T-light 2

På måndag morron reser jag för nionde gången och min fru Kerstin för andra gången till Kongo. Under några månader har vi förberett resan och det är många som har hjälp till både i Sverige och Kongo för att få saker och ting på plats. Särskilt värdefullt har det varit med de möten vi haft med Kongokännare i Uppsala Missionskyrka, Equmeniakyrkans kansli i Alvik och Kongo Brazzavilles ambassad i och Stockholm.

Ambassadören har nu varit några veckor i Kongo Brazzaville och har bl a förberett viktiga personer för ett möte med oss. Ett av målen med den här resan är att övertyga kongoleser med betydelsen av entreprenörskap.

Det andra målet är att sälja våra solenergilampor. Jag vill nu tacka alla er som har sponsrat solenergilamporna. Det har hittills kommit in 28 800:- kr.

Jag vill också uppmana er som vill vara med och tända ljus i Kongo att sätt in ert bidrag på vårt bankgiro 200-8332  eller använda Swish numret är 123 515 83 99. Läs gärna föregående blogg. Försäljning böjar på allvar i mitten av mars. Två veckor är kvar av kampanjen ”Tänd en solenergilampa i Kongo”

Kerstin kommer att sköta bloggskrivningen den här gången. Har vi bara uppkoppling till internet kommer hon att skriva och lägga in här på bloggen en rapport varje kväll vad vi haft för oss under dagen.

Solar lamp

Sedan 2007 har vi arbetat med ett flertal projekt i Kongo. Den mesta energin lägger vi på undervisning i entreprenörskap. Vi är övertygade om att företagande är en väg ur fattigdom. Entreprenörskap skapar resurser på det personliga planet, såväl som för familjen och i samhället. Dessa resurser behövs för att bygga skolor, erbjuda undervisning, bygga sjukhus som tillhandahåller sjukvård och skapa sociala trygghetssystem.

Ett av våra projekt är att importera solenergilampor till Kongo. Bakgrunden är att inte alla har elektricitet hemma och tillgången i de allmänna systemen är opålitlig, med många strömavbrott. I denna miljö fyller solenergilampan en viktig funktion. Barnen kan göra sina läxor, föräldrarna kan använda fler av dygnets timmar för familjen. Lampan vi importerar är mycket praktisk och kan användas som takbelysning eller bordslampa. Den går också utmärkt att använda som ficklampa. (Se bilder nedan). Priset för en lampa är 400:- SEK inklusive solcell med tillbehör. Dilemmat är att ett fåtal vanliga kongoleser har råd att köpa den till detta pris.

Nu frågar vi dig: Skulle du vilja vara med att tända en lampa i Kongo? För att göra det rimligt för kongoleser med lägre köpkraft att ändå få elektriskt ljus i sina hus, ger vi dig möjlighet att medfinansiera köpet. Du gör det genom att sätta in 300:- SEK per lampa du vill stödja. Då kan vi sälja lampan med ett pris som är bättre anpassat till kundens ekonomi. Maxpriset blir 100:- SEK. Anledningen till att vi inte vill förmedla lamporna som gåvor är att vi har som princip att inte ge bort någonting gratis. Det man betalar för värderar man högre och vårdar bättre.

Du kan använda din telefon om du har Swish appen. Vårt nummer är: 123 515 83 99

Vårt Bankgiro är: 200-8332

[contact-form-7 id=”7087″ title=”Enkelt kontaktformulär”]

Pastor Matteiu Diangitukulu is teaching by the support of Focus Business School

Vår kyrka i Kongo, CEC, hade bestämt att i alla församlingar skulle maj månad 2014 ägnas åt tiondegivandet. För vår del valde vi att undervisa enligt FBS, utifrån två kapitel i kursboken:
1. Guds vilja när det gäller din ekonomi
2. Guds vilja för dina finanser och tiondegivandet

Det gick verkligen bra, ja fantastiskt bra. På söndagen ersattes predikan av att pastor Matthieu Diangitukulu svarade för inledningen från predikstolen, sedan steg han ner och jag började med bildvisning på fondväggen i Baobab-kyrkan och det gick mycket bra. Det pågick under två timmar, men församlingen blev inte trött. Det kom fler än fyra frågor och vi försökte svara med hjälp av den Helige Ande, i enlighet med vad det står i våra böcker.

Den 18 maj deltog 84 män, 102 kvinnor och 22 barn och följande söndag var det 120 män, 180 kvinnor och 39 barn. Vid det tillfället talade vi framför allt om tiondegivandet; hur man kan ge sitt tionde till Gud. Också då varade det längre än två timmar som tog predikans plats. Det var andra gången som vi använde en projektor i församlingen. Vi fick många frågor och det var fantastiskt att kunna se på bilderna under vår predikan.

I slutet inbjöd vi dem som hade med sig sitt tionde till Herren. Det var många som kom fram för att ge sina tionden till Gud.

Pastor Matthieu bad för dem och vi fick alla ett tillfälle till bön och be Gud förlåta oss för att vi hade stulit Hans pengar, när vi många gånger inte hade gett vårt tionde; vi hade inte tänkt på Hans lada, som är Kyrkan.

Detta var en kortfattad rapport om predikan med hjälp av projektorn om det som hör till FBS-utbildningen, som ni har lärt oss och som vi har genomfört i Baobab-församlingen.
Hälsningar
Pastor Matthieu Diangitukulu och Yapeco Bakala Massengo

The participants in FBS course in front of The Youth´s House in Matadi

Detta är en rapport från FBS kommittén genom Yapeco

Vi befinner oss i hastighetens århundrande; det stämmer, för det känns som om det var i går som vi började vår Focus Business kurs med Julienne som föreläsare. Men idag är det lördag och det har varit avslutning. Men det är precis nu som vi har avslutat. Allt har gått bra, tack vare Guds nåd.

Vi började alltså i måndags den 5 maj 2014 klockan 15.30, som ni förstår menar jag kongolesisk tid.

Jag inledde genom att hälsa alla deltagarna välkomna och uppmuntrade dem att vara uppmärksamma under kursen, för att vi som deltagare i den här kursen utgör kärnan för FBS. Vi blir alltså direkt lärare i våra olika sammanhang, till att börja med i våra hem, arbetsplatser, kyrkor och så vidare.

Starten var lite blygsam, för det var bara 17 personer och vi hade ingen projektor. Föredragshållaren hade bara två lektioner. Följande dag var vi 15 personer – ingen projektor. Deltagarna kom för sent. I slutet av samlingen försökte jag betona betydelsen av att komma i tid. Den tredje dagen, 7 maj 2014, öppnade jag samlingen kl 15.00 och då hade vi projektor från början. Allt gick bra och vi hade 5 lektioner, men deltagarna blev inte trötta – i stället var det talaren som blev trött. Hon hade talat länge och vi var sammanlagt 22 personer. Vi fortsatte så ända tills avslutningen idag, lördag den 10 maj 2014.

Sammanlagt var det 32 deltagare och vi överlämnade 30 certifikat till de närvarande; två var frånvarande, men vi har kvar deras intyg. Certifikaten var på hårt papper, med underskrifter och stämplar. Ett exempel finns i den bifogade filen. Av de 32 fick 11 vitsordet Berömlig och de övriga Godkänd. Vi fikade; bröd med kött, Coca Cola, Fanta och andra läskedrycker. Det var trevligt och vi avslutade i och med fikastunden kl 18.50.

Vi visade några bilder från Sverige, bland annat från Yngves 70-årsdag i hans hem i Sverige.

Bland deltagarna var det: 2 från Katolska kyrkan, 1 från kyrkan Chrisco, 1 från CEC/Kiamvu, 1 från CEC/Mvuzi, 2 från CEC/Nzadi, 13 från CEC/Baobab och 12 från CEAC:s tre församlingar.

När det gäller ekonomin kommer jag att redovisa på måndag, men jag vet inte hur mycket vi kan använda till uppmuntran eller ersättning. Julienne undrar hur mycket hon får. Var snäll och svara, jag kan bara agera utifrån era uppmaningar. Tack för förståelse!

The Presidents Diafuanakana in CEC , N´souami in EEC and pastor Kaya

Frukosten intog vi på Nzo Binati tillsammans med Missionsföreståndarna Edi Diafuanakana och Patrice  N´souami från Brazzaville, hans sekreterare pastor Tomas Claude Kaya, Dikens vår tidigare busschaufför, Lema en tidigare deltagare i vår utbildning i Luozi och en dam vid namn Catherine tidigare politisk flykting i Sverige från Brazzaville. Efter besök i sitt hemland nu på väg tillbaka till Sverige och Vårgårda.

Efter frukosten kom vår chaufför Pascal med sin Mercedes och hämtade oss för att checka in på Air Brussels kontor i Kinshasa. Där tog det tid men vi hade ingen brådska. Vi hade gjort upp kvällen innan att Luthelo Muller skulle komma och hämta oss. En god kvinnlig entreprenör hade gjort en stor låda med smörgåsar som hon sålde till hungriga resenärer och en annan sålde dricka. Vi gjorde affärer med båda och på så vis ordnade vi vår middag medan vi väntade.

Gösta Luboyi mötte upp på Air Brussel. Vi hade en del att gå igenom om lampaffärer och Focus Business School i Kinshasa. Han hjälpte också till med tolkning. Igår kväll kom han tillbaka från Sverige efter att ha varit på MSB, i Karlstad och Stockholm, Myndigheten för Säkerhet och Beredskap. Han har arbetat åt dem på Haiti under 3,5 år, han var den siste som lämnade för MSB i Haiti. Uppgiften i Sverige var att avge rapport om sitt arbete där.

Vid ett-tiden kom Luthelo Muller och hämtade oss. Han hade då ordnat ett möte med Ministern för mark, fastighetsbildning och lantmäteri, professor Mbevinga Bila Robert. Vi fick en fint möte med honom. Vi introducerade MSG och berättade att vi arbetar med utbildning i entreprenörskap och försöker importera innovationer. Vi presenterade ECO-huset och vi föreslog att det byggs ett demonstrations hus  i Kinshasa eller i Matadi.

Vi sa också att finansieringen måste göras från Kongo, och att vi måste ha en kongolesisk samarbetspartner som har ett starkt intresse av den typen av projekt.  Han föreslog att vi sätter spaden i jorden i juni. Vi får se hur det går. Han talade engagerat om att skogarna måste räddas och då kan ECO-huset passa bra in i det sammanhanget. Ett hus som är helt miljöneutralt och självförsörjande på energi genom solceller och biogasanläggning. Gamla beprövade innovationer som vi kombinerar.

Vi tillbringade sedan några timmar på Nzo Binati med lite skrivarbete och dylikt, innan vi åkte ut till N´djili. Kl 20,35 lämnade vi Kongo för att sedan tillbringa natten över Afrika och södra Europa.

Our hotel Lulo

Gårdagens eftermiddag – kväll avlöpte väl för Yapeco. Han och chauffören lyckades hitta två företag som kunde insprutningspumpar. Han gav ett av företagen i uppdrag att renovera och mäta upp pumpen. Vi hoppas att han valde det rätta företaget, så jobbet blir bra gjort. Skönt att slippa dra med 15 kg-klumpen till Sverige. Yapeco blev lovad att få med sig pumpen hem på fredag. Traktorn kan då vara igång i nästa vecka.

Först ut på förmiddan var ett möte på Nzo Binati med Tutondele, Yapeco, Bernt och jag. Vi stämde av försäljningen av solcellslampor. Tuto redogjorde för sin del hur han jobbar via en säljsajt. Vi drog upp lite nya grepp för att speeda upp försäljningen. Nsimba på Nzo Binati vill också jobba med lamporna och kommer att ha några lampor för att göra reklam och sprida information och sälja till hugade spekulanter.

På det tog vi en tur till stan för att se om vi kunde hitta en lämplig dataprojektor till FBS-kurserna. Det visade sig att det var ganska magert med den varan i Kinshasa. Vi mättade istället våra magar med en dricka och en kongolesisk hamburgare, som är betydligt större än i Europa. Vi hade fullt upp en bra stund för att få ner den, men god var den och det blev vår middag.

Tillbaka till Nzo Binati för ett möte med en av våra nya lampförsäljare, Bernard. Under styvt tre veckor har han jobbat med marknadsföring, och längre än så har han inte hunnit men var optimistisk om att kunna sälja. Han fick också tips om lite nya upplägg att jobba med.

Dagens sista möte hade vi med Luthelo Muller. Han är från Matadi och sitter som ledamot i det nationella parlamentet i Kinshasa. Tre saker tog vi upp med honom; ECO-huset och biogasanläggningar för hushåll, att hitta någon kongoles som är intresserad att jobba med ett sådant här projekt, samt sophantering i Matadi – var man ska börja? Slutligen pratade vi om kontakten med Presidenten i Rotary i Matadi.

The family Bakala Massengo; Stig, Signe, Rosette living with the family, Agustine and Yapeco

Vi sjutiden var vi resklara. Då var all pick och pack placerade i våra väskor, de som vi tar med oss tillbaka. Två väskor lämnade vi. De får någon hågad kongoles lägga beslag på om det passar. Vi hade också fått en liten pratstund, hållit tacktal och fotat avskedets stund med familjen Bakala Massengo.  En halvtimma fick vi vänta på vår chaufför. Han är advokat och hjälper Yapeco med hans juridiska spörsmål. Han ska nu ta oss de 38 milen till Kinshasa i sin Mercedes. Själv har han också ärenden i huvudstaden.

Mycket transporter går vägen från hamnstäderna Boma – Matadi till Kinshasa, med en befolkning på 10 – 12 miljoner krävs omfattande transporter. Vägen är asfalterad och har en bredd på 6 – 8 meter. Landskapet är delvis mycket kuperat. Det gör att vägen slingrar sig runt kullarna och av det blir det rikligt med backar och kurvor. Vår chaufför att duktig på att ratta sin bil och undan går det när det inte är någon lastbil i vägen. Idag var det ovanlig många haverier på vägen till Kinshasa. Kongoleserna är duktiga på att ta ut mesta möjliga av sina bilar. Å andra sidan är de inte världsbäst att sköta och underhålla sina fordon. Den kombinationen är inget att rekommendera, bilarna lägger av förr eller senare.

På ett ställe låg det någonstans mellan 20 – 30 ton ris på vägen. De höll nu på att lasta över säckarna till en annan lastbil. Strax utanför Kimpese hade en lastbil gått av vägen nedför en slänt. De höll nu på att lyfta upp den med en stor mobilkran. Vid ett tillfälle låg det en överlastad lastbil framför oss och på toppen av lasten satt det ett tiotal kongoleser. Rätt som det var exploderade dubbeldäcken på höger sida, ytterligare ett haveri.

En intressant transport som vi kom ikapp var tre trailerbilar. De fraktade stora volymelement. Lasten var mellan 4 – 5 m bred och 3 – 4 m hög. Vägen stängdes av etappvis. Det fanns inte chans att möta ett sådant ekipage. Efter 7 km stannade de i ett samhälle och vi kunde passera.

Strax före tre var vi framme vid vårt hotell Lulo. Resan tog 7 timmar. Tacksamma att allt gått bra. När vi har ström har vi t o m luftkonditionering. Avbrotten har glädjande nog än så länge varit korta.

Yapeco och chauffören har åkt iväg för att hitta en verkstad som kan renovera och justera insprutningspumpen till vår traktor på Nsanda. Vi hoppas verkligen att de hittar någon som vi kan lita på så vi slipper att ta med den till Sverige. Vi var överens om att det bästa är att inte mundele följer med. Vi har lärt oss att är en mundele inblandad blir ofta priset mycket högre. Den effekten vill vi inte ha.

The egg dealer

På morronkvisten kom det en dam vid namn Antoinette och ville skicka med paket till vänner i Sverige. Eftersom vi lämnar det mesta vi hade med oss hit har vi gott om plats i våra väskor hem till Sverige. Hon återkom senare under dagen med paketet. Portokostnaden betalade hon med en påse jordnötter till oss var.

Tillsammans med Stig tog Bernt och jag taxi till Baobab-kyrkan. Yapeco hade åkt till den tidiga franska gudstjänsten. KL 10 började kikongogudstjänsten. Vi denna tidpunkt var det glest med deltagare. Det tar en timma innan de flesta kommit och vid 11-tiden var kyrkan ganska välfylld. Det är palmsöndag och många har palmkvistar i händerna.

I sångerna sjunger man också med händer och armar och då kommer palmkvistarna till användning även vid kollektgången eller rättare sagt kollektdansen viftar man med sin palmkvist. Några hade även färggranna dekorationer i sin kvist. Idag var det två körer från grannförsamlingen Kiamvukyrkan och i gengäld var det fyra körer från Baobab i Kiamvukyrkan. Det var en stor kvinnokör och en manskör med något färre sångare. Kongoleserna är verkligt duktiga sångare och speciellt körsången har en framskjuten plats i gudstjänsten.

Vår tolk lämnade oss i fredags så vi hade inte så stort utbyte av gudstjänsten förutom den vackra körsång, stämning, värme, spontanitet och den vänlighet man möter. Den här söndan blev den fjärde vi är med i kyrkan och det är den sista för den gången.  Pastor Diangitukulu höll ett tacktal som vi förstod genom församlingens agerande, alla sträckte sina händer mot oss, stående vända mot människorna kunde vi bara ta emot deras välvilja genom utsträckta armar och öppna händer. Det var en mäktig syn och upplevelse att se alla dessa välsignande händer sträcktas mot oss. De ville samtidigt skicka många hälsningar till Sverige som vi nu tar med oss.

Efteråt blev det många handslag med mbote och tundele – god dag och tack. Vi blev också servade med var sin dricka innan vi återvände hemåt åkandes med en god vän och deltagare i FBS kursen.

I kväll kom också Samuel Nkailu för en liten pratstund i palloten och säja farväl. Ingen av oss tyckte att det var längesedan vi på 60-talet studerade på SVF. Men verkligen säger oss att det är många år sedan och mycket har hänt för oss själva och i världen. Trots det känner vi oss inte gamla och tycker fortfarande vi har en hel del ogjort. Och så kom ägghandlaren och hämtade en låda ägg.

Signe lagar morgongröt till oss

Här i familjen hjälps man åt med det dagliga arbetet. Vattnet har jag skrivit om förut. Hämtningen sköter Yapeco och sonen Stig. Städningen sköter dottern Signe en hel del, men också matlagning och diskning. Mamma Augustine och en inneboende Rosette delar givetvis på de olika hushållsarbetena. Fem personer bor permanent i huset och nu under tre veckor har vi varit tre gäster, två mundele och en ndombe, vår tolk och föreläsare Julienne. Hon har också bidragit till hushållsarbetet. De två mundele har burit in vatten vid ett par tillfällen, enda bidraget till husets bestyr.

Utöver ndombe och mundele finns här för närvarande tre katter. De var sex när vi kom, två är försvunna av okänd anledning och en blev sjuk och dog. Bernt är en stor kattälskare och mobiliserade all sin militära sjukvårdskunskap och gav kattungen all den vård han kunde, men inget hjälpte, efter tre dagar dog den. Och så har vi hunden som tillbringar dagarna i sin hundkoja men på natten patrullerar runt huset och kollar att inga objudna gäster kommer över den 3 meter höga muren som går runt tomten och som bitvis är krönt med rullad taggtråd. Utöver denna skyddande mur har alla fönster galler, däremot bara ett fåtal har glas, det är bara galler och myggnät och ett par luckor invändigt som man stänger om man inte vill ha något ljus. Men alla luckor är öppna dygnet runt annars blir det för varmt i huset.

Hunden är en god väktare. Händer något som han inte gillar så ylar han som en varg. Ibland händer det att han står alldeles utanför våra fönstergluggar och gör ett riktigt vrål. Då kan det vara svårt förbli i sömnens dvala, som tur är så händer det inte så ofta. De övriga levande varelserna inom murarna är 132 hönor.

Det är ju tråkigt att man måste bygga höga murar mellan människor. Murarna och gallren är tecken på att det är ett ojämlikt samhälle. Man önskar att alla människor hade så pass bra att de inte behöver stjäla. Andra stjäl utan att behöva det, där har den inre kompassen fallerat. Nu är det som det är och för oss känns det bra att vi har en mur runt huset och en väktare som säger ifrån om något onormalt händer.

I kväll tog vi en promenad till ett kafé med en härlig utservering och en magnifik utsikt över stora delar av stan. Det blev Fanta och Coca Cola som vi svalkade oss med. Det vindade på ett behagligt sätt och temperaturen var ungefär 25 grader.

Nya vattenrör till Matadi

Vissa dagar har vi haft problem att få tag i vatten. De gånger vi har haft vatten i ledningarna är lätt räknade. Vill minnas att vi haft vatten i ledningarna vid två tillfällen under de tre veckor vi varit här. De dagar vi haft vattenbrist gäller det att duscha snålt. Mitt rekord är 2 liter för en dusch, det blev en mini, då gäller det att ta vara på varje droppe och utnyttja dem maximalt. Staden håller på att lägga nya vattenledningar så vi hoppas på bättre tider. Ett stort gäng gubbar i hjälm, storstövlar och gula västar gräver rörgravar för hand. Inga djupa rörgravar men ändå måste det vara ganska svettigt.

Vattnet hämtas i dunkar, ett tiotal åt gången, med bil, en km bort. När det kommer vatten i ledningarna tappar man upp i alla tillgängliga kärl. I natt kom det ett rejält regn, då gäller det att samla så mycket man kan. Yapeco var uppe och såg till att kärlen blev fyllda. Här får vi lära oss vilket arbete det är med vattenförsörjningen, när vattnet ska hämtas i dunkar.

Tyvärr har det regnat för lite denna regnperiod här i Matadi. Jordbrukarna lider av torkan. De hoppas att sista månaden som nu är inne av regnperioden ska ge rikligt med regn. Nattens regn uppskattar vi till 50 mm kanske mer. Vi bedömer mängden regn utifrån tiden det regnade och dånet som det åstadkom i huset.

På förmiddan besökte vi Ecobank och hade en pratstund med bankdirektören. De har nu ordnat så att vi har vårt konto kopplat till internet. Han var intresserad att komma till Sverige och förhörde sig hur man kan ordna det. Vi redogjorde för turerna kring inbjudan, visumansökan och resmöjligheter. Efter det var vi till ett airtel-kontor, en telefonoperatör, där Julienne ordnade så att Skype ska fungera i hennes telefon. Jag fick också en pratstund med en kongoles som bott i USA i 24 år, hade sin familj där och var dataprogrammerare.

En liten överraskning uppstod när vi skulle lämna affären. Entrédörren gick inte att öppna, vi var innelåsta. Vi hade inte brått och vi var omgivna av en behaglig temperatur genom luftkonditionering så någon nöd gick det inte på oss precis. Efter en stund kom det en man utifrån och öppnade och vi kunde vandra vidare och en god vän tog oss senare till Yapecos kontor. Där blev det några timmars kontorsarbete innan det var dags att ta taxi och återvända hem och inta middan.