Efter att vi inmundigat oss havregrynsgröten och en kopp te bryggt i den medhavda Bodumkanna som nu är i familjens ägo, satte vi igång med full fart att planera för jordbruksprojektet Nsanda Group. Vi har idag sju olika fält med olika växter i olika stadier. Vissa växter är helt outstanding vad beträffar skördevärde per hektar. Vi måste också vara noga med växtföljd för att inte utarma jorden. Vissa växter, t ex manioken, tar 2 år i anspråk av jorden, från sådd till skörd med lite årstidstillägg, det vill säga jorden ligger i träda under en del av torrperioden. Det går inte att så innan det börjar regna under nästa regnperiod. Andra växter, t ex bönor eller majs, tar bara 3 månader på sig från sådd till skörd och då kan vi hinna med två omgångar per år. Ett åttonde fält planerade vi också där olika växter kommer att blandas.
En sak som vi löste idag var att skriva avtal med en säljare av våra produkter. Det är Benjamin som kommer att jobba med den uppgiften. Julienne känner honom sedan tidigare. Vi bad honom att berätta lite om sin situation. Han har fru och fem barn och har inget arbete, dessutom är han hemlös. I en storm i december blåste huset sönder. Själv bor han hos en svåger i ett rum, hustrun och barnen bor hos hennes föräldrar. Han har arbetat åt olika europeiska organisationen, bl a Röda Korset. Benjamin verkar trovärdig och pålitlig. Vi tror på honom tills han själv något annat bevisar. Han får ett försäljningsuppdrag på direkten, mest lite marknadsföring. Sex burkar tar han med sig. Vi har ett lager av pilipili. Vi lånade honom 20 USD för att med taxi åka till de olika ställena. Under kvällen ringde han och gav Julienne rapport om läget. Så här långt känns det bra med Benjamin.
Till middan kom Yapeco hem. Han hade då bl a varit hos Borgmästaren. Vi var välkomna till hans kontor kl 15, men blev något försenade. Till skillnad på förra gången vi skulle ha träffat honom var det direkt in idag. Vi fick ett bra samtal om relationer och samarbete. Vi var båda överens om att samarbete är en väg till framgång. Brevet jag skrev igår hade jag ingen användning av eftersom vi tog det muntligen nu, däremot fick han vår informationspärm. Brev till Guvernören och pärm kunde vi ge till Borgmästaren också. Han skulle träffa Guvernören dagen efter. Det ska bli intressant om vi får någon reaktion från dessa ledande politiker om vårt arbete som vi redovisat.
Efter detta goda möte besökte vi den privata skola där Yapecos och Augustins barn går. En belgisk skola. Min tolk, en av lärarna, påstod att det nog var den bästa skolan i Matadi. Primär- och sekundär skola med 700 elever. Elever i primärskolan går på förmiddan och sekundär går på eftermiddan. Vi gick runt och besökte alla klasserna, ett tiotal. Jag fick möjlighet att hålla ett litet tal till klasserna. Det kändes inspirerande att tala till Kongos ungdom och dess framtid. Det är de som ska forma det nya Kongo. Enligt Borgmästaren ska Kongo genomgå stora förändringar till 2025. Det hoppas säkert alla, inte minst Kongos folk att det ska förverkligas. Kongoleserna, dem vi träffar i alla fall, är trötta på de tingens ordning som råder idag.
På kvällen gick vi igenom och stämde av de affärer vi har ihop med Yapeco.
Det blev ett bra upplopp i Matadi. I morgon reser vi till Kimpese.

Vad roligt att läsa om er vardag i Kongo. Det har nästan blivit som ditt andra hemland. Jag beundrar dig att du orkar gå in i uppgiften med sån entusiasm. GUD välsignar dig! Härligt att du har sån tilltro till den lilla människan.
Känns som du fått ett andra hemland. Roligt att läsa om din entusiasm och tilltro till den lilla människan. Du sår frön till något som kommer att bli mycket större än du trodde då du satte igång projektet. Gud är med dig och han välsignar dig. Fantastiskt att du orkar.