Yngve receiving the visa

Det blev en natt med god sömn på Nzo-Binati trots gårdagens motgångar och prövningar. Vi var ganska irriterade efter besöket på Immigrations kontoret. Men vi hann lugna ner oss till kvällen, det är bara att inse att man måste. Vi fick betala 200 USD i mutor för att få ut visumen. Kvitto fick vi bara på vad själva visumet, som kostade 133 USD. På den begärda mutan blev det inget kvitto. Men vi fick ett mycket trevligt samtal med den som lämnade oss visumen och passen. Det slutade med att han lovade att kommer och hämtar oss vi färjan när vi kommer tillbaka till Kinshasa och ta oss till N’djili Airport. Intressant att knyta nya kontakter vi får hoppas att det ska funka.

En intressant iakttagelse jag gjort här i Kinshasa är att bilparken är betydligt fräshare och nyare är tidigare. Stora jeepar främst japanska är helt dominerande. Nya riktiga bussar finns det också många av. Det är halvstora Mercedes bussar. Bussbolaget heter Transco och lär vara statligt. Skrothögarna till bussar minskar tack o lov. Vi kunde också lägga märke till mellan Matadi och Kinshasa att det kommit upp ny skyltar vi samhällena och städerna. Vägen har också fått ny beläggning. Utveckling är på gång.

Tillräckligt mycket formaliteter är det innan man kommer på färjan, omkring en till två timmar tar det, och det kostar 50 USD inklusive färjebiljetten över. Färjorna för persontrafik består av kraftiga motorbåtar. Vi var 20 passagerare, och alla på med flytväst. Överfarten tar 10 – 15 minuter. Vi var här i Brazzaville vid tretiden. En man mötte oss vid färjan och ordnade allt med passkontrollen. Vi blev skjutsade till Annicet Gomas hotell Comfort. De tre parlamentarikerna och några till hade ett möte på hotellet. Vi hälsade och välkomnades med glada återseenden, gick till våra anvisade rum för lite vila och uppfräschning.

Sedan hade vi en genomgång med MP Annicet, José och Joseph. Vi överlämnade det utbildningsmaterial som jag sammanställt och gick igenom programmet för våra veckor här. Än så länge har vi ingen översättare från svenska till franska eller kikongo. Det får så länge bli engelska som översätts, Joseph talar engelska och kommer att översätta om det inte dyker upp någon annan. Vad vi förstår är förberedelserna för vårt besök ganska minimala. Jag har mailat över vad material som behövs men det verkar kommit bort någonstans. Det har nog hamnat i någon regnskog. Tanken var att vi skulle varit igång idag om inte visumen satt en käpp i hjulet, men nu verkar det ta ytterligare någon dag innan vi är igång. Det blir så mycket tuffare när vi väl fått fart på lektionerna.

Vid sextiden blev Bernt och jag skjutsade till hotell Saphir för att äta middag.  Med chaufför och en livvakt. Han var med oss hela tiden förra gången, då i full mundering och en Kalasjnikov. Nu var han civilklädd och mindre bestyckad. Han blev väldigt glad när han fick syn på oss här på hotellet. Det blev hälsningar på kongolesiskt vis. Han vaktade dörren hela tiden medan vi åt. Här bodde vi förra gången, ett hotell med några fler stjärnor än Comfort. Det blev grillad oxfilé med pommes frites. Den satt gott för vi var ganska hungriga, vi hade inget ätit sedan frukosten, bara druckit vatten.

Så sammanställde jag en lista på material som behövs för deltagare i vår utbildning. Detta får inköpas under morgondagen. Det ska bli spännande att se hur detta kommer att utveckla sig. Fortsättning följer. Nu har det börjat åska med dunder och brak och regnet är på gång.