Vi landade kl 19.15 lokal tid på Ndjili internationella flygplats i Kinshasa. Hela resan gick helt planenligt. Det var bara jag som satt fel ankomsttid till kl 20.30 i vår resplan. Jag upplevde att det var bättre ordning på Ndjili än tidigare. Vi glömde vår ifyllda deklaration på planet, Bernt kom på det när vi stod i passkön. Vi förklarade vårt bekymmer för en tjänsteman som höll ordning på kön. Han hjälpte oss direkt till ett kontor där vi gjorde deklarationen en gång till med support av ett antal vänliga kongoleser. Därefter passkontroll av ett par glada kontrollanter, inga problem. På detta kom det en kille och ropade Bernt. Han hade våra namn på en lapp. Yngve kunde han inte uttala, för svårt för en icke svensktalande. Därför ropade han bara Bernt – Bernt – Bernt. Två killar, vi kände dem inte, tog oss till väskutlämningen.

Nu fanns det vagnar också och inga, som tidigare, påträngande väskbärare. De gav oss var sin vagn. Väskorna kom på bandet. Medan vi väntade ringde den ene Yapeco som väntade utanför. Jag skulle prata med honom, skulle också springa ut och hälsa på Yapeco och Gösta på kongolesisk vis, med handskakning och tre gånger huvud mot huvud. Därefter in genom polisspärren och hämta väskorna. Har man de rätta kontakterna kan man gå genom både vatten och eld. Det är Yapeco som är planläggaren. Vi hade maximalt och en del övervikt med bagaget. Bernt förklarade det i incheckningen, att vi med råge kompenserar det när vi reser hem. Då blir det bara det vi går och står i. T.o.m. matchvikten kan vara lägre. Med fem dollars kostnad ”serviceavgift” hade vi allt bagage ute.
En stor Jeep hade Yapeco fixat, en vit och blå. Den visade sig vara en polisbil med polisen Peirre vid ratten, polisemblem på sidorna och blåljus, ej påslagna. Gösta förklarade för mig att man måste ha kontakter högt upp för att fixa en sådan transport. Yapeco tyckte att vi skulle ha en säker transport, påstod han, och det fick vi. Detta är första gången någonsin jag blivit skjutsad i en polisbil.

Först åkte vi hem till Gösta och träffade frun Clary med barnen Gösta och Gunnel och några näststående. Trevlig pratstund och vi blev bjudna på mandariner, Fanta och kex. Sedan till hotellet. Rum med luftkonditionering, behaglig temperatur, underbart. Sovrum med dubbelsäng och ett rum bredvid med TV och god komfort. Vi gick till sängs och somnade tvärt. Vaknade vid fyratiden av hålligång i ett grannhus. Strömmen gick, luftkonditioneringen stannade. Lagom att gå upp och skriva de här raderna, i sällskap av en fantastisk stormlykta i utseende men det är dioder som lyser tror jag. Hålligången slutade vid femtiden. Då ringde kyrkklockorna. Kl 05.40 gick dieselgeneratorn igång, det börjar ljusna och några fåglar sitter i ett träd utanför och har sin morgonkonsert.