Vattenståndet är just nu lågt i Kongofloden vid Luozi och färjegubbarna får göra provisoriska ramper tillika provisoriska vägar för bilarna på sandbankarna. Idag har det orsakat många förseningar. Fick besked igår kväll att en lastbil hade fastnat och blockerat trafiken. Det innebar att inga bilar kunde ta sig på färjan. Bilen var lastad med 10 ton maniok. Allt lastades av för hand vid flodstranden. Färjetrafiken kom igång på förmiddan och vi skickade ner vår ambulansjeep till färjeläget för att stå i kö. Vi åkte ner senare vi 12-tiden. Gunnel skjutsade oss.  Vår bil hade då kommit över men färjan kom inte tillbaka. Då hade en bil fastnat på andra sidan. Efter tre timmar kunde vi gå ombord och i Kimbemba väntade Samy på oss. Väntetiden använde jag själv till att ta en blunder.

När vi satt oss i jeepen kom killarna som fick biblar av oss när vi åkte till Luozi. De stack in huvet i bilen och ropade Bernt och Yngve. Det var verkligen en överraskning. Hur de kunde veta att vi kom idag, det vet vi inte, förmodligen genom djungeltelegrafen.  De kom med en hel korg av papaya och apelsiner. Nu fick vi namnen på dem och det var Grevis Muris och Beni och deras engelsklärare Alain. Vi bytte några ord och de ville träffa oss igen när vi kommer nästa gång. En glad överraskning.

Samy spar inte på krutet, det går undan, men han är en duktigchaufför och kör säkert. Toyota Land Cruiser får veta av att den finns till. Bernt och jag förundras över att den håller med en så tuff chaufför och en väg som är allt annat än väg. Bilen är byggd för tuffa förhållanden, motorn är en sexcylindrig diesel. Halvvägs till Kimpese mötte vi CEC: s Scania-lastbil. Där hade det uppstått oljud i motorn och de vågade inte fortsätta. Chauffören hade åkt till Kimpese för att skaffa reparationshjälp. Han som är transportansvarig satt vid vägkanten vid en eld och kokade kaffe och lagade mat. Vi har träffat honom några gånger så vi känner varandra. Han blev glad att vi stannade.  Han var kvar för att hålla vakt. Ett par meter från vägkanten hade han gjort en sovplats av elefantgräs och några klädespersedlar. Yapeco och jag provlåg viloplatsen och den var inte alls dum. Säkert fick han tillbringa flera dagar vid sin lastbil. Bernt berättade att vi har samlat ihop pengar i Sverige till en ny motor, beskedet mottog han med tacksamhet. Sådana här stopp är vanliga utmed vägarna i Kongo.

Det finns bara några små byar utmed vägen Luozi – Kimpese, men också en stor by som heter Kiasungua. Där pågick full kommers på marknaden, mycket frukt saluförs, vi köpe bananer och Yapeco köpte maniok förpackat i palmblad. Även djuren var i farten, getter, grisa, gäss och höns både med och utan kycklingar sprang kors och tvärs över vägen. En höna kunde inte bestämma vilket håll den skulle springa åt och det kostade henne livet. Det blev säkert höna till middagen i kväll hos någon familj.

Kl 19 kom vi till gästhemmet i Kimpese, då hade vi skakat 242 km sammanlagt i jeepen, varav hälften idag. Vi kom helskinnade fram och blev serverade en god middag och till dessert tog vi papaya som vi fick av killarna i Kimbemba. Efter detta var det läge för en dusch. Vi var ganska röda av allt dammet. Skönt har fanns både elström och vatten i kranarna.