Dagen började lugnt och stilla utan några störande moment utanför sovrumsfönstren., iscensatt av en galen tupp. Uppvaknandet skedde under goda och ordnade former. Frukostbordet var serverat 07.30. Den inleddes med en ordentlig bordsbön. Därpå gick gröten ner på ett smakfullt sätt. Till den serverades tunn omelett och tomater.

Bernt och Yapeco åkte iväg för att köpa en presenning till Christoffers dojo i Luozi. 150 USD fick de betala för en något skamfilad sådan, den håller heller inte det mått som Christoffer önskade.Han får hålla till godo med 5×7 meter istället för 10×10 meter. För min del förberedde jag eftermiddagens undervisning av de nya entreprenörerna. Kl 15 börjar vi utbildningen.

Julienne och Ing-Marie åkte iväg för att köpa tyg till nya kläder. Ing-Marie påstod att hon inte hade några kläder. Vad jag har kunnat se har hon varit rekorderligt påklädd var dag här i Kongo. Så min slutsats är att hennes påstående var något överdimensionerat. Uppfattningen vad man har och inte varierar och är högst individuellt.

Kl 10.30 serverades Julienne förmiddagskaffe, därpå åkte Yapeco och jag iväg till Emys internetcafé för att skicka iväg bilder till Aron i Moskva för att han därifrån lägga in dem på webben, i bloggarna. När jag fått iväg bilder till en blogg gick strömmen, men som tur var, var den inte borta mer än en halv timma. Emy har här 7 datorer och alla är upptagna, själv har jag min egen maskin och använder hans trådlösa system. Mabiala Mambueni Alphonsine är anställd av Emy, arbetar här i caféet och har ansvar för det hela. Just nu skriver hon olika papper åt kunder och printar ut.

Åter till Nganga och Therese till middagen kl 13.30. Vegetariska köttbullar gjorda av malda pumpafrön serverades med ris, potatis, grönsaker och maniok. Smaklig måltid. Därpå tillbaka till Emys kontor och skolsal på 5×5 meter där vi har vår utbildning, 12 entreprenörer kom, de flesta igång med någon verksamhet. De arbetar inom jordbruk, växtodlingar och djuruppfödning, bageri, transporter, livsmedel- och klädhandel, internetleverantör, internetcafé, byggnadssnickare och restaurang. Yapeco var och fixade lite dricka och kex, skönt att få skölja strupen för idag var det riktigt varm, någonstans mellan 30 – 40 grader

Efteråt gick Bengt, Bernt och jag tillbaka hem, omkring 1,5 km. Intressant att se den omfattande kommers som ständig pågår utmed gatorna. Här finns ju inte så många affären därav denna affärsverksamhet under bar himmel, på ett enkelt bord eller på marken ligger varorna. I bästa fall kan man ha en parasoll, grästak eller en plåt över ståndet. De är ivriga att sälja men inte påträngande. Någon brist på varor tycks inte finnas.

I kväll blev det tunna pannkakor med sylt till kvällsmat. Nganga kom också hem till måltiden. Han har varit hela dagen på sitt hotellbygge, vilket han håller på att färdigställa och just nu är det restaurangen som har förtur att färdigställas. Therese är med som entreprenör och ämnar ha hand om restaurangen.

Idag blev det Sibbarps gröt förstärkt med havregryn, således är ordningen med grötfrukost återställd. Tidigt på morgonen hade Nganga och Yapeco flyttat sina bilar en bra bit bort från innergården. Skälet till den åtgärden förstod jag när vi kom utanför porten. Varje söndag är det marknad på gatan förbi här. Det var en marknad som heter duga. Stånden gick i varandra, hela gatan 500 meter lång och ett större torg var fyllt till brädden av allt mellan himmel och jord.

Idag åkte vi till Kimpese-kyrkan och till den andra gudstjänsten som är på kikongo. Den började kl 10. Den första började kl 08 och är på franska. Den höll på att sluta när vi kom och vi kunde konstaterar att besökarna mest var ungdomar. Däremot var det mer äldre deltagare på den andra. En mycket levande gudstjänst med många inslag av glädje och entusiasm, där ingen satt stilla på sina ryggstödslösa bänkar.

Kyrkan var mer än fullsatt, omkring 300, sju körer sjöng, en kollektupptagning som var lite utöver det vanliga; till kyrkbygget som de byggt på i nio år, till den nationella CEC-kyrkan, till sjuka och så kollekt till församlingen, då respektive sida hade sin kollektkorg, sidorna tävlade vem som lade mest. Bland de insamlade medlen fanns en höna och jordnötter, en kvinna gav en liten handväska, troligen det enda hon hade med sig. Här kan man tala om änkans skärv som var mer värd än dollarstinna västerlänningars gåvor. Hon gav det enda hon hade medan de andra gav av sitt överflöd. Väskan auktionerades ut med det blev inget bud, den får ligga till sig till nästa vecka. Tuppar finns i rikligt antal i Kongo, utanför stod det en kyrktupp och höll låda med jämna mellanrum. Ett litet tecken på att kyrkan och gudstjänsten är mitt ibland människorna och det som händer i byn. Här får både människor och djur låta sin stämma bli hörd.

Gudstjänsten innehöll en del för syndabekännelse och så läste man trosbekännelsen gemensamt med sånger före, emellan och efter. Så var det dags för oss mundele med Julienne och Yapeco att bli presenterade. Bernt och jag fick också säga några ord om MSG. Vårt svenska språk tyckte gudstjänstdeltagarna var särskilt roligt så det blev lite jubel när de hörde oss tala. De hälsade samfällt till våra svenska vänner både ljudligt och synligt. En skog av händer som alla hälsade till Sverige. Idag var gudstjänsten slut kl 14.

Efteråt åkte Yapeco, Bernt och jag till Emy Miantezilas kontor. Vi planerade veckans arbete med Emy. Utbildningen av entreprenörer kommer att vara på eftermiddagarna med början kl 15. Alla deltagarna har fått vårt utbildningsmaterial och Emy verkar ha förbetett dem väl. Vi kommer att hålla till i Emys lokal där han också samlar sina gatubarn till undervisning. När vi skulle åka hem kom ett härligt regn.

Kl 15.30 var vi åter hos Nganga och Therese och då var söndagsmiddan serverad, idag bestående av kyckling, ris, maniok och grönsaker.  Efter denna måltid tog samtliga en ordentlig siesta.

Efter siestan hjälpte Bengt Therese att arrestera tuppen de har här i huset. Som jag skrivit om tidigare är han mycket aktiv på sitt nattpass. Jag bad igår att de skulle förflytta honom för att säkra vår nattsömn. Kl 01 väckte han Therese och då kom hon på att hon glömt att sätta honom i en isoleringscell. På så vis fick han utöva sin verksamhet, dock utan att störa mig, men väl några av de andra. Nu är i alla fall det störningsmomentet eliminerat.

Till kvällsmat blev det te / kaffe med bröd, kaviar och bananer.

Kl 07 sedvanlig promenad till solcellsladdaren, 1 km bra morgonmotion. Lite skriverijobb och så egen påfyllning av energi – frukost. Kl 09 hade vi avtalat möte med provinschefen för Luoziområdet, Jean Germain Kapula Mukumbayi. Det var Bernt, Yapeco, Lendo och jag. Vi presenterade MSG och vad vi gör i Luozi. Sedan tog vi upp idén från pastor Josef Nsumbu i Borås, att Luozi, Kimpese och Matadi skulle bli vänorter till Borås och då på ett mycket konkret sätt genom att kongoleserna skulle lära sig hur man tar hand om sopor och avfall. Borås är nämligen världsledande på hantering av sopor och har utbildning på detta område på sin högskola. De förvandlar organiska sopor till drivmedel till bilar och bussar och slutligen gödningsämnen. Brännbart avfall blir elström. Provinschefen uttryckte sin glädje av vårt besök och uppskattning av de idéer vi presenterade. Han lovade att ringa sin kollega i Kimpese och förvarna vårt tänkta besök där. Ett gemytligt och trevligt möte.

Enligt Bertil Åhman, vid frukostbordet, skulle vi ha slips när vi mötte så viktiga personer. Jag hade ingen med mig så Bertil lånade mig en, utmärkt, vi bar slips och i övrigt uppfräschade och representativt klädda. Säkert bidrog denna ansträngning till detta goda möte. Det blev grädde på moset. Ett första möte som kommer att få efterföljare enligt provinschefen. Det enda som han inte var riktigt nöjd med var att vi inte tidigare hade hört av oss. Vi kunde ursäkta oss med att Julienne, vår tidigare lokala representant hade flyttat och inte hade någon ersättare innan nu just i dagarna då Lendo kommer att tillträda och vara MSG:s lokala representant i Luozi.

På vägen till detta möte träffade vi en svensktalande dam, Jacqueline Luezi, kanske runt 70. Hon berättade att hon togs om hand av missionär Ester Abrahamsson från Lysekil efter att ha mist sin mamma som bebis och bodde hos Ester tills hon var 15 år. Vi passerade också en riktig entreprenör som satt in en liten kioskbyggnad. Utanför stod en liten Hondagenerator och tuffade och en sladd in genom väggen. Där stod folk i kö för att ladda sina mobiltelefoner som nästan alla kongoleser har i sin ägo. Här finns alltså ingen elektrisk ström i staden. En entreprenör hittar lösningar på nästan allt.

Innan vi kom iväg till Kimpese drack vi en kopp kaffe hos Gunnel, hon var inte hemma men däremot hennes hemhjälp Pauline. Vi tog avsked av Christoffer och Pauline. Vi fick låna Gunnels bil en, Toyota Land Cruiser med chauffören Galvano och hans medhjälpare Nkondi Jean Pierre. De ska nu ta oss till Kimpese.

När vi kom till färjeläget hade färjan gått och hunnit ut 400 meter. Yapeco ringde kaptenen och fick honom att vända, så vi kom snabbt över floden. Ovärderligt att ha en som Yapeco som lägger upp och donar så allt funkar, känner många både höjdare och andra mer ordinära, tycks ha goda relationer med alla och lätt att kommunicera.

Något mer än halvvägs till Kimpese stannade bilen och helt omöjlig att få igång. Startmotorn drog dåligt och motorn nekade att starta. Vi lät bilen ta igen sig en stund. Att vara bil i Kongo är inget lättsamt, de får verkligen visa vad de går för, den behövde säkert en liten paus. Under tiden tog vi en dricka och lite kex som vi hade med oss som vägamat. Efter en stund kom vi överens om att försöka skjuta igång bilen. Framför hade vi 100 meter motlut som vi funderade på om vi skulle klara få den över krönet. Vi tog spjärn alla åtta och sköt på allt vi orkade. Vi lyckades att komma över krönet och på andra sidan var en härlig nedförsbacke. Bilen satte fart och motorn startade. Underbart!!

Resan till Kimpese var betydligt behagligare än den åt andra hållet. Galvano var en duktig chaufför och körde med omdöme. Det blev ingen mörbultande resa. Välbehållna och välmående kom vi till Kimpese 15.30. Här har vi förmånen att få bo hos Nganga och Therese, ett fint hus med luftkonditionering. En välsmakande middag serverade Therese efter en timma. Det är lördagskväll och vi trappar ner aktiviteterna och slappar av inför helgen.

Jag har inte lyckats bifoga bilder till mina bloggar under tiden i Luozi. Uppkopplingen har varit för dålig, även själva bloggen har varit problem med att skicka och får gå via mail till Europa för att därifrån läggas in på webben. Jag hoppas kunna rätta till denna brist här i Kimpese. Ha tålamod, bilderna kommer till alla bloggarna.

Dagen började med en promenad till Gunnel Jönssons solcellsladdare för att få min dator att fungera, där den fick stå tills den var fulladdad. Frukost i vanlig ordning 07.30 med te – kaffe och baguette. Vi deltog sedan i Apg:s morgonbön. Den inleddes med en kör på svenska, ”Jag kommer som jag är, har ingenting att dölja”, kort betraktelse av en ledare från Kongo, tolkad av Bertil Åhman och så en kör på franska. Därpå ställer sig ungdomarna i två led vända mot varandra, tar varandra i händerna och ber en bön för varandra. Ett gott sätt att börja dagen.

När bönen var avslutad fick vi en stund att berätta om MSG, hur vi startade med Samuel i Matadi och hans ungdomens hus, hur vi utbildar entreprenörer, 40 personer har gått utbildning, 30 är igång, fem utbildare står på tur att få sin träning, varav två från Brazzaville. Våra tre verktyg: Utbildning, startlån och uppföljning. Våra tre principer: Öppenhet, insyn och resultat. Vi har 30 punkter där vi deklarerar våra idéer och erfarenheter: Det finna inga genvägar till framgång, det är bara hårt arbete som gäller. Det är bara kongolesen som kan lyfta sig själv och sitt land. Missionärerna tillsammans med kongoleserna har ordnat utbildning, hälsovård och byggt kyrka, till allt detta behövs materiella resurser till underhåll och utveckling. Vi tror att entreprenörer i Kongo med sitt företagande och sin förmåga kan skapa resurser på ett långsiktigt, uthålligt och hållbart sätt.

Christoffer har tillsammans med 50 barn och ungdomar byggt en dojo som är en träningsplan för judo 10×10 m. Först ett par cm sågspån, sedan ett täcke av palmblad och på det 15 cm agnar. Slutligen täcks allt med en duk som han köpt av några sömmerskor. Sågspånet och agnarna lastade de på en stor vagn, det blev fyra lass och vagnen drog de för hand ungefär en kilometer. I morgon kl 16 drar träningen igång.

Kl 10 var vi hos verkstadsägaren Daniel Bimpe med fru Annie. Hon har gått vår entreprenadutbildning och hon redovisade deras projekt. De odlar majs och maniok och vill utveckla det. De håller också på att bygga en lokal för förädling. Daniel bygger själv sina maskiner. En duktig innovatör. Vi pratade också vedspisar och han visade några prototyper som han gjort.

Kl 13 bjöd Gunnel Jönsson oss på middag i sitt hus. Det blev vegetariska köttbullar, ris och maniok. Till dessert bananer. Trevlig bjudning med god gemenskap och välsmakande mat.

Vi hade några individuella samtal på eftermiddagen och medan vi höll på med det kom det fyra ungdomar från Apg 29. De ville veta mer om MSG och en tjej som hade en ekonomisk utbildning ville arbeta för oss i Kinshasa. Intressant att möta detta intresse från ungdom och något att bygga vidare på.

Idag skedde uppvaknandet till ackompanjemang av ett antal sångglada fåglar och idag sprang även Yapeco iväg på en morgonrunda tillsammans med Christoffer och Bickbick. Yapeco hade blå dräkt med gult bälte. Betydligt lägre grad än vit dräkt och svart bälte som vår judoman har.

Dagen ägnades åt individuella samtal med entreprenörerna. Den här gruppen i Luozi är samtliga igång med olika verksamheter i större eller mindre utsträckning. Den största hade en omsättning på över 100 000 USD. När man studerat deras redogörelse och lyssnat till deras berättelse klarnar bilden. Vi kommer fram till att det nog inte är pengar i form av lån som är den rätta medicinen för utveckling här, utan snarare råd hur man utvecklar sin verksamhet och får den till att ge vinst. Företaget måste ge vinst för att det ska finnas resurser till utveckling. Att ha och använda egna pengar till investeringar är naturligtvis den bästa lösningen. Om inte den befintliga verksamheten ger någon vinst, vad är det då som säger att en investering med lånade pengar skall göra det.

Bengt och Ing-Marie och Christoffer har deltagit varje dag Apg:s morgonböner. De är imponerade av ungdomarnas gemenskap, glädje, engagemang och starka tro. Vi däremot, Bernt, Yapeco och jag har ägnat oss åt entreprenörerna. Ungdomarna har också en effektiv och enkel kosthållning. Till frukost är det te eller kaffe och en bagett. Till kvällsmat fick vi idag havregrynsgröt och en banan, men det var ingen mjölk till gröten så för min del blev det vatten, en ny smakupplevelse, men den gick lättare ner med hjälp av vatten. Det fina är att man mår bara bra av en enkel kost.

På eftermiddan hade vi ett möte med de som arbetar med den tänkta fruktfabriken i Luozi. Kommittén som arbetar med elektricitet till Luozi meddelade att om två år kommer det elektrisk ström till stan. Förberedelser pågår. Kommittén för råvaror har också gjort en inventering i Luoziregionen. Kommittén för finansiering hade inget konkret att meddela, men idéer om möjliga finansiärer diskuterades. En förstudie med layout och investeringsbehov har tidigare gjorts av Bernt och mig.

KL 18 körde Christoffer och Bickbick igång en invigning av judoundervisningen. De var utomhus. Ett tjugotal barn kom och lika många åskådare. Intresset var stort. Vi får se om det står sig i fyra veckor.

På vägen hem vid niotiden från Gunnel Jönsson, där jag laddar min dator, blev jag stoppad i grinden till vårt hus. Porten var låst och en vakt med hagelgevär, kanske det var en mynningsladdare, vaktade grinden. När han såg att det var en mundele avlossade han inget skott, skyndade efter nyckel och låste upp. Jag tackade honom för hjälpen för att han löste situationen på ett så fredligt och behagligt sätt och att jag kom helskinnad innanför grinden. Vi förstår nu att vi bor på ett tryggt sätt. Vi har en nattvakt som vakar över oss och dessutom är beväpnad med rejäla doningar.

Yapeco och Christoffer kom hem efter mig, efter att hälsat på en släkting. De klättrade över grinden. Tur inte vakten såg dem.

Kl 06 sprang två vitklädda killar iväg, Christoffer och Bickbick. Överenskommelsen från igår verkställdes. De sprang runt i Luozi och blev uppmärksammade av många de mötte. Christoffer tyckte det var den bästa motionsrunda han någonsin sprungit. Man hade gjort reklam i radion om att en svensk judokille skulle komma. En anställd på färjan fick också veta att han hade en judokille bland passagerarna. Hans två söner skulle komma till judoutbildningen sa han. Christoffer har också haft möten med sina judovänner Bickbick och James, den senare talar engelska, och planerat de fyra veckor han tänker stanna här. Imorgon räknar de med att komma igång med invigningen av Luozi judoklubb.

Vi åt frukost 07.30 tillsammans med Apg 29 och kl 09 hade vi kallat entreprenörerna till ett möte. Kongotid tillämpades, men inte fullt ut vilket innebar att vi kom igång redan efter en halvtimma. Julienne och Yapeco gick igenom vårt utbildningsmaterial. Vi repeterade det vi gick igenom i februari och en del kompletterande kundskap. Bl.a. försöker vi få kongoleserna att använda ett mycket enkelt och effektivt bokföringssystem. Jag berättade om några framgångsrika företagare och vilka möjligheter det finns för en arbetssam och målmedveten entreprenör att nå framgång. Vi skall också ha ett individuellt samtal med var och en. Under eftermiddan hade vi två möten. Samtalen fortsätter i morgon.

Middagen äter vi kl 13 och kvällsmat äter vi vid halvsextiden, också tillsammans med Apg 29. Efter det gick jag till Gunnel Jönsson för att få lite energi i min dator. Hon har solcellsutrustning där man kan få ut 220 wolt. Lite komplicerat med Luozi eftersom det inte finns någon ström framdragen. Här är det dieselgenerator eller solceller som gäller. Kyrkans generator har varit trasig ett tag men som tur är kommit igång i dagarna. Den levererar ström mellan kl 09 och 11 till kyrkans administrationsbyggnad. Det gäller då att passa på att göra sina utskrifter. De här raderna skriver jag under solcellslampa. Vi använder de exemplar vi hade med oss från Sverige.

I eftermiddag var Bengt och hjälpte Julienne att få ordning på gräsklipparen hon fick från Sverige i våras, en Husqvarna motionsklippare. Christoffer behövde frisera den övre delen och hittade en yrkesman på detta område.

Ikväll kom Bertil Åhman till oss med två bilreparatörer och Lendo. De redde ut frågan om vem som ska montera in den nya motorn i kyrkans lastbil. På initiativ av Bernt har 25 församlingar i Västra Götaland stått för pengar till inköp och frakt till Kongo. Klart är nu att monteringen ska utföras av reparatörer på plats. Motorn har varit dålig i över ett år och har hållits igång med konstgjord andning. I förra veckan stannade den definitivt och står på vägen mot Kingoyi, 7 mil härifrån.

I natt väcktes Bengt 01.15 av Ngangas tupp. Tydligen gick han på sitt pass vid ettiden. Sedan gol han med jämna mellanrum. 02.30 väckte han mig. Han funkade som en klocka med slagverk, varje hel och halvtimma och ett antal gånger däremellan lät han sitt galande ljuda över Kimpese. Nästa vecka är vi tillbaka i Kimpese igen och då hoppas vi att tuppens ägare arresterar honom. Det gjorde han förra gången vi bodde hos honom.

Ngangas fru Theresa vet att vi entreprenörer behöver gröt på morgonen och det behovet tillfredsställde hon väl. Efter frukosten kom chauffören som skulle ta oss till Kimbemba. Yapeco hade ordnat en Toyota Land Cruiser från IME-sjukhuset. Som tur var var Dr Philipp i Kinshasa denna vecka och vi fick låna hans tjänstebil. Den blev välpackad med all packning och sex passagerare.

Innan vi gav oss iväg hade jag ett möte med Emy Miantezila. Han fick vårt utbildningsmaterial och uppdraget att förbereda den grupp vi ska arbeta med i Kimpese under nästa vecka.

Vi tackade och tog avsked av vårt värdpar, Nganga och Therese, men innan vi steg in i bilen samlade Emy oss i bön och bad om Guds välsignelse, beskydd och ledning.

Chauffören hette Makieje och han var inte den som sparade på krutet. Han var van att köra denna väg och gjorde det på ett säkert sätt. Men det gick aningen fort. T.o.m. Yapeco tyckte att han kunde ta det lite lugnare. Vi som satt på sidobänkarna längst bak var nästan lika mycket ovanför bänken som på den. Det blev en skakig resa och vi var rätt mörbultade när vi var framme i Kimbemba vid Kongofloden. Då lastade vi ur allt pick och pack, en alldeles för stor börda att släpa på. Vi satte oss på färjerampen och inväntade färjan, en katamaran. Nu var det den nya färjan igång igen, sist vi åkte över var den nya trasig då tjänstgjorde den gamla, en ganska enkel variant.

Christoffer blev snabbt populär bland barnen och de blev väldigt fascinerade av hans tatueringar, de strök, klämde och nöp i hans dekorerade arm. Det var ingen måtta på deras nyfikenhet på denne vite unge man och hans inristade konstverk.

Två av våra gamla vänner i Kimbemba kom också och hälsade på oss. Vi förstår inte hur de alltid kommer till färjestället när vi kommer. Det är alltså de ungdomar som vi blev bekanta med oktober 2010 då vi stannade på en skolgård i byn för att reparera bilen.

På andra sidan mötte och välkomnade oss Gunnel Jönsson med chaufför och tog oss till Luozi. Här välkomnades vi av Bertil Åhman. Vi tog in i Ruth och Robert Diyabanzas hus. Middag intog vi matsalen tillsammans med Apg 29, en bibelkurs på 40 deltagare från Kongo och Sverige. Därpå planerade vi veckan, så var det kvällsmat, ytterligare planering, Julienne ringde till en av entreprenörerna för att han ska kalla ihop gruppen till en samling på onsdagen och så bloggskrivning.

Den ansvarige för judo och karate i Luozi, Bickbick, kom och välkomnade Christoffer. Det verkar som de fann varandra väl och till onsdag morgon ska de ut och springa. Så var dagen till ända och det blev sängdags den första dagen i Luozi.

I dag åt vi frukost vid sjutiden för att få lite matro innan vi for iväg till Bandalungwa-kyrkan. Vi deltog i den tidiga gudstjänsten som började vid åttatiden.  Det var den franska versionen. Mötesledare var en god vän till Yapeco, Jean-rémy Makwala, advokat till vardags, och predikade gjorde Maurice Mazanza.  Det var inte så många besökare vid denna tidiga timma och gudstjänster varade inte mer än två timmar.

Nästa gudstjänst började kl 10.  I god ordning var det presentationer och hälsningar med applåder och livliga gester. I dag hade ljudteknikern lagt på ett extra kol så ingen kunde undgå att höra med råge. Nästan att man tror att ljudansvarig har föreställningen att Gud är gammal och hörselskadad.  Gudstjänsten hördes säkert i hela kvarteret med alla öppningar som släppte ut budskapet. Däremot är kongolesernas livliga spontanitet ett fint inslag i gudstjänsten. Det gör mötet levande. Efter att hälsat på de flesta och fotograferat barnen, Christoffer hade en särskild tumme med dem, åkte vi hem till Nzo Binati och drack kyrkkaffe.

De övriga i gänget gjorde en sightseeing på stan medan jag stannade hemma och gjorde lite uppdateringar på webben och lite annat skriveriarbete. Kl 15 kom Makwala med middagsmaten. Hans fru lagar den. Menyn var idag halstrad fisk, ris, maniok, sakasaka och bönor, en mättsam och god måltid.

Eftermiddan gick i långsamhetens tecken med middagssömn och andra stillsamma övningar. En kyrka i närheten var mer aktiv än vanligt de hördes över kvarteren. De hade säkert också en rejäl ljudförstärkare, sången hördes väl. Ljuden tystnade vid fyratiden från att ha hållit på sedan 11 tiden. Förmodligen var det något de firade.

I övrigt fördrevs eftermiddan med läsning, samtal och funderingar hur vi kan göra skillnad bland våra kongolesiska vänner, och en del mejl till världens olika hörn skickades. En kopp te och en brödbit intogs frampå kvällningen.

Mellan två och tre på efternatten var Bernt uppe och väsnades. I min halvslummer uppfattade jag det som höll på att städa. Så min något irriterande fråga blev: vad håller du på med? Han förklarade att det var översvämning och vattnet strömmade in i vårt sovrum. Under min säng var aktiviteten särskild intensiv, där var sjö och där öste Bernt med skopa. Någon ville i all välmening fylla på vattnet i den obligatoriska vattentunna som står i varje toalett för att inte vara helt torrlagd när vattnet är borta i systemet. Denne välgörare lämnade kranen öppen, vid öppningstillfället fanns inget vatten, när vattnet sedan kom under nattens timmar så blev det som det blev. För mycket och för lite skämmer allt.

Efter frukosten, med ägg bröd och te, vid niotiden kom Tutondele. Vi sammanträdde hela förmiddan här på Nzo Binati. Ämnet var hur vi ska lägga upp import av solcellslampor. Vi kommer att skapa ett rent importföretag tillsammans, MSG, Yapeco och Tutondele. Vägen sedan till konsument sköter Yapeco och Tutondele var för sig. Vi kom väl överens om organisation, ekonomi, säkerhet och lager. Vår plan är att lägga första ordern i början på november.

På eftermiddan hade vi ett möte med en av de första entreprenörerna. Avbetalningarna har inte funkat som det var tänkt och det blev både piska och morot, men vi hade ett konstruktivt samtal om hur denne ska tackla problemen. Betalningstiden förlängdes och ett nytt avtal presenterades som kommer att undertecknas.

När mörkret hade fallit tog vi en promenad runt kvarteret. Tog ut pengar med VISA-kortet på det nära liggande RAW Bank.  Ett penningöverföringsuppdrag från Sverige ska verkställas. Billigt och bra att använda VISA-kortet, så slipper man att ha massor av pengar i fickorna att fresta ficktjuvar och andra kleptomaner med.

I kväll har jag invigt mitt mobila bredband. Tutondele har köpte åt mig en månads bredband för 40 USD inklusive modem. Hastigheten verkar vara god. Ska kolla den lite senare. Operatören är Airtel och ska enligt Tuto också fungera på de andra platserna vi kommer att arbeta på.

Till kvällsmat blev det te och bröd med frukt, papaja, vattenmelon och bananer och rundade av med beigner – en flottyrkokt bulle – smakar mycket bra. När jag skriver de här raderna är jag ackompanjerad av pratsamma mundele runt matbordet.