Efter den dagliga uppstigningen, tvättningen och frukosten  var det dags att gå till Ungdomens Hus och starta en ny grupp entreprenörer. Kl 09 hade Yapeco aviserat att vi skulle börja. Idag fick vi uppleva ett riktigt kongolesiskt regn, det blev en riktig rotablöta på knallevis. Vi hann inomhus innan det började och fyra entreprenörer hade kommit. Det tog en timma innan alla kommit och det var nog delvis regnets fel. Jag var med första timmen som bestod av en presentation. Yapeco inledde samlingen med bön. Bernt med Julienne och Yapeco skötte sedan undervisningen. Fantastiskt att ha två rutinerade kongoleser till vår hjälp, var och en på sitt område, Julienne en god undervisare, Yapeco en god entreprenör, båda goda ledare med omfattande nätverk och dessutom tända på vår idé.

Yapeco hade fått ett 25 ansökningar till den här kursen. Han hade valt ut 10. Vi tror att det är rätt antal just nu i alla fall. De tillhör olika kyrkor i stan. Vi tror det är bra att han gör rekryteringen inom kyrkan. Vi är medvetna om att det är ingen garanti för att de ska vara justa och ärliga, men chansen är större bland dem än i andra kretsar. Gruppen består av fyra kvinnor och sex män och åldern 25 – 35 bedömer jag. Vi kommer senare att få en fullständig CV och en omfattande redovisning om företagsidé och deras tankar hur den ska förverkligas.

När de hade gått igenom personuppgifter och två av fem delar i materialet öppnades himmelens fönster och regnet stod som spö i backen. Ingen kunde göra sig hörd. Lokalen har inget innertak och det hade nog inte ens hjälpt i det dån som uppstår när häftigt regn slår mot ett nästan platt plåttak. Det var bara att ta det lugnt och jobba med skrivuppgifter. Det finns många sådana i materialet. Det gick också att ta dagens fika, dricka och en bulle. Båda uppgifterna utfördes utan menlig påverkan av det höga ljudläget. Att anpassa sig efter omständigheterna och göra det som går, inte vara passiv, är viktigt att lära sig som entreprenör, och förresten för varje mänsklig varelse. Efter en timma hade vattnet i molnen tagit slut över Matadi och den verbala undervisningen kunde återupptas och pågick så till kl 13.

På eftermiddagen åkte vi till byn Nsanda ca 2 mil på andra sidan Kongofloden. Sju km utanför byn har Muditu 2,5 ha jordnötter, som han gärna ville visa oss. Yapeco var vår chaufför. Han lyckades med att ta oss de sju km på en blöt lerväg, mellan högt elefantgräs, till odlingarna utan att vi behövde gå ur bilen för att hjälpa till att bärga den. När vi kom fram stod den glada Josefine, Muditus fru, vid odlingen och hälsade oss välkomna. Hon höll på att rensa ogräs i den mycket fina odlingen. Det måste göras en gång under de tre månader de växer till skörd. De brukar leja folk att hjälpa till men i år hade de inte råd, så Josefine arbetade där ensam, medan Muditu var på demokratikonferens här på Lisanga. Kanske vi gjort en annan prioritering. Vi hade nog varit tvungna, eller? De har ett litet tegelhus med grästak i byn nära odlingen, som de bor i när de arbetar på fältet. Det blir för dyrt att åka hem varje dag. Huset hade jordgolv med tre rum, inga fönster bara gluggar som man öppnar om man vill ha ljus. Josefine skulle stanna där över en vecka. Vi lärde oss också hur det är att gå på blöt kongolesisk jord. Vi skulle naturligtvis ha tagit av oss skorna och gått barfota som kongoleserna. Våra skor blev stora klumpar och leran hängde vid som ler- och långhalm. När vi kom hem hade vi en halvtimmes skovård och vi filosoferade över när Kongos jord är bäst, torrperiodens damm eller regnperioden klister.  Trots allt är det nog det senare.

I Nsanda har Julienne och hennes man ett hus. Vi åkte dit. De har inte varit eller bott där på flera år. I huset bodde nu en annan familj. Hon gick in för att se vem som flyttat in i deras hus. Hon hade ingen aning om vem det var. Sådant är livet i Kongo. Framför huset stod deras Toyota-jeep. Den hade Julienne tagit över efter Alice Sandblom, tidigare missionär. Den var inte mycket att hurra för men Julienne vill reparera den. Därtill stod en BM Volvo som de köpt av en bonde i Asklanda. Den behöver lite översyn för att bli i körbart skick. Det fina med Nsanda för Julienne och hennes man är att de där äger 150 ha odlingsbar, bördig mark. Ett mycket intressant projekt som förtjänar uppmärksamhet och insatser. Vill du var med? Kontakta oss!!

Vid middan kom rektor Matondo. Hon har hand om 100 elever som har slutat sekundärskolan av någon orsak. Hennes skola motsvarar vårt Komvux och är treårig.  De hade nu fått sju symaskiner genom SIDA:s och SMK:s utvecklingsprojekt på 13 miljoner i Kongo. Hon ville att vi skulle haka på när hennes elever slutar och många tvingas till arbetslöshet. Här kan finnas ämnen till framtidens syfabrikörer. Kanske ett framtidsprojekt.