Meeting with small mushroom pickers

Efter frukost tog vi farväl till Matadi, Julienne vår tolk for till sitt jordbruk Nsanda och vi lämnade för Kimpese. Vi fick en lugn och trygg taxiåkare söm tog oss säkert och bra på allt sätt till vår destination.  Vi tog en liten paus vid vägkanten för vätskeintag och då kom det ett litet gäng unga kongoleser som vill sälja svamp till oss. Det var säker fin svamp, den såg fräsch ut men vi var inte upplagda för något svampinköp idag. Trots vårt ointresse var de nöjda och glada, och vi bjöd dem istället på dricka och mankondo och det verkade vara uppskattat. KL 13 anlände vi hit till Kimpese. Lite förberedelser inför eftermiddan och lite vila före maten och lite efter för min del.

Kl 15 var vi på Emy Miantezilas kontor och i hans skolsal. Vi skulle träffa en grupp entreprenörer vid den tidpunkten och ge dem kompletterande undervisning. Idag var det trögt i portgången. Det tog en timma innan de flesta av gruppens medlemmar hade kommit, Att stratsträckan blev så lång idag kanske berodde på att det var varmt, omkring 35 grader. Vi hade 1 km att gå och en del material att bära så kylsystemet gjorde oss ordentligt svettiga.

Jag hade gjort inordning 25 blädderblock hemma, allt på franska. Det var första gången vi testade detta material. Materialet bygger på den erfarenhet vi fått under tre års tid här i Kongo. Vi har sett på vilka områden vi bör sätta in våra ansträngningar för att göra entreprenadskapet begripligt och omsättningsbart i praktisk handling för våra vänner. Det får inte vara några krångliga ekonomiska teorier. Det ska vara jordnära och förhoppningsbart igenkännande och utgå från dem kända referensramar.

Emy tog hand om undervisningen och jag behövde bara göra några inlägg. Det är hit vi vill komma –att kongoleserna själva tar hand om undervisningen. Det är ju tröttande att ha med ett främmande språk mitt i alla krångligheter. Vi kommer att gå över till att utbilda utbildare för att arbeta mer effektivt och få större spridning. Det verkade som att materialet mottogs väl. Jag har bett Emy att funder på materialet för att se om det behövs tillägg och kompletteringar.

För stor procent av våra entreprenörer har misslyckats att förbättra sina inkomster genom sitt entreprenörskap. Det har till och med blivit så att en del har fått det sämre. Man har använt sitt lån på fel sätt och det har inte genererat någon vinst, men man kan också ha drabbats av svårigheter av olika slag. Det finns många fallgropar här. Resultat har blivit att man har inget tjänat och sitter med en skuld som skall betalas.

När vi ser våra entreprenörer misslyckas är det också vårt misslyckande. Vi tar det till oss och korrigerar vårt sätt att arbeta.

Efter entreprenörerna hade vi en genomgång med Emy och det nya material som vi planerar att arbeta med, Focus Business School.

19.30 var vi tillbaka hos Nganga och Therese. För min del blev det direkt in i duschen. Här kommer duschvattnet per automatik när man sätter på kranen, sällan har en dusch var så skön som idag. Så var kvällsmaten serverad, en lite middag skulle jag vilja säja. Therese hade kokat potatis. Hon vill gärna laga mat som hör till vår matkultur i Norden.

The service leader

I dag så bröt vi en tradition – att gå på Gudstjänst i Baobab kyrkan. Vi åkte istället till Mvuzi kyrkan. Vi tänkte få träffa deras pastor Madiadia, men det fick vi inte han var i dag i en annan kyrka. Den franska gudstjänsten drog ut på tiden och det blev tillfälle att hälsa på en del församlingsmedlemmar utanför kyrkan, bl a på mötesledaren. Han verkade vara en lugn och försiktig Mvuzi bo. När han lite senare kom upp i talarstolen så var han allt annat än lugnet. Han blev en tornado på den platsen, men positivt engagerad och fick med sig hela församlingen i en dialog som kongoleserna är mästare på få till.

Kongoleserna har lätt för att uttrycka sig och man använder sig av hela kroppen när man i en talarstol inför andra framställer något och mest armarna som får understryka budskap, röstresurserna använder man fullt ut och med högtalarnas hjälp och de öppna kyrkorna hörs det vida omkring. Här ställer man inte ljuset under skäppan, ingen kan undgå att höra det som proklameras. I gudstjänstordningen ingår, jag tror alla gudstjänster, att de församlade ska hälsas välkomna och i den delen kom vi mundele in i bilden. Yapeco berättade lite om MSG och jag kompletterade med några ord som jag inledde med mbote och avslutade med tutondele. De här små orden är viktiga och man får genast respons. Goddag och tack på det egna språket är dörröppnare.

Musikbandet bestod två gitarrer, en trummis, en elbas och en förstärkaranläggning som inte gick av för hacker. Ljudnivån var säkert inte hälsosam för våra hörselorgan. Vi får hoppas att musikerna inser så småningom att sänka ljudnivån ett stort antal decibell. Det tror jag hela församlingen skulle välkomna och musiken och sången skulle komma till sin rätt. Musiken och sången är ju till för att ära Gud och ska vara njutbar för de församlade. Idag kom tanken i mitt huve, tror de kanske att Gud är gammal och döv. I så fall tror jag att de har fel.

Predikanten idag kom N´djili i Kinshasa. En livfull och levande predikan som handlade om friheten i Kristus. En traditionell kongolesisk förkunnelse med mycket dialog och respons från församlingen, ett antal deltagare ställde sig upp och gjorde små inlägg i predikan. En form av dialogpredikan.

En kongolesisk gudstjänst är något speciellt. Det är en upplevelse som lyfter. Det är mycket liv och rörelse och mycken bön. Det är inga döda punkter, den är innehållsrik: den upplevs sällan som lång trots att den varar 3 – 4 timmar. Något som slog mej också idag var att det var bara unga människor som skötte de olika funktionerna i Gudstjänsten. Funktionärerna bar blåa banderoller med texten Protocol. Innan vi lämnade kyrkan blev vi serverade kyld dricka och kex och så fick vi skriva in våra namn och personlig data i två gästböcker.

Member of the parliament Luthelo Myller

Första besöket idag var inte planerat. Det var Lunama Wafingusu Brevard som kom och knackade på. Jo, han hade sett oss på TV, berättade han, och ville nu veta mer om sophantering och återvinning. Han arbetar på ett av universiteten som kemist här i Matadi. Vi satte oss i paillotten och fick en timmas genomgång om biogas och lite övrig om återvinning och de kontakter vi har med myndigheter här i stan, innan han fick ge sig iväg för lektioner på sin arbetsplats

Lite senare kom två entreprenörer, Matondo och Zola. Matondo sysslade först med taxi och transporter. Lönsamheten var dålig, lastbilen behöll han men lade ner taxiverksamheten och istället startade han en skola, förskola och primärskola, han har 200 barn, sju lärare och en rektor. Man har tre terminer per år och eleven får betala 30 USD per termin. Senare ska han starta sekundärskola också. Han verkade glad och nöjd och påstod att verksamheten gick bra.

Zola startade först en livsmedelsbutik och sålde också djupfryst. Hon hade problem med ständiga strömavbrott så hon lade ner den verksamheten. Nu är hon i startgroparna för att sälja kinesiskt porslin. Hon ska inte ha någon lokal utan gå omkring och erbjuda sina varor. Vi hoppas att det ska funka bättre för henne. Hon är i alla fall inte beroende av att frysboxen står på – 20 grader.

Båda är personer som inte är rådlösa, vilket är bra entreprenöriella egenskaper, när en sak inte funkar får man göra något annat. Det verkar som båda klarar sig hyfsat bra. De har båda slirat på sina återbetalningar och vi lade upp en ny plan, där överträdelser bestraffas. Vi undertecknade och var överens om villkoren. Båda redogjorde för sin verksamhet. De klagade på att skattmasar kommer och tar ut dryga avgifter, ofta förefaller de godtyckligt, det är ett gissel för företagare. Vi hoppas att Presidentens ambitioner ska få genomslag. Hans tal har sänts i repris hela veckan. Vi hade lite nytt material som vi tagit fram utifrån de erfarenheter vi skaffat oss under de tre år vi arbetat med entreprenörer i Kongo. På köpet kom Julienne överens med Matondo att han hjälper till med transporter från Nsanda till marknaden.

Idag fick vi 11 kaffe i paillotten, trots Nescafé, smakade det väldigt bra. Oumba Hantoinete, hembiträdet, gick och köpte kex till oss. Mankondo hade vi också som tilltugg. De har gjort massor här i huset. De packeterar dem i små plastpåsar och levererar till affärer med märket Mama Augustine Yapeco. Oumba tvättade också våra kläder idag. Servicen är alldeles utmärkt.

Kl 13,30 mötte vi rektor Musungu och tre lärare från sekundärskolan i Baobab kyrkan. Vi har haft ett tiotal lärare på utbildning om entreprenörskap vid ett par tillfällen tidigare Vi ville stämma av med dem om de lyckats få igång något. De sa att det saknade pengar. Men de har med vår undervisning för sina ekonomistudenter. De har planer på att starta kritor tillverkning med sina elever. De ska arbeta fram en läroplan och ge oss en prislapp så får MSG ta en funderare på detta. Vi gick också igenom med dem om vårt nya material.

Strax före sju åkte vi till Luthelo Myller. Han bjöd oss på en fin restaurang i Matadi. Det blev en europeisk touch på maten. Mycket välsmakande. Luthelo är ordf. i Den Kristna Stödgruppen i Matadi och mycket sympatisk och en av 500 parlamentsledamöter i Kinshasa och tillhör Presidentens parti. Han har suttit i parlamentet sedan 2011. Det är bra och helt nödvändigt att ha dessa kontakter i ett land som Kongo. Han lovade att kontakta viktiga personer som kan vara av stor betydelse för vårt arbete.

The Clinique Church in Matadi

Enligt våra värdar höll Presidenten Josef Kabila ett uppskattat tal till Kongressen och Nationen i onsdags. Han tog bl a upp tre problemområden som han vill råda bot på: korruption, våldtäckter mot kvinnor och att individer gör sig rika på andra och nationens bekostnad. Han fördömde korruption i skarpa ordalag och vill sätta stopp för den. Det är också förbjudet i DRK:s lag, men ändå så vanligt förekommande och genomsyrar samhället på många områden. Det har blivit kultur och få reagerar eller har den möjligheten. Man accepterar systemet, tiger och lider. Vi får hoppa att kongoleserna lyssnar och följer sin ledares ord och de som blir utsatta reagerar.

Att t ex tackla problem som uppstår i ett samhälle där rättsäkerheten inte är prioriterat och där människor utnyttjar sin position för att få tag i pengar när man påstår andra göra fel, mer eller mindre falskt, eller har brister på ett eller annat sätt, är inte enkelt att bemästra.  Den här typen av yttringarna i Kongo skapar osäkerhet och förtar många goda initiativ till förändring och fattigdomen behåller greppet.  Presidenten skall tillsätta en rådgivare mot korruption.

De många våldtäckter som är ett fruktansvärt övergrepp och slår sönder familjerna. Denna kriminalitet ska nu stoppas, enligt Presidenten.

Människor som utnyttjar sin position genom att berika sig skall stävjas.

Många av Kongos folk upplevde Presidentens tal och hans tydlighet mycket positivt. Det bådar gott inför nationens framtid och dess målsättning om utveckling.

Vi började dagen med att besöka BGFI Bank. Vi diskuterade lånefinansiering till entreprenörer och finansiering av ett Eco hus. Vi gick igenom villkoren om säkerhet och räntor. Efter banken besökte vi  pastor Nsumbu Ngoma och han fru i deras kyrka Clinique. Vi fick en pratstund med dem i deras kyrka som inte hade så mycket mer än tak, betonggolv och bänkar.

På eftermiddan besökte vi Polischefen för Bas-Kongo, Vumi Bahelele. Samuel Nkailu var också med. Vumi berättade för oss att han även är jordbrukare. Han hade 7 hektar som han nu skull så med sojabönor. Så vi pratade en del jordbruk med honom och Julienne lade fram lite juridiska problem. Han var en glad och munter chef som var trevligt att träffa. Innan vi skildes bjöd Vumi på apelsindricka och den satt gott i värmen.

Bernt is harvesting maniok – kassava

I dag tog strömmen en paus på morgonkvisten därmed ingen gröt. Kolet räckte till att värma tevatten. Det blev tee och bagetter och ett par glas kallt vatten för att bunkra upp inför dagen. Till frukosten såg vi också TV inspelningen sen igår. Den går visst hela dan idag också med jämna mellanrum. Den här dagen var vikt för Nsanda. Vi for iväg med destination Nsanda först och sedan Kvakva där vårt jordbruk ligger. Till Nsanda är det tre mil. Men vi kom inte längre än ner till centrum då Yapeco misstänkte att det inte stod rätt till med vänster framhjul. Det visade sig vara punktering. Vi for till en bilverksta. Det skulle ta en stund så Yapeco skjutsade upp oss till hans kontor på Lisanga för att vänta där.

Det ligger ett cementgjuteri alldeles intill kontoret. Vi gick dit och fick priser på betongsten, sand och murcement. Material vi behöver till vårt ECO hus. När det var klart och lite väntan var Yapeco redo att fortsätta resan. Vi stannade först till i Nsanda där Juliennes man Clement var. De har ett hus där som de bor i. Huset är mer det vi kallar skjul än boningshus. Det består av tre rum, inga fönster bara luckor. De öppnar man om man vill ha ljus. Delvis jordgolv. Det är en prestation av Nyambudis att bo i denna mycket enkla boning. Av denna anledning är ett husbygge angeläget. Planen är att bygga ECO huset på jordbruksområdet. Från Nsanda är det ytterligare 6 km på landsväg till byn Kvakva och sedan är det 8 km in i bushen för att komma till vårt jordbruk. Ett mycket vackert och öppet landskap med storslagna vyer och med en arial på 315 hektar.

På jordbruket arbetade idag Jima, Mitusi, Angéle, Albert och Annie. De håller på att skörda maniok. Tre hektar av åtta är nu skördade. 20 hektar är nu uppodlat och lika mycket odlar 20 arrendatorer – familjer. De har en hektar var och för den gör de en arbetsdag per vecka i arrende. Vi gick runt och tittade på manioken. Bernt och jag testade hur det funkade att dra upp den. Vi kollade ananasen omkring 220 plantor, 330 bananplantor, dessutom ett hundratal äldre bananträd. 3000 äldre oljepalmer finns på området.

Skörden av palmnötterna ska börja inom kort. De har sått akacieträd, apelsinträd och dvärgpalm som ska sättas så småningom i plastpåsar. Ingefära är också på gång. De har murat en bassäng för rötning ett torkställ av bambu och ett skjul på området där manioken förvaras. Vi har en bra vattenkälla som ligger i dalen nedanför bassängen. Nivåskillnaden mellan bassängen och vattenkällar är omkring 50 m och vår pump orkar bara lyfta upp vattnet 30 så det är att bära vattnet den sista biten.

Vi tog paus för att släcka törsten med en dricka det blev också en mikati och en banan. Sedan tittade vi på bambun som växer på området. Vi tror att den kan bli intressant byggmaterial till bl a takstolar, bambuexperten Ingemar Sävfors får lära oss hur vi ska hantera den så småningom. Ifrån fältet hade vi med oss hem maniok, sakasaka en stor bärkasse med svamp till Augustines förtjusning, bananer köpte vi på vägen. När vi kom hem blev det en hinkdusch. Skönt efter en svettig dag.

Nu kom Augustine in med citronella te, jordnötter och mankondo. Citronella är en liten bladväxt som växer i en rabatt utanför huset. Växten lär vara bra mot malaria. Det är bladen som blir te och det gör sig bra i Bodumkannan, som vi tillförde huset förra gången. Så nu blir det kvällsfika.

Minister Florian Masaki Nzembele

Efter en svettig dag och varm natt är det skönt att svalka sig med en dusch. Den upplevelsen blev början på dagens aktiviteter. Och det enda sättet att få vattnet över huvet i det här huset är med hink, ingen alls dum metod. När man blir van vid den funkar den riktigt bra. Fortsatte med att lägga in  gårdagens blogg eftersom strömmen var borta när vi kom hem i går eftermiddag och kom först tillbaka under natten. När bloggen var färdigskriven var batteriet slut och då var det bara att gå och lägga sig.

På förmiddan besökte vi Ministern för Miljö, naturvård och turism här i Bas-Kongo, Florian Masaki Nzembele. Borgmästaren igår hade förberett Ministern. Efter inledande välkomsthälsning berättade vi om Matadi Support Group. Vi tog upp i princip samma saker som med borgmästaren. Småskaliga biogasanläggningar, sophantering och avfallsåtervinning och även ECO huset. De tog till sig vår framställning med stort intresse, en av ministerns medarbetare påstod att det tidigare varit företag i Matadi som skulle ordna sophantering men misslyckats, en annan frågade hur mycket pengar vi kan sätta in. På den frågan hade vi ett enkelt svar. Vi är inga investerare eller bank. Resurserna måste tas fram här eller möjligen söka bidrag i Europa eller någon annanstans i världen.

Vi kom överens om två saker. Ministern kommer skicka en skrivelse till oss och framställa deras behov och intresse. Bernt kommer lyssna med högskolan i Borås som jag skrev om i går. Vi framställe också en förfrågan om han kan tänka sig att investera i ett ECO hus och ha det som ett demonstrationshus. Det lät inte omöjligt. Huset är alltså helt självförsörjand på energi genom biogasanläggning och solceller.

Julienne berättade också om jordbruket i Nsanda. Minister lovade att redan i nästa vecka skicka en delegation och titta på jordbruket. Det låter intressant man får bara hoppas att det kan bli någon konkret handling av besöket också. Något besök hos Guvernören blev det inte. Han var i Kinshasa på kongress tillsammans med parlamentariker, diplomater och andra digniteter. Presidenten, Josef Kabila höll tal till kongressen och nationen. Det var direktsänt på TV.

Lokal TV var också med på vårt möte och efteråt fick Julienne ge en längre redogörelse om vårt arbete. Inspelningen sänds varje timma i kväll och fram till midnatt.

Bernts ena väska som blev kvar i Paris kom igår så nu har han tandborste igen och även annan utrustning för att vårda sitt yttre. I väskan fanns också en servopump till Yapecos bil och han har varit hela eftermiddan på verkstad för att montera den. Vår eftermiddag har bestått av förberedelser inför nästa vecka i Brazzaville och så har vi sett oss själva i TV ett par gånger.

Meeting with a journalist outside the Mayor, s office

Efter frukosten besökte vi borgmästaren i Matadi Jean-Marc Nzeyidio Lukombo. Denna gång blir det fjärde tillfället vi besöker honom, vi börjar nu känna varandra. Idag kom vi in på direkten, mycket bra för vi hade en hel del på dagsprogrammet. Efter sedvanliga artighets betygelser och uppskattningar från båda håll lade vi fram några innovationer, biogasanläggning för hushåll, ECO huset och avfallshantering.

När det gäller sophantering kommer vi att kolla upp med Borås högskola vad det kostar att få högskoleutbildning i återvinning och sophantering, och hur man lägger upp ett konsultuppdrag. Borgmästarens förslag är att skicka en student från vardera Luozi, Kimpese och Matadi till Borås. Boråsarna anser sig vara världsmästare på att ta hand om sopor och omvandlar dem bl a till olika energislag. Borås högskola, Borås energi och Statens provningsanstalt samarbetar och säljer utbildning, kunnande och konsulthjälp världen över. Det finns ett stort intresse här i Kongo för att göra något åt alla sopor som ligger i drivor på gator och lite överallt.

Vi hade ett öppenhjärtlig samtal men Jean-Marc ville samtidigt bolla över frågorna till jordbruksministern. Han ordnade ett möte under morgondagen med en rådgivare på jordbruksdepartementet här i Matadi och även ett möte med Guvernören. Intressant var också att Lutelo Myller kom under mötet. Jag skrev om honom i går. Han bjöd in oss till sitt hem på lördag. I dag skulle han till Kinshasa för en kongress i parlamentet. Vice borgmästaren, en omfångsrik kvinna med pondus, var också med. Efter mötet blev det en tidningsintervju, Julienne redogjorde för journalisten.

På det skjutsade Yapeco hem oss för kontorsarbete själv var han upptagen med sitt företag. Kl 16 for vi till Baobab kyrkan och hade ett möte med pastor Edi Yavengi Diangitukulu. Vi presenterade det program som Focus Business school har utarbetat. Ang. FBS se bloggen för i torsdags. Edi uttyckte sig med följande ord:” ni har kommit med ett nytt evangelium”. Det var stora ord och vi tar dem till oss och känner oss uppmuntrade. Vi är samtidigt medvetna om att det vi förkunnar om entreprenörskap har ingen frälsare och är ingen mirakelmedicin, allt, i alla fall nästa allt, beror på mottagaren hur denne tar det till sig och omsätter kunskapen i praktisk handling. När detta sker uppstår miraklet och bara i den kombinationen. Varje människa kan skapa förändring om viljan finns.

Vi samtalade om hur vi fortsätter att presentera det här programmet för de olika kyrkorna i Matadi och Edi och Yapeco lovade att arbeta med detta. FBS:s ide är att gå ut till alla kyrkor. Inom några veckor ska de få en fransk version av presentationen. Förhoppningsvis kan vi arrangera en två veckors utbildning för utbildare i april nästa år. Under mötet var vi ackompanjerade av två körer som satt i var sitt väderstreck utanför kyrkan. Musik och sång ligger bra till för kongoleserna.

Så var vi med som rådgivare hur de ska reparera klockan på sin kyrka. Bommen som den hänger i har låst sig. De känner sig handikappade att inte kunna ringa till gudstjänst. Klockan hänger fritt 15 meter upp i luften i en mäktig betongkonstruktion och den väger 250 kg. Vi förslog en skylift för att på ett säkert sätt komma upp. De tror inte att det finns någon skylift i Matadi. Nästa förslag blev mobilkran och hänga en korg i kroken. Mobilkran finns förmodligen i Matadi och detta blir nog lösningen.

The police officer at his office checking our pass ports

Vi började dagen med att inventera Yapecos lager av solcellslampor. Han har lager på tre ställen, Matadi, Boma och Muanda. Vi gick igenom lagret i Matadi. Det såg ut att stämma. Vi hade också en genomgång av ekonomin, kontrollerade och stämde av. Allt verkar vara i sin ordning.

Polismyndigheten i Matadi ville att vi skulle komma och visa upp oss. Det var inga större formaliteter eller högtidligheter. Tjänstemannen hade ett kontor på omkring 4 kvm med ett par stolar och ett bord. Han fick en kopia av våra pass och vi tog kort på honom. Så var den formaliteten avklarad. Mitt över gatan har Dialendua sin butik, själv var han på resa. Hans fru skötte affärerna. De är duktiga entreprenörer. De både sköter om företaget och det går bra för dem. De har ordning och reda på sin butik och sin ekonomi.

På eftermiddag blev det kontorsarbete och kl 17 kom Samuel Nkailu. Han fick brevet från Alice Sandblom och sedan berättade han vad som händer i Ungdomens hus och Den Kristna Stödgruppen, förkortat GCSL. Ordföranden i GCSL är nu Lutelo Myller, son till Matila tidigare ordf. Lutelo är företagare i resebranschen och har bl a bussar som trafikerar Kinshasa – Matadi. Han är också parlamentsledamot i det nationella parlamentet i Kinshasa. GCSL har 28 medlemmar från olika kyrkor.

I november förra året startade de en restaurang på Kinkanda sjukhuset, serverar ett mål per dag till över 100 patienter sex dagar i veckan till en kostnad av 200 – 300 FC per måltid, motsvarar omkring 0,25 USD. GCSL medlemmar gör arbetet som volontärer och Lutelo ger 1000 USD varje månad till verksamheten. I höst ska de starta en ny liknande restaurang i Kiamvu sjukhuset.

Så till ungdomens hus och dess många aktiviteter. Just nu bor 30 pojkar med ledare, fotbollsspelare, från Kinshasa i Ungdomens hus. De bor där en vecka. Två kyrkor i Matadi har ungdomsledar-utbildning på tisdagskvällar. På onsdagar mellan 17 – 19 samlas mammor med små barn från alla kyrkor. Samlingarna går ut på att undervisa om vikten att barnen får riktig skolgång och att de tar ansvar i sina respektive kyrkor. En mamma skrev jag om igår som höll ett något för långt anförande om denna verksamhet i Baobab kyrkan, i gudstjänstens fjärde timma sista del. Fem skolflickor lär sig att sy på onsdag och lördag eftermiddagar. De tre symaskinerna som de fick som invigningsgåva från Sverige har kommit väl till pass. Lärare är medlemmar i GCSL

Många hyr också lokalen till olika familjefester, födelsedagar, examen och bröllopsfester, Samuel förklarade att lokalen är öppen för allt gott ungdomsarbete till alla kyrkor och andra ideella organisationer. Full Gospel och Campus for Christ har haft konferenser i lokalen.  De har också seminarier för bl a nygifta, sammanträden, förbönsgrupper och retreater. Samuel avslutade med att säja: ” Vi skulle vilja göra mycket mer, behovet är stort. Vi skulle behöva utrustning för att kunna visa filmer och ha tillgång till olika musikinstrument. Intresset är stort för film och att spela olika instrument. Finns det någon hågad donator till denna utrustning så är du välkommen”, hälsar Samuel Nkailu, en mycket pigg 77-åring som har glöden kvar för ungdomen i Matadi.

The children in Baobab church

Dagen började i god ordning med havregrynsgröt. Efter åkte vi till Baobab kyrkan, när vi kom dit 9.30 höll den franska gudstjänsten fortfarande på. Vid 10 tiden kunde kikongo gudstjänsten börja. Veckan har varit barnens vecka och i gudstjänsten var barnen i fokus. Söndagskolan deltog med ett hundratal barn. De medverkade med körsång med unga flickor som körledare, De läste bl a  bibelverser, de tio budorden, alla bibels böcker och en del annat, allt utantill. De som kunde mycket utantill fick extra applåder.

Som brukligt innehöll gudstjänsten många moment och varje del tar sin tid. Bernt och jag var framme och hälsade från Sverige. Kl 14 lämnade vi kyrkan men det var då fortfarande några moment kvar. En kvinna var framme och talade om barnens situation i Kongo. Hon påstod att två miljoner barn inte får någon skolgång. Hon hade så mycket att säja om barnen i Kongo så mötesledaren fick fullt sjå att få stopp på henne. Det var säkert mycket tänkvärt det hon framförde, men hon skulle nog sparat lite på orden, kongoleserna är mycket verbala, orden flödar. Utanför kyrkan lagades det mat, efteråt skulle barnen utspisas. Det var en gudstjänst med mycket liv i, kontakten mellan talare och publik är alltid livlig och gör mötet levande.

När vi kom hem hade Augustine middan färdig. Vi intog den och efteråt vilade vi en timma. Sedan hade vi ett bra samtal med Yapeco och Augustine. Hon berättade om sina planer med sitt hönseri. Hon har börjat på nytt med 150 kycklingar och tänker bygga upp ett nytt hönseri. Jag tror att hon är bättre rustad idag att lyckas med de erfarenheter hon fått av sin tidigare hönseriverksamhet. Tillsammans ska vi gå igenom hur lönsam den här verksamheten kan vara. Vi kommer att göra en produktionskalkyl. Yapeco redogjorde också för sin verksamhet. Under morgondagen ska vi inventera hans lager och fortsätta genomgången. Ett öppet och positivt möte fortsättning följer.

På det serverade Augustine citronella tee med mikati, flottyrkokt bulle, och mankondo, skivad flottyrkokt banan. Vi fick besök av Mituzi och hans femårige son Glody. Han arbetar på Nsanda. De fikade med oss. Så fick han med 20 burkar pilipili som han placerade på huvet när han gick och som han ska sälja på marknaden. Nsanda har ett pilipili lager här hos Yapeco och Augustine.

Julienne is making book keeping

Efter frukosten besökte vi Emy Meantezila. Först fick han brev från Alice Sandblom och så brev som han ska skicka vidare dels till Mukimbungu från Rimforsa och julkort från Asklanda till barnen i Kingenge. På det så pratade vi om den entreprenadgrupp som vi tidigare arbetat med här i Kimpese. Vi förklarade för honom liksom vi gjort för de andra lokala representanterna att i dagsläget lånar vi inte ut pengar.

Det har sin orsak i att det inte har fungerat på ett godtagbart sätt med hantering av pengar och återbetalningar. Lånade pengar har för en del entreprenörer blivit ett problem och de har hamnat i ett sämre läge än tidigare. Vi har ännu inte behövt bokföra några förluster men somliga entreprenörer har inte fullföljt sina skyldigheter på det sätt vi kommit överens. Men jag vill också påpeka att vi har goda exempel. Nu ska först alla gamla lån regleras innan det blir nya. Vi för också samtal med banker här att sköta den finansiella delen. Det viktiga för oss är att förmedla erfarenhet och kunskap. Detta kommer vi lägga fokus på.

Och så till Ngangas hotellbygge. Så sakteliga går det framåt. Nu är det målat både ut- och invändigt och i stort sett klart för att möbleras. Elinstallationen är inte klar och tredje våningen får vänta till senare. Nganga berättade att både japaner och amerikaner har hört av sig och vill ta in på hans hotell. Det verkar vara stora saker på gång i Kimpese enligt Nganga. Han sitter med i en tiomannagrupp som för förhandlingar med ett amerikansk –japanskt  gruvföretag. Det handlar om mineraler och diamantutvinning i Kimpeseområdet. Kommer detta igång innebär det stora förändringar av denna småstad. Det är också möjligt att Kimpese kommer att byta namn till Bangu och då ska Kimpese och Lukala slås ihop. Namnet kommer från det näraliggande berget.

Så skaffade vi en taxi och satte fart på Matadi, 15 mil hade vi framför oss. Yapeco provianterade med dricka och kex som vi intog vid vägkanten halvvägs till Matadi. Vi var framme vid tretiden. Efter middan gick jag igenom bokföringen för Nsanda Group med Julienne. Boföringen hade legat lite efter eftersom dataprogrammet inte funkade riktigt som det skulle. Julienne satt igång på det med sin bokföring. Lite senare kom Yapeco hem efter ett sammanträde och vi planerade veckan  här i Matadi. Augustin bjöd på kvällste och kongobullar och på det blev det lite företags snack med Yapeco.