När jag öppnade min mailbox i morse var det ett mail från min kära hustru. Det var en gratulation på bröllopsdagen. Oj, just det, den dagen ligger solklart i minnet, men hade inte flutit upp till ytan så tidigt på morgonen.  Stora dagar ligger väl lagrade. 42 år har gått sedan dess. Var har alla åren tagit vägen?  Åren tycks gå fortare och fortare ju äldre man blir. Det blev ett mail i retur och lite blommor till varandra i chatten på kvällen. De elektroniska hjälpmedeln är bra.

Idag besökte vi Daniel o Annie Bimpe. Vi besökte dem i höstas. Vi hade aviserat att vi ville besöka honom och kolla om han kunde tänka sig att tillverka vedspisar. Han lovade att leverera en ritning och ett pris så får vi sedan gå vidare och se om priset är gångbart. Kunde kongoleserna använda vedspis istället för att laga sin mat över öppen eld skulle man spara ofantliga mängder ved. Det skulle vara en vinst för miljön. Införandet av vedspis i Sverige revolutionerade matlagningen, borde även kunna göra det i Kongo om det går att ta fram den till rimligt pris.

Daniel och Annie är verkstadsägare och de har 30 anställda. Verkstaden som han höll på att bygga i höstas hade de nu flyttat in i. Produktionen var i full gång. En egen dieselgenerator ser till att motorer, elsvets och annan eldriven utrustning funkar. I Luozi finns ingen framdragen ström. En stad på ca: 15000 innevånare. Vi skulle ha träffat energiministern för Bas-Kongo i Matadi och tagit upp frågan, men han lyckades hålla sig undan. Trots avsaknaden av el säger Daniel att det finns andra fördelar med Luozi. Här finns bra arbetskraft och människor som han kan lita på, lönerna är också lägre än i större städer. Daniel har mycket på gång utöver verkstaden. Han odlar soja, den gamla verkstaden är omgjord till hönseri och kycklinguppfödning. Flygfäna ska in där inom kort.

I verkstaden tillverkar han maskiner för att mala och förädla soja, maniok och majs och andra grödor. Daniel och Annie hade en föreläsning för oss om soja, hur bra den är till både människor och djur, dess förädling och hur de ska berika foder med mineraler. Grunden är lagd till en förädlingsfabrik.  Vi smakade på pulver som ska bli sojamjölk. Sedan berättade de hur fantastisk kakaoträdet är, någonting kanske att plantera i Nsanga. Daniel är en person med högt tempo och det vill till att hänga med i svängarna när han sätter igång. Framställning är på engelska . Han har bott i Gana och Cameron under tio år när det var krig i Kongo. Han är en innovatör med många idéer och visioner. Att döma utifrån hans engagemang och entusiasm frågar han i första hand – vad kan jag göra för Kongo och inte tvärt om.  Ett intressant besök som gav många tankar.

Eftermiddan ägnade vi åt att skriva och underteckna avtal mellan entreprenörer och långivare. Alla överenskommelser dokumenteras så långt det är möjligt. Vi hade också några arrendeavtal som vi justerade.