Nu är det bara två veckor kvar av mitt äventyr. Och endast fyra lektioner för varje klass återstår. Tiden har gått fort men jag ser fram emot att komma hem. All uppmärksamhet som jag som Moundele får här är något jag inte är van vid och det är inget jag känner mig bekväm med och det ska bli skönt att komma hem till anonymiteten och friheten.

Vad jag har undervisat på mina lektioner efter provet har varit ord och fraser som kan var till nytta på hotell och i sociala sammanhang samt adjektiv och yrken. För de klasserna som det endast är vuxna elever som kan en del engelska har jag till och med lagt in en övning när jag ger dem en text på engelska som det ska översätta till franska och sen svara på några frågor. Jag har nu delat in eleverna i nya klasser som nästa lärare (som det förhoppningsvis blir) kan ta över. Kanske har inte eleverna lärt sig något alls under min period, kanske har allt varit rörigt för dem och jag gjort mer fel än rätt men jag har i alla fall satt igång projektet och förhoppningsvis lagt en liten grund till framtiden.

Återkommande lektioner ska jag undervisa om uttryck när man är i nöd och behöver hjälp samt om naturen sen blir det repetition och avslutning de sista två lektionerna.

Om jag ska berätta något utöver undervisningen så var jag i kyrkan igår i 6 timmar. De vet verkligen hur man ska dra ut på tiden här. Tänk i Sverige tycker jag att en gudstjänst på en och en halv timma är lång! Jag hade ett litet framträdande där jag tillsammans med ett par män sjöng en låt på kikongo. Tyvärr så är inte ljudtekniken här den bästa och därför hörde man mig knappt utan mest elgitarrerna men bara blotta närvaron av mig på scen gjorde församling glad i alla fall så helt meningslöst var det inte och jag är såklart alltid glad över varje tillfälle att få sjunga. Nästa söndag är den sista här i Matadi och i kyrkan. Jag kommer framför allt sakna körerna som sjunger fantastiskt men sex timmar långa gudstjänster, nej det tror jag säkert att jag kommer klarar mig fint utan.