Vi kom till Boko vid åttatiden på lördagskvällen, efter att åkt 15 mil från BZV. Vi åkte i tre jeepar och alla hade hasarden på som ett tecken att en delegation är på väg. Varje parlamentsledamot har två beväpnade livvakter varav en är chaufför och sedan två sekreterare. Så vi var ganska många som tog in på ett härbärge här i staden Boko. Härbärget ägs av Annicet och är en bas i hans valkrets, som består av ett 25-tal byar. Efter en stund serverades middagen, vi diskuterade upplägget här i Boko och på det var det läggdags.
I morgonprogrammet ingick dusch med skopa och frukost. Därpå skulle vi åkt till kyrkan här i Boko, men församlingen var sedan igår i en grannby och hade inte kommit tillbaka så gudstjänsten här blev inställd. Kl 11 var annonserat ett möte här i Boko, i ett folkets hus.
Vi möttes av sång till trummor och dans, några bar masker, mest yngre med på denna aktivitet. Så bänkade vi oss tillsammans med Annicet, José och Joseph på podiet. Lokalen var proppad och lika många i fönsterhålen och utanför, uppskattningsvis 200 personer. Vi är alltså i Annicets valkrets och det är han som har initiativet och är den tongivande. Alla tre höll eldiga tal med mycket bifall och dialog. En lokal kvinnlig partikamrat höll välkomsttal och en annan kvinna bad för oss. Offentlig bön i Kongo är inga kortisar, den är omfattande. Den avslutande bönen hölls av en man.
Tillsammans med vår tolk, Judicael, drog jag en Power Point efter en del krångel med att få tekniken att fungera och att ha bytt projektor. På det blev det frågor som vi försökte svara på. Mycket intressant att se hur politiker möter sina väljare. Det var också frågor till våra vänner, politikerna. Det fick stå till svars för vad de gör och inte gör.
Nästa möte var i Mbandza Kaka. För att komma dit fick vi åka tre mil på lerväg som mest bestod av djupa hål och diken, en del vattenfyllda. Vi hade fyra kraftiga jeepar och vår jeep blev stående i en vattengrav. Många slängde av sig skorna, kavlade upp byxorna och hjälpes åt i leran. Här var det inga ledsamheter. Vi fick gå ur bilen. Med bogsering och många som sköt på var bilen återigen rullande. Andra stoppet var i en brant backe. Det hade kommit ett lätt regn och regnvåt lera och bilar går inte bra ihop. Alla fick lämna bilarna, ta bra fart innan backen, försöka hålla hastigheten till krönet och efter några försök av varje bil så var alla uppe, påstigning och iväg. Vid sista stoppet hade det hunnit bli kolmörkt. Då låste sig ett framhjul på en av bilarna. Det tog styvt en timma att reparera. Åskan lyste upp himlen, men det höll upp och under tiden hade vi bra samtal med våra vänner. Detta var lite samlad rapport om väg och transport. Utöver detta var vi ganska omskakade när vi var tillbaka i Boko kl 22. Då hade vi kört nog ett tiotal mil på lerväg.
Kl 15 var vi i Mbandza Kaka och 2-300 personer hade kommit till. Här blev vi också välkomnade med sång och dans. Mötet var utomhus i skuggan av stora mangoträd. Upplägget var detsamma här som i Boko. Fem byar var samlade med sin uniformerade bychef. Byrådet satt vid en särskild bänk och en sekreterare skrev protokoll. Ett TV-team var med på alla mötena. Bernt, Judicael och jag berättade om MSG. På morgonen såg vi på TV lördagens inspelning och även på kvällen när vi var tillbaka i Boko. Programmet gick tydligen i repris. Här var flera bybor framme och talade, lika många kvinnor som män och kvinnorna utmärkte sig här genom att säga ifrån vad de tyckte, de hade skinn på näsan. Jämställdhet och demokrati är på gång. Bychefen berättade för oss att skolan här var byggd av svenska missionärer 1959. Han sa att hon hette Marianne som byggde skolan.
Sista och största mötet var i Mfouta. 400 personer var samlade, också utomhus. Vi började 17.30 och höll på till kl 19. Programmet upprepades. Därutöver fick Annicet presenter. Han fick två levande tuppar och en säck foufou, förädlad maniok. Vi hade dem i vår bil till BZV. En hel del sång ingick också i mötena. Möten i Kongo är levande möten.
Åter i BZV var vi kl 2 på natten. En lång dag med många fina möten och upplevelser.
