Ruth D asked for tea transport to Sweden

Så var det dags att lämna Kinshasa för Kimpese och Louzi. Vi åt frukost tidigt och kl. 8.40 kunde vi åka, nu i den större bilen och för andra gången. På bilen står det ”President CEC”, vilket betyder inga vägavgifter och inga poliser som stoppar en. Bra särskilt för den här långa resan som är 22 mil och när Yapeco ska hämta sina reste­rande lampor i Matadi. Vi tackade och sa adjö på Nzo Binati. Ruth Diabanza kom och gav oss i uppdrag att ta med te till Sverige. Hon reste till Sverige idag efter ett halvår i Luozi. Inga lampor behövde vi ta med oss, allt blev sålt. De gick som smör i solsken i Kinshasa.

Kinshasa är tio mil tvärsöver så det tar en stund att komma ut ur staden.

Missionsföreståndare Edi Diafukuna bad en bön i bilfönstret och unge Augustin började köra och han kör bra. Vägarna är av mycket olika kvalitet och vi är tacksamma att vi mådde bra de fyra timmar resan tog. Vi lyssnade mycket på musik via Edis skivor, först svenska sånger, sedan kongolesiska. De kongolesiska upprepar ofta samma ord om och om igen. Då önskar jag att vi hade översättning.

Yapeco ville stanna utefter vägkanten vid ett tillfälle och handla. Då kom en liten flicka fram till mitt fönster och ville sälja plastkassar. Jag ruskade på huvudet och sa ”Non” genom fönstret, men hon såg lika glad ut ändå och stod kvar hela tiden vi väntade på Yapeco. Hon ruskade på huvudet, när jag gjorde det, en trevlig och glad kontakt. Jag hade velat fotografera, men var rädd att hon då skulle försvinna.

Vi såg mycket olika natur, många dalar och höjder. Vi åkte igenom väldigt olikartade samhällen, flera fina byar och två i bara gyttjepölar. Folk sålde varor alldeles intill pölarna och det såg inte roligt ut. Getter ser vi ofta i byarna och någon gris som letar efter något att äta.

Så kom vi fram till Lukala cementfabrik, en väldigt stor anläggning och snart var vi i Kimpese.

Vi åkte fram till IME-sjukhuset där vi gjorde studiebesök oktober 2010 och kom till pilotvillan, där Hélène Bunisama tog emot med mycket god mat. När vi ätit åkte Yapeco och Augustin mot Matadi och åter­vänder fredag morgon. Yngve och jag rådde oss själva under eftermiddagen och kvällen i den fina och välskötta Pilotvillan, verkligen fin.

Fåglarna kvittrar och påminner om våren hemma. Yngve och jag tog en promenad i den fina omgivningen och temperaturen är behaglig.