Dagen började utan ström och utan vatten. Duschen löste vi med några skopor vatten. Eftersom vattnet är ganska kallt blir det inte fler skopor är nödvändigt, men ett effektivt uppvakningsmoment. Frukosten intogs i vanlig ordning med traditionell meny: kokt ägg, vitt bröd – inte min favorit, och te. På det for vi med Yapeco i hans Toyota 4 Wheel drive jeep till Nzadi. Det var Bernt och jag tillsammans med Jean Clement och Julienne Nyambudi. Platsen är en stadsdel i Matadi och ligger högt med vacker utsikt över kullarna runt om. Man ser även Kongofloden ner i dalen. En jeep är en nödvändighet för at ta sig sista biten upp till Nzadi. Här bildades en församling 1986 av 400 medlemmar från Baobab kyrkan. Idag 1500 medlemmar.

Nu var det 25-årsjubileum med stort pådrag. Vi kom dit vid niotiden och gudstjänsten hade börjat. Kyrkan var knappast halvfull. Det vi samlades i ska så småningom bli en komplett kyrka. Idag är det bara fyra väggar 3,5 m höga, murade av cement sten, storleken ca:30 x 40 m. Jordgolv och taket består alltså av himlavalvet. Om två år tror man att de ska ha en kyrka med golv och tak. Församlingens Pastor Angelo Mayambula räknade med att vi kommer till invigningen och hälsade oss välkomna till den. När vi anlände blev vi överraskade av att vi blev ledsagade fram till podiet, där blev Bernt och jag placerade med Jean Clement och Julienne. Över podiet var tak, annars hade vi mondele inte pallat för värmen. Även ett 100- tal hedersgäster satt under tak. Många av de övriga hade med sig parasoller.

Det blev mycket välkomsthälsande och vi svenskar fick en särskild avdelning. Bernt och jag blev presenterade av Julienne och jag fick också säga några ord om MSG:s verksamhet. Göran Andreasson var församlingens förste pastor. Han var inbjuden tillsammans med fru Anneli och sönerna Johannes, Josef, Samuel och Martin, två sekreterare från Svenska Ambassaden var också med. Göran var dagens predikant, han talade på franska och tolkades av pastor Mpanzu Divionkele till monokutuba.
Omkring 1000 jubileumfirare var samlade. Körsång blev det i alla dess varianter. 12 körer finns i församlingen och en flöjtsorkester. Men blåsorkestern kom från Kiamvokyrkan. Många medverkanden och talare, bl a Tata Endouka, över 90 år som varit med från början. Han hade så mycket att berätta så mötesledaren fick ropa amen ett antal gångar innan Tata Endouka förstod att även han fick säga amen. Mgr Paul Tekasala höll tal. Han sa bl a att man inte skulle hålla på så länge för det var så varmt, solen brände. Trots det talade han ganska länge dessutom vid två tillfällen.

Det var en omfattande kollektgång, i kollekten ingick några takplåtar och 10 säckar cement, sedan alla som varit gift 10 år eller mer fick komma fram, hälsa på pastorerna och bli välsignade. Alla som var födda 1986, ett 40-tal kom fram för förbön och välsignelse. När alla 25 punkterna var klara fick Göran avsluta med att be välsignelsen. Då var klockan 14.30. Gudstjänsten hade då varat i nästan 6 timmar. Tack vare att det är tempo i kongolesisk gudstjänst känner man inte att det är långsamt. Vid något långt tal kunde kanske sömnen pockade på. Ingen har heller brått hem efter gudstjänsten. En kongoles har tid att hälsa, umgås och prata. Ett jubileum med mycket jubel och glädje, en gudstjänst som gav intryck och fina upplevelser i möten med kongoleser.