De två grupperna av entreprenörer heter Augustine och Demba. Ordförande har fått ge namn till gruppen. Idag är det gruppen Demba som har varit hos oss för enskilda samtal. Bernt tillsammans med Julienne och Yapeco har hållit i samtalen. Jag har servat dem med dokument. På förmiddagen besökte vi banken BIAC också. Transfereringen som Sparbanken i Ulricehamn fixade den 4 jan. var i Matadi den 7 jan. Överföringen var ett test och den lyckades väl. Jag fick det bekräftat på kontoutdrag. Den internationella checken löste banken också in, dock blev det ganska dyrt trots att de sänkte priset med 50 %.  Jag ville sänkt priset en bra bit till men då klagade Mr Kiwaka på att jag som kom från den rika världen inte unnade dem sin lön. Julienne förklarade att vi var noga med att pengarna vi har ska gå till entreprenörer. Inga kostnader mellan givare och mottagare.

Vi får den slutgiltiga kostnaden för inlösen i morgon. Kontoret här skulle kolla med Kinshasa vad de kunde göra på priset. Vi pratade med Mr Kiwaka, han som bjöd oss på lunch när vi var här förra gången. Tyvärr var han ganska oengagerad och vi fick inte den uppmärksamhet som vi förväntade oss. Han sa förra gången att våra kunder är vår kung. Det levde han definitivt inte upp till. En orsak var kanske att han höll på att flytta till Kinshasa. Vi träffade hans efterträdare, återstår att se om han kommer att tillämpa Mr Kiwakas deklaration. Under fredagen ska vi besöka fler banker. Då får vi se hur de ser på sina kunder. Vi kommer att vända på varje sten och välja den bank som ger de bästa villkoren för både oss och låntagarna.

Dagens grupp består av fyra medlemmar. En medlem har rest till Frankrike för studier och därmed föll han bort. Demba kom först, ordf. i gruppen. Han har arbetat på kyrkans tryckeri i Matadi. Han har en livsmedel- och diversehandel som han vill bygga ut och utveckla. Sedan kom Marie France, hon är pastor i Kiamvukyrkan och ska nu starta ett kafé i anslutning till kyrkan. Hennes affärsidé är att bygga upp ett kafé för vanligt folk. I Matadi är det asiater som driver kaféer och de är dyra, endast rika personer kan gå dit.

Tredje man på plan var Peter, han har varit mattelärare men kunde inte försörja sin familj med 40 US dollar i månaden. Nu bedriver han handel med mjöl och hans fru har ett litet bageri och säljer bröd och dricka. Peter vill starta handel med begagnade kläder, han vill också starta en syverkstad för att sy om kläder. Sist ut var Philippe, han är elinstallatör och har delvis arbete med detta. Han har en liten gård som han vill rusta upp och sätta upp med grisar och hönseri.

Det vi nu har kvar med den gamla gruppen är en gemensam genomgång på lördag. Vi kommer att vara i Ungdomens Hus. Alla budgetar kommer vi tillsammans att gå igenom, var och en ska få redovisa sin investering och ekonomiska planering. Vi kommer att göra det med dataprojektor om vi har ström. Det är viktigt att inom gruppen lära känna varandras ekonomiska plan. Utbetalning av lånen blir det en dag i nästa vecka när banken har löst in checken.

Lite funderingar till sist: vad kommer det sig att stora hål i vägen inte lagas eller här på gästhemmet Lisanga, här finns en hel del brister som borde lagas? Kongoleserna är ju själva medvetna om allt detta och standardsvaret brukar vara att det inte finns pengar. Kan det vara så att omsättningshastigheten på pengar är för liten, kan fler entreprenörer sätta fart på pengarna och åstadkomma en ekonomi i harmoni, var och en gör det hon eller han är bra på och man köper varandras produkter och tjänster. Eller finns det andra orsaker än pengar till att man inte tar tag i det som behöver göras? Kommentera gärna och kom med en lösning!

Yapeco hade väl förberett fem entreprenörer för individuella samtal. Augustine kom kl 08,00. Hon vill utöka sitt hönseri från 600 hönor till 3000 dessutom ha kycklinguppfödning. Hon öppnade mötet på kongolesiskt vis med bön. Bönen ligger nära till hands och är naturligt för en kongoles. Hon får inte låna så mycket hon önskade. Mina vänner knallarna fick sänka de önskade lånen för några av lite olika anledningar. De gjorde den bedömningen i höstas. Alla var väl informerade om hur stora lån vi beviljat. Augustine är för övrigt Yapecos fru. De sammanlagda lånen till alla tio blir 29 000:, US dollar. Entreprenörerna hade gjort gruppindelningen och valt ordförande, v ordf. och sekreterare i respektive grupp. Två grupper, fem i vardera. Ordf. samlar gruppen en gång per månad för uppföljning och rapportering genom vår hemsida.

Dagen agenda bestod av nio punkter: Genomgång av uppgjord budget och justeringar, specifikation av investeringen – till vad används lånet, likviditetsbudget, genomgång av revers, genomgång av borgensförbindelse och regelverk, plan för återbetalning, bankfrågor och övriga frågor.

Näste man på banan var Muditu kl 10.00. Tyvärr hade han missuppfattat lånets storlek, trots att vi är mycket tydliga. Både muntligen och skriftligen har alla fått information om lånen och villkoren. Muditu odlar maniok, jordnötter och sojabönor och grönsaker. Han behöver en bil för att komma till marknaden i rätt tid och få en vettig logistik. Han utökar nu sina odlingar till att omfatta 8 ha och de ligger ett par mil utanför stan.

Efter lunchen kom Damas. Han är också odlare och har en areal på 4 ha i Kimbala. Ett komplement till arbetet i kyrkan.  Förutom affärer pratade vi en hel del om vår vänrelation, Baobabkyrkan – Blidsberg och Hökerums Missionskyrkor. Globala gruppen träffas på lördag eftermiddag.

Kl 15 kom Jean Pierre. Han har köpt en lastbil i Tyskland och behöver hjälp med transportkostnaden till Kongo. Han får det största lånet men får ändå knappt hälften mot vad han önskade.  Han får ett lån på 7000 US dollar. I vårt bankmöte kommer vi att ta upp hans situation.  Banken bör ställa upp med samma belopp som vi gör.

Siste man ut var Axel . Han kommer att starta ett hönseri i mindre skala. Det blir ett komplement till hans arbete i Kiamvu-kyrkan. Hans företrädare hade också hönor så det är ganska väl förberett för ett nytt hönseri.

Yapeco, vår man i Matadi och vår tolk Julienne fungerar väldigt bra. Efter ett par möten så behöver Bernt och jag inte säga så många ord. De tar över, vi slipper att trötta entreprenörerna med svenska och det hela blir mer effektivt. Vi levererar bara handlingarna och de förklarar. Jag gjorde dessutom ett program i Excel som räknar ränta under lånets löptid med samma belopp vid varje betalningstillfälle. Vi kunde också göra lite skräddarsydda lösningar i programmet.

I Kongos unga finns många duktiga ämnen till entreprenörer. Man behöver bara stanna i en by, på stubinen kommer minst ett tiotal tjejer och killar och vill sälja alla dessa frukter och grönsaker som finns i Kongos rika skafferi. De är envisa och går det inte att sälja på ett sätt så gör man på ett annat vis för att bli av med sina produkter och detta kryddar de glädje och stor energi. Om man sedan tillsatte ekonomiska kunskaper och planering så skulle Kongo få världens bästa entreprenörer. Det är nog på detta sätt som Kongo ska lyftas, eller vad tror du? Kommentera gärna!

Vi vaknade på gästhemmet, i pilotvillan, i Kimpese. En skön och stillsam plats. Kongo är vackert nu med allt som växer. Vilket växtväder, 25 – 30 gr varmt och daglig bevattning under regnperioden, dessutom en på många ställen mycket bördig jord.  Emys 4 ha sojabönor och majs såg väldigt fint ut. Vi var där och inspekterade, det var skillnad mot den snustorra jorden i oktober när vi var där sist. Problemet var nu att sandalerna blev 10 gånger tyngre, nu var kongojorden vidhängsen. Vi hade att gör en bra stund innan vi kunde skilja oss från jorden.

Vi kollade också Gothia sportcenter. Vi fick en pratstund med fotbollscheften.  200 barn är aktiva i denna sportanläggning. De lär sig inte bara fotboll. Projektet går mycket ut på att lära barnen hur man lever tillsammans, hur man arbetar ihop och respekterar varandra. Emy har tidigare berättat vilka underverk fotbollen gör. I förrådet låg kläderna från SVIF som de fick i oktober. Kongoleserna är nog skapade för att sparka fotboll, har man ingen riktig boll så gör man en med trasor och snören. Här finns det mycket spark i benen.

Vi hade ett möte Tutondele innan vi lämnade Kimpese. Han berättade om sina utvecklingsprojekt med SIDA-pengar och bidrag från Svenska Missionskyrkan. De arbetar också med lån bl a här i Matadi. Vi ska försöka att träffa några låntagare och kolla upp hur det funkar på gräsrotsnivå. Vi pratade spisar som han varit med och utvecklat, tillverkade av tegel.  Vi tror dock mer på en helt vanlig järnspis. Tänk vilken revolution det innebar i Sverige. I den bakar man, på den lagar man mat och får automatiskt varmvatten till disken.  Och tänk vad ved man sparade.  Den tekniken revolutionerade svensk matlagning. Vi behöver inte uppfinna hjulet en gång till. Vår tolk Julienne bekräftar våra tankar om järnspisen. Den är underbar påstår hon.

Yapeco kom och mötte oss i Kimpese och efter lunchen med Emy , Yapeco och Julienne så satte vi av mot Matadi i Yapecos Toyota jeep. Resan var njutbar av alla vackra vyer i detta kullarnas land och ganska höga berg här och var. Vi förflyttade oss i normal hastighet och hela tiden tillämpades högertrafik. Yapeco är en balanserad och trevlig herre att umgås med. Det vore bra om han kunde lite mer engelska förstås, då skulle vi få lite mer utbyte av varandra, tror jag. Nästa månad ska han få en engelsk datakurs, så får vi se om det hjälper. Fler kongoleser än man tror förstår engelska och språket är på gång i Kongo.

Nu hinner jag inte skriva mer i dag. Jag måste iväg till Yapecos internetcafé för sända innan de stänger om en kvart. Vi hörs i morgon.

Dagen började med ett riktigt åskväder. Det blixtrade och dånade kors och tvärs. När de började att regna klingade åskan av. Vi satte oss på altanen medan regnet strilade och hade vår morgonbön i mycket behaglig temperatur. Efter frukosten träffade vi pastor Batinisa. Det är han som har hand om transporter inom CEC och bl a har han lastbilen på sitt bord. Bernt har kollat upp lastbilen och noterat vad han kunde se av skavanker. Det var en hel del. Boudda, chauffören på lastbilen var också med och gav värdefull information.

Kl 09.15 åkte vi till svenska ambassaden och hade ett möte med ambassadsekreterare Andreas Magnusson och Daniel Tiveau som har hand om jordbruksfrågor. Vi informerade dem om vår verksamhet i Matadi. Daniel har arbetat 12 år i olika afrikanska länder. Han delgav oss att Kongo är mera svårarbetat än andra länder i Afrika, mer byråkrati och tar längre tid att komma till resultat men vad jordbruk beträffar finns det en oerhörd potential i bördiga jordar som kan ge flera skördar per år. Daniel kommer att skicka oss lagar och regler omkring lån i Kongo. Det kändes bra att besöka ambassaden, båda var mycket positiva till vår verksamhet, de gav oss goda råd, önskade oss framgång och att vi alltid var välkomna till ambassaden. Vi fick också deras jourtelefon om något oförutsett skulle hända.

Så gjorde vi ett besök på Diakonia. Vi informerade även dem om vad vi gör i Kongo. De berättade också för oss om Diakonia i Kongo. De arbetar inom tre områden: Mänskliga rättigheter, demokratisering och jämställdhet mellan män och kvinnor.  Några mera konkreta exempel eller frågor hann vi inte komma in på. Jag fick också möjlighet att skicka de första två dagböckerna. Med min maskin fick jag ingen uppkoppling så jag skickade dem på en av deras maskiner, tyvärr ville den inte acceptera Borås Tidning. Jag hoppas kunna skicka denna och de övriga två och även till BT i morgon på Emys kontor här i Kimpese.

Efter lunchen på Nzo Binati lämnade vi Kinshasa med destination Kimpese en sträcka på 22 mil. Första biten tog jag en blunder, men så småningom vaknade jag av att det gick det fortare och fortare, man kunde tro att Fistom hade eld i baken. Men eftersom jag satt i baksätet kunde jag konstatera att så inte var fallet. Efter en stund sa jag till Bernt att det gick väl fort. Stundtals tangerade vi  130 – 140.  Jag sa till Fistom ”slow down slow down”, han saktade något men snart gick det lika fort igen, efter en gir för att klara ett möte var vi i högerdiket en stund. Det blev då en ny uppmaning att ta det lugnt, nästa grej höll han på att ramma en lastbil eftersom han genade i vänstersvängar, och i ett sådant läge kan det vara problematiskt att få möte, då gäller det att hålla tungan rätt i mun, det gjorde han visserligen och klarade det med en hårsmån. Vi lärde oss att det är inget bra förhållande när passagerare och chaufför inte har ett gemensamt språk, men nog förstod han oss den lymmeln. Han utsatte både oss och medtrafikanter för stora risker. Bernt somnade och påstod att han inte hade så ont av den vilda framfarten. Han vaknade dock när vi var i diket och det skumpade lite extra. Många gångtrafikanter av barn och kvinnor mötte vi också, de flesta vällastade med mat och ved. Han visade en nonchalans som inte ska eller kan tolereras. Tyvärr är det allt för många i trafiken som har den attityden. Fistom ska inte behöva göra sig besvär med att skjutsa oss någon mer gång, den saken är klar. Landskapet är grönt och vacker nu och resan kunde ha varit angenäm om vi farit fram på ett mer normalt sätt. Att vi kom helskinnade till Kimpese beror på Guds beskydd, solklart.

I Kimpese stod Emy och Julienne på trappan till gästhemmet och välkomnade oss. Vi åt en välsmakande kvällsmat och hade det trevligt tillsammans. Språket blev svenska, franska, engelska och en del kikongo. Det verkade som vi alla upplevde god språklig förståelse.

Några timmar efter midnatt var det någon som drog ifrån mig mitt påslakan. Det visade sig var Bernt som också ville ha mitt. Efter att vi rett ut våra mellanhavanden och hur vi hade det med våra lakan lyckades vi komma isär och sömnen lägrade sig åter. Vi sover i ett rum för att vara sparsamma på knallars vis. Dessutom är det praktiskt, vi har våra överläggningar med jämna mellanrum utan att behöva springa till varandra. Vi vill också visa våra kongolesiska vänner att vi är rädda om våra pengar. Sparsamhet ligger bakom mångas framgång. Nu hoppas jag förstås att ett dubbelrum är billigare än två enkelrum. Vi har inte kollar hur ledningen för Nzo Binati räknar. Kongo är överraskningarnas land.

Kl 7.30 åt vi frukost ihop med Lendu från Luozi. Efter en timma kom Matthieu och hämtade oss och vi åkte till han kyrka, Bandalungwa. De har två  gudstjänster varje söndag den första på franska och den andra på Lingala. Vi kom väl mitt i den franska. Matthieu presenterade oss och vi berättade lite om vad vi gör i Kongo och framförde hälsningar från Sverige och hur mycket snö och kyla vi har i Norden. Den andra gudstjänsten var vi med hela tiden. Predikade gjorde studentpastor Makanzu. Han talade om den rike Sackeus som saknade något, sökte upp Jesus och fick ett nytt liv. Efteråt fick vi ett trevligt samtal med honom, vi kommer att träffa honom igen när vi kommer tillbaka till Kinshasa. Han talade engelska. En annan kille som heter Pico var vår tolk också engelsktalande. En överraskning var att de tog upp tre kollekter. Vi var inte beredda på så många kollekter så till den sista var pengarna slut. De tog upp kollekt först till körerna, sedan till församlingen och slutligen till nödlidande i Kinshasa.

Vår taxichaufför Fistom hade försovit sig idag så Matthieu fick ta en annan. När gudstjänsten var slut vid ettiden stod Fistom utanför kyrkan och ordningen var återställd. Vi åkte sedan till barnhemmet Prokin och träffade Sebastian. Själv gatubarn och nu föreståndare för hemmet. De har nu 38 gatubarn som har en dräglig tillvaro. Hemmet ser till att de går i skolan och att de får en hyfsad uppväxt. De lämnar hemmet vid 17 – 18 års ålder. Bekymret är då att de ska får ett arbete. Ett engelskt missionärspar som bor i London startade hemmet och Sebastian är adopterad av dem. Det mesta stödet kommer från England.

Strömmen gick för två timmar sedan och jag har lite problem att se tangentbordet nu. Jag sitter på terrassen och skymningen kommer ganska snabbt. Temperaturen är 31 grader och inte en snöflinga så långt ögat kan se, härligt. Nu löste Bernt belysningen. Han tog en av våra ficklampor med generator, nu ser jag hur bra som helst.

Efter lunchen vid tvåtiden tog vi en rejäl siesta och vakande till framåt halvfyratiden. Förutom Bernt och jag bor här Lendo, Tutondele och en katolsk nunna som har studerat i Kiev i Ukraina. Nu försöker vaktmästaren att starta generatorn. Vi får se om han lyckas. Boudda, vår chaufför i höstas är här också och hjälper vaktmästaren. Nu gick generatorn igång och därmed också ett våldsamt ljud men ljus fick vi. Min plats på terrassen är bara 15 meter från generatorn, hörselskydden borde nog på om jag bara hade några. En liten ödla springer i taket ovanför mitt huvud. Hon fångar tydligen insekter. Bara hon inte dimper ner i huvet.

På fredagskvällen började min resa till Kongo. Bernt kom och hämtade mig i Töve och jag sov över hos honom till lördag. Hos Bernt blev det snöskottning, snön hade rasat ner från taket så vi skottade tre garageinfarter, Bernt är den hjälpsamme grannen, därav denna mängd infarter. När infarterna var rena från snö tröstade vi oss med: nu blir det ingen mer snöskottning i alla fall på två veckor för vår del. Hemma i Töve fixade min gode granne Kjell-Åke snösvängen med sin store traktor, tog också några kort med Kjell-Åke i snöskottartagen för att visa kongoleserna hur bra de har det som slipper skotta eller ploga snö. David har också försett mig med ett antal bilder för att visa hur det kan bli när det regnar på vintern i Sverige. Det regnet rinner inte undan utan lägger sig i stora högar och är kritvitt, och för ett välutvecklat land kan det fullkomligt lamslå all verksamhet, både tåg, flyg, stora båtar, bilar och människor kan snöa inne och frysa fast på fläcken. Detta vita regn kan också trycka ihop stora stabila hus. Vi ska försöka förklara för kongoleserna att insnöad kan betyda flera saker, man kan sitta fast på olika sätt i vanlig snö eller i fördomar och tankemönster.

Hugo kom 04.30, intog en kopp kaffe med oss, sedan bar det av i Hugos Saab till Landvetter. Vi hade köpt biljetterna på nätet. Vi behövde bara visa passet vid incheckningen så var den saken klar. Vi hade så när på några kilon maximerat den tillåtna vikten på bagaget. På planet till Bryssel var vi bara ett 20-tal resenärer men från Bryssel till Kinshasa var det nästan fullsatt med 300 passagerare och det var nästan bara vita. Temperaturen steg allt eftersom vi förflyttade oss söderut: Bryssel + 5, Douala där vi mellanlandade + 25 och i Kinshasa där vi landade nästan exakt  20.30 var det +27 grader C, en behaglig temperatur. Flygresan var mycket angenäm. Air Bryssel har fin service, vi var helnöjda med alla ca: 750 milen. Än åt vi än sov vi och än läste vi. Jag läste en bok som Bernt lånat mig. Den heter Kriskaravanen och handlar om världens krisområden, hur människor försöker hjälpa till, inte alltid till de behövandes glädje. Här som i mycket annat bör vi tänka efter före.  Det enda vi inte var helt tillfreds med är biljettpriset. På knallars vis försöket vi att pruta men det gick inte, trots, som vi tyckte, alla goda argument. Vi har betalat 11 636:- tur och retur per skalle.

Matthieu tog emot oss på N´djili. Hans gode vän polischefen på flygplatsen visade oss in i ett VIP-rum med luftkonditionering, där fick vi vänta tills vårt bagage kom fram. De fick våra kvitton på bagaget men trots det fick Bernt rycka ut för att identifiera våra väskor, alla våra pinaler fick vi med oss. Matthieu hade lejt en kille som heter Fistom från Kimpese som har en liten Toyota och ska ta oss runt i Kinshasa och slutligen till Kimpese där ska Yapeco ska möta oss på tisdag för vidare färd till Matadi. Fistom rattar sin Toyota som de flesta kongoleser,  de tutar och står på i vart enda litet hål, ibland är det inte många millimeter mellan bilarna. Det verkar det som att var bilist gör sina egna trafikregler och på ett par ställen fick Fistom göra en verklig kraftansträngning för att komma över och förbi hålen. Trots det fick underredet  sig några ordentliga törnar.

Till Nzo Binati kom vi 23.30, vi tog in på vårt rum och i matsalen åt vi kyckling och ris med morötter och ärtor. Efter det gick vi till sängs i vår dubbelsäng och luftkonditionerade rum, vi konstaterade att vi har nog inte sovit bredvid varandra sedan vi var på läger på Smögen för så där en 55 år sedan. Åren blir många när man varit med ett tag. När vi dragit ner myggnätet runt omkring oss somnade vi tvärt.

Bernt och jag förbereder oss för fullt. Nästa vecka på lördag bär det av till Kongo. I dagsläget har vi 200 000:- SEK om vi lägger ihop kontona i Sverige och i Kongo. Det känns väldigt bra att de pengar vi behöver till de tio första entreprenörerna har kommit in. Vi hoppas att pengarna fortsätter komma in i samma takt som under november och december, ca: 170 000:- SEK av detta är 150 000:- lån och resten gåvor. Vårt mål när det gäller insamlingar är att vi får in en miljon under 2011 i gåvor eller lån.

Det har varit mycken kontakt med Kongo under tiden sedan vi var där i oktober. Yapeco som är vår man i Matadi arbetar med att förbereda vårt besök, tyvärr talar inte Yapeco engelska och när vi ska vara tydliga går mailen till Gösta som arbetar inom FN på Haiti. Gösta är kongoles och talar engelska, han är ofta länken mellan mig och Yapeco. Skönt att mailen går så fort. Regelverket och handlingarna kring företagslånen håller på att översättas till franska, allt detta ska vara klart tills vi reser. Vi håller också på att göra om vår hemsida. Orsaken är att kongoleserna ska kunna arbeta med den. De ska varje månad lägga in rapporter om uppföljningen av entreprenörerna. Vi hoppas kunna sjösätta den nya hemsidan inom några veckor. Vår hemsida http://matadi.hakanson.se kommer att vara länken mellan Kongo och Sverige. Varje månad ska långivaren i Sverige kunna avläsa hur det går för sin entreprenör i Kongo.

Ett problem som inte är löst är att föra över pengarna till Matadi på ett säkert sätt. Ska till Sparbanken i nästa vecka och jag tror att de har någon lösning på problemet.

Första veckan i Kongo kommer vi att följa upp arbetet med de tio entreprenörerna vi utbildade i oktober. Den 17 jan. planerar vi att betala ut lånen. Andra veckan kommer vi att möta en ny grupp entreprenörer under tre dagar. Vår förhoppning är också att ha med några då som kommer att bli våra utbildare i Kongo. Vår tolk denna gång blir Julienne Kukangisa. Hon är kongoles och talar svenska, franska och flera kongolesiska språk. Vi hoppas att hon kan bli en av våra utbildare.