The service leader

I dag så bröt vi en tradition – att gå på Gudstjänst i Baobab kyrkan. Vi åkte istället till Mvuzi kyrkan. Vi tänkte få träffa deras pastor Madiadia, men det fick vi inte han var i dag i en annan kyrka. Den franska gudstjänsten drog ut på tiden och det blev tillfälle att hälsa på en del församlingsmedlemmar utanför kyrkan, bl a på mötesledaren. Han verkade vara en lugn och försiktig Mvuzi bo. När han lite senare kom upp i talarstolen så var han allt annat än lugnet. Han blev en tornado på den platsen, men positivt engagerad och fick med sig hela församlingen i en dialog som kongoleserna är mästare på få till.

Kongoleserna har lätt för att uttrycka sig och man använder sig av hela kroppen när man i en talarstol inför andra framställer något och mest armarna som får understryka budskap, röstresurserna använder man fullt ut och med högtalarnas hjälp och de öppna kyrkorna hörs det vida omkring. Här ställer man inte ljuset under skäppan, ingen kan undgå att höra det som proklameras. I gudstjänstordningen ingår, jag tror alla gudstjänster, att de församlade ska hälsas välkomna och i den delen kom vi mundele in i bilden. Yapeco berättade lite om MSG och jag kompletterade med några ord som jag inledde med mbote och avslutade med tutondele. De här små orden är viktiga och man får genast respons. Goddag och tack på det egna språket är dörröppnare.

Musikbandet bestod två gitarrer, en trummis, en elbas och en förstärkaranläggning som inte gick av för hacker. Ljudnivån var säkert inte hälsosam för våra hörselorgan. Vi får hoppas att musikerna inser så småningom att sänka ljudnivån ett stort antal decibell. Det tror jag hela församlingen skulle välkomna och musiken och sången skulle komma till sin rätt. Musiken och sången är ju till för att ära Gud och ska vara njutbar för de församlade. Idag kom tanken i mitt huve, tror de kanske att Gud är gammal och döv. I så fall tror jag att de har fel.

Predikanten idag kom N´djili i Kinshasa. En livfull och levande predikan som handlade om friheten i Kristus. En traditionell kongolesisk förkunnelse med mycket dialog och respons från församlingen, ett antal deltagare ställde sig upp och gjorde små inlägg i predikan. En form av dialogpredikan.

En kongolesisk gudstjänst är något speciellt. Det är en upplevelse som lyfter. Det är mycket liv och rörelse och mycken bön. Det är inga döda punkter, den är innehållsrik: den upplevs sällan som lång trots att den varar 3 – 4 timmar. Något som slog mej också idag var att det var bara unga människor som skötte de olika funktionerna i Gudstjänsten. Funktionärerna bar blåa banderoller med texten Protocol. Innan vi lämnade kyrkan blev vi serverade kyld dricka och kex och så fick vi skriva in våra namn och personlig data i två gästböcker.