Augustine and Yapeco checking the peanuts and cassava

Just en hälsning efter en jobbig dag på fältet. Växterna mår bra, det är roligt att se hur jordnötter och manioken växer till nu. Vissa maniok har blivit 80 till 90 cm höga.

Vi har planterat om 1 ha maniok och forsätter med 1,5 ha till som var hård drabbat med torkan.

Nästa vecka skall vi så bönor och det går också bra med piripiri. De skall sås om 3 veckor. Vi har en del arbete att göra här, det verkar som vi har blivit Nsandabor.

Vi måste från nästa vecka börja med markberedning och har inte pengar för det. Vore det möjligt så skulle det vara bra ty annars blir marken så torr för traktorn.

Gud välsigna er. Clement hälsar ,han skall fira påsk i Matadi. dit han är bjuden att tala i Nzadi församlingen.

Hälsningar Julienne

Borås kulturhus

Hoppas att allt är bra med er och att utställningarna om MSG i Alingsås och Borås Stadsbibliotek blir bra. Jag ber om ursäkt för att jag inte har skrivit på ett tag, jag har varit upptagen med mycket annat, så jag har varit borta och kom hem först i söndags.

Vi mår bra i Nsanda. Nu rensar vi bort ogräset i odlingarna och hoppas vi blir färdigt den här veckan. Nästa vecka skall vi syssla med omplantering där det torkade bort helt (maniok). Utom soja bönor som är total förstörda av torken så ser andra växter bra ut.

Vi håller på också med andra odlingar, piripiri och bönor. Vi har redan förberett marker och sådde piripiri frö igår. Vi skall så bönor i början av april månad, ty vi avvaktar hur det kommer att regna.

Vi hoppas att alla Nsanda Groups medlemmar skall betala sin insats ty vi är beroende av det, om vi skall fortsätta att förbereda ny mark för oktober, nästa regnperiod.

Mitt modem har samma problem som Yngve hade i februari så det är svårt att skriva nu på franska trots att jag har åkt till Tigos kontor två gånger men får ingen lösning. Jag kan tyvärr inte sända bilder nu ty jag fick inte min kamera reparerad.

Må så gott och jag hälsar till hela MSG-familjen i Sverige. Vi få be för varandra.

Clément hälsar.
Julienne Kukangisa.

Julienne and her workers at Nsanda

Tack för hälsningar och vi tackar Gud, som var med er i den långa resan i Congo, må Gud fortsätta ge er kraft och vishet i de nya vägarna för att förkunna hans rike.

Det fortsätter att regna och det är en stor skillnad på odlingarna nu. Växterna har fått liv tillbaka. Det är roligt att åka ut på fälten nu. Om allt går bra, kanske vi rensar färdigt hela fältet, åtta ha, denna veckan.

Det gick inte att hitta reservdelar till Huskvarna motorsåg som vi har här. Vi hade tänkt laga det så fort som möjligt för att hjälpa oss att såga bräder som behövs för att fort bygga ett litet hus för att minska resorna, för det är dyrt att åka bil till fälten varje dag.

Vore det möjligt att hjälpa oss att få tag i reservdelar till motorsågen i Sverige och sända det så skall familjen Nyambudi stå för kostnaden. Om det är möjligt så kan du sända det med den första möjligheten som kan finnas. Reservdelarna som saknas är cylinder och kanna och nr på motorsågen är 3120 Huskvarna.Tack för hjälpen.

Julienne

February 12 Entrepreneurs

Vi har nu avslutat vår fjärde resa till Demokratiska Republiken Kongo och sammanlagt har vi varit i Kongo i tre månader. Vi har bott hos, ätit och arbetat tillsammans med kongoleser. Det har varit en lärorik tid. För oss har det varit ett sätt att lära känna kongoleserna. Vi har fått direktinformation som vi kan bygga vår uppfattning på. Men vi har också haft förmånen att träffa och samtala med människor med lång erfarenhet av Kongo. Det här sammantaget har gett oss en bra grund att stå på i vårt arbete med att göra en insats på rätt sätt i Kongo. Men vi är inte på något sätt färdiga med våra uppfattningar. Varje ny dag i Kongo ger oss nya kunskaper hur vi ska komma framåt och få våra entreprenörer framgångsrika, att de ska bli självgående och själva skapa vinster av sitt arbete som höjer deras och andras levnadsstandard. Ett annat mål är att varje krona de lånar ska betalas tillbaka, än så länge ser det ut att gå bra med detta.

De tre verktygen, utbildning, startlån och uppföljning är alla tre viktiga men vi ser att utbildningen är den viktigaste, att få kunskap hur man hanterar sin ekonomi är A och O. Vi kommer framöver att lägga ner mer arbete på denna kunskapsförmedling och göra utbildningen grundligare. Lånet är startmotorn som sätter igång verksamheten, men det är entreprenören med sin kunskap själv som driver den framåt. Han eller hon är motorn. Med detta inte sagt att lånet är oviktigt. Till alla er som stöder oss ekonomiskt, fortsätt för allt i välden! Det är ni som bestämmer takten på utbredningen av vårt arbete. Uppföljningen beräknar vi pågå i två år, under den tiden kommer vi också att komplettera utbildningen. Sedan är målet att entreprenörerna ska vara självgående. För de företagare som varit duktiga och vill ha hjälp kan vi tänka oss att ytterligare ge stöd på olika sätt.

Vi försöker genom vår webbsida öppet, så långt det går, att redovisa vad vi gör, vilka problem och framgångar vi står inför. En motivering med vår öppenhet är att korrigera den vrångbild som många i i-länderna har om Kongo. Vi vill också att vår webb ska vara en dörröppnare för andra som vill göra en insats där. Av de många besökare vi har på webben ser vi också att vår redovisning och det vi gör uppskattas. Under februari har vi haft 1654 unika besökare, de har gjort 5357  besök och öppnat 20421 sidor. Besökarna är spridda över hela världen. Fortsätt att besöka och läsa vår webb. Vi vill att den ska vara en informationskanal från Kongo. En bro mellan Kongo och övriga världen.

De flesta av er som läser vår webb sitter än så länge på åskådarläktaren. Vi vill att du kommer ner på planen och deltar i matchen mot fattigdomen i Kongo. Du kan ge oss ett ekonomiskt bidrag genom att använda vårt betalsystem, eller på annat sätt överföra pengar till vårt bankkonto. Du själv med din kompetens kanske är den största resurs som du kan ställa upp med under några veckor per år. Vi behöver många medarbetare till de många olika projekt vi driver. Kontakta oss och berätta om dig själv så hittar vi troligen ett projekt till dig. Du som använder Facebook eller andra sociala media, sprid vår information genom dem och sprid goda nyheter om Kongo. Vi vill att alla som läser vår webb ska vara med i matchen på ett eller annat sätt. Tillsammans förändrar vi världen!!

Lunch at Centre du handicapés in Kinshasa

Dagen började med att vi skickade iväg Tricya och Merje till skolan. Prydliga i sin vita skjortor och mörkblå kjol – byxor och ryggsäck. Tricya 16 år och går i sekundärskolan, kusin till Emma och Tuto.  Merje 5 år och son till Emma, han går i förskolan. Tricyas familj flyttade till Louzi men hon ville gå kvar i sin skola och så flyttade hon in hos kusinerna. I Kongo är familjen betydligt större än mamma , pappa och barn. Fint att se hur Tricya tog han om sitt lilla kusinbarn han i hand på väg till skolan, först gå 1 km och sedan åka taxi 2 km. Emma gav Tricya pengar till taxi. Tricya berättade att de ämnen hon läser idag är matematik, engelska, historia och filosofi.

Så till bordet och få lite för magen.  Nu ser jag att jag hade helt fel igår. Havregrynsgröt var inget okänt fenomen för Emma. Ordningen var återställd. Gröt på bordet. Härligt!

Emma ska också iväg till skolan. Hon går en kurs i datakunskap. En mycket bra investering och komplettering till sin juristexamen. Hon har ännu inte fått något jobb. Bernt och jag träffade en affärsman i Kinshasa vars företag ska investera 800 miljoner sek i Kongo de närmaste åren. Vi ska vidarebefordra Emmas CV till affärsmannen. Han hade inget passande jobb för dagen men kan eventuellt ge resultat på lite sikt. Han ville gärna ha hennes CV.

Sedan in till stan och Air Bryssels kontor för att checka in, vi kom en timme före öppningsdags under tiden åkte Tuto, Yapeco och jag till souvenirmarknad, fantastik mycket fint, och inhandlade två ”kongoleser”, en man och en kvinna i traditionella roller. Vi har också tidigare köpt några figurer som vi ska ha till våra utställningar i Alingsås och i Borås på deras respektive stadsbibliotek nu i mars.

När affärerna och incheckningen var klara hade vi ytterligare två inplanerade möten i Kinshasa. Vi skulle besöka Procreditbank för att kolla med dem deras möjlighet till medverkan i våra solcellsaffärer. Av det mötet blev intet. Juristen som Tuto hade anlitat kom aldrig. Han var som bortblåst, mobiltelefon avstängd och omöjlig att nå. Det andra mötet var med Ngoma, om juicefabriken. Föralldel inte så viktigt kanske, men vi hade avsatt tid till det. Han ringde när vi satt och väntade på honom och sa att han ändrat sig och skulle istället träffa någon person som hade med energifrågor att göra. Så gick även det mötet om intet. Här har kongoleserna en läxa att lära, avtalade tider och möten ska hållas och fullföljas. Ska man syssla med affärsverksamhet är det viktigt att hålla ord. Annars förlorar man i trovärdighet och då är en viktig förutsättning borta.

Lunch intog vi på Katolska kyrkans centrum för handikappade, ”Centre du handicapés”,  ligger i centrum, ett ställe att rekommendera. Menyn var pommes frites och fisk, mycket smakligt. Det är som en lugn oas mitt i en hektisk storstad.

Kl 15 kom Jose, polischefens chaufför och hämtade oss och körde oss de tre milen till flygplatsen N´djili. José är en skicklig kille bakom ratten, en timma tog färden. Med otrolig precision rattade han sin polisjeep, vid ett tillfälle fällde han in backspegeln på sin sida för att komma igenom ett nålsöga som uppstår titt som tätt i detta trafikkaos. Vi märkte ju också att andra trafikanter har respekt för en polisbil och när poliser dirigerar i korsningarna har polisbilen företräde. Två krockar blev vi vittne till idag. Inget att förvånas över. Men det finns tecken på att trafikkulturen kommer att bli bättre. Gatorna håller på att förbättras, d v s de större. Man sätter upp trafikljus av vad jag förstår av det senaste i den vägen. I bågar över gatan väl synliga med stora pilar och digital tidtagning visar stopp eller köra. Man kan alltså se hur länge man får vänta på sin tur. Verkar vara en genial ide. För när kongolesen kommer bakom ratten, då ska det gå undan.

Det blev några timmars väntan på flygplatsen. Den mesta av den tiden sov vi bort. Bernt påstod att något mer oskyldigt kunde vi inte göra, så då gjorde vi det. Kl 21.50 lyfte vi och lämnade Kongo för fjärde gången och kände oss ganska nöjda med det vi uträttat under fyra veckor. Framtiden får visa vad resultat det blir, men vi tror på Kongo, ett land på gång, en slutsats vi kommit fram till under sammanlagt 3 månaders vistelse i landet, där vi arbetat och levt ihop med kongoleser och med åtskilliga timmars erfarenhetsutbyte med dem.

Marie France, Yapeco and Yngve

Idag startade vi dagen utan havregrynsgröt, en prövning, men vi överlever. Det blev te och baguette med lite ost och marmelad. Här är det Tutos syster Emma som står för matlagningen. Jag tror att havregrynsgröt är ett okänt fenomen för henne. Efter frukosten bar det av till Bandalungua-kyrkan. Marie France är pastor i denna kyrka. Tidigare har hon varit pastor i Kiamvukyrkan i Matadi och ingick i vår första grupp entreprenörer. För hennes del var entreprenörskapet ett extraknäck. Vi hade några sådana entreprenörer i första gruppen, men vi vill helst att det ska var ett heltidarbete.

Vid 10-tiden kom vi till kyrkan och träffade Mari. Det resulterade i att vi blev placerade på gräddhyllan. Vi fick en särskild punkt då vi hälsades välkomna och Yapeco presenterade oss och MSG. Det var en traditionell kongolesisk gudstjänst, fyra körer sjön och en grupp flöjtister spelade. Predikant var Wola Benard, pensionerad pastor. Han predikade med en väldig glöd. Att somna under hans predikan var en omöjlighet. Han hade flera allsånger i sin framställning, sedan är pastorerna här duktiga att föra dialog med församlingen. De svarar på pastorns tilltal och bekräftar vad som predikas och många gör det med hela kroppen. I en gudstjänst här kan man inte vara passiv, alla medverkar aktivt i gemenskapen. De instrument som ackompanjerar den gemensamma sången är trummor och taktinstrument, som många har med sig. I dag firades också nattvard. Sex vitklädda nattvardstjänare delade brödet och vinet i en gående nattvardsgång under sång. Vi halvtvåtiden slutade gudstjänsten.

Därefter blev vi bjudna på förfriskningar tillsammans med predikanten och ytterligare en pastor. Sedan blev det lunch som bestod av maniok, saltad och rökt fisk och safou. Vi fick en trevlig stund med engelskan som gemensamt språk. Pastor Wola Benard berättade att han arbetat tillsammans med Walter Persson i Sundi Lutete.

Vi hade som uppdrag från Sverige att köpa tyg och det gjorde vi genom att ta bilen till Marie France tygbutik. Vi köpte tyg för hela 60 USD. Vi hoppas nu att det inköpta blir godkänt av våra uppdragsgivare i Sverige för någon bytesrätt diskuterade vi aldrig och den är nog heller aldrig uppfunnen här.

Vi reste tillbaka till Tuto och hade ett fortsatt samtal med honom hur vi ska arrangera import av solcellsutrustning till Kongo. Därpå hade Emma middagen färdig. Det bestod av fisk, potatis och maniok.

Frampå kvällkröken kom det två kvinnor som var med i Sverige i mars 2011. Det var Nzuzi Mbumin och Tekabanza Lovise. De tillhörde Luozigruppen som arbetar för en juicefabrik i Luozi. De var också med på middag hemma hos Kerstin och mig. De hade tagit sig hit med taxi och till fots och hade en lång väg för att träffa Bernt och mig. Vi hade en trevlig pratstund med dem och Yapeco tolkade oss. Som gåva av dem fick vi en korg med ananas, jordnötter, avokado, bananer och safou.

Yngve, Daniel and Yapeco checking drawing of wood stove

Vi började dagen med att gå igenom budgeten med Nganga, för hans hotell, vi gjorde lite justeringar och skrev ut den på vår printer. Vi hoppas att han får nytta av den i den bank kontakt vi ordnat. Ngangas hotell kommer att heta ”Guest House Nganga”. Det ligger väl synligt i centrum av Kimpese på höger sida om genomfarten om man reser väster ut. Nganga räknar med att inviga hotellet under juli – augusti. En annan hotellbyggare i Kimpese är Dr Phillippe på IME sjukhuset, han har fått upp väggarna på sitt bygge. Det ligger i anslutning och väster om sjukhuset, alldeles nära genomfarten. Det är intressant att höra hur både Nganga och Phillippe vill arbeta för, och utveckla Kimpese. Jag tycker mig höra de tongångarna på fler platser i Kongo.  När vi hade ätit vår havregrynsgröt med skivad banan, stekt ägg, bröd och te var vi rejält uppladdade för resan till Kinshasa. Vi tog avsked från Nganga och Nsiki och Julienne och lämnade Kimpese kl 09.

Första stoppet blev en poliskontroll. Det handlade om få pengar. Men denna gång blev det inget i håven. Yapeco vet hur man löser sådana här situationer. I det här fallet ringde han sin god vän Polischefen. Polisen på plats fick prata med sin chef, allt löste sig ganska snabbt. En intressant persontransport blev vi vittne till vid stoppet. En, förmodar jag, lärare hoppade ut på vägen och stoppade en stor tom trailerbil, trailern bestod av ett flak utan sidolämmar. Strax kom det 30 barn omkring 10 år, alla hoppade upp på flaket och satte sig i en klunga mitt på flaket, när alla barn var uppe bar det av och fort gick det. De kanske ska ut på skolresa till Kinshasa, funderade vi, men så var det inte. Det var deras skolskjuts för efter en halvmil släpptes de av vi sin skola. Så löser man skolskjutsar i Kongo, praktiskt och billigt.

I Bansagungu stannade vi och köpte lite dricka för att fukta våra strupar. Nästa stopp blev i Nkisi. Vi hade bestämt träff men en av entreprenörerna , Aline. Vi meddelade henne lånets storlek och vi vill ha lite kompletterande uppgifter som Yapeco plockar upp när han reser hem på tisdag. Därpå fortsatte vi och blev stoppade av ytterligare poliser. Denna gång blev stämningen bättre, när han såg oss mondele blev det ”Good morning” , handhälsning och  presentation, han hette Emile. Vi önskade  honom allt väl, därmed var Emile nöjd och saken var klar och vi kunde fortsätta till nästa stopp i Madimba.

Här hade vi bestämt träff med Daniel Bimpe, verkstadsägare från Luozi, han som bjöd oss på skjuts när vi lämnade Luozi, fick moterstopp, optimisten som sällar får problem i alla fall inga stora.  Han håller på att bygga upp en fabrik för att förädla maniok, han visade sin anläggning och berättade hur den här förädlingen ska gå till. Han tillverkar alla maskinerna själv. Tyvärr fattade jag inte så mycket av denna komplicerade process, därför ingen redovisning. Men så mycket kan jag säga att manioken är en växt som går att förädla till många olika produkter. Vi pratade också vedspisar och bestämde att han kommer att ta fram tre olika modeller till hösten.

Halvsex var vi framme vid Nyambudis hus i Kinshasa. Emma med sonen Mersh var hemma och välkomnade oss. Sedan bjöd hon oss på spagetti, välsmakande och lättätet i värmen. I dag har varit en varm dag till skillnad från igår. Temperaturen var då som en behaglig svensk sommardag. Idag runt 30 grader. Vi har ingen ström nu så jag skriver under solcellslampans sken. Har heller inget bredband. Det var Juliennes jag hade till låns. Jag hoppas Tuto kommer snart och hoppas på att han har ett att låna ut.

Nu var det något som kröp på min fot, såg inte riktigt under bordet, lite mörkt. Det visade sig vara en fladdermus som var ute och promenerade. Sedan flög och gick den in i min dataväska, men den kände sig nog inte hemma där för ganska snabbt gick den upp på kanten och flög iväg. De här låga nivåerna passar nog inte fladdemöss. De brukar hålla till under takplåten.

Dr Roger och barnmorskor från Göteborg

I går skulle Nganga arrestera den berömda tuppen, han som skrek i högan sky den första natten och förstörde vår sömn här hos Nganga och Nsiku för några veckor sedan. Vi hörde att det var protester när ägaren skulle verkställa domen igår kväll. Idag på morgonen förstod vi att arresteringen inte hade lyckats, ägaren förmådde inte fånga in förövaren. Idag var tuppen igång igen men han var lite dämpad, han förstod nog att mondele var på besök igen och det gällde att inte skrika för högt, då kan det bli nya arresteringsorder för vi ska sova en natt till här.

På lediga stunder har jag gett lite privatlektioner i hur man hanterar en dator. Eftersom min fru Kerstin och jag leder datakurser hemma har vi dokumenterat den mest användbara kunskapen och den tar jag i bruk här. Jag gör faktiskt bytesaffärer med kongoleser. Jag lär dem data och de lär mig hur man skalar jordnötter, en livsnödvändig baskunskap som varje kongoles har med modersmjölken. Skalning genomförs med precision och en hastighet som gör att kroppen under ätandet lagrar upp energi för ett antal timmar framåt. För mig är det än så länge energiåtgång = tillförsel, alltså ett nollsummespel, träning ger färdighet. Jag kommer.

Idag var det många mondele i Kimpese. Vi har mött en man, Peter med sin fru Therese och ytterligare nio damer, alla från Mölndal och Göteborg. På IME-sjukhuset var vi med dem på en liten ceremoni då de överlämnade utrustning till sjukhuset. Dr Roger Mahema berättade om sjukhuset. Det har 400 bäddar, 275 anställda, därav 18 läkare, själv är han ögonläkare och vice sjukhuschef, och 5 läkarstudenter. Sjukhuset är självfinansierande. De får inga pengar från staten.

På detta träffade vi Emy Miantezila, en med många strängar på sin lyra, sonen David, agronom, och systern Luzolo, engelsklärare, alla engelsktalande. Vi hade avtalat tid med Emy. Vi samtalade om familjejordbruk. Ett ämne som vi har haft uppe förut. Det finns stora arealer på många platser som ingen brukar. Emy har utrett möjligheten att arrendera eller köpa mark. Båda möjligheterna finns. Man kan få lagfart på köpt mark och få äganderätten till lagfaren. Vi planerar att till hösten genomföra en entreprenadutbildning, i första hand för jordbrukare här i Kimpese. Emy blir vår man här som kommer att välja ut lämpliga kandidater.

Jag tog upp med Emy gårdagens upptäckt av den nya SAME-traktorn som står i byn Kiwelo, obrukbar. Jag frågar Emy: Varför står en ny traktor på det viset? Jo, säger Emy, det beror på att ägaren inte planerar mer än en dag isänder. Pengarna han tjänat in på traktorn har han förbrukat på annat än underhåll. När traktorn behöver repareras har han inga pengar till att reparera. All hjälpverksamhet i ära, men ett stort misstag har gjorts i ett otal projekt. Kunskapen och undervisningen hur man sköter och underhåller saker och ting har uteblivit. Ingen människa på jorden kan det som man inte har lärt sig. Kunskapsförmedling och uppföljning måste till om hjälpen ska bli till någon nytta.

Två människor som berört mig idag. Den ena en kvinna på IME-sjukhuset, kanske omkring 50. Hon hade två ben som de flesta av oss andra men med skillnaden att hon inte hade någon nytta av dem. Hon satt på den cementerade gången och tog sig fram med hjälp av händerna. Med sig släpade hon några dunkar och något kärl. Hon vädjade om hjälp särskilt när hon såg alla mondele, men ingen av oss visade någon hjälpsamhet. Tre vaktmästare i gummistövlar och handskar kom och bar bort henne. En människa som man inte lämnar oberörd.

Den andre en ung kille, kanske 8 år. Han kom på gårdsplanen när vi satt och pratade familjejordbruk. När Emy får syn på honom ropar han ut genom det öppna fönstret, Makiese, Makiese! Killen kommer in i skolsalen där vi sitter, sätter sig i en skolbänk och somnar. Så länge vi höll på sov Makiese. Vi frågar: Vem är han? Han är en av mina gatubarn, berättar Emy. Hans föräldrar kanske är döda eller på annat sätt förlorat sitt hem. Han har inte det som varje barn har rätt till. Ett hem, en mamma eller pappa eller både ock. Kanske aldrig fått sitta i en mammas eller pappas knä och känt sig älskad, aldrig någon som läst en saga för honom och tillsammans bett sin aftonbön, kärlek och omtanke som alla barn, och föresten vuxna också, måste ha med jämna mellanrum för att leva och utvecklas till en harmonisk människa. En människa som man inte lämnar oberörd.

Bro i Matadi

Clement Nyambudi följde med oss från Nsanda till Matadi i går. Tillsammans samtalade vi igårkväll om åtgärder och utveckling i Nsanda-projektet. Han reste tillbaka till Nsanda efter frukosten för att genomföra planerade arbeten. Förmiddagen ägnade jag åt att skriva ut alla avtal och betalplaner till Januari 11-gruppen.  Alla överenskommelser dokumenteras och undertecknas.

Samuel Nkailu och Muditu kom för att såga farväl. Vi samtalade om Ungdomens Hus. För Samuel känns det angeläget att yngre krafter tar över. De berättade också att de vill starta utbildning av entreprenörer i egen regi. Vi tycker det är en bra idé och vill stötta dem med material. Samuel har översatt vårt material till monokutuba och Yapeco har det för genomgång. Muditu berättade om att hans odlingar går bra. Torkan har i liten omfattning påverkat hans odlingar.

Yapeco, Julienne och Bernt åkte ner till Ecobank för att ordna formaliteterna i vårt nyöppnade konto. Vi får också vårt konto anslutet till internet. Nödvändigt för att ha god kontroll på transaktionerna.

Kl 15 lämnade vi Matadi med sikte på Kimpese och tre timmar senare var vi framme och tog in hos pensionerade paret  Nganga och Nsiku. De var inte hemma när vi kom, men de hade lämnat nyckeln till en granne. Hon satt vid porten, öppnade porten och gav oss nyckeln. När vi installerat oss kom värdparet hem. Vår plan var att Julienne inte skulle följa oss till Kimpese, hon ville åka ut till Nsanda när vi reste till Kimpese. Värdparet var lite oroliga för att de inte lagade mat som vi tyckte om, så Nsiku ringde Julienne igår och bad att hon skulle följa med. De skulle stå för biljetten tillbaka till Nsanda. Här har vi mött en storslagen gästvänlighet, så fort vi kommer till Kimpese vill de att vi ska bo hos dem. I gengäld hjälper vi Nganga att få en bra bankkontakt som vi hoppas ska bli till hjälp att bygga färdigt sitt hotell.

När jag skriver de här raderna presenterar Bernt en budget som han har skissat på för Nganga på hans hotell. En budget är alltid bra att ha på ett projekt. Vi hoppas att Bernt fått fram realistiska siffror. Detta poängterar vi starkt för våra entreprenörer att siffrorna ska vara realistiska. Vi hoppas att han lever som han lär.

Bring one another

Idag skedd det något ovanliga, Bernt var uppe före mig. Nu har han drabbats av sitt eget budskap i Baobab-kyrkan förra söndagen, att lämna invanda mönster och tänka nytt. Med det så upptäcker Bernt att morgonstund har guld i mun och den store vinnaren är upptäckaren själv. Till frukosten gjorde vi en ny kombination med havregrynsgröten, vi skivade avokado som Bernt köpte igår av en kringvandrande tjej. En ny smakupplevelse som var riktigt bra.

Dagen var vikt för resa till Nsanda. Vi besökte först Muditus och hans fru Josefines odlingar och deras lilla trevliga hus i byn Kiwelo.  Först tittade vi på 2,5 ha maniokodling. Jordnötterna bland manioken var skördad vid förra säsongen. Muditu räknar med att få 10 ton maniok. Ytterligare har de 1 ha bönor och 1,5 ha jordnötter. Enligt Muditu har de ännu inte haft ont av torkan. Helt överraskande stötte vi på en ko som stod och lurade bakom en buske. På hennes beteende förstod vi att hon aldrig sett en mondele förut. Bernt ville tagit en närbild på henne men Muditu varnade, det fick bli på lite längre håll.

Sedan till byn där vi träffade Josefin. Hon bor där hela veckorna och sköter fälten. Huset består av två rum ett sovrum och ett rum för övriga behov. Maten lagas utanför på tre stenar. Inga fönster endast luckor som man öppnar om man har behov av ljus. Ingen elström. När vi lämnade henne tog hon sin korg och skulle ut och skörda jordnötter och Muditu följde med in till Nsanda för att återvända till Matadi. Detta kallas nog för arbetsfördelning i Kongo.

Vi lade märke till att i byn fanns det två traktorer en äldre Fordson som verkade fungera och så en SAME av de största modellerna, av däcken att döma föreföll den ny, men sannolikt stått still något år, ena bakdäcket stod säck. Här står en resurs för stora pengar men det värsta att den gör ingen nytta där den står. Svårt att förstå att kongoleserna inte ser vilka resurser de har inpå knutarna. Jag förmodar att man med ganska små medel skulle få SAME-traktorn att fungera.

Vi fortsatte med att besöka Nyambudis Apotek i Nsanda och deras anställda apotekare Angéle. Vem som helst kan öppna apotek, men det krävs en hel del tillstånd och så måste det finnas en sakkunnig person som sköter det. Angéle är sjuksköterska. Ordning och reda snyggt och rent.

På detta tog vi oss till Nyambudis hus i Nsanda. Ett enkelt hus där de bor när de sköter om Nsanda projektet. Huset har tre rum, el är indraget. Inget vatten. Inredningen består av ett bord med två stolar + en grannes stol. Sovplatsen är på madrasser på golvet. Inga fönster endast luckor. Huset ger tak över huvet inget mer.

Så fortsatte vi till odlingarna Clement, Jimma chaufförer, Bernt och jag åkte i Nyambudis nygamla Toyota jeep, Julienne och Yapeco  i hans Toyota jeep av nyare årgång. Storslaget att det gick att få igång den gamla jeepen. Åkturen var acceptabel. Det är 17 km från Nsanda till odlingarna. Det var beklämmande att se odlingarna. De lider av torkan. Manioken har kommit halvvägs mot normalt, men den klara sig om det kommer regn och kan i bästa fall skördas i slutet av året. Jordnötterna var vid liv men inget att skörda än, troligen blir det en mindre skörd om regnet kommer. Härligt det regnar nu sakta behagligt, andra kvällen i rad. Normalskörd är omkring 1000 kg per ha och priset 1 USD per kg. Vi skulle ha skördat 5000 kg om det varit normalt. Soja plantorna var helt till spillo. Vi sådde 3 ha och skulle gett normalt 3500 kg. Avtal var gjort med en fabrik till ett pris av 5 USD per kg. Nu ska fälten rensas från ogräs och Bernt och Clement satte igång på genast.

Vi tog en promenad till en ganska djup dal. Där finns en vattenkälla. Vår chaufför gick först med sin machetes och högg undan grenar. Bernt och Jag gick efter honom. Det gick bra nerför men när vi skulle ta oss hem höll det på att ta knäcken på mondele, värmen var pressande och stigningen var mer rätt upp än sluttande. Chaufförer var helt oberörd av hettan han hade  t o m jacka på sig. Tanken med källan är att ge vatten till bevattning av odlingarna. Planen nu är att ta upp ytterligare 2 ha där vi kan ordna bevattning från en mindre flod och sådden blir piripiri och bönor.