The four legs hotel guest has parked in a armchair

Dagen började med åska och regn, ordentligt men inte som spö i backen, och när jag kom ut på loftgången utanför mitt hotellrum var det omkring 25 grader varmt kl fem på morgonen så nu växer det så det knakar. Inte undra på att ett akaciefrö blir ett avverkningsbart träd till sågtimmer på 15 år. Vilken möjlighet till skogsbruk som utnyttjas idag till ringa del. Enorma möjligheter.

Det krävs förmodligen en radikal omvändelse för att kongolesen ska se och förstå detta. Till detta kan läggas att utlänska företag är här och tar hand om skogen. Paul, en av våra deltagare klagade högljutt igår på detta förhållande. Det är tydligen regeringen som ger tillstånd. Men människorna på orten får ingen glädje av ”sin” skog. Det handlar om kambara, limba och carbon, träd som kan vara runt 1 m i diameter och betingar ett högt pris.

När jag tittade ut efter moronpasset vad det mer en kanal än gata utanför hotellet med lite öar här och där som gångtrafikanterna försökte att hoppa emellan. I hotellentrén rann det små bäckar. Några skador blir det inte, golvet är klinker på betong och avlopp finns här och där. Det är bara att fösa iväg vattnet till närmaste avrinningsställe. Den närmaste grannen byggde fördämningar framför sitt hus medan han vadade i vattnet med sina flip flop. Mitt över gatan höll butiksägaren på att ösa vatten med en plasthink över sin fördämning som var gjord i en halvcirkel utanför entrén.

KL08 hade det kommit tre elever. Efter tre timmar hade alla kommit utom en. En sådan här dag finns det giltiga ursäkter för sen ankomst eller att utebli helt. Det är inte så lätt att ta sig ut när mycket flyter omkring och på låglänta ställen är det översvämningar. Man måste finna sig i naturens nycker.

Idag arbetade vi med produktionskalkyl och de skulle räkna fram kostnaden att bruka 5 hektar med maniok, majs och jordnötter. Det var svårare för våra vänner än vi trodde. De ville blanda ihop kostnader och intäkter. Det var också svårt att förstå de enheter som vi räknar med. T ex vad en mandag är, att det handlade om en dag och en arbetare var inte helt klart. Sedan är det inte helt lätt att få struktur på samtalet att en och en har ordet. Det vill gärna bli prat i mun på varandra och lite polsk riksdag över det hela. Men de lyssnar också när man kräver skärpning.

The Troubadour N´KANZA GUY HERBERT

En av våra deltagare, Herbert är musiklärare i gitarrist. Jag bad honom i går att ta med gitarren och han inledde dagens övningar med att spela och sjunga för oss, ett uppskattat inslag. Under de tidigare dagarna har vi sett på de områden där vi hittar villkoren för företaget. Det gäller platsen där företaget skall arbeta, det gäller utbildaren av företagaren och entreprenören själv och slutligen marknaden. Utifrån de här fyra delarna formas företaget.

Idag har vi tittat på hur ett företag kan se ut och olika ägarförhållanden. Olika typer av företag, handels- service- och tillverkande företag men också jordbruk. Vi har talat om kontrollfunktionen där ägaren – entreprenören har det yttersta ansvaret, ordning och reda inte minst bokföringen som visar vad som är bra i företaget och mindre bra, och som är en dokumentation av verksamheten.

Att förstå värdet på pengar är en annan del som vi har talat en del om. Att vara rädd om pengarna och spara dem. De är en förutsättning för utveckling. Den som inte har pengar har små eller inga möjligheter att utveckla sitt företag. Det enda sättet att förstå värdet på pengar är att jobba och spara ihop dem. Då har man egen erfarenhet hur lång tid det tar att få ihop varje CFA eller EURO. Vi har tyvärr gjort den erfarenheten att det kan vara svårt att förstå värdet på lånade pengar, de har fått pengar alldeles för lätt. Lätt fånget lätt förgånget har blivit följden. Resultatet har uteblivit och det enda som är kvar är en skuld.

Utveckling var nästa ämne. Att starta sin verksamhet i liten skala helst med egna pengar är nog det bästa sättet att bli entreprenör och företagare. Utvecklingspotentialen ligger mindre i pengar men desto mer i goda idéer. Man kan ha en full plånbok och tom på idéer då är snart plånboken tom också, däremot kan man ha en tom plånbok och huvet full med idéer och då blir plånboken också snart full så småningom.

Vi talade om faran och ansvaret att ta ett lån. Vare CFA ska betalas tillbaka och därutöver ränta. Den som har en skuld är inte fri. Så tog vi upp frågan om underhåll och skötsel av den utrustning man har, av bilar, traktorer och andra maskiner. På den punkten finns det en hel del mer att önska. Att sköta sin grejor betyder sparade pengar  och ger ökade vinster. Här ligger stora pengar att spara.

Så tog vi upp ämnet att minimera kostnaderna och maximera inkomster. Ett omfattande ämne och viktig del i företagandet. Vi har hittills gett dem sju olika redovisningar som för det mesta blir hemläxor. Av denna mängd papper har de gett mig namnet ”Monsieur papier”. Våt trubadur avslutade med en härlig sång som slutade med dans. Sedan det allra sista avslutade trubaduren Herbert med bön.

Idag har vi haft två TV team som gjort inspelningar. Ett privat och ett statligt TV bolag. De gjorde inspelningar på lingala, kikongo och franska. De sänder på alla tre språken.

Efter dagen lektioner och lite vila for Bernt och jag med Astrid Stålberg till restaurang MAMI WATA som ligger mycket vackert vi Kongofloden. Vi satt på en terrass alldeles vid vattnet. Det blev grillad oxe med pommes frites för Bernt och mej. Astrid tog den afrikanska sakasaka med kyckling. Astrid tyckte att vi behövde komma ut lite och se stan och det kunde vi hålla med om.

På TV skärmen står det idag – Bienvenue à un nouveau jour, avec de nouvelles opportunités – välkommen till en ny dag med nya möjligheter. Dagen började med en muntlig redovisning av de viktigaste fem värdeorden. De fick även berätta om andra ord i listan eller något eget förslag, alla ord ska vara en guide för den egna orienteringen i tillvaron. Ärlighet var det ord som var viktigast och fick flest röster. Allt detta som orden står måtte slå rot i våra vänner och vi var överens om att de här orden måste vi själva leva efter om vi ska kunna påverka andra. Det ord som bäst sammanfattar de övriga är också ärlighet.

Idag gick vi igenom vilka kvalifikationer en entreprenör måste ha. Det börjar med en affärside, god branschkännedom är en nödvändighet, en hårt arbetande person och målmedveten, ta ansvar och vara uthållig, alltid beredd att lösa problem, måste hålla överenskommelser och avtal, pålitlig och förtroendeingivande, en god ledare, får sina medarbetare motiverade, tycka om att göra affärer. Om företaget blir framgångsrik beror till 95 % på entreprenören.

Vi gick också igenom det som betraktad som entreprenöriella kompentenser och de är: initiativtagande, ansvarstagande, omsätta idéer till handling, nyfikenhet, självtillit, kreativitet, mod att ta risker, fatta beslut, kommunicera, samarbeta, tillvarata möjligheter och förändringar, utveckla och skapa värden.

Halvtio kom Astrid Ståhlberg och var med oss till vi slutade vid tvåtiden. Hon föreläste i vårt ämne entreprenadskap: hur liten kan bli stor, ur en kris kan födas något gott, ett misslyckande kan ha det goda med sig att ge god lärdom och insikt, goda idéer är viktigare än pengar, det är idéerna som skapar framgång, entreprenörskap behövs i Sverige och behövs i Kongo, hon berättade också om ett köpcentrum i Harare som skulle byggas och drivas ekologiskt.

Man ville undvika dyra och energikrävande kylanläggningar och studerade då hur termiterna tempererar sina stackar. Äggen måste hela tiden hålla en temperatur av 24 grader. Termiterna har ett sinnrikt ventilationssystem som stänger kanalerna mot solsidan och öppnar mot skuggsidan. Köpcentrats ventilationssystem byggdes efter termiternas system. Hon kryddade sin framställning på ett intressant sätt med svenska exempel men mest med goda kongolesiska förebilder av företagare.

I avslutningen frågade jag om de vill att vi ska avsluta med bön och det ville man enhälligt. Guds välsignelse är också viktigt för en entreprenör. Det är mycket naturligt för en kongoles att be till Gud.

One of the trainers

Idag är första dagen vi har vatten i duschsilen och det går t o m att få varmvatten. En lyx som vi inte är precis vana vid här. Därutöver har vi en väl fungerande luftkonditionering och bredband som tycks fungera nu.

Vi hade föresatts oss att vi skulle vara igång med utbildningen idag kl 08,00 men vi måste erkänna att vi gick bet. 09.15 var vi igång. Men vi gjorde klar för våra vänner att i fortsättningen håller vi tiden. En del hade ursäkter, de kom långväga ifrån och hade rest hit idag. Men hade vi satt tiden till nio hade vi inte kommit igång innan tio. Det blev tolv utbildare och vi får ytterligare två i morgon, fyra damer och åtta herrar.

Efter en presentation gick vi igenom de två första kapitlen. Det första handlar om den plats de är ifrån och där de ska arbeta som utbildare. Vi försökte analysera vad det finns för resurser både naturresurser och mänskliga resurser. Hur ska de använda naturresurserna, förädla dem, ge dem mervärde som kan tilltala marknaden, och går att förvandla till pengar. De flesta är från landsbygden och det handlade mycket om odlingar men också skog. För de som är från Brazzaville och Point Noire gäller andra förutsättningar. Det kan handla om olika typer av service- och handelsföretag, t ex affärer, restauranger, frisörer, bilverkstäder och liknande, skriv- och bokföringsbyrå. Som hemläxa fick de med sig ett formulär där de ska redovisa möjligheter och svårigheter i deras verksamhetsområde.

Det andra kapitlet handlar om utbildaren. Denne måste vara en person att lita på, alltid hålla sig till sanningen, vara en förebild, vara lärare och göra saker och ting förståliga, ge människor inspiration, mod och själförtroende, att använda både morot och piska. Det gäller att ta tillvara på de mänskliga resurserna, att får människor att upptäcka möjligheterna, att samarbeta och arbeta mot ett mål, och mycket mera. Utbildarna är nyckelpersoner. Vi gick igenom ett 40 tal värdeord. De fick var och en välja ut, som de tyckte de viktigare fem, skriva ner sin tolkning och vad de betyder för dem. I morgon fortsätter vi med en verbal framställning av samma ord.

Gruppen gick igång ordentligt tidvis och ibland svårt få dem att tala en och en. De verkar engagerade och verkar veta vad de ger sig in i. Roy vår tolk hade det svettigt ibland mestadels simultantolkar han sina landsmän, enda sättet att tolka, det är svårt att få stopp på en kongoles när denne tänder.

Paroisse du plateau Temple du centenaire

Under mitt morgonpass kom det in en fyrfotagäst och skrek lite ömkligt på hjälp. Men när han parkerat i en bekväm fåtölj blev han tyst och somnade. För en personal pekade jag på den nye hotellgästen. På direkten hämtades en sopborste och ut åkte katten fortare än kvickt. Tur man inte är en katt och får en sådan brysk behandling. Vi tvåbenta gäster blir väl behandlade och får en god service.

Vattnet fixades igår men idag var det borta. Men jag hade en hink vatten i reserv. Dessutom har jag utvecklat systemet med en avsågade 1,5 liters vattenflaska som jag öser vatten över huvet med, dels spar jag vatten och en hand fri för tvagning. Det gäller att leva upp till det vi lär. Minimera resursåtgången och effektivisera för att få ut mesta möjliga.

Ytterligare ett glädjeämne när jag kom ner: min dator hittade nätet på direkten och uppkopplingen är bra. Det gjorde att jag kunde skicka gårdagens blogg. Nu får vi hoppas att det står sig.

Halvtio tog vi taxi till Platåkyrkan, ett stort och stiligt tempel. Det finaste jag varit inne i, i Kongo. Skulle tro att den rymmer ett par tusen och strax efter att gudstjänsten börjat var den fullsatt. På läktaren stod kören och sjöng och deras insats var njutbar. Deras hornmusikkår medverkade ett par omgångar med marscher. De spelade också till den gemensamma sången. De hade ett finurligt sätt att fylla kyrkan framifrån. De bakre bänkarna var avspärrade till en början. När främre partierna var fyllda togs avspärrningen bort. Ett bra sätt att inte låta sengångarna gå fram i kyrkan och störa men också lätt för dem att slinka in obemärkt.

Idag var vi flera svenskar i gudstjänsten, ett tiotal. Det var från Lidingö folkhögskolan, de är här 5 månader och det ingår i deras utbildning. Maria Lorentsson, bor och arbetar här permanent, Astrid Ståhlberg, reseledare och utbildare i entreprenörskap och några volontärer från Gothia Cup. Det var en innehållsrik gudstjänst och hela 28 punkter innehöll den och varade från tio till halv ett.

Av bilparken att döma utanför kyrkan förefaller många av medlemmarna vara välbärgade. De flesta bilar var stora nyare stadsjeepar av japanskt ursprung.

Bernt och jag åt middag tillsammans med Astrid på en för henne känd restaurang och efteråt pratade vi erfarenheter från Kongo och det utbildningsmaterial vi arbetar med. Vi fick ett halvt löfte att hon kommer på onsdag och gästföreläser hos oss. Efter det tog vi en middagslur.

Annicet hade TV tekniker här och de installerade en stor TV skärm på väggen i vår utbildningssal som vi kopplar vår dator till för Power Point och bildvisningar. Nu börjar våra elever komma. Vi har hälsat på två från Boko och fler hoppas vi är på gång. I morgon kl 08.00 kör vi igång prick och sengångare accepterar vi inte.

The OSDO group. The background is the opening ceremoni of Gothia Cup 2002 at Ullevi in Gothenburg. A collaboration between Congo and Sweden

Efter tidig frukost kom Myriam i taxi och hämtade oss. Kl 08,45 var vi på Gothia Cups idrottsarena där vi ska träffa gruppen som tillhör OSDO. De började komma vid niotiden och kom så en efter en fram till kl 11. Ett ganska typiskt sätt att anlända till ett möte. Startsträckan är lång. Om ett möte börjar kl nio innebär inte det att man ska vara där klockan nio. Ett givet klockslag betyder i bästa fall att man infinner sig vi detta men lika gärna kan man komma en till två timmar senare. Här har man tid och i Sverige har man klocka. Det är skillnaden.

Men den praktiska konsekvensen av detta sätt att hantera tiden gör att man går miste om stora delar av den information som mötet är avsett att ge till var och en. Att få kompensation av denna förlust är inte så lätt. Att betrakta tiden på detta sätt ser vi som nonchalant och oansvarigt inför de som arrangerar ett möte. Den yttersta konsekvensen är att gå miste om viktig information och kunskap och drabbar den som sölar med tiden. En uppstramning behövs på detta område om man ska hänga med. Tiden bör omvärderas eller rättare sagt det man går miste om. Här likaväl som för den övriga mänskligheten har var och en ett begränsat antal dagar och timmar på sig som skall tas tillvara.

När sex deltagare hade kommit körde vi igång. Bernt och jag berättade lite om MSG och den nya organisationen här i Kongo Brazzaville, Congo Support Group. På det så tog Myriam över och ledde undervisningen. Hon fortsatte där hon slutade förra gången med personen entreprenören, vilka krav man måste uppfylla. Bernt och jag gjorde bara lite korta inlägg då och då som Myriam översatte. Hon har undervisat dem vid tre tillfällen tidigare. Myriam använde det material som hon översatt till franska. Jag hade gjort en Power Point av materialet som hon använde. Precis när hon skulle börja på sista kapitlet om att maximera inkomster och minimera utgifter gick strömmen, en inte helt ovanlig händelse, ingen överraskning och inga irritationer.

Myriam tycktes ha bra koll på läget och hade ett fint samspel och dialog med deltagarna. De tycktes trivas ihop. Vad vi kunde förstå gjorde Myriam ett mycket bra jobb. Det verkade också som deltagarna var motiverade och hade en målsättning. Mycket intressant att träffa den här gruppen. De var betydligt äldre än vi föreställt oss. Mellan elva och tolv gick en deltagare och köpte dricka och kex och vi tog ett litet break. Vi skulle ha slutat vid tvåtiden men då kom det en rejäl regnskur, ingen kunde gå ut så vi höll på en timma till. Strömmen kom tillbaka och jag visade avslutningsvis lite bilder från förra besöker här i april.

Vi var tillbaka vid fyratiden och middagen serverades med kyckling och ris med grönsaker. På det lite middagsvila och sedan dessa skriverier. Annicet är här och hans brorson Roy, studerat i Pretoria, Sydafrika och talar engelska, tolkade. Vi har lagt fast ett dagsschema för nästa vecka.

Nu har vi fått igång internet igen här på första våning och vi hoppas att det har lite mer kräm än det vi har haft på våra rum. Det har knappats gått fortare än en lus på en tjärsticka. Glädjen blev kortvarig med internet. Det lade av rätt snart, man får verkligen vara snabb om man ska lyckas få iväg eller hämta något. Vi får hoppas att det ska stabilisera sig. Inget överraskar längre. Nu gick han hem som bl a har hand om internet och han gav mig förhoppningar att på måndag ska det fungera. Måtte det stämma.

Visitors at Yngve´s entrée door

Något vatten i våra kranar på rummen blev det inte i går kväll som utlovat. Det blev i stället en hink med vatten. Det är inte dåligt det heller. Vid det här laget har vi bra rutin på att hantera hink i detta sammanhang. Problemet var att felet låg utanför rörläggarens kompentensområde. Den här gången var det elförsörjningen som har varit alltför ojämn och skadat motorerna. Så till vidare blir det hinkdusch.

Frukostmenyn bestod idag av bagetter, tomater, tonfisk, avokado, sylt och salamikorv från Frankrike, juice från Sydafrika och smör från Ryssland. Trots avsaknaden av gröt var den helt acceptabel. Vi intog den under tystnad, vi lät maten tysta mun, vi har inget gemensamt språk med Annicet förutom lite enstaka ord på engelska, franska, svenska och kikongo. En form av ordfattigt kreolspråk.

Hotellets bredband fungerar nu på andra våning om än något långsamt. Däremot på första våning där vi ska hålla till med undervisningen finns inte tillstymmelse till denna utmärkta finess. Våra rum är på andra våningen så därifrån sköts nu de internationella kontakterna.

Myriam kom hit vid tvåtiden. Vi åt middag tillsammans och sedan tog vi taxi till centrum och tog ut lite pengar till husbehov. Tog en promenad i centrum och därefter tillbaka till hotellet för att förbereda morgondagens lektioner. Myriam kommer i huvudsak hålla i dem. Det är onödigt att trötta dem med ett främmande språk.

Bernt och jag kommer att tala lite om vår organisation och sedan kommer vi att betona hur mycket det beror på entreprenören om företagets ska lyckas eller inte. Till 90 % beror framgången på entreprenören.  Jag tror Josefs reflektion häromdagen speglar många kongolesens sätt att tänka? Jag talade om bokföring och hur viktig den är. Josef säger: ”bokföring är krånglig jag lita på Gud”. För det första försökte jag förklara hur enkelt det är med det system vi lagt upp. För det andra är Gud ingen kamrer och han kan inte bokföring.

Däremot har han utrustat dig Josef med en hjärna som kan lära och förstå, ögon som kan se, öron som hör, du har också fått händer som kan skriva fötter som kan gå till affären och köpa papper och det finns att köpa i Kongo. Gud har gett dig alla möjligheter att ta ansvar och att också sköta bokföringen. Gud kommer att bli besviken på dig om du inte använder det han utrustat dig med. Tyvärr har Josef många landsmän som tänker på samma sätt. Är det något som är svårt och krångligt så ber man till Gud om hjälp. Det är ingen bra ide. Han har mycket annat att stå i och Jag tror bönesvaren uteblir och så blir det inget gjort. Lättja premieras inte.

”Man kan aldrig långsiktigt hjälpa en människa med att göra åt henne det hon själv borde göra”. Citat av Abraham Lincoln.

The hotel boss and hotel owner MP Annicet Gomas

Vi har nu installerat oss här på hotell Comfort. Vi har gjort inordning den sal där vi ska hålla till i med våra utbildare. Vi satsar nu på att utbilda utbildare som ska arbeta med entreprenörskap uti i byarna. Hotellet gör väl inte fullt ut skäl för namnet men det är ganska ok. Luftkonditionerade rum har vi. Vi har förstås inte haft något vatten i kranarna än, bara en lite vissen stråle som det nätt och jämt går att blöta ner händerna i. Men i kväll kl 9 kommer rörläggaren och då ska det bli ordning på hotellets vattenförsörjning.  De har egen brunn med egen vattenpump. Det ska bli skönt med lite svalka i duschen.

Eftersom förberedelserna inför vår ankomst gick på sparlåga här, så ger vi våra vänner lite mer tid till att få ordning på det som saknas. Vi har gett dem besked idag att vi kör igång på måndag. Det är också så att i morgon är det helgdag – Alla helgons dag och ingen har någon större lust att sätta sig på skolbänken. Vi har planerat nu att ägna oss åt elever från OSDO på lördag. OSDO har en yrkesutbildning och det är elever som gått färdigt den som vi ska lära entreprenörskap. De har Myriam undervisat vid ett par tillfällen så de väntar nu att vi ska komma till dem.

Mitt mobila bredband tog slut igår kväll när jag skickat bloggen. Det har två begränsningar, mängden information är maximerat till 2 GB. Den mängden var tydligen uppfylld i går, det har också en tidsbegränsning till 30 dagar. Priset för ett sådant abonnemang är 45 USD. Inte billigt precis. Tyvärr är denna teknik dyr i Kongo, beroende tydligen på att den är under uppbyggnad och inte tillräckligt många användare som kan dela på kostnaden. Men för en liten stund sedan fick vi igång det trådlösa nätverket här i huset. Tyvärr en hel del mixtrande innan det funkade. Det hade legat nere ett tag. Det funkade bra en timma och vi hann skicka några mail sedan försvann det ur vår åsyn och försvann fullständigt spårlöst. Våra datorer hittar det inte och har inte ens sett röken efter det. Det blir nog till att köpa mer mobilt bredband igen.

Dagen tycker vi i viss mån är bortkastad. Vi skulle alltså varit igång med undervisning om förberedelserna varit gjorda som var meningen. Vi har istället fått ägna oss åt uppladdning, vi har gått igenom och repeterat vårt material inför kommande vecka. Inte precis fel det heller. Och för övrigt har vi tagit det lugnt.

Till kvällsfika blev det mangojuice och te och till dessa drycker fick vi nybakade och varma mikati som vi doppade i råhonung, tydligen vildhonung direkt från bikupan utan någon förädling. Det var verkligen en njutbar kvällfika.

Yngve receiving the visa

Det blev en natt med god sömn på Nzo-Binati trots gårdagens motgångar och prövningar. Vi var ganska irriterade efter besöket på Immigrations kontoret. Men vi hann lugna ner oss till kvällen, det är bara att inse att man måste. Vi fick betala 200 USD i mutor för att få ut visumen. Kvitto fick vi bara på vad själva visumet, som kostade 133 USD. På den begärda mutan blev det inget kvitto. Men vi fick ett mycket trevligt samtal med den som lämnade oss visumen och passen. Det slutade med att han lovade att kommer och hämtar oss vi färjan när vi kommer tillbaka till Kinshasa och ta oss till N’djili Airport. Intressant att knyta nya kontakter vi får hoppas att det ska funka.

En intressant iakttagelse jag gjort här i Kinshasa är att bilparken är betydligt fräshare och nyare är tidigare. Stora jeepar främst japanska är helt dominerande. Nya riktiga bussar finns det också många av. Det är halvstora Mercedes bussar. Bussbolaget heter Transco och lär vara statligt. Skrothögarna till bussar minskar tack o lov. Vi kunde också lägga märke till mellan Matadi och Kinshasa att det kommit upp ny skyltar vi samhällena och städerna. Vägen har också fått ny beläggning. Utveckling är på gång.

Tillräckligt mycket formaliteter är det innan man kommer på färjan, omkring en till två timmar tar det, och det kostar 50 USD inklusive färjebiljetten över. Färjorna för persontrafik består av kraftiga motorbåtar. Vi var 20 passagerare, och alla på med flytväst. Överfarten tar 10 – 15 minuter. Vi var här i Brazzaville vid tretiden. En man mötte oss vid färjan och ordnade allt med passkontrollen. Vi blev skjutsade till Annicet Gomas hotell Comfort. De tre parlamentarikerna och några till hade ett möte på hotellet. Vi hälsade och välkomnades med glada återseenden, gick till våra anvisade rum för lite vila och uppfräschning.

Sedan hade vi en genomgång med MP Annicet, José och Joseph. Vi överlämnade det utbildningsmaterial som jag sammanställt och gick igenom programmet för våra veckor här. Än så länge har vi ingen översättare från svenska till franska eller kikongo. Det får så länge bli engelska som översätts, Joseph talar engelska och kommer att översätta om det inte dyker upp någon annan. Vad vi förstår är förberedelserna för vårt besök ganska minimala. Jag har mailat över vad material som behövs men det verkar kommit bort någonstans. Det har nog hamnat i någon regnskog. Tanken var att vi skulle varit igång idag om inte visumen satt en käpp i hjulet, men nu verkar det ta ytterligare någon dag innan vi är igång. Det blir så mycket tuffare när vi väl fått fart på lektionerna.

Vid sextiden blev Bernt och jag skjutsade till hotell Saphir för att äta middag.  Med chaufför och en livvakt. Han var med oss hela tiden förra gången, då i full mundering och en Kalasjnikov. Nu var han civilklädd och mindre bestyckad. Han blev väldigt glad när han fick syn på oss här på hotellet. Det blev hälsningar på kongolesiskt vis. Han vaktade dörren hela tiden medan vi åt. Här bodde vi förra gången, ett hotell med några fler stjärnor än Comfort. Det blev grillad oxfilé med pommes frites. Den satt gott för vi var ganska hungriga, vi hade inget ätit sedan frukosten, bara druckit vatten.

Så sammanställde jag en lista på material som behövs för deltagare i vår utbildning. Detta får inköpas under morgondagen. Det ska bli spännande att se hur detta kommer att utveckla sig. Fortsättning följer. Nu har det börjat åska med dunder och brak och regnet är på gång.

Three spectators

Vi lämnade Kimpese 07.30. Den första taxin tog oss till Bandalungwa och där blev det byte till en ny taxi. Nästa stopp blev i Inkisi där vi hälsade på pastor Damas Mangikulua med fru Aline. De har båda varit med i vår utbildning och vi hade en del att stämma av med dem. Mötet inleddes och avslutades med bön och däri mellan pratade vi om entreprenörskap. Damas förhörde sig också om Baobab kyrkan och Matadi, där han tidigare var pastor. Aline bjöd också på Cocacola och kex.

Vid tolvtiden var vi i Kinshasa men blev stående i ett trafikstopp ungefär en timma. Trots polisens tappra försök att lösa upp knutarna så tog det tid. Gatubyggnaderna hänger inte med utökning av bilparken. Sedan har väl kongoleserna den egenheten att tryck på lite för häftigt, det gör att det blir riktigt tillkorkat ibland, bil intill bil tätt packade, ingen har det minsta lilla svängrumme.

Trafikstoppet gjorde att vi först vid tretiden kom till Immigrationsverket. Vi hade ett problem med våra Visum. I det står det att vi fick komma in i DRC en gång. Jag hade satt en bock på fel ställe i min visumansökan, men Bernt påstår att han satte bocken på rätt ställe, men det står lika i båda passen. Vi skulle nu till Brazzaville och ska åter till Kinshasa och N´djili airport för att flyga hem om 2 veckor. Vi trodde att det bara var att ändra ordet en till två. Så enkelt går det inte att göra i ett byråkratiskt Kongo med ordning och reda.  Det blir ett nytt visum plus ett par blanketter som kostar 50 USD var. Hela notan blev 233 USD för oss var (1500 SEK). Det blev en dyr läxa, men det är bara att bita i det sura äpplet. Vi försökte på knallevis att berätta hur många gången vi varit här, nu sjunde gången, förra gången vi var här stod det flera istället för en för inresa, och att vi är ute bara i ädla syften, tycker vi i alla fall själva. Inget bet på tjänstemannen, han bara läste innantill i regelboken, punkt slut.

Vi kan komma nästa dag kl 11 och hämta visum, om vi betalar i förskott, annat betalningssätt är otänkbart.  Ojdå, en prövning till, de kommer sällan ensamma, en övernattning i Kinshasa och de väntar oss idag i Brazzaville. Det var bara att lägga om planerna. Vi sover över på Nzo Binati. Här fanns två rum lediga. Vi är alltså tre, vår följeslagare Yapeco är med oss.