The rescued goat

När vi går bort till Gunnel för att äta går vi förbi ganska många getter som är bundna vid var sin påle eller trärot. Yngve såg att en get hade snärjt in sig i tjudret och stod helt nära pålen utan möjlighet att komma något vart. Eftersom vi själva upplever våra varmaste dagar hittills gjorde det oss ont om geten. Yngve löste repet, redde ut det och band fast den igen. Nu kan geten gå in i skuggan och verkar gärna göra det. På kvällarna hämtas getterna av barn i familjen och leds hem till huset.

Idag hade Yapeco planerat möte med folk från universitet. Då passade en minister från Matadi på att komma till Luozi för att träffa universitetsfolk, därmed gick vårt möte om intet. Det blev istället ett brev och i det överlåter vi nu till CEC-presidenten att ta kontakt med universitet vid ett senare tillfälle för vår räkning.

Nu finns det bara 26 lampor kvar och dem tar också presidenten ansvar för och får hjälp av sin och vår chaufför Augustin med försäljningen. De får två månader på sig att sälja partiet. Här går betydligt trögare att sälja, förmodligen brist på köpkraft. Men det är här i samhället utan elektricitet som solcellslamporna behövs mest och gör bäst nytta tror vi.

Alla människor hälsar vänligt. De flesta säger ”Bonjour!” och flera lyfter gärna händerna emot oss. Barnen verkar tycka om att hälsa på oss  med ”Mundele!” (= vitingar).

Så har dagarna vid Kongofloden runnit iväg. Varje dag ser vi något nytt och kvällar och nätter ser vi ingenting i mörkret. När vi gick hem från Gunnel efter TV-nyheter från Schweiz måndag kväll, blixtrade det ordentligt vid horisonten. Vi hörde inte något ljud men det var mäktigt att se palmernas siluetter mot ljuset på himlen. Sedan satte åska och regn i gång här också och varade en bra stund.

I tystnaden sen somnade vi gott. Vi hoppades att åskan skulle ha rensat luften och gjort luften svalare. Men det behövs tydligen mer urladdningar för detta.