Uppstigning 03.00. Efter dusch, gröt och morgonbön skjutsade sonen Aron mig till Bernt i Borås. Där skulle hela gänget samlas. Hugo kom med en liten buss och tog oss vidare till Landvetter. Christoffer kom inte. Bernt ringde honom men inget svar, bara automatisk svarare. Vi for alltså iväg utan honom. Vi skulle vara på Landvetter 06.00. Bernt ringde ett antal gånger utan resultat. Christoffer var spårlöst försvunnen. Aron åkte hem med vetskapen att han inte gick att nå. Väl hemma arbetar Aron och Kerstin med att få tag i någon som kan spåra upp Christoffer. Med en slängd adresslapp i papperskorgen och via Facebook spårades brodern och han fann honom. Christoffer sov gott i sin säng. Det blev ett hastigt uppvaknande 05.55. Med ilfart, polisen hann inte ens med och fartkamerorna hann inte fota innan stolpen var passerad, kom Christoffer till incheckningen två minuter innan den stängde. Genom detektivarbete och snabba transporter löser man en försovning. Christoffer hade ställt sin väckarklocka för att uppvaknandet skulle ske vid rätt tidpunkt, men den hade han stängt av i sömnen. I sömnen bör man alltså inte stänga av väckarklockor, då kan man missa en kongoresa. Nu är i alla fall Christoffer med och allt är frid och fröjd.
De här raderna skriver jag i Bryssel. Vi väntar här närmare två timmar på planet som går till Kinshasa. När jag ser mig runt upptäcker jag att våra medresenärer blir allt mörkare. Vi får vänja oss redan nu med att vitingarna är i minoritet.
Färden till Kinshasa på 7,5 timmar gick helt enligt tidtabellen. En mycket behaglig tur med förfriskningar, kaffe och mat med jämna mellanrum som disponerades till sömn, diskussioner och läsning. Till vår förvåning är temperaturen inte så hög just nu i Kinshasa, runt 25 grader, behagligt för en nordbo. Pierre med Yapeco kom och hämtade oss i polisbil och tog oss till Nzo Binati. Innan vi intog våra rum bad Yapeco en bön om Guds beskydd och välsignelse över våra veckor i Kongo. En god och uppskattad kongolesisk tradition. Det äkta paret sover i ett rum och vi andra fyra med Yapeco sover i ett annat rum. Yapeco och Ing-Marie provianterade och Michel, hör till personalen här på Nzo Binati, lagade till kvällsmaten. Grillad kyckling, bröd med vatten och Coca-Cola.







