Nsanda

Efter frukosten for vi iväg mot Nsanda för att ägna dagen åt vårt jordbruksprojekt, Nsanda Group. Men först en del ärenden att uträtta i stan. Till att börja med lämnade vi av våra vattendunkar vid ett vattenställe. Det har inte funnits vatten i kranarna på länge. Vattnet var nu slut efter det kraftiga skyfallet för någon dag sedan.

Vi besökte immigrationskontoret och träffade där tjänstemannen Thomas Tonongo. Yapeco skulle visa upp sina vita gäster. Tjänstemannen tog en bra stund med att samtala med vår värd, läste i passen framlänges och baklänges, på frågan hur mycket han förstod blev svaret att han ser på bilderna. Vi har vid det här laget ganska många visum även till några olika länder och de är ju ofta små vackra konstverk.

Mittemot har en av våra entreprenörer, Dialendua och hans fru deras butik, Mson Groupe Sport, en duktig entreprenör som sköter sina kort väl, kul att byta några ord med honom. Lägg märke till att under hans firma står det ”Guds vilja”. På det tankade vi bilen och fyllde på hydraulolja för att klara färden tur och retur Nsanda.

I Nsanda mötte vi Clement, Juliennes man och Jima, deras chaufför och allt-i-allo, en kille som är guld värd, två fruar har han visserligen men mycket plikttrogen och kan det mesta och mycket uppskattad av Julienne och Clement. Vi ställde Yapecos bil och tog de sista 15 km till fälten den gamla Toyota Land Crusier och som påhäng boggiekärran lastad med bananplantor. Inne i bilen var vi sju personer. Bananodlingen skall kompletteras. Några plantor har dött på grund av att de inte hunnit hålla undan elefantgräset. Det har vuxit 2 m sedan planteringen i december. Det vill till att hinna med den snabba växtligheten.

På vägen till fälten mötte vi ett gäng män som gärna ville prata. De hade huggit ner buskar och elefantgräset på en yta av 30×30 m. Clement berättade att deras vän Nzau från Kvakva, 85 år dog för någon dag sedan. Dessa män höll nu på att göra i ordning hans gravplats. Marken ägde Nzau. Med myndigheternas tillstånd kan man välja en gravplats på sin egen mark. Detta är också ett sätt att befästa ägandet för familjen.

Den här gången var det en fröjd att se odlingarna. 10 hektar maniok var mycket fin. Fem nya hektar planterades i december som tar sig väl. 300 bananträd kommer. Sesambuskar växer, pili-pili och en del annat är på gång. Utmaningen är nu att ta vara på skörden och få den lönsam.

Medan vi tittade på odlingarna samlade Jima och en kille till ved och lastade släpet full. När vi kom till Nsanda monterade Jima ner spridarna på traktorn och några andra delar till bränsletillförsel, som vi tar med oss till Sverige för renovering.