Idag påbörjas min sista vecka i Matadi, ja det är faktiskt mindre tid än så endast fem dagar återstår. Jag är nu inne på nästsista lektionen. Den är rätt hård med högt tempo och mycket grammatik som verb i imperfekt, frågekonstruktioner i imperfekt, presens och futurum, jämförande adjektiv som till exempel old, older, oldest samt demonstrativa pronomen. Det är också mycket repetition av alla ord och fraser som jag lärt ut under alla veckor så det är kanske inte den roligaste lektionen för dem men definitivt den nyttigaste. Promenaderna till och från skolan blir jobbigare och jobbigare. Inte rent fysiskt, nej på den fronten har jag börjat vänja mig med de branta backarna men det är all uppmärksamhet som börjar bli lite tärande. Jag kan konstatera att jag aldrig skulle passa som en offentlig person.

Eftersom jag och Yapeco tar bussen till Kinshasa på lördag var gårdagen
min sista söndag i Matadi och således blev därför dagens kyrkobesök de sista för mig också. Jag var med på både fransk- och kikongogudstjänsten. På bägge uppträdde jag och sjöng, på den första framförde jag ”we shall overcome” och på den andra ”o store gud” på svenska samt Kikongo till publikens förtjusning. Jag blev också avtackad och fick hålla tal, på franska. Det första var helt oförberett så jag stammade rätt mycket på orden men under den andra gudstjänsten så hade jag förberett mig lite mentalt och talet flöt på riktigt bra. Efteråt var det dags för fotografier och jag har nu en uppsjö med kort på mig och körer, församlingsmedlemmar och musiker. Som tur var så organiserade Yapeco upp det hela, han är en kongoles som är duktig på organisation tack och lov, och därför blev det stora gruppkort istället för att alla skulle fotograferas en och en med mig och det hela blev ganska snabbt avklarat.

Jaha då får jag tacka för uppmärksamheten för denna gång och ge mig iväg till skolan. Men oroa er inte ni hör av mig snart igen!