Idag kändes det gott att stiga upp och känna sig frisk, mycket att vara tacksam för. Adele lagade en god havregrynsgröt till frukost. Jag blandade lite torrmjölk i vanlig ordning för att få det på svenskt vis. Mjölk måste man ju ha till gröt! I Kongo blandar man gärna in torrmjölken direkt i gröten. Det var första gången jag åt gröt med tesked men det var nog bra för min mage, intaget blev på så vis lite långsammare och tillvänjningen till mat skedde gradvis.
Yapeco hade köpt bussbiljetter till Matadi dagen innan. Vi skulle alltså resa reguljärt idag. Jag åkte med Jbam i hans bil med alla väskor till busshållplatsen. Bernt och Yapeco fick ta taxi. Det tog styvt en halvtimma att ta sig dit. Bussen vi skulle resa med var av indisk tillverkning, inte så stor men kraftigt byggd.
Påstigningen var lite tumultartad, men alla verkade i alla fall komma med som tänkt sig det och när alla kommit på och fått sittplats blev det lugnt. Bagaget märktes upp med nummer som fanns på biljetten, på den punkten var det ordning och reda. En kille dök plötsligt upp innan vi gav oss iväg. Han var bara intresserad av Bernt och mig, Han ville kolla vår biljett men även passet. Vi blev lite irriterade. Det visade sig vara en polis som ville kolla att alla papper var som de skulle. Det var de och som bekräftelse på det fick vi hans stämpel och underskrift på våra bussbiljetter. Vi var alltså inte papperslösa. Förmodligen jobbar polisen på samma sätt i Kongo som i Sverige. De går på utseendet.
Kl. 8 avgick bussen och vi var framme kl 15. Då hade vi färdats en sträcka på omkring 40 mil. Det tog mer än två timmar bara att komma ur Kinshasa, men sedan gick det undan och det var en duktig chaufför. Bussen stannade vid en vägtull för toalettbesök och vid två marknader för matinköp. När vi kommit halvvägs bjöd bussbolaget på Fanta eller Coca-Cola, en bulle och till den ost. En bussvärd gick runt i hängslebyxor och delade ut. Förnämlig service. Bussturen var behaglig förutom att det blev lite varmt det sista.
Här i Matadi bor vi denna gång hos Yapeco och Augustin med barnen Stig och Signe, deras 6 katter en hund och många hönor. Bernt och jag har fått ett bra sovrum och i deras vardagsrum har jag har inrättat mitt kontor i en hörna.
Middan var serverad när vi kom kl 16. Efter det så installerade vi oss och vilade en stund. Frampå kvällen blev det också här ett rejält kongoregn med åska, Det blev så mycket att taket inte klarade allt så en del kom in. Bernt har sin säng vid fönstret och han höll på att få vattensäng. Här som i många hus finns det inget glas i fönsterhålen. De är utrustade med ett utvändigt galler och invändigt med luckor.
Den kommunala vattenförsörjningen är dålig och lär inte ha fungerat på länge. Regnvattnet tas tillvara. Stig var ute i regnet och tog hand om så mycket han förmådde. Så nu har vi duschvatten i flera dagar.
När det lugnat ner sig med vatten och åska samlade Yapeco hela huset till aftonbön som avslutning på dagen.

Va skoj vi har det vid kaffebordet i em., när vi läser blogginläggen. Gott att
Magen rättade till sig fort. Du fick verkligen till enfullpoängare i din kom-
mentar om kontrollmännen på bussen: det tycks vara samma människosyn
både här och där…vi menar vad gäller hudfärg.
Hälsa Bernt från Bengt att han har ju en vissa vana vid ”vattensängar” – om det sedan kommer från otäta kranar ( som på Nzo Binati) eller ovanifrån, spelar ju ingen roll.
Allt gott i fortsättningen! Vi tänker på er.
I-M o B
Det var verkligen skönt att få läsa från er. Jag har undrat så varför det inte har funnits någon blogg, vad som hänt. Men det var tråkigt att du fick magbesvär. Var rädda om er. Hoppas att du fått krafterna tillbaka, men det brukar ju ta några dagar efter en sådan pärs. Jag önskar er ledning, vishet och Guds välsignelse över dagarna i Kongo. Hälsa vännerna. Inga-Maj
Gott att höra Yngve, att du är vid gott mod igen! Vi bad för dig idag på Gudstjänsten! Hälsa alla i Baobabs!
David