Vi började dagen med dusch i vanlig ordning. De flesta dagar funkar den, gör den inte det använder vi oss av skopmetoden. I varje duschrum finns det en 200-literstunna med vatten. Naturen värmer duschvattnet, lite kylslaget men ett effektivt sätt att uppnå det vakna tillståndet.

Efter frukosten förberedde vi för kvällens Sverigemöte i Baobab, plockade ihop och sorterade de bilder vi skulle visa. Därefter gick jag till Yapecos kontor och skickade min dagbok. Aron var på tråden i Moskva och jag ringde honom, kopplade på webbkameran, ljud och bild var perfekt, hade också några kongolesiska ungdomar som kom till mig. De tyckte att jag var helknäpp som uttalade massor av konstiga ljud till datorn. De fattade strax galoppen och blev heltända och jag kunde visa dem för Aron. Sedan såg jag att även Jenny var uppkopplad, så Jenny i Santiago Chile och Aron och jag hade konferenssamtal via Skype. Yapeco fick också utbyta några tankar med Jenny. De träffades på vår första Kongoresa i oktober. Alltid trevligt att få ett samtal med sina barn, särskilt när man är så här långt ifrån varandra.

Kl 12 åkte vi med Yapeco till Samuel Nkailu, som kommit och var också med i bilen, en halvtimmes bilfärd sedan fick vi gå nästan en kilometer, trots att Yapeco har en fyrhjulsdriven Toyotajeep. Sådan är gatustandarden på många ställen i Matadi. Promenaden gick över stock och sten och genom en bäckravin där vi hoppade på stenarna för att inte bli blöta om fötterna. Samuel med familj hyr i ett hus tillsammans med två andra familjer. Hyresvärden kom också och hälsade och Samuel hade många goda ord att säga om honom, en trevlig kille mellan 30 – 40. De vi träffade hos Samuel var hans fru och dottern Simba med man, deras son, omkring sju år, som tog oss i hand och sa  ”Välkommen”. Mågen öppnade en vinflaska och när korken lämnade flaskhalsen skulle det bli en smäll, och det blev det, en gammal tradition enligt Samuel och ett gott tecken. Vi drack Coca-Cola och Fanta. Samuel berättade om verksamheten i Ungdomens Hus, så blev vi bjudna på middag. Den bestod av ris, maniok, stekt banan, kött och fisk, till desert ananas. Just nu är det ananasperiod i Kongo. Samuels hus såg bra ut jämfört med omgivningen och det låg ganska högt med en del utsikt. Mågen uttryckte sin tillfredsställelse över att få se Yngve Håkanson, som han sa. Många mail har skickats genom åren till Samuel och det är mågen som distribuerar dem. Vi hade några trevliga timmar hos Samuel och hans familj. När vi till sist ville ta ett foto blev det minst dubbelt så många. Samuel fick plötsligt en stor familj. Se bifogad bild.

Kl 17.30 skulle Sverigemötet börja, men vi kom igång vid sextiden. Det var en bra förskjutning för vi behövde mörker för att bilderna skulle bli något. Damas inledde med bön. Jag hälsade välkommen och Bernt berättade lite historia om Sverige, sedan visade vi bilder. David hade skickat med oss vackra naturbilder och hans tavlor från Kongo på bild. Vi visade också bilder från söndagens gudstjänst i Baobab, det är ju alltid roligt att se sig själv på bild. Bernt hade tagit bilder på Josef Nsumbu när han skottade snö och hur han bor. Vi visade också bilder på svenska traditioner. Tyvärr hade vi en bristfällig filmduk, en blåaktig duk, men man tager vad man haver, så bilderna hade ingen bra kvalitet, och så de vanliga strömavbrotten, denna gång två. En något uppgiven matadibo sa ”detta är Kongo”. De sista bilderna samlades en grupp omkring min dator. Vi började att plocka ihop våra grejer i kompakt mörker men innan vi var färdiga kom ljuset. Det finns också ljuspunkter i tillvaron. Vi hade omkring 100 personer när vi var som mest. Intresset var stort särskilt bland de unga. Det är viktigt att de får se hur världen kan se ut. Det kan hjälpa dem att bestämma sig för förändring i sin egen miljö. Internet är också ett bra redskap för att sprida information. Det redskapet kommer snabbt i Kongo.