Kl 10 körde vi igång ”Starta eget en första skiss”. Yapeco hade valt ut 10 entreprenörer och blivande entreprenörer. De hade fått materialet två veckor tidigare. Någon hade redan ett företag, andra ville starta eget. Flera hade lite eget vid sidan av sin anställning, vilket är mycket vanligt för att överleva i Kongo. De är två kvinnor och åtta män. Vi har fyra pastorer med, bl.a. distriktsföreståndaren i Matadi. Missionsföreståndare Edi Diafuanakana satt också med en stund som extra stöd. Han hade fått vårt utbildningsmaterial tidigare i veckan. Vi började som brukligt med en presentation. Vi fem knallar berättade om våra företag och delade lite erfarenheter. Vi betonade att vi vill dela med oss av våra erfarenheter till dem. Vi hade två timmars gemensam genomgång. På det tog vi en fikapaus. Vi delade sedan upp oss i två grupper. Inga-Maj och Gunnel var med som tolkar. I de små grupperna kändes det lättare att nå fram och lättare att hålla sig vaken i den 30-gradiga värmen. Av de fem delar som materialet innehåller gick vi igenom tre: företagaridé, utforska företagets omvärld och skapa konkurrensförmåga. De fick sedan i uppdrag att göra en egen beskrivning av respektive del plus en hel del annat att redovisa.

Samuel Nkailu tog hand om våra damer. De åkte till marknaden och gjorde affärer. Samuel fick mycket beröm för sin guidning i olika tygaffärer. Det finns ett mycket stort utbud av vackra färgglada tyger. När Kerstin och Jenny sedan gick ut för att ta en bild av en affisch om nobelpriset blev Jenny stoppad av ett par poliser när hon också fotograferade omgivningarna. Det råder allmänt förbud mot fotografering. Jenny kunde lugnt hänvisa till Borgmästaren som gav oss fullständiga rättigheter i lördags att fotografera vad vi ville i Matadi. När Jenny meddelade att polisen kunde komma hem och se tillståndet retirerade han. Men där lovade hon lite för mycket. Vi har bara ett muntligt tillstånd i många vittnens närvaro.

På eftermiddagen var hela gruppen hembjuden till Augustine och Yapeco, första hembesöket på vår resa i detta annorlunda land. Vi betvivlade under vägen att bussen skulle kunna ta sig upp för alla branta asfalts- och grusbackar. Väl uppe hade vi en hänförande utsikt över berg och den vackra Kongofloden. Augustine och Yapeco bor i ett mkt vackert och stort hus innanför bastanta murar. Yapecos bror är byggmästare och byggde huset på 90-talet som visningsobjekt. Utanför murarna är det vanlig bebyggelse och många barn samlades omkring oss när vi gick ur bussen. Bernt fick dem att sjunga och dansa. Vi fick se alla fina rum och till sist Augustines hönsanläggning bakom huset. När Augustine började sin verksamhet trodde inte ens Yapeco på hennes idé. Nu säljer hon ägg till många restauranger och privatpersoner. Ungefär 120 000 ägg om året. Hon vill även utöka verksamheten och börja sälja kycklingar.

Vi blev bjudna på svenskt fika. I fjol var Augustine i Sverige och Gunnel Jönsson lärde henne baka både bullar och Silviakaka. Hemvägen var betydligt enklare. Matadis enkelriktade gator gav oss en annan väg att köra.

Efter kvällsmaten förberedde vi morgondagen och gick igenom nästa del som heter budget. Lars-Ola och Lennart som är våra kassörer på resan ledde budgetarbetet. Bernt, Hugo och jag bistod med vissa synpunkter. Vi behövde ett exempel att gå igenom. Det blev en budget för ett utökat hönseri. 240 000 ägg per år ska hönorna värpa i det utökade hönseriet. Bernts kommentar: budgeten liknar väl inte en hönsgård bara? Kvart i elva var budgeten färdig. Det blir mycken övertid när man är ute på utlandsuppdrag. Vi får se vad Augustine säger i morgon.