Middag hemma hos Yapeco och Augustine

För Bernt, Julienne och mig besökte vi idag den tredje borgmästaren under våra veckor i Kongo och idag var givetvis Lars-Ola och Lennart också med. Tidigare har vi besökt borgmästarna i Luozi och Kimpese. När vi var här i Matadi för två år sedan på vår första resa till Kongo besökte vi också borgmästaren och det är samma person på denna post, Nzeyidio Lukombo Jean-Marc. Vi utryckte återseendets glädje, berättade vad vi i MSG har uträttat under de här två åren, planer inför framtiden och en önskan om stöd från politiker och makthavare för vår verksamhet. Bernt berättade om Borås stads sophantering, som jag tidigare har skrivit om. Bernts uppgift blir när han kommer hem att tillsammans med Josef Nsumbu planera för ett kongolesiskt besök i Borås och studera deras utvecklade omhändertagande av avfall och sopor och kunskapen som Borås exporterar världen över.

Så till den dagliga middagsbjudningen hos Yapeco och Augustine. Hos dem bor också Myriam och Anita. De verkar ha funnit sig väl tillrätta i detta hem och hjälper till att fixa saker och ting. Idag gräddade Anita amerikanska pannkakor som vi åt som dessert till kaffe. Vi fick också med oss pannkakor till vår kvällsfika på altanen. Hade vi också haft lite lönnsirap så hade lyckan varit gjord. Men man ska ju inte sträva efter det man inte kan få utan vara tacksam för det man har. När vi var mätta gjorde vi som luffaren, vi gick, och återkomna till Lisanga tog vi, numera den dagliga siestan.

Så har vi kontorsarbete och förberedelser som alltid ligger och väntar. Vi har alltså sällan eller aldrig några sysslolösa timmar. Arbete fordrar hälsa och välstånd, en devis som lyckligvis i långa stycken har praktiserats och bekräftats i vårt nordiska land.

Kl 17 kom Yapeco och hämtade oss och vi skulle besöka en entreprenör som vi tyvärr inte fått kontakt med så vi åkte hem till honom, en ganska lång väg genom Matadis slingrande och stundtals mycket backiga gator. Hela staden är byggd på kullar och i djupa dalar. I denna geografi är det svårt att orientera sig. Gatorna är smala och på dem ska massor av bilar, mängder av människor och ändlösa rader av försäljare av allt mellan himmel och jord samsas om utrymmet. Till detta kommer det stora långtradare mitt i all röran. Alla är flitiga att använda signalen, tutar och kör, hjälper inte det så skriker man ut vad man tänker om sina medtrafikanter och den mest komplicerade och kaosliknande trafiksituation reder upp sig efter en stund. Som tur är det inga krockar hittills för vår del. Men många medtrafikanters bilar har haft närkontakt och är ganska skrynkliga. Kongoleserna är fantastiska att se framkomstmöjligheter i de mest omöjliga situationer. En förmåga som är en tillgång för en entreprenör.

Vi parkerade i en backe och gick till fots 500 meter för att komma till den sökta entreprenören. Yapeco frågade efter honom och orienterade sig om var den eftersökte fanns. Efter en stund dök han upp och han ordnade en ring med stolar där vi slog oss ner. Jag berättade att vi kom för att se på hans verksamhet, ett rutinuppdrag som vi gör med alla entreprenörer. Jag slog upp hans redogörelse som handlar om att starta hönseri och föda upp gödkycklingar, en verksamhet som vi gärna stöder. Efter en stund överraskade han och oss då han säger att han köpt en bil för pengarna han lånat, 3000 USD, och har inte startat en tillstymmelse av hönseri. Jag gjorde klart för honom att han är en lögnare och bedragare. Han fick också höra hur eländigt han burit sig åt både mot oss svenskar och de andra i hans entreprenadgrupp. En mycket sorglig historia för honom och en lärdom för oss. Jag gjorde också klart för honom att lånet ska återbetalas i nästa vecka. Efter en stund säger att han att han ska komma till oss på måndag kl 10 och återbetala lånet. Han fick också skriftligen på plats bekräfta sitt löfte.