Yngve, Daniel and Yapeco checking drawing of wood stove
Vi började dagen med att gå igenom budgeten med Nganga, för hans hotell, vi gjorde lite justeringar och skrev ut den på vår printer. Vi hoppas att han får nytta av den i den bank kontakt vi ordnat. Ngangas hotell kommer att heta ”Guest House Nganga”. Det ligger väl synligt i centrum av Kimpese på höger sida om genomfarten om man reser väster ut. Nganga räknar med att inviga hotellet under juli – augusti. En annan hotellbyggare i Kimpese är Dr Phillippe på IME sjukhuset, han har fått upp väggarna på sitt bygge. Det ligger i anslutning och väster om sjukhuset, alldeles nära genomfarten. Det är intressant att höra hur både Nganga och Phillippe vill arbeta för, och utveckla Kimpese. Jag tycker mig höra de tongångarna på fler platser i Kongo. När vi hade ätit vår havregrynsgröt med skivad banan, stekt ägg, bröd och te var vi rejält uppladdade för resan till Kinshasa. Vi tog avsked från Nganga och Nsiki och Julienne och lämnade Kimpese kl 09.
Första stoppet blev en poliskontroll. Det handlade om få pengar. Men denna gång blev det inget i håven. Yapeco vet hur man löser sådana här situationer. I det här fallet ringde han sin god vän Polischefen. Polisen på plats fick prata med sin chef, allt löste sig ganska snabbt. En intressant persontransport blev vi vittne till vid stoppet. En, förmodar jag, lärare hoppade ut på vägen och stoppade en stor tom trailerbil, trailern bestod av ett flak utan sidolämmar. Strax kom det 30 barn omkring 10 år, alla hoppade upp på flaket och satte sig i en klunga mitt på flaket, när alla barn var uppe bar det av och fort gick det. De kanske ska ut på skolresa till Kinshasa, funderade vi, men så var det inte. Det var deras skolskjuts för efter en halvmil släpptes de av vi sin skola. Så löser man skolskjutsar i Kongo, praktiskt och billigt.
I Bansagungu stannade vi och köpte lite dricka för att fukta våra strupar. Nästa stopp blev i Nkisi. Vi hade bestämt träff men en av entreprenörerna , Aline. Vi meddelade henne lånets storlek och vi vill ha lite kompletterande uppgifter som Yapeco plockar upp när han reser hem på tisdag. Därpå fortsatte vi och blev stoppade av ytterligare poliser. Denna gång blev stämningen bättre, när han såg oss mondele blev det ”Good morning” , handhälsning och presentation, han hette Emile. Vi önskade honom allt väl, därmed var Emile nöjd och saken var klar och vi kunde fortsätta till nästa stopp i Madimba.
Här hade vi bestämt träff med Daniel Bimpe, verkstadsägare från Luozi, han som bjöd oss på skjuts när vi lämnade Luozi, fick moterstopp, optimisten som sällar får problem i alla fall inga stora. Han håller på att bygga upp en fabrik för att förädla maniok, han visade sin anläggning och berättade hur den här förädlingen ska gå till. Han tillverkar alla maskinerna själv. Tyvärr fattade jag inte så mycket av denna komplicerade process, därför ingen redovisning. Men så mycket kan jag säga att manioken är en växt som går att förädla till många olika produkter. Vi pratade också vedspisar och bestämde att han kommer att ta fram tre olika modeller till hösten.
Halvsex var vi framme vid Nyambudis hus i Kinshasa. Emma med sonen Mersh var hemma och välkomnade oss. Sedan bjöd hon oss på spagetti, välsmakande och lättätet i värmen. I dag har varit en varm dag till skillnad från igår. Temperaturen var då som en behaglig svensk sommardag. Idag runt 30 grader. Vi har ingen ström nu så jag skriver under solcellslampans sken. Har heller inget bredband. Det var Juliennes jag hade till låns. Jag hoppas Tuto kommer snart och hoppas på att han har ett att låna ut.
Nu var det något som kröp på min fot, såg inte riktigt under bordet, lite mörkt. Det visade sig vara en fladdermus som var ute och promenerade. Sedan flög och gick den in i min dataväska, men den kände sig nog inte hemma där för ganska snabbt gick den upp på kanten och flög iväg. De här låga nivåerna passar nog inte fladdemöss. De brukar hålla till under takplåten.
