Vi började dagen och veckan med gröt som sig bör, med nya möjligheter i sikte och nya insatser som står och väntar. Vi invigde den medhavda Bodum-tekannan vid frukostbordet. Vi vill ju ha kvalitet på morgonteet. Påste duger inte här.
På det ägnade vi förmiddagen åt genomgång av pågående affärer med Yapeco och Julienne. Vi började med vår revisors påpekanden om kontroll av kontantkassan. Vi fortsatte med att granska containerleverans av begagnade grejer. Vi kan här och nu konstatera att Matadi ser ut att översvämmas av begagnade grejer från utlandet. Att få lönsamhet på denna hantering ser inte bra ut, som läget ser ut nu blir det inga mer sådana leveranser. Bl a sätter de höga tullarna ett hinder i vägen. Vi kan också konstatera att Kongo inte är helt lätt att bedriva affärsverksamhet i.
Vi gick igenom import av solcellslampor. Den första leveransen på 500 lampor kom den 19 februari till Matadi. Försäljning pågår, men hittills har den gått långsamt. Det som vill till nu är att bygga upp en försäljningsorganisation och lägga krut på marknadsföring. Yapeco arbetar med Bas-Kongo och Tutondele arbetar inom Kinshasa. De arbetar båda med att få upp den rätta volymen på försäljningen genom en bra organisation och reklam. Så gick vi igenom rutiner för redovisning. Med datorer och internets hjälp kan den göras effektiv.
På eftermiddan arbetade vi med bokföringen för Nsanda Group. Vi försöker få rätt kostnadsbild av vår produktion av maniok, majs, jordnötter, sojabönor, pili-pili och bananer, ananas och sesam. Allt för att göra en realistisk produktionskalkyl. Vi har också börjat plantera akacia-träd.
Yapeco fick åka till provinskontoret för immigration med våra pass och rapportera hur länge mundeles ska stanna i hans hus. Det gäller att ha koll på utsocknes.
