Påväg till Kimpese

Tidigt idag kom Samuel Nkailu och tog farväl. Var dag har vi mött honom under veckan. Vi har varit varje dag i Ungdomens hus och Samuel har låst upp och delvis varit med oss under lektionerna vi haft med entreprenörerna. Han är nu 76 år och det är 51 år sedan han kom till Sverige och Södra Vätterbygdens Folkhögsskola där Lennart, Bernt och jag under ett år gick tillsammans med honom. Samuel är glad och pigg och verkar vara vid god hälsa. Bernt och Lennart har bestämt sig för att tillsammans ge Samuel 30 USD per månad för att han sköter om Ungdomens hus. Lokalen passar oss mycket bra i vår verksamhet.

När vi gick till frukosten tog Julienne vara på en fallfrukt som heter oxhjärta, på kikongo Ntima Ngombe. Trädet växer alldeles utmed vår promenadväg. Häromdagen fick vi frukten till dessert, en något syrlig smak, en ny smakupplevelse. Köttet är vitt och något segt. Man får anstränga sig för att tugga sönder det, nästan omöjligt, den sista biten får man svälja hel. Vi åt en ordentlig frukost med gröt och ägg och det kändes bra att ladda upp inför resan.

Kl 11.30 Lämnade vi Matadi och var framme i Kimpese 14.30. Yapeco är vår chaufför. När vi stannade vid en vägtull ville motorn inte starta, batteriet var för svagt. Bilen går inte att skjuta igång eftersom han har en automatväxlad bil. Yapeco är dock förberedd på överraskningar, han tog fram sina startkablar och några killar med sin lastbil backade upp bredvid oss. En hel del jobb hade de innan de fick bort skyddet över sitt batteri, de löste det, kopplade kablarna och motorn startade. Under tiden denna operation pågick hade vi minst tio försäljare runt oss som ivrigt bjöd ut sina frukter och diverse annat. Utmed vägen kunde vi se väldigt många och stora mangoträd, mycket frukt finns det på dem och den börjar mogna nu.

Halvvägs gjorde vi ett litet stopp och parkerade också under ett mangoträd. Det gav oss en välbehövlig skugga. Vi drack den kongolesiska Djino som jag hade mellan fötterna fram. Övriga utrymmen i bilen var till brädden fyllda, Tyvärr kunde vi inte stänga värmen fram, den kom i riklig mängd och värmde vår drick betänkligt, plus mina ben som var något överhettade. Bernt påstod att han aldrig hade druckit så varm dricka förut. Även om Djino var uppvärmd i överkant så släkte den vår törst.

Här i Kimpese bor vi hos Nganga och Therese, vi sover en natt här och reser vidare mot Kinshasa i morgon. Strax efter ankomsten serverade Therese middag. Så besökte vi vår lokale representant Emy Miantezila. Han berättade för oss om sin verksamhet och sitt engagemang. Han tar hand om hemlösa barn ger dem undervisning, har ett bibliotek i Kimpese och cyber café, han bakar bröd, han är ordförande i kommittén för Gothia Sportcenter, fotbollsprojektet i Kimpese. Det har pågått i tre år nu och håller på i två år till och finansieras från Sverige, därefter ska det finansieras på annat sätt. Han har ett jordbruksprojekt på 7 hektar som skapar försörjning för familjer och skolavgifter till barnen. Emy hade samlat in redogörelserna från kursen vi hade här. Vi tar med oss dem och går igenom dem så småningom.