Our driver in Kinshasa, Guylain

Dagen har i huvudsak gått åt att resa till Kimpese, styvt 200 km. Vår chaufför i Kinshasa, Guylain tog oss från hotellet till en taxistation, i alla fall något åt det hållet. Där fick Yapeco tag i en hyfsad bil med en ägare som hette Fiston.  Himmelens fönster råkade vara öppna under omlastningen så Yapeco blev helt genomblöt, Bernt och jag slapp undan med något mindre blöta, Fiston jobbade i bar överkropp. Omlastningen tog en liten stund. Våra fyra resväskor var omkring 100 kg plus en del småväskor, så hade Yapeco inhandlat två lådor papper och en del annat smått och gott till sitt kontor.

Utöver allt bagage var det en passagerare till. Bilen blev välpackad men det var inte trångt och vi hade inga getter på taket eller några andra levande varelser stående baktill, liggande på motorhuven eller hängande på sidorna. Hela bilens kapasitet, som kongoleserna ser det, var alltså inte utnyttjad. Vad jag förstår lastar bilarna minst dubbelt så mycket här som i Europa och poliskåren har ingen aning vad överlast är för något. Viste de det skulle det bli en fantastisk inkomstkälla för trafikpolisen. På resan idag har vi stött på ett tjugotal poliser, ingen ville ha något, glädjande, men allt var ju perfekt så inget att undra på att vi kom undan så billigt, eller kan det vara uppförandekoden som förfinats.

Vi startade den här delen av resan mer eller mindre genomblöta. Fistone hade nu tagit på sig en tröja, och såg helt rekorderlig ut. Skönt i Kongo att inte frysa om man blir blöt, och efter ett par timmars resande var vi torra igen.

KL 15 var vi framme i Kimpese och tar in hos våra vänner Nganga och Nsiku Therese. Vi har bott här under fem kongoresor och för det mesta vid två tillfällen på varje resa. De är utomordentligt gästvänliga och det är mycket bra att bo här. Hos varje familj vi bor hos här i Kongo kompenserar vi för den belastning det innebär att ha gäster i maten och annan service. I dag serverades middagen efter en timma med ris och kyckling, tomater, lök, sakasaka och maniok. Till dessert banan.

Secretary Marie Nilsson represent the Embassy. The others are Gösta, Yapeco, Bernt and Yngve

Idag hade vi ett avtalat möte med Svenska ambassaden kl 09.30.  Det var ambassadören Annika Ben David och ambassadrådet Christina Etzel som tog emot. Yapeco och Gösta var också med oss.  Vi informerade om vårt arbete och hade ett givande meningsutbyte om läget i Kongo, om svårigheter och möjligheter, där tyvärr svårigheterna lätt får en dominerande plats. Det viktigaste är ändå att se, ta vara på och använda sig av möjligheterna. De skapar också visioner som i sin tur skapar engagemang. ”If we lose the vision we lose the passion”.  Därför måste vi vara rädda om möjligheterna och visionerna för att kunna jobba vidare i den här miljön och göra någon vettigt.

Vi har diskuterat ECO-huset med Gösta och möjligheterna att utveckla idéerna om ett miljöneutralt hus i Kongo. Vi måste få någon kongoles att tända på idéen. Arbetet fortsätter. Gösta kommer också att presentera vårt nya undervisningsmaterial Focus Business School i sin församling som är en av de större kyrkorna i Kinshasa.

Vi har nu några veckor framför oss och vår ambition är att utnyttja möjligheterna fullt ut. De närmaste dagarna bör visa oss de möjligheter som öppnar sig. Mer om detta i kommande bloggar.

Yapeco our manager in the Congo Kinshasa

Våra nattliga timmar tillbringar vi på hotell Lulo i Kinshasa, granne till Nzo Binati. Där intar vi dagens första måltid, bestående av havregrynsgröt och egenhändigt tillverkad mjölk av vatten och pulver. På denna stabila grundläggning lägger vi ett välkokt ägg med bröd. Med denna uppstart står vi oss länge och behöver ingen påfyllning förrän sent på eftermiddan.

Yapeco och Gösta Luboyi med chauffören Guylain mötte oss på flygplatsen i går kväll och de har varit oss trogna hela dagen. Första uppdraget blev till Tutondele, en av våra solcellslampförsäljare. Vi gjorde en grundlig genomgång av försäljningsarbetet och skissade på nya möjligheter. Vi har bl a antagit två nya försäljare i Kinshasa. De får nu en månad på sig så får vi se vad de kan åstadkomma, lyckas de kommer de att få nya uppdrag. Vi räknar med att vara åter här i mitten av april för att stämma av försäljningen.

Kl 17 var vi inbjudna till svenska ambassaden, en tillställning för nordbor. Ett 25-tal kom. Det blev en trevlig stund på deras altan omgiven med en väl inhägnad och frodig trädgård, till detta bjöd ambassaden på semla och kaffe. Vi träffade många intressanta människor; det blev nya kontakter på ambassaden, en annan arbetade med utveckling av cementfabriken i Lukala vid Kimpese, och så en äventyrare som arbetat över hela världen och sedan 1995 arbetat i Kongo Kinshasa med början i flyktinglägren i Bukavu efter folkmorden Rwanda. Innan vi bröt upp berättade han att han bott flera år under sin barndom i Ulricehamn och gått i Missionskyrkans söndagsskola. Föräldrarna var medlemmar i kyrkan. Trevligt att han bott i min hemkommun.

Vi träffade säkerhetsfolk och en annan från svenska MSB, tidigare Räddningsverket, alla med ansvar för säkerheten för FN-anställda. En kapten arbetade med utbildning av officerare också ett FN uppdrag. En militärattaché höll ett litet anförande. Han var stationerad i Pretoria men hans område var hela södra Afrika och inkluderade även Kongoländerna.

Så avslutar vi första dagen på vår åttonde Kongoresa  med att göra  en summering i form av en blogg. Fortsättning följer. Det gläder oss här nere i Afrika om du har tid att följa oss. VI uppskattar också dina kommentarer. Låt dina tankar komma fram och ge dem vingar. De bär kommentarerna runt hela jorden.

På R Kongos ambassad. Bernt, kontorspersonal, ambassadör André Hombessa och Marius Billy

Måndagen den 27 jan. var Bernt och jag inbjudna till Republiken Kongos ambassad i Stockholm. En väl initierad grupp svenskar omkring ambassadör André Hombessa och Marius Billy har idéer om att starta entreprenörsutbildning på skolan Sueco i Point Noire.

Gruppen vill engagera oss i MSG i de här planerna. Vi hade ett intressant möte och bollade tankar och idéer. Så här lång kan vi ställa upp med det utbildningsmaterial vi använder i vår utbildning.

Mötet mynnade ut i att en av deltagarna, Anders Hellgren, kommer att mer konkret formulera ett upplägg av utbildningen.

På onsdagen hade styrelsen möte och bl a fastställde att årsmötet blir den 8 mars i Immanuelkyrkan i Borås. Se information under Om oss

För övrigt börjar vi nu att detaljplanera nästa resa till Kongoländerna som är tänkt att bli under senare delen av mars och några veckor in i april.

En rapport från Samuel Nkailu

KRISTNA STÖDGRUPPEN

Information

Samuel Nkailu

Eftersom GCSL bland annat har angett som mål att leda och informera ungdomar har Ungdomens Hus öppnats för olika sociala grupper och för deras aktiviteter. Det är på detta vis som huset tar emot grupper av alla religioner som kommer för:

• Gruppmöten
• Verkstad för utbildning
• Möten för bönegrupper och reträtt
• Fest vid akademisk examen
• Bröllopsfest

För detta år 2013 vi har i tur och ordning till denna dag tagit emot:

• Bönegruppen Full Gospel under 4 dagar
• Gruppen Campus för Kristus under 5 dagar
• Gruppen unga gifta för en information om barnens skolgång
• Bönegruppen CBCO/REHIBO, självständig församling (kommunen Mvuzi) 1 dag
• ”Ömsesidig nationell kvinnoförening från Wombo, MUFREWO” för föreningens födelsedagsfest för 1 dag.
• 30 ungdomar från Kinshasa för en idrottsutbildning (fotboll) med inkvartering i Ungdomens hus i en vecka 19-27 oktober 2013.

GCSL håller sina möten i Ungdomens Hus, det framgår inte i denna redovisning.

Our friend Teddy Sukami

Dagen började med samling kl åtta. Alla kom festklädda. Damerna hade gjort en omsorgsfull make up, några med en helt ny look, ny peruk och en del andra förskönande detaljer. För herrarna var det slips och mörk kostym eller kavaj. Det blev en hel del korttagning och jag lade in dem i datorn och körde ut dem på storbild till stor munterhet. Platsen för avslutningen var på tidningen La semaine Africaine och vi for dit vid tiotiden.  Ceremonin kom inte igång förrän halvtolv, en timma försenad, i Kongo har man tid och är inte så petig med den.

Edmond, en av deltagarna i utbildningen, hotellchef och Annicets höga hand, höll i ledningen. Ruth, också deltagare höll ett välformulerat tacktal. På det blev det min och Bernts uppgift att överlämna ett diplom till de tre parlamentarikerna, Bernt och jag höll ett kort tal om de två veckorna i Brazzaville, sedan överlämnade MP diplom till våra deltagare och blivande utbildare. På det höll jag ett tal till om entreprenörskapets betydelse för ett samhällets utveckling. Joseph, en av MP, höll ett tacktal till Bernt och mig på engelska.

Efter denna ceremoni blev det presskonferens. Det var ett femtiotal inbjudna, journalister, bankfolk och representanter från olika organisationer, tre TV bolag och ett antal fotografer, så allt blev väl dokumenterat. Trion MP redogjorde för utvecklingen i sina valdistrikt och några ställde frågor som MP besvarade. När de här delarna var avklarade blev det förfriskningar med en mängd olika tilltugg. Bernt och jag hade ett avslutande möte med de tre MP. Vi betonade för dem att det är nu jobbet börjar med utbildarna och att de behöver stöd för att det ska fungera. De var också inne på den linjen och ska träffa dem regelbundet och stötta dem på olika sätt. Vi var också överens att våra besök ska finansieras från Kongo.

Vi tog ett kort på hela gruppen med sina diplom inklusive MP och mundele. Vi tog avsked från varandra och tog en taxi till färjan som avgick vid fyratiden. På Kinshasasidan mötte oss vår nya vän från Direction Générale de Migration, förkortat DGM, Teddy Sukami, direktör och chef på hög nivå. Han väntade på oss i tullchefens väl konditionerade rum. I passkontrollen visade jag Teddys visitkort och vi blev direkt ledsagade till honom. Att ha goda kontakterna är en stor tillgång, då löses många problem, här liksom i övriga världen. Dessutom en vän av den digniteten av vänlighet och omtänksamhet är ovärderlig. Det finns många kongoleser med dessa personliga kvalitéer.

Teddy tog oss till sitt kontor. Tog på sig sin uniform och tog oss sedan till N´djili flygplats. Han var med oss hela tiden tills vi kom till gaten. Han ville vara säker på att allt fungerade. Passkontrollen, tulltjänstemän och andra lyder tydligen under honom. Teddy presenterade oss för flygplatschefen. Det var trevligt att hälsa på honom, men han verkade något mindre tilltalad av att hälsa på två mundele.

Först besökte vi Nzo Binati och hälsade på Yapeco. Han var också i Kinshasa och gjorde affärer. Han vill hälsa till alla svenskar som känner honom. Den hälsningen framför jag här. På vägen till flygplatsen for vi på Boulevad Lumumba. Körfälten är separerade och har fyra filer i vardera riktningen väl upplyst. Några sträckor var inte färdiga men det händer en del i huvudstaden. Det är utveckling på gång. Flygplatsen N´djili har också renoverats både utvändigt och invändigt. En glad överraskning. Det har blivit resultat av de 50 USD vi resenärer betalar varje gång vi ska resa från Kongo Kinshasa. Tyvärr springer det fortfarande folk runt en och erbjuder tjänster som man inte vill ha och inte behöver, att fylla i ett enkelt formulär går ju att göra själv eftersom skrivkunnigheten sitter rätt bra. Men å andra sidan, det är väl deras levebröd.

MP Annicet Gomas

Under senare delen av förra veckan blev vår grupp utbildare femton. Tyvärr var inte alla med från början. Trots det har den funkat bra. Deltagarna har varit engagerade och på hugget. Den här dagen har mest gått åt till redovisningar. De har lämnat CV. De har gjort lägesbeskrivning av sin plats där de bor.  De har skrivit om sin idé om hur de vill arbeta med människor som vill bli entreprenörer. De har skissat på företag, hur det skulle kunna se ut. De har beskrivit hur en bra entreprenör ska vara. Vi har pratat en hel del om värderingar. Det skall vara fair play. Ärligt har stått högt i kurs.

De har också klätt sina företag i siffror, gjort kalkyler och budgetar och de har blivit livligt diskuterade. Våra vänner är väl utrustade när det gäller att tala och prata. Det är ingen hejd på orden. Vi kan nog tycka att det vore en fördel att dra ner på ordflödet och istället ersätta det med verkstad. Men annars har gruppen fungerat väl och vi har haft mycket roligt tillsammans.

Vår tolk Roy, 23 år, har arbetat alldeles suveränt. Punktlig och trevlig. Han bor alldeles nära vårt hotell. Han berättade idag att han är född i USA och var fem år när han kom till Kongo. Han pappa var diplomat. Nu läser han på ett universitet här i Brazzaville och har tagit ledigt för att vara med oss.  Sena eftermiddagar och kvällar får han ägna åt sina studier.

Thomas, en av våra deltagare avslutade dagens lektioner med bön om Guds välsignelse över alla deltagare, att de ska lyckas åstadkomma förändring och att det ska bli handling av det vi gått igenom under styvt en veckas tid. En bön som vi alla stämde in i.

På det höll Annicet, den tongivande MP, ett tal om att det är nu jobbet börjar. Nu ska teorierna omsättas i praktisk handling. Han deklarerade MP:s förväntningar på dem men även från platsen där de bor. Annicet bjöd både på morot och piska. Han lyfte också fram vårt mantra: Sida vid sida och hand i hand, – tillsammans förändrar vi världen. Talet innehöll också inslag om trons och bönens betydelse för dem, en naturlig del för en kongoles och en stor tillgång.

Vi fick också besök av kaptenen i Frälsningsarmen från Boko. Hon hade långa överläggningar med Annicet. Förmodligen om angelägenheter i  Boko.

Nu ska de ut och försöka lära ut entreprenörskap. Vi har försök att peppa dem med både kunskap, uppmuntran och hopp. Varje ny dag är en möjlighet, en devis vi betonat. Vi hoppas att de ska lyckas. I morgon är det avslutning med diplomutdelning och presskonferens. Återkommer om detta.

A spectator of my friend Bernt

När jag gjort morronpasset kom det ett mail från min kära hustru med gratulationer till att vara far. Då gick jag till mitt rum och hämtade det medhavda brevet från henne och barnen. Öppnade, och det gladde mitt fadershjärta att bli hågkommen av mina närmaste. Fortfarande efter åtskilliga år känns det stort att bli tilltalad ”pappa”. Samhörigheten och varandras närhet känns god trots att familjen nu är splittrade på tre kontinenter. I uppvaktningen ingick ett par strumpor med inskriptionen ”Pappa” så nu är jag dokumenterad pappa från tå till topp.

Jag tog en morronpromenad, lånade Bernt kamera, och tittade lite på de närmaste kvarteren. Här finns enkla hus och även mycket enkla, men också hus vars ägare inte är några fattiglappar precis. Enormt påkostade hus och en arkitektur där fantasin har flödat fritt. Husen är väl tyvärr en bild av människors standard och levnadsvillkor. Här bor mycket rika, inte så många, mindre bemedlade fler och fattiga många vägg i vägg. Man får hoppas att de löser sina sociala klyftor på ett fredligt sätt på sikt. Bagaren distribuerade sitt bröd på motorcykel. Bagetterna stod på ända, tätt tätt, i en stor låda på pakethållaren på sin väg till brödkonsumenterna.

Bernt och jag tog taxi ensamma för första gången idag. Vi gör små framsteg då och då, och självförtroendet ökar. Att göra det själv ger en viss tillfredställelse och är ett behov från barnsben. Det verkar vara ett bra system här på detta transportsystem och vad jag förstår enhetspriser, från 1000 CFA till 2000 CFA. 1000 CFA  är lika med två USD.  Taxiåkarna verkar vara justa. Vi for till Platå kyrkan. Efteråt hälsade vi på en engelsk dam, gift med en svensk, rektor på Mansimo, hon talade svenska. Så träffade vi Peter Wärnelid, mångårig missionsarbetare i båda Kongoländerna, ett mycket intressant sammanträffande med sin stora erfarenhet av dessa länder. Han är nu chef för ASUDH, en biståndsorganisation som uppstod med Kongokrigen. Han arbetar också med hur Equmeniakyrkan relation med systerkyrkorna ska utformas. Därpå talade vi något med en schweizare som arbetar för Navigatörerna Vi fick också hälsa på kyrkans pastorer.

Myriam kom vid femtiden och vi gick igenom hur vi ska arbeta framöver. Hon fick också digitala dokument om utbildningsverksamheten för entreprenörer. OSDO gruppen träffades för femte gången lördags och behöver träffas ett antal gånger mer. Kunskap är det viktigaste vi har att förmedla. De behöver också uppföljning. Myriam tar detta ansvar för hela utbildningen. Vi uppfattar henne väl skickad för denna uppgift.

Ravie is accounting her business

Vi körde igång även idag vi åttatiden och till vår glädje var nästan alla på plats ifrån början. Det blev redovisning av hemläxan sen igår. Ravie var framme och redovisade sin fiskaffär. Hon vill handla med färsk fisk som hon rensar, saltar och torkar. Som brukligt blev det en del meningsutbyten och ibland ordentlig högljutt. Det är en naturlig företeelse att argumentera högt och med hela kroppen. Men till sist blev alla överens. Det verkar som en bra affärside. Det såg lönsamt ut att köpa fisk, rensa,  torka och salta den. Vid halvelva lämnade jag för åka till Gothia Cup och Bernt tog hand hela ruljangsen.

Vid elvatiden var vi vid Gothia Cup. Myriam hade samlat OSDO gruppen vid tiotiden, men nu när vi kom var alla försvunna. Per telefon kallade Myriam ihop dem och snart var hela gruppen samlad. Denna gång blir den femte gången de studerar entreprenörskap. Jag hade gjort inordning lite övningar som vi började med och resten blev hemläxa till nästa lördag. Vid tvåtiden var det tänkt att vi skulle sluta. Men då vill de bjuda mig på fika, jag bjöd dem förra gången och nu ville de återgällda detta. Vid tretiden var vi färdiga att resa hem. Men nu ville de tacka mig och det skulle filmas, så en och en gick fram och tackade mig. Detta är nog den mest dokumenterade avtackning jag varit med om. Det blev tack både på franska och kikongo. Vi möter ofta tacksamma kongoleser.

Jag fick en pratstund med den kongoles som är ansvarig för Gothia Cup i Brazzaville. Ett samarbete mellan BK häcken Göteborg, Equmeniakyrkan och EEC kyrkan. Fyra svenska ungdomar jobbar där nu. Det skulle varit full aktivitet idag men eftersom det regnade häftigt så blev det inställt. Han berättade att omkring 450 ungdomar är med i Gothia Cup. Han sa också att de inte bara lär dem att spela fotboll utan också ger dem en värdegrund för livet. De har också bidragit med några stjärnspelare till Europa och Sydamerika.

Vi åkte hem med taxi som är det vanligaste sättet att förflytta sig i Brazzaville. Det är också ganska billigt. På ett ställe hade vägen blivit en stor insjö så taxichauffören tog några smågator, där vi blev fast i en ler håla, men det finns alltid hjälpsamma personer så det löste sig snabbt. Man drar sig inte för att kliva ur bilen ut i leran och skjuta på även om de skulle bli sprayade av lera från ett spinnande hjul.

Trainer Edmond Raoul Dieu Béni

Herbert , vår trubadur sjöng för oss idag och när han tog upp “When the saints go marching in” gick Bernt in och det blev en duett som satt gott hos våra vänner. Det blev svängigt och det blev stämning.  Vi har jobbat ganska hårt, varje dag från åtta till två med ett par korta raster, då är det skönt att koppla av och sjunga en stund. Det är också viktigt att ha roligt och det har vi, då är det säkert lättare att lära sig. Det fastnar  säkert lättare under munterhet.

Idag har vi haft hela gruppen, fjorton blivande utbildare av entreprenörer och det har flutit bra i motsats till i går då det gick lite trögt. Men idag lossnade det. Vi fortsatte på produktionskalkylen sen igår, kollade hur man kan gör en marknadsundersökning, gjorde sedan en försäljningsbudget för att sedan fullfölja den med en resultatbudget. Tyvärr gick vårt tänkta företa åt skogen det blev ett minus i resultat på 2 861 000 CFA motsvarar 40 500:- SEK. Det blev hemläxa att banta ner på fasta kostnaderna så det blir ett plus resultat. Mindre bilkostnader och mindre lön till VD:n  så går det nog att vända resultatet till plus. Vi får se i morgon hur de löst nedbantningen.

Till hemläxa får de att göra en liknande genomlysning och ekonomisk planering på ett företag de själva vill starta eller andra ska arbeta med.  Varje dag har de hemläxa så ingen ska behöva vara sysslolös.  Idag har det också varit fotografering. Allt ska dokumenteras, både kunskapen de förhoppningsvis har tagit till sig och hur det yttre ser ut.

Vi beslutade också i demokratisk ordning att vi kör även i morgon lördag mellan åtta till tolv. Vi har gått igenom det mesta av vårt material och nu blir det till att repetera och övningar i av olika delarna. Från början var det tänkt att det skulle blivit diplomutdelning i morgon. Ceremonin blir nu skjuten på till på tisdag förmiddag, kombinerat med presskonferens på tidningen La semaine Africaine.