En hund väckte Kerstin och mig i Kimpese. Det var ett annat djur som var framme och morrade och då satte hunden igång. Vi gick ut och lyssnade, Det var en hel orkester, inte ett ljud kunde vi känna igen från Sverige mer än hunden. Härligt att höra fåglarna. Morgonen är deras tid även här. Efter en god frukost lastade vi bussen med vårt pick och pack. Vi hade nu reducerat bagaget med säkert 40 %. Skönt eftersom Yapeco mötte oss och vi behövde en plats för honom.

Jag har fått låna Gunnel Jönssons mobila bredband. Det är lite slött med det funkar även om det tar lite längre tid. Ringde vår dotter Hanna på Skypen just nu, det funkar också.

Samuel Nzungo, skjutsköterska på IME-sjukhuset, kom och fick den medicinska utrustningen från Staffan och Kerstin Kvernes.

Emy som jag berättade om i går hade mera på sina strängar. Nu fick vi se hans jordbruksprojekt. Han arrenderade ett antal hektar. Uppskattar det till 4 – 5 ha. Vi mötte och pratade med sex kvinnor som förberedde marken för sådd av sojabönor. Nu var marken snustorr. Snart kommer regnet och då ska de så. Skörden säljs. Av intäkterna går 40 % till skolavgifter för barnen, 40 % till familjernas levnadsomkostnader, 10 % i arrendekostnader och 10 % till utsäde. Sedan såg vi hans idrottsanläggning som snart är färdig och ska invigas i november. En storslagen anläggning. 20 – 30 byggjobbare höll på. Tre stora fotbollsplaner var gräs sådda. Nu var de brunbrända men när regnet kommer ska de bli gröna. Sedan såg vi Emys kontor och internetcafé med ett 10-tal datorer. Emy beklagade att bara en fungerar. Du som läser detta och har bra datorer eller nya kan göra en insats här. I anslutning till kontoret hade han också undervisningssalar för gatubarn och barn med särskilda behov. Underbart att se och ta del av Emys alla projekt. För den som brinner för en sak är inget omöjligt, han eller hon ser möjligheterna och tar dem till vara. Han är verkligen ett bevis att det går att förändra. Underbart att möta Emy, det lyfter och man blir verkligen glad.

På Emys kontor och lärosalar fanns på kikongo, franska och svenska, följande text:

Lär av gårdagen. Dröm om framtiden, men lev idag.

På kikongo: Ymdula ma zono. Sala lumbu kiaki. Banza ma mbazi. Förkortat YISABA

Nu fortsätter vi till Matadi, stannar i ett samhälle och besöker en marknad och köper bananer och lite andra frukter. Hugo hitta en påse med levande gräshoppor som han ville köpa och steka när vi kom fram till Matadi för att säkra vår kvällsmat. Ritva har hand om kassan och han var tvungen att be om pengar, men där blev det stopp. Ritva gillar inte gräshoppar till kvällsmat så den delikatessen missade vi.

Landskapet är mycket kuperat med höga kullar och djupa dalar. Mest buskvegetation med lite palmer här och där, en liten odling ser man ibland. Här bör finnas en stor potential till att odla mer av grönskar och anlägga fruktträdgårdar. Ganska många mangoträd såg vi utmed vägen, vildväxande, men tyvärr var de inte mogna. Ju närmre vi kom Matadi ju högre blev kullarna, här liknade de mer berg och vägen gick nästan som på hyllor på sidorna.

Framme i Matadi blev det ett kärt återseende med Samuel Nkailu. Samuel och Muditu tog emot oss. Vår grupp bor i två hus som ligger vackert på sluttningen ner mot Kongofloden. Från vårt fönster där jag sitter och skriver ser jag en skymt av floden och en bit hamn. Matadi är backarnas stad. Här är väldiga nivåskillnader. Matadiborna säger: ”Vi går uppför och nedför backarna och svetten rinner.”