Our friend Teddy Sukami

Dagen började med samling kl åtta. Alla kom festklädda. Damerna hade gjort en omsorgsfull make up, några med en helt ny look, ny peruk och en del andra förskönande detaljer. För herrarna var det slips och mörk kostym eller kavaj. Det blev en hel del korttagning och jag lade in dem i datorn och körde ut dem på storbild till stor munterhet. Platsen för avslutningen var på tidningen La semaine Africaine och vi for dit vid tiotiden.  Ceremonin kom inte igång förrän halvtolv, en timma försenad, i Kongo har man tid och är inte så petig med den.

Edmond, en av deltagarna i utbildningen, hotellchef och Annicets höga hand, höll i ledningen. Ruth, också deltagare höll ett välformulerat tacktal. På det blev det min och Bernts uppgift att överlämna ett diplom till de tre parlamentarikerna, Bernt och jag höll ett kort tal om de två veckorna i Brazzaville, sedan överlämnade MP diplom till våra deltagare och blivande utbildare. På det höll jag ett tal till om entreprenörskapets betydelse för ett samhällets utveckling. Joseph, en av MP, höll ett tacktal till Bernt och mig på engelska.

Efter denna ceremoni blev det presskonferens. Det var ett femtiotal inbjudna, journalister, bankfolk och representanter från olika organisationer, tre TV bolag och ett antal fotografer, så allt blev väl dokumenterat. Trion MP redogjorde för utvecklingen i sina valdistrikt och några ställde frågor som MP besvarade. När de här delarna var avklarade blev det förfriskningar med en mängd olika tilltugg. Bernt och jag hade ett avslutande möte med de tre MP. Vi betonade för dem att det är nu jobbet börjar med utbildarna och att de behöver stöd för att det ska fungera. De var också inne på den linjen och ska träffa dem regelbundet och stötta dem på olika sätt. Vi var också överens att våra besök ska finansieras från Kongo.

Vi tog ett kort på hela gruppen med sina diplom inklusive MP och mundele. Vi tog avsked från varandra och tog en taxi till färjan som avgick vid fyratiden. På Kinshasasidan mötte oss vår nya vän från Direction Générale de Migration, förkortat DGM, Teddy Sukami, direktör och chef på hög nivå. Han väntade på oss i tullchefens väl konditionerade rum. I passkontrollen visade jag Teddys visitkort och vi blev direkt ledsagade till honom. Att ha goda kontakterna är en stor tillgång, då löses många problem, här liksom i övriga världen. Dessutom en vän av den digniteten av vänlighet och omtänksamhet är ovärderlig. Det finns många kongoleser med dessa personliga kvalitéer.

Teddy tog oss till sitt kontor. Tog på sig sin uniform och tog oss sedan till N´djili flygplats. Han var med oss hela tiden tills vi kom till gaten. Han ville vara säker på att allt fungerade. Passkontrollen, tulltjänstemän och andra lyder tydligen under honom. Teddy presenterade oss för flygplatschefen. Det var trevligt att hälsa på honom, men han verkade något mindre tilltalad av att hälsa på två mundele.

Först besökte vi Nzo Binati och hälsade på Yapeco. Han var också i Kinshasa och gjorde affärer. Han vill hälsa till alla svenskar som känner honom. Den hälsningen framför jag här. På vägen till flygplatsen for vi på Boulevad Lumumba. Körfälten är separerade och har fyra filer i vardera riktningen väl upplyst. Några sträckor var inte färdiga men det händer en del i huvudstaden. Det är utveckling på gång. Flygplatsen N´djili har också renoverats både utvändigt och invändigt. En glad överraskning. Det har blivit resultat av de 50 USD vi resenärer betalar varje gång vi ska resa från Kongo Kinshasa. Tyvärr springer det fortfarande folk runt en och erbjuder tjänster som man inte vill ha och inte behöver, att fylla i ett enkelt formulär går ju att göra själv eftersom skrivkunnigheten sitter rätt bra. Men å andra sidan, det är väl deras levebröd.