Presentation av Matadi Support Group i Kitelé.
Bernt och jag kunde njuta av en god hotellfrukost vid åttatiden. Våra vänner politikerna sa att vi skulle lämna härifrån 8.30 och vid detta klockslag var vi färdiga för nya upplevelser, men ännu en bra bit på förmiddan hade vi inte sett till någon. Det var nog tufft även för dem igår. De behöver ta igen sig. Det är dem väl unnat. Då unnar vi oss detta också.
Kl 12 kom våra vänner politikerna till hotellet. Vi började med att diskutera vägmaskiner till vägarna vi använde på söndagen. Annicet har ambitionen att köpa in maskiner till vägunderhåll. Ett verkligt stort behov på alla lervägar och en förutsättning för att det ska vara meningsfullt med entreprenörsutbildning i byarna vi besökte igår. På de vägar som finns idag går det knappast att transportera produkter från dessa byar.
Kl 13 for vi iväg till byn Kitelé som ligger 5 mil från BZV. Först besökte vi Borgmästaren, första kvinnliga vi träffat på. Välkomsthälsningar och presentationer, sedan samma sak hos landshövdingen som hade sitt kontor 500 m från Borgmästaren. Han redogjorde om sitt län, att där är bördigt och lämpligt för jordbruk och fruktodling. Han avslutade med att säga att den största tillgången är fred. Endast 22 000 bor i hans län.
Kl 15 var det möte i en samlingslokal. Utanför möttes vi med sång, dans och trummor, en gammal tradition när det kommer främmat. Samlingssalen var packad och nästa lika många till i fönsterhål och utanför, ungefär 300 personer. De eldiga talen upprepades och här var det José Cyr Ebina som var den som ledde eftersom detta var hans valkrets. Mötet inleddes med bön av en kvinna och en man avslutade med bön, däremellan var det många inslag. Jag och Judicael, min tolk, drog en Power Point om MSG:s arbete. Många i publiken ställde frågor både till politikerna och till oss. 13 byar var representerade, lika många uniformerade bychefer var med, däribland en kvinna, hon blev särskild uppmärksammad. Ett TV-team var också med.
När vi skulle åka hem var det Bernt och min tur att få presenter. De bestod av fyra levande höns, jordnötter, ananas, sötpotatis, maniok, foufou och bananer.
Efter detta besökte vi ett jordbrukskollektiv, där fyrtio familjer bodde och arbetade. De hade hönseri, fiskodlingar och växtodlingar, egen skola och läkare. Ett projekt som varit igång i ett och ett halvt år. Staten har stått för anläggningen men köps av kooperativet efter hand. Det blev en samling i deras skola och informationsutbyte, också här fick vi presenter, 200 ägg och fem kålhuvuden.
