Möte med Pascal Difuidi på BGFI Bank[/caption
Under natten var det hög musik i grannskapet. Den slutade när det ljusnade. Eftersom alla fönster är öppna hör vi det mesta som händer utanför husets väggar. När vi hörde efter vad som stod på i grannskapet visade det att de hade haft likvaka hela natten. Här tar man ett rejält avsked av den som gått bort. Hela släkten är samlad. En gammal tradition som man anser vara viktig.
Idag lämnade vi vår tvätt. De två damerna som arbetar här i huset tog hand om den. De handtvättar och rent blir det och fort torkar den i 35 – 40 graders värme. Rena kläder är ett signum för en Kongoles, för att inte tala om skolungdomarna i sina vita skjortor och mörkblå kjolar – byxor. De är alltid rena, trots att tvättmaskin saknas i de allra flesta husen.
Efter frukosten åkte vi till kommunkontoret för att träffa Borgmästaren, väl förberedda med dataväskan full med information som vi tänkte bjuda på. Kl 10 skulle mötet äga rum. Efter en timmas väntan ringer Yapeco befattningshavaren som då ursäktar sig med att fått ta hand om ett möte med strejkande lastbilschaufförer. Det var säkert viktigare än vårt möte, strejken är tydligen omfattande och slår hårt mot olika funktioner. Vi har full förståelse för hans prioritering. Det som är nonchalant och störande är att inte meddela sitt förhinder. Vi har annat att göra än att sitta och vänta på en kommunpolitiker på hans kontor.
På det, något irriterade, åkte vi till BGFI Bank och fick ett möte chefen Pascal Difuidi och hans medarbetare Blanche Massanga. Vi berättade om vårt arbete och framställde önskemål om samarbete. Vår målsättning är få till en bank som tar hand om utlåningen till våra entreprenörer. Vi behöver komma ifrån penninghantering. Det finns ju de som är bättre skickade och utbildade i detta hantverk. Efter mötet fick de en grupp entreprenörers redovisning och en skrivelse där jag punktat ner vad vi vill ha ut av ett samarbete. Vi väntar nu med intresse på deras svar.
Åter till Yapecos hus och middag som idag bestod av kyckling, ris, maniok, sakasaka och till dessert bananer. Efter det en kort siesta och så kontorsarbete. Vardagsrummet hos Augustine och Yapeco är både matsal, kontor och TV-rum. Storleken gör att det räcker till alla aktiviteterna.
Sängdags närmar sig och jag framställe frågan om mina lakan är klara. De ville inte lämna dem ifrån sig för de hade inte hunnit stryka dem. Eftersom jag är van vid att sova på ostrukna lakan tar jag dem gärna i det skicket. Det är bäst att ha det som man är van vid, annat kan störa sömnen.
