Yapeco and Augustin loading the car with solar lamps
Vi packade ihop i Pilotvillan. Chauffören Augustin kom och satte fast alla kartongerna med fyrtioåtta lampor på Presidentbilens tak. Välsignat att vi hade en så pass stor bil. Hélén kom och hade sin arbetsgivare med och vi betalade för två nätter och två middagar i den praktiska villan med mycken Sverigeanknytning. Så började den tio mil långa färden mot färjan i Kimbemba. Resan tog närmare fyra timmar.
Ganska länge var jag häpen över hur vägen förbättrats sen oktober 2010. Men längre fram efter det Yapeco bjudit oss på fika märktes det att regnet fortsatt förstöra vägens kvalitet. Augustin kör snabbt och säkert, parerar håligheter och tutar före trånga kurvor. När vi såg Kongofloden kändes det bra. Men färjan hade lämnat stranden. Yapeco känner kaptenen på färjan och ringde honom. Färjan vände och vi var snart ombord. Vi förstod inte att någon annan medåkare förtretades.
Det känns säkrare åka färja till Luozi än båtturen fram och tillbaka Kongo Kinshasa – Brazzaville.
Vi åkte upp till CEC-kyrkans centrum och hälsade på Gunnel Jönsson från Blidsberg. I lägenheten bredvid hennes fick vi lämna lamporna som vi ska sälja i Luozi. Gunnel talade om att bäddar väntade på oss i Ruth och Robert Diabanzas fina villa och vi åkte dit med väskorna.
När vi installerat oss åkte vi tillbaka till Gunnels lägenhet och åt middag som mamma Pauline lagat. Pauline och Gunnel har samarbetat de åtta år Gunnel arbetat i Kongo. I juli augusti lämnar Gunnel sin tjänst i Kongo. Hon här varit här fem år sammanlagt de senaste åren och längre tid får man inte arbeta utomlands.
Gunnel har lovat oss alla måltider hemma hos henne. Vi har det bra överallt i Kongo om jag bara kunde vänja mig vid en annorlunda mathållning. Gissar att jag anses bortskämd.
