Några timmar efter midnatt var det någon som drog ifrån mig mitt påslakan. Det visade sig var Bernt som också ville ha mitt. Efter att vi rett ut våra mellanhavanden och hur vi hade det med våra lakan lyckades vi komma isär och sömnen lägrade sig åter. Vi sover i ett rum för att vara sparsamma på knallars vis. Dessutom är det praktiskt, vi har våra överläggningar med jämna mellanrum utan att behöva springa till varandra. Vi vill också visa våra kongolesiska vänner att vi är rädda om våra pengar. Sparsamhet ligger bakom mångas framgång. Nu hoppas jag förstås att ett dubbelrum är billigare än två enkelrum. Vi har inte kollar hur ledningen för Nzo Binati räknar. Kongo är överraskningarnas land.

Kl 7.30 åt vi frukost ihop med Lendu från Luozi. Efter en timma kom Matthieu och hämtade oss och vi åkte till han kyrka, Bandalungwa. De har två  gudstjänster varje söndag den första på franska och den andra på Lingala. Vi kom väl mitt i den franska. Matthieu presenterade oss och vi berättade lite om vad vi gör i Kongo och framförde hälsningar från Sverige och hur mycket snö och kyla vi har i Norden. Den andra gudstjänsten var vi med hela tiden. Predikade gjorde studentpastor Makanzu. Han talade om den rike Sackeus som saknade något, sökte upp Jesus och fick ett nytt liv. Efteråt fick vi ett trevligt samtal med honom, vi kommer att träffa honom igen när vi kommer tillbaka till Kinshasa. Han talade engelska. En annan kille som heter Pico var vår tolk också engelsktalande. En överraskning var att de tog upp tre kollekter. Vi var inte beredda på så många kollekter så till den sista var pengarna slut. De tog upp kollekt först till körerna, sedan till församlingen och slutligen till nödlidande i Kinshasa.

Vår taxichaufför Fistom hade försovit sig idag så Matthieu fick ta en annan. När gudstjänsten var slut vid ettiden stod Fistom utanför kyrkan och ordningen var återställd. Vi åkte sedan till barnhemmet Prokin och träffade Sebastian. Själv gatubarn och nu föreståndare för hemmet. De har nu 38 gatubarn som har en dräglig tillvaro. Hemmet ser till att de går i skolan och att de får en hyfsad uppväxt. De lämnar hemmet vid 17 – 18 års ålder. Bekymret är då att de ska får ett arbete. Ett engelskt missionärspar som bor i London startade hemmet och Sebastian är adopterad av dem. Det mesta stödet kommer från England.

Strömmen gick för två timmar sedan och jag har lite problem att se tangentbordet nu. Jag sitter på terrassen och skymningen kommer ganska snabbt. Temperaturen är 31 grader och inte en snöflinga så långt ögat kan se, härligt. Nu löste Bernt belysningen. Han tog en av våra ficklampor med generator, nu ser jag hur bra som helst.

Efter lunchen vid tvåtiden tog vi en rejäl siesta och vakande till framåt halvfyratiden. Förutom Bernt och jag bor här Lendo, Tutondele och en katolsk nunna som har studerat i Kiev i Ukraina. Nu försöker vaktmästaren att starta generatorn. Vi får se om han lyckas. Boudda, vår chaufför i höstas är här också och hjälper vaktmästaren. Nu gick generatorn igång och därmed också ett våldsamt ljud men ljus fick vi. Min plats på terrassen är bara 15 meter från generatorn, hörselskydden borde nog på om jag bara hade några. En liten ödla springer i taket ovanför mitt huvud. Hon fångar tydligen insekter. Bara hon inte dimper ner i huvet.