Samuel Nkailu och Muditu kom efter frukosten för att ta farväl. Vi satt på verandan och pratade en liten stund, de ville det. De ville att vi skulle ge dem idéer och synpunkter på verksamheten i Ungdomens Hus. Det var inget bra tillfälle att försöka ge goda råd. Vi skulle till banken och en del papper att ordna innan vi satte av mot Kimpese. Vi uttryckte vår tacksamhet att vi får vara i UH med våra entreprenörer. Bra lokal att hålla till i. De har en hel del aktiviteter och jag bad Samuel att skriva ett brev varje månad på svenska och franska som vi lägger ut på vår hemsida. Bernt hade tidigare under veckan överlämnat två tuber Plastic Padding till Samuel för att laga en hel del hål i takplåten. Vi påminde också om vårt löfte sedan i höstas om ett innertak som vi ska finansiera.

På det så åkte vi till banken BIAC. Vi gick in till vice VD:n Julien Makvuala. Vi skulle föra över pengar till Nsanda Group, 21 550;- dollar. För Nsanda Group öppnade vi ett konto i ProCredit Bank. En bank som tydligen inte tar några avgifter enligt Tuto. BIAC tar ut avgifter på insättning och uttag plus månadsavgift. Om BIAC skulle göra penningöverföringen ville de ha 1 % på beloppet. Vilket innebär en kostnad på 215 $ eller 1 350:- SEK, en orimlig kostnad. Vi löser det på annat sätt. Vi tar ut alla pengarna kontant och åker till ProCredit Bank och sätter in dem. Ingen kostnad mer än vår bilfärd. Jo uttagskostnad i BIAC förstås.

 Innan vi lämnade BIAC påminde jag Yapeco att vi går in till VD:n Erick Tezo för att diskutera alla avgifter. Vi gjorde så. Jag visade honom att vi bara i år betalat 250 $ i olika avgifter, efter en stunds argumenterande från båda håll, uttryckte han sitt förtroende för oss och att vi var här i ett gott syfte. Han lovade på stubinen att ingen uttagsavgifts tas ut i dag och lovade dessutom att ta upp frågan med sin chef i Kinshasa om de andra avgifterna. Blir det ingen ändring fullt ut överväger vi att byta bank. Varje singel dollar ska komma entreprenörerna till godo.

På ProCredit Bank sätter vi in pengarna på det nyöppnade Nsanda Groups konto. När kassören räknar pengarna upptäcker han att en 100 dollarsedel var smutsig och en var en liten reva i. De godtogs inte. Ordning ska det vara, allt ska vara perfekt. Det blev för oss att åka tillbaka till BIAC och få nya sedlar. Sagt och gjort nu dög sedlarna, ingen smuts och inga revor och alla pengarna i gott förvar. Själv tog jag privat ut dollar i en automat med mitt VISA kort, fungerade helt perfekt, samma funktioner som en svensk uttagsautomat.

Efter detta penning flyttande som tog hela förmiddagen och klockan blivit ett packade vi in våra pinaler och satte vi av mot Kimpese. Vi var fem i Yapecos lilla jeep så den blev välpackad. Julienne hade inte varit hemma i Luozi sedan hon kom tillbaka från Sverige. På vägen blev vi stoppade vid två poliskontroller. Förutom fordon och förarkontroll går stoppen ut på att få pengar från bilisterna. Vid en kontroll sa Yapeco till polisen  – hur kan du med att begära pengar när jag har två utlänningar med i bilen. Det stoppet gav inget utbyte och vi fortsatte vår färd. Samma dåliga resultat blev det vid nästa stopp.

I Kimpese var vi vid fyratiden. Strax fick vi middag. Emy kom och dela gemenskapen vid middan. Att komma till Kimpese är skönt. Platsen här är en liten oas. Emy behöver mer fotbollar till Gothia Sportcenter. Han säger att det är stor aktivitet. Bollar efterlyses.