Yapeco and Augustin loading the car with solar lamps

Vi packade ihop i Pilotvillan. Chauffören Augustin kom och satte fast alla kartongerna med fyrtioåtta lampor på Presidentbilens tak. Välsignat att vi hade en så pass stor bil. Hélén kom och hade sin arbetsgivare med och vi betalade för två nätter och två middagar i den praktiska villan med mycken Sverigeanknytning. Så började den tio mil långa färden mot färjan i Kimbemba. Resan tog närmare fyra timmar.

Ganska länge var jag häpen över hur vägen förbättrats sen oktober 2010. Men längre fram efter det Yapeco bjudit oss på fika märktes det att regnet fortsatt förstöra vägens kvalitet. Augustin kör snabbt och säkert, parerar håligheter och tutar före trånga kurvor. När vi såg Kongofloden kändes det bra. Men färjan hade lämnat stranden. Yapeco känner kaptenen på färjan och ringde honom. Färjan vände och vi var snart ombord. Vi förstod inte att någon annan medåkare förtretades.

Det känns säkrare åka färja till Luozi än båtturen fram och tillbaka Kongo Kinshasa – Brazzaville.

Vi åkte upp till CEC-kyrkans centrum och hälsade på Gunnel Jönsson från Blidsberg. I lägenheten bredvid hennes fick vi lämna lamporna som vi ska sälja i Luozi. Gunnel talade om att bäddar väntade på oss i Ruth och Robert Diabanzas fina villa och vi åkte dit med väskorna.

När vi installerat oss åkte vi tillbaka till Gunnels lägenhet och åt middag som mamma Pauline lagat. Pauline och Gunnel har sam­arbetat de åtta år Gunnel arbetat i Kongo. I juli augusti lämnar Gunnel sin tjänst i Kongo. Hon här varit här fem år sammanlagt de senaste åren och längre tid får man inte arbeta utomlands.

Gunnel har lovat oss alla måltider hemma hos henne. Vi har det bra överallt i Kongo om jag bara kunde vänja mig vid en annorlunda mathållning. Gissar att jag anses bortskämd.

Esther Luhunu Mahema

Fm väntade vi på bilen, chauffören Augustin och Yapeco. Hélén som lagar maten kom kl 11 och lagade idag bl a pommes frites för min skull. Hon fick ordna två måltider eftersom Yapeco och Augustin inte kom förrän eftre halv fyra. Yngve går noga igenom sina pärmar som förberedelse.

Jag fortsätter läsa om Potemkin och läste idag att historien om Potemkins kulisser är historiens största lögn, ngt jag alltid trott på och undrat över.

Yapeco, Yngve och jag besökte Nganga och fick göra studiebesök i hans nystartade hotell, plats för åtta gäster, just nu boende tre gäster

Nästa hus vi kom till var Emy Meantezilas där han också har sitt bageri. Emy är pastor och har gjort en nyöver­sätt­­ning av bibeln från hebreiska till kikongo. Emy följde med oss till studentpastor Esther som bor i grannhuset. Esther Luhunu Mahema arbetar på CECO-universitet i Kimpese. CECO = Centre Evange­lique de Coperation.

Universitet har tre fakulteter agronomi, ekonomi och medicin.  På universitetet läser 430 studenter. Nu berättade Yngve om MSG och deras önskan att få in undervisningen på universitet med professionella lärare. Yngve överlämnade utbildningsmaterialet. Emy och Esther lovade tala med universitetsledningen.  Yngve menade bl a att det är viktigt med ett samarbete mellan utbildare och kreditgivare. De tre verktygen som MSG framhåller är: Utbildning, startlån och uppföljning.

Det verkar som att Emy tillsammans med Yapeco kan bli samordnare i Kongo Kinshasa för den entreprenöriella utbildningen.

När vi åkte hem var natten mörk igen. På alla vägar finns flera och dubbla vägbulor, effektiva farthinder, där samlas också många försäljare för att göra affärer med de långsamgående bilisterna.

Ruth D asked for tea transport to Sweden

Så var det dags att lämna Kinshasa för Kimpese och Louzi. Vi åt frukost tidigt och kl. 8.40 kunde vi åka, nu i den större bilen och för andra gången. På bilen står det ”President CEC”, vilket betyder inga vägavgifter och inga poliser som stoppar en. Bra särskilt för den här långa resan som är 22 mil och när Yapeco ska hämta sina reste­rande lampor i Matadi. Vi tackade och sa adjö på Nzo Binati. Ruth Diabanza kom och gav oss i uppdrag att ta med te till Sverige. Hon reste till Sverige idag efter ett halvår i Luozi. Inga lampor behövde vi ta med oss, allt blev sålt. De gick som smör i solsken i Kinshasa.

Kinshasa är tio mil tvärsöver så det tar en stund att komma ut ur staden.

Missionsföreståndare Edi Diafukuna bad en bön i bilfönstret och unge Augustin började köra och han kör bra. Vägarna är av mycket olika kvalitet och vi är tacksamma att vi mådde bra de fyra timmar resan tog. Vi lyssnade mycket på musik via Edis skivor, först svenska sånger, sedan kongolesiska. De kongolesiska upprepar ofta samma ord om och om igen. Då önskar jag att vi hade översättning.

Yapeco ville stanna utefter vägkanten vid ett tillfälle och handla. Då kom en liten flicka fram till mitt fönster och ville sälja plastkassar. Jag ruskade på huvudet och sa ”Non” genom fönstret, men hon såg lika glad ut ändå och stod kvar hela tiden vi väntade på Yapeco. Hon ruskade på huvudet, när jag gjorde det, en trevlig och glad kontakt. Jag hade velat fotografera, men var rädd att hon då skulle försvinna.

Vi såg mycket olika natur, många dalar och höjder. Vi åkte igenom väldigt olikartade samhällen, flera fina byar och två i bara gyttjepölar. Folk sålde varor alldeles intill pölarna och det såg inte roligt ut. Getter ser vi ofta i byarna och någon gris som letar efter något att äta.

Så kom vi fram till Lukala cementfabrik, en väldigt stor anläggning och snart var vi i Kimpese.

Vi åkte fram till IME-sjukhuset där vi gjorde studiebesök oktober 2010 och kom till pilotvillan, där Hélène Bunisama tog emot med mycket god mat. När vi ätit åkte Yapeco och Augustin mot Matadi och åter­vänder fredag morgon. Yngve och jag rådde oss själva under eftermiddagen och kvällen i den fina och välskötta Pilotvillan, verkligen fin.

Fåglarna kvittrar och påminner om våren hemma. Yngve och jag tog en promenad i den fina omgivningen och temperaturen är behaglig.

Breakfast at Nzo Binati with the President and Vice President of the CEC church

Efter frukost hade vi sammanträde med missionsföreståndare Edi Diafukana, en man som efter två år till i tjänsten vill arbeta två år i Sverige. Han talar bra svenska och har varit i Sverige åtta gånger.
Han kommer till konferensen i maj i Göteborg. Vi talade om entreprenörskap, som Edi deltagit i och om det nya utbildnings­materialet Focus Business School.

Vi talade om Luozi och om att tjugosex studenter som läser teologi där och tänkbart är att det också kan finnas intresse av MSG:s material. Yngve sa ”Våra idéer är för er att acceptera eller förkasta.”
Edi fick pärmarna med urbildningsmaterial och en skrivelse från MSG.

Edi talade om fruktfabriken Prodibas och Yngve påminde om de tre kriterier som måste uppfyllas
1 Elektrici­tet i Luozi, 2 Undersökning av råvarutillgång och 3 Finansiering.
Edi har talat med myndigheterna i Kinshasa om elen, men det händer inte något. Vi avvaktar.

När vi kollade MSG:s bankkonto kunde vi glädje konstatera att det kommit in 6 900:- SEK de senaste veckorna till kampanjen ”Tänd en solenergilampa i Kongo”. Det har nu totalt kommit in 36 000:- SEK. Det innebär att vi kan sälja 120 lampor för 100:- per styck. I varje paket ingår det 2, 3 eller 4 lampor. Vi tackar er alla som bidragit med att tända ljus i Kongo.

Eftermiddagens sammanträde var inplanerat på kyrkans troligtvis största universitet, Protestantiska Universitetet, med omkring 2000 studenter. Den förste vi träffade var Wanani, pastorsstudent som underhålls av missionskyrkan i Rimforsa.

Eftersom ekonomichef Ngwala Ray är bekant i Sverige fick vi tala med honom. Yngve berättade och Nsimba Anderson översatte. Yapeco känner också Ngwala sedan innan. Yapecos son Stig läser juridik på universi­tetet. Yngve berättade och det märktes att Ngwala hört om MSG:s arbete innan.

Vi träffade förresten honom när vi var här hösten 2010. Nu sa han ”Jag är glad att få veta vad ni gör för mitt land och min provins.” Yngve lämnade pärmar och brev om arbetet, allt på franska. Ngwala talade om hur viktigt det är att studenterna lär ett arbete. Du kan inte bli duktig om du inte lärt dig. Han kommer att informera den berörda professorn om utbildningen.

Vi åkte via en affär där Yngve köpte ett modem inför Kimpese och Luozi. Tillbaka på Nzo Binati här fick Albert lotsa oss in en och en med ett stort paraply. Regnet stod som spön i backen.

Juliet, Michel and Albert – staff at Nzo Binati

Tisdag förmiddag lämnade vi rummet vi bott i sen i fredags och flyttade in tvärsöver i ett rum med både Internet och kyla. Mycket bra.

I TV-rummet träffade vi på pastor Nzuzi från Mukimbungu som ansöker om visum för Sverigeresa till Rimforsa och Inga-Maj Håkansons församling. En annan pastor från Kingoyi ska tydligen resa till Asklanda.

Yapeco, chauffören Augustin och vi åkte till UCKIN-universitet, ett av kyrkans största universitet. Vi möttes av skolans engelsktalande direktör, Jean Mvuezolo, som berättade om skolan. Den startade 1965, först med teologi. 1995 utökades UCKIN med medicin och ekonomi. Där läser 1361 studenter.
Medicinstudenter skickas till andra universitetet för att få praktik. Istället kommer studenter till UCKIN för att praktisera i laboratoriet.

Nyligen startade en ny fakultet som lär ut konfliktlösning, en utbildning som det är stort behov av i Afrika. ”Vi har inte någon rättssäkerhet. Har du pengar kan du gå till domstolen. Har du inte pengar får du inte någon hjälp”. Kongolesen älskar fred betonade Mvuezolo.

Rektor Mbelolo ya Mpiku, också han engelsktalande, kom och berättade att Josef Nsumbu, tidigare pastor i Borås, var en av de första studenterna på universitetet.
Vi gick in i ett mötesrum och rektorn började förhöra sig om MSG och arbetet med entreprenörer. Han blev genast intresserad och fick de två pärmarna på franska om entreprenörsutbildningen och om Focus Business School. Rektorn gillar att praktiskt arbete ingår i utbildningen.
Han känner Kukangisa Nyambodi som jobbat mycket med utbildningen. Yapeco som också hela tiden varit delaktig berättade om sina erfarenheter.

När rektorn frågade om varför MSG överlämnar utbildningen sa Yngve att MSG:s medlemmar i Sverige inte talar franska och att MSG vill lämna över till utbildade pedagoger. Vi gick en vandring på området och talade med flera ansvariga, bl.a. en dam som framhöll hur viktig kvinnans roll i samhället är.

Vi drack en dricka var och skildes åt med god förhoppning om samarbete.

Tillbaka på Nzo Binati träffade vi missionsföreståndaren Edi Diafukana i matsalen. Yngve gjorde upp om ett sammanträde.

De två damerna Nzyzi och Educatrice som besökte oss i Töve för fyra år sedan kom med jordnötter och saffofrukter. Michel hjälpte oss att prata med dem och de bjöds på Coca Cola.

Vackra blommor vid Nzo Binati

Lamporna säljer. Sedan Yngve i januari satte ner priset är lamporna mycket mer attraktiva och vi tror inte vi behöver frakta så många till Kimpese och Luozi härifrån. Vid behov får vi ta dem från Matadi.

Tutondele var här idag med sitt kvarvarande lager. Under de senaste månaderna har han sålt 110 lampor.

Tur att Yngve beslutade göra denna Kongoresa och jag är tacksam vara med och träffa alla inblan­dade. Många kongoleser får nu glädje av att ha lyse när strömmen försvinner och de här lamporna har betydligt bättre kvalitet än de som kineserna överhopar Kongo med. Vad det ska kännas skönt vara hemma i Sverige igen och veta att lamporna kommit till nytta, att de inte ligger och laddas ur.

Vi fortsätter träna franska och det är riktigt roligt. Gissar att vi framöver får Kongobesök och då kan vi ha glädje av det lilla vi kan.

Idag har vi hälsat på vice församlingsföreståndare i CEC-kyrkan, Levi Matondo.

När vi var här 2010 åkte hans fru med i vår buss för att närvara vid sin brors likvaka i Kinshasa.

När jag kom till TV-rummet satt Miriam där, dotter till Nsimba Andersson. En stolt fader berättade att Miriam kommit direkt från skolan för att vänta på pappa.

Jag läser en tjock bok ”Potemkin och Katarina den stora” om hur Ryssland byggdes upp och förmera­des. En man i boken med rötter i Abessinien nämner om Afrikas kvalmighet och det är rätta ordet.

Det är liksom en förlamande värme som drabbar oss varje dag. Någon stund kan vinden kännas lite.

Som väl är får vi vara friska. Då tål man en hel del. Fläkten i rummet fungerar till vår stora glädje.

Vi fortsätter må gott av pommes frites med mycket salt och mycket vatten till och rekommenderar detta.

Idag passerar vi hälften av vår vistelse här. Sammanträden väntar och vi hoppas på goda resultat.

Entrance of the CEC church we visited

Vår andra söndag åkte vi för första gången med vår chaufför Augustin i Toyotan som tillhör missions­föreståndaren. Vi åkte till kyrkan och det var inte lätt komma fram. Marknad på båda sidor av vägen och mycket folk ute. Till sist kom vi in på mycket smala gropiga gränder mellan husen och var framme kl 10.

Antagligen hade tjänsten börjat innan. Predikan var på gång. Generatorn brummade utanför och orkade inte tillföra till­räckligt med ström för högtalarna. De gav upp. Talaren gick ner från estraden, men vi som satt långt bak hörde inte något. I slutet fick Yapeco, Augustin och vi komma fram för särskild välkomsthäls­ning. Trevligt!

Vi hälsade på flera personer efteråt bl.a. en man som gett Yngve husrum en gång Yngve var sjuk. Nu hyr Yapecos son Stig rum hos mannen och får köra hans bil.
Vi hälsade på Yapecos syster med familj. Hellen talar engelska. Vidare kom två äldre damer fram. De var tillsammans med sju andra kongoleser hos oss på middag mars 2011.

Skönt komma in till ett rum med fläkt. Vi tror det är fyrtio grader varmt nu.
Snart kom en ung man Horly Tsasa Nkayilu och sökte Yngve. Horly är barnbarn till Samuel Nkailu. Horly basar för ett försäkringsbolag i Kinshasa som heter Papa Social. Bolaget erbjuder sina 15000 försäkringstagare fri sjukvård. Papa Social tar in sina premier genom teleoperatören Orange. Om pappan eller mamman köper telefontjänster för minst 5 USD i månaden är hela familjen försäkrad. Begränsningen är fem familjemedlemmar, alltså två föräldrar och tre barn. 15 % av teleavgiften går till Papa Social.  Han söker kon­takter i europeiska länder. Horly hade med sig en engelsktalande tolk.

Kl 15 var chauffören Augustin och vi på vår vanliga restaurang mycket nära Nzo Binati. Vi vill känna oss säkra på att tåla maten och äter än så länge pommes frites. Då får vi också i oss salt. När vi väntade på maten tränade Yngve räkneorden och fick godkänt av Augustin, Han kan nu räkna till tio på franska likaså tränade jag veckodagarna.

Yapeco missade vår gemensamma måltid för en fotbollsmatch, men i eftermiddag kom Yapeco ihåg att jag gärna vill ha bananer på smörgåsen. På plastkassen är bild på Obama med texten ”USA:s första svarta president”. Det är regnperiod och i eftermiddag har vi varit med om ett kolossalt åskväder.

Nu vilar vi och ser vi fram emot en ny vecka.

Charging the solar lamps

Lördag och säkert fyrtio grader varmt. Vi har börjat öppna lådorna med solcellslampor och de verkar fungera och vara i gott skick. Yngve o jag började i morse med att lägga ut första lådan lampor för laddning i solen.

Men eftersom de fungerar har vi bestämt att vi kollar dem vid försäljningstillfället. Det blir enklare.

Nyss kom Yapeco från Matadi och nu väntar vi att Tutondele den andre försäljaren ska dyka upp och vi får hit alla resterande lampor. Bilen och chauffören är ju redan här. Bra!

Vi väntar att få hjälp med fläkten i vårt sovrum. Den fungerade bra i går. Så drog jag ur kontakten i natt och ingen fläkt lördag. Mkt retligt. Nu har Albert som arbetar på Nzo Binati gett oss en ny fläkt och vi är tacksamma.

Vi väntade på Tutondele. Han kom och hade sålt betydligt fler lampor än han hade rapporterat. Glädjande.

Yapeco, chauffören Augustin och vi gick och åt lunch på restaurangen nära där vi bor.

Det började blåsa kraftigt när vi var där och ett häftigt regn kom och det blev lättare att andas. Vi klarade oss ifrån regnet, det höll upp när vi gick hem. När vi kom hem hade Albert tagit in lådan med de fyra lampor som legat ute i solljuset.

Yapeco hade ärende på stan och lovade köpa bananer åt oss, mitt bästa smörgåspålägg.

Men igår kväll åt vi något ännu bättre, Sallys knäckebröd med kaviar.

I kväll planerar Yapeco och Yngve nästa vecka. Vi hoppas kunna lämna huvudstaden onsdag em. om vi kan få till de möten som vi planerat här i Kinshasa. Vi kommer att sälja så mycket vi kan i Luoziområdet. De behövs säkert bättre där är här i huvudstaden. De har också gjort mycket reklam i radion för våra lampor i Luozi.

From one to another

Efter tjugo minuter på Kongofloden utan missöden var vi fredag fm åter i Kinshasa. Nu hoppas vi att alla planer här också går i lås.

Vi har 2½ vecka framför oss med resor, solcellslampor och sammanträden innan vi åker hem till våren. Vid färjeläget i Kinshasa blev vi mkt vänligt bemötta, när Yngve visat vår vän Teddys visitkort fick vi sitta och vänta i ett skönt luftkonditionerat rum.

Vi är tacksamma att vi klarat en del av vår Afrikaresa utan större hälsoproblem. Strax i början fick jag fruktansvärt ont i ett ben och var rörelsehindrad.   Jag trodde att nu väntade min andra knä­ope­ra­tion i Sverige. Men jag kom ganska snart underfund med att det var rosfeber något som drab­bade mig i dec. Jag mejlade vårdcentraren i Ulricehamn, fick veta rätt penicillin som Y inhand­lade här utan recept och snart var jag frisk. Har bara tre tabletter kvar av kuren. Jag missade ett sammanträ­de.

Vi har också drabbats av oroliga magar några dagar och har känt oss matta, men det har gått över utan att behöva medicinera. Dricker mkt vatten och äter salt. Nu hoppas vi att vi är härdade inför tiden i Kinshasa. Men värmen måste vi vänja oss vid varje ny dag.

Så småningom kom Teddys chaufför och hämtade oss och vi är installerade nu på Nzo Binati, kyrkans kontor och boende i Kinshasa. Vi var mycket törstiga när vi kom men vi fick dricka kallt vatten på ett av kontoren. Vattnet hade gått igenom en filtreringsapparat.

Här stannar vi till dess alla kvarvarande solcellslampor är sålda.
Bil och chaufför får vi låna av missisonsföreståndaren i CEC-kyrkan och han anlände nu i em. Han heter Augustin Kubanza Babanza. Yngve har förberett samman­träde i Kinshasa och i några städer till på väg till Matadi. Vi åt pommes frites på en nyupptäckt restaurang alldeles nära vårt boende. Gott!

Yngve closing the gate

Torsdag och sista kvällen i lägenheten på Saka Saka Brazzaville. Vi har haft sammanträden varje dag utom söndag. Idag kom Joseph Mandzoungou som enda besökare. Han och Yngve gick igenom samman­ställ­ningen som Yngve gjort av dagarna i Brazzaville. De planerade och såg att mycket bra blivit beslutat. Vi är nöjda. Joseph talar mer och mer engelska och vi försöker med enstaka ord på franska. Så det blir mest engelska och lite franska.

Både Nanith och Yvette hjälptes åt att både städa, lägga tvätt i blöt och laga omelett åt oss. De är trevliga och duktiga båda. Joseph hjälpte oss betala med rätt valuta. En CFA är lite mer än ett öre.

Under hela veckan har Yngve försökt få kontakt med Myriam Mbama, eftersom hon arbetat för MSG. Myriam och systern Anita var i Sverige och Skara – Lidköping 2012 och besökte oss i Töve en dag. Myriams tfn har bara slagit av. Genom Ing-Marie fick vi i går veta att Myriam är på sjukhus och via Kerstin Kvernes fick vi veta mera om Myriams tillstånd och rätt sjukhus fick vi genom Maria L, Hospital de Base

Vi hade Myriam brors telefonnummer och åkte taxi till ett mycket fint sjukhus med god standard byggt av kineser. Alla skyltar var på båda språken. Brodern svarade inte, eftersom han var i skolan. Men en utomordentligt trevlig sjuksköters­ka kom fram och tilltalade oss och sen fick vi kolla i några salar på Medicin om Myriam låg där. Och till vår glädje hittade vi henne ganska snart. Myriam såg mycket piggare ut än vi väntat oss. Hennes mor var med på rummet. Vi pratade en stund med Myriam, som legat en månad på lasarettet och genomgått flera undersökningar. Vi fotograferade. Hon fick en Alvaängel och på vår fråga sa hon att hon blir fort trött. Vi bad en bön, innan vi gick.

När vi försökte få tag i taxi kom Myriams syskon fram till oss och systern Anita hjälpte oss att få en bra bil och nu väntar vila inför båtturen över Kongofloden i morgon förmiddag. Sedan börjar vi i Kinshasa.