The egg dealer
På morronkvisten kom det en dam vid namn Antoinette och ville skicka med paket till vänner i Sverige. Eftersom vi lämnar det mesta vi hade med oss hit har vi gott om plats i våra väskor hem till Sverige. Hon återkom senare under dagen med paketet. Portokostnaden betalade hon med en påse jordnötter till oss var.
Tillsammans med Stig tog Bernt och jag taxi till Baobab-kyrkan. Yapeco hade åkt till den tidiga franska gudstjänsten. KL 10 började kikongogudstjänsten. Vi denna tidpunkt var det glest med deltagare. Det tar en timma innan de flesta kommit och vid 11-tiden var kyrkan ganska välfylld. Det är palmsöndag och många har palmkvistar i händerna.
I sångerna sjunger man också med händer och armar och då kommer palmkvistarna till användning även vid kollektgången eller rättare sagt kollektdansen viftar man med sin palmkvist. Några hade även färggranna dekorationer i sin kvist. Idag var det två körer från grannförsamlingen Kiamvukyrkan och i gengäld var det fyra körer från Baobab i Kiamvukyrkan. Det var en stor kvinnokör och en manskör med något färre sångare. Kongoleserna är verkligt duktiga sångare och speciellt körsången har en framskjuten plats i gudstjänsten.
Vår tolk lämnade oss i fredags så vi hade inte så stort utbyte av gudstjänsten förutom den vackra körsång, stämning, värme, spontanitet och den vänlighet man möter. Den här söndan blev den fjärde vi är med i kyrkan och det är den sista för den gången. Pastor Diangitukulu höll ett tacktal som vi förstod genom församlingens agerande, alla sträckte sina händer mot oss, stående vända mot människorna kunde vi bara ta emot deras välvilja genom utsträckta armar och öppna händer. Det var en mäktig syn och upplevelse att se alla dessa välsignande händer sträcktas mot oss. De ville samtidigt skicka många hälsningar till Sverige som vi nu tar med oss.
Efteråt blev det många handslag med mbote och tundele – god dag och tack. Vi blev också servade med var sin dricka innan vi återvände hemåt åkandes med en god vän och deltagare i FBS kursen.
I kväll kom också Samuel Nkailu för en liten pratstund i palloten och säja farväl. Ingen av oss tyckte att det var längesedan vi på 60-talet studerade på SVF. Men verkligen säger oss att det är många år sedan och mycket har hänt för oss själva och i världen. Trots det känner vi oss inte gamla och tycker fortfarande vi har en hel del ogjort. Och så kom ägghandlaren och hämtade en låda ägg.
