Bloggskrivning

Sista dygnet vill för det mesta bli lite stressigt. Trots att jag arbetat med förberedelser mer eller mindre i ett par månader. Den här gången strulade mina utskrifter av blädderblock, 25 till antalet och helt på franska, ett språk jag inte behärskar, några sidor saknades och att få dem i rätt ordning. Jag hade missat några sidor när jag lade in dem i mitt dataprogram. Efter några timmar var alla sidor funna och jag tror på rätt plats, ska testa blädderblocket i Kimpese, blir entreprenörerna helt förvirrade får det bli ytterligar justeringar.

Jag skrev materialet på engelska och Myriam i Brazzaville översatte det till franska. Strulet reducerade min nattsömn betydligt. Kl 03 uppstigning och väckte mig var en dröm om att jag aldrig kom iväg till flyget, fortsatte med en liten komplettering av packningen, åt rågflingegröt med svarta vinbär tillsammans med Kerstin och morgonbön, älskningsfrukost och en högtidsstund som jag nu kommer att sakna under en månad.

Kl 04.30 bar det iväg och vid femtiden plockade vi upp Bernt i Borås. Kerstin skjutsade oss till Landvetter. Checkade in för första gången i en automat. Inga biljetter. När Bernts pass var inlagt i maskinen kom hela vår resa fram. Vi hade köpt den på nätet och den här gången var Air France billigast och bäst. Tur och retur 5 446:- SEK per skalle. Nu börjar flygpriserna även till Kongo bli vettiga. Vi lyfte 07.20 en halvtimma försenad, p g a flygledarstrejk i Paris och där kom vi iväg en timma försenat kl 11.30, kvart före sex landade vi på N’djili. Resan gick mycket bra frånsett att jag drabbades av huvudvärk och lite andra krämpor, flyplansmaten passar inte min mage, men allt blev återställt frampå kvällen.

Yapecos god vän, en polis med särskilda rättigheter på flygplatsen mötte oss på plattan och han tog oss igenom denna lite stökiga flygplats. Ett litet strul uppdagades. Bernts ena väska var kvar i Paris. Yapeco ringde Air France och blev lovad att den kommer om några dagar. Bernt saknar sin tandborst och fick på detta en snilleblixt att nästa gång ta borsten i handbagaget. Bra ide, jag tar till mig, nästa gång kan det vara en av mina väskor som inte hänger med. Detta är första gången vi drabbas av liknande problem i Kongo.

Makedika, en annan vän till Yapeco tog oss till Motellet Lulo. Makedika verkar vara en mästare att klara sin bil utan skråmor och andra blessyrer i denna mycket komplicerade trafik. Att så många klara livhanken här är ett under. Kongoleserna har en fantastisk förmåga att reda ut svåra situationer och är över huvud taget mästare i överlevnadskonst.

På motellet här har vi haft en skön natt i luftkonditionerat rum. Vi sov som grisar hela natten.

Så är vi nu här för sjunde gången under de tre sista åren och vi hoppas att vi ska få något vettigt gjort. Vi är tacksamma för alla er som tänker på oss och ber för oss.