Vi vaknade på gästhemmet, i pilotvillan, i Kimpese. En skön och stillsam plats. Kongo är vackert nu med allt som växer. Vilket växtväder, 25 – 30 gr varmt och daglig bevattning under regnperioden, dessutom en på många ställen mycket bördig jord.  Emys 4 ha sojabönor och majs såg väldigt fint ut. Vi var där och inspekterade, det var skillnad mot den snustorra jorden i oktober när vi var där sist. Problemet var nu att sandalerna blev 10 gånger tyngre, nu var kongojorden vidhängsen. Vi hade att gör en bra stund innan vi kunde skilja oss från jorden.

Vi kollade också Gothia sportcenter. Vi fick en pratstund med fotbollscheften.  200 barn är aktiva i denna sportanläggning. De lär sig inte bara fotboll. Projektet går mycket ut på att lära barnen hur man lever tillsammans, hur man arbetar ihop och respekterar varandra. Emy har tidigare berättat vilka underverk fotbollen gör. I förrådet låg kläderna från SVIF som de fick i oktober. Kongoleserna är nog skapade för att sparka fotboll, har man ingen riktig boll så gör man en med trasor och snören. Här finns det mycket spark i benen.

Vi hade ett möte Tutondele innan vi lämnade Kimpese. Han berättade om sina utvecklingsprojekt med SIDA-pengar och bidrag från Svenska Missionskyrkan. De arbetar också med lån bl a här i Matadi. Vi ska försöka att träffa några låntagare och kolla upp hur det funkar på gräsrotsnivå. Vi pratade spisar som han varit med och utvecklat, tillverkade av tegel.  Vi tror dock mer på en helt vanlig järnspis. Tänk vilken revolution det innebar i Sverige. I den bakar man, på den lagar man mat och får automatiskt varmvatten till disken.  Och tänk vad ved man sparade.  Den tekniken revolutionerade svensk matlagning. Vi behöver inte uppfinna hjulet en gång till. Vår tolk Julienne bekräftar våra tankar om järnspisen. Den är underbar påstår hon.

Yapeco kom och mötte oss i Kimpese och efter lunchen med Emy , Yapeco och Julienne så satte vi av mot Matadi i Yapecos Toyota jeep. Resan var njutbar av alla vackra vyer i detta kullarnas land och ganska höga berg här och var. Vi förflyttade oss i normal hastighet och hela tiden tillämpades högertrafik. Yapeco är en balanserad och trevlig herre att umgås med. Det vore bra om han kunde lite mer engelska förstås, då skulle vi få lite mer utbyte av varandra, tror jag. Nästa månad ska han få en engelsk datakurs, så får vi se om det hjälper. Fler kongoleser än man tror förstår engelska och språket är på gång i Kongo.

Nu hinner jag inte skriva mer i dag. Jag måste iväg till Yapecos internetcafé för sända innan de stänger om en kvart. Vi hörs i morgon.