Our house at Lisanga

Efter en lång resdag onsdag med sorgligt slut i en olyckshändelse var torsdagen i Matadi en betydligt lugnare dag.  Men här hörs trafiken kolossalt väl och det brusar ordentligt omkring där vi bor.

Vår chaufför snälle Augustin hade huvudvärk inte konstigt efter gårdagens krävande körning på regnspåriga vägar, men han piggnade till under dagen. Yngve förberedde sammanträden i Matadi och ringde Samuel Nkailu. Nu får vi se om vår första Matadikontakt dyker upp.

Yapeco har tagit andra kontakter som behövs och ikväll anländer Julienne Kukangisa från familjens jordbruk på Nsanda. Julienne är en god tolk.

Vi har ätit frukost och middag hos den vänliga kokerskan, som jag tror var här redan 2010.  Hon kollar inte vad vi äter, så jag kan äta enbart ris och piri piri utan att såra henne. Augustin äter inte ris men allt annat. Här serveras dock inte någon maniok, något som gör ätandet enklare för mig.

En man som sålde korgar nere vid restaurangen kom efter oss, men Yngve sa som sanningen är att vi inte talar franska. Hoppas andra handlar av honom. Några herrar satt och kollade TV utanför restau­rangen. Minns att det var så 2010 också.

Först igår fick vi rum i det stora huset som Yapeco kallar Inga-Nora-huset. Dit upp är höga trappor så jag är mer än tacksam att vi nu bor i presidentvillan, där vi har bra vardagsrum också. Köket är helt tömt på attiraljer så någon mat kan vi inte laga själva. Vi ger Julienne alla paket soppa vi köpte med oss. Hon kan ju svenska, bra med tanke på beskrivningarna.

Hemresedagen närmar sig och det känns skönt, men det har varit givande dagar i Bas-Congo.

View Slideshow