienne Nyambudi. Hon kommer ifrån norra Kongo och bor här alldeles ensam, minst 10 km till närmaste granne. Marken äger hennes bror och hon är granne till Nsanda-odlingarna. Julienne känner henne ganska väl och vi hade en liten pratstund. Vi satt i hennes paillotte, nästan som ett partytält men med grästak, och drack vår medhavda läsk, Fanta och Coca-Cola och åt bananer och kex. När vi satt där brynande hon sin machetes på en sten och gav sig iväg inåt skogen, efter en timma kom hon tillbaka med maniokblad till sakasaka och en klase bananer, så tog hon sin hacka och gick till sina odlingar.
Vi gick till våra odlingar omkring, 400 m på en liten stig. Jima tog den bensinmoterdrivna vattenpumpen, minst 25 kg, på huvet, en slang på axeln och några kassar i händerna. Iroci tog bensinen och mera slang på sitt huvud. Bernt och jag rensade ogräs bland piripirin, jag styvt en halvtimme och Bernt höll ut en timme. Det var vad vi orkade. Värmen blev svår för oss mundele. Yapeco hjälpte till med bevattningen och Ing-Marie och Bengt plockade piripiri. Ndombe kan gå timma efter timma i hettan. Julienne och hennes chaufför stannade på fältet några timmar efter oss. Tyvärr har vi fler medarbetare på odlingarna, aporna, som är intresserade och gottar sig med en majskolv då och då. När vi for tillbaka besökte vi en granne i Nsanda som svarvade mortlar av järnek. Han visade oss sin svarvkonst och vi köpte fyra mortlar av honom i olika storlekar.
På vägen hem stoppade polisen oss. Det blev en liten diskret serviceavgift och vi kunde fortsätta vår färd. Väl hemma blev det en skön dusch och sedan middag hemma hos Yapeco och Augustine. Idag hade Augustine nackat en tupp som vi kalasade på och under middan berättade hon om sitt hönseri. Tyvärr har hon drabbats av hönstjuvar. 362 hönor har hon blivit av genom olika stölder. Yapeco har nu förstärkt skyddet mot tjuvar genom att kröna murarna med taggtråd och lampor som styrs med rörelsedetektorer.
