Marie France, Yapeco and Yngve

Idag startade vi dagen utan havregrynsgröt, en prövning, men vi överlever. Det blev te och baguette med lite ost och marmelad. Här är det Tutos syster Emma som står för matlagningen. Jag tror att havregrynsgröt är ett okänt fenomen för henne. Efter frukosten bar det av till Bandalungua-kyrkan. Marie France är pastor i denna kyrka. Tidigare har hon varit pastor i Kiamvukyrkan i Matadi och ingick i vår första grupp entreprenörer. För hennes del var entreprenörskapet ett extraknäck. Vi hade några sådana entreprenörer i första gruppen, men vi vill helst att det ska var ett heltidarbete.

Vid 10-tiden kom vi till kyrkan och träffade Mari. Det resulterade i att vi blev placerade på gräddhyllan. Vi fick en särskild punkt då vi hälsades välkomna och Yapeco presenterade oss och MSG. Det var en traditionell kongolesisk gudstjänst, fyra körer sjön och en grupp flöjtister spelade. Predikant var Wola Benard, pensionerad pastor. Han predikade med en väldig glöd. Att somna under hans predikan var en omöjlighet. Han hade flera allsånger i sin framställning, sedan är pastorerna här duktiga att föra dialog med församlingen. De svarar på pastorns tilltal och bekräftar vad som predikas och många gör det med hela kroppen. I en gudstjänst här kan man inte vara passiv, alla medverkar aktivt i gemenskapen. De instrument som ackompanjerar den gemensamma sången är trummor och taktinstrument, som många har med sig. I dag firades också nattvard. Sex vitklädda nattvardstjänare delade brödet och vinet i en gående nattvardsgång under sång. Vi halvtvåtiden slutade gudstjänsten.

Därefter blev vi bjudna på förfriskningar tillsammans med predikanten och ytterligare en pastor. Sedan blev det lunch som bestod av maniok, saltad och rökt fisk och safou. Vi fick en trevlig stund med engelskan som gemensamt språk. Pastor Wola Benard berättade att han arbetat tillsammans med Walter Persson i Sundi Lutete.

Vi hade som uppdrag från Sverige att köpa tyg och det gjorde vi genom att ta bilen till Marie France tygbutik. Vi köpte tyg för hela 60 USD. Vi hoppas nu att det inköpta blir godkänt av våra uppdragsgivare i Sverige för någon bytesrätt diskuterade vi aldrig och den är nog heller aldrig uppfunnen här.

Vi reste tillbaka till Tuto och hade ett fortsatt samtal med honom hur vi ska arrangera import av solcellsutrustning till Kongo. Därpå hade Emma middagen färdig. Det bestod av fisk, potatis och maniok.

Frampå kvällkröken kom det två kvinnor som var med i Sverige i mars 2011. Det var Nzuzi Mbumin och Tekabanza Lovise. De tillhörde Luozigruppen som arbetar för en juicefabrik i Luozi. De var också med på middag hemma hos Kerstin och mig. De hade tagit sig hit med taxi och till fots och hade en lång väg för att träffa Bernt och mig. Vi hade en trevlig pratstund med dem och Yapeco tolkade oss. Som gåva av dem fick vi en korg med ananas, jordnötter, avokado, bananer och safou.