Samuel tar en paus tillsammans med Muditu and Julienne

Dagen började traditionsenligt med morgonbestyren bestående av skopdusch, avlägsning av utstickande skäggstrån och havregrynsvälling. I beställningen har vi angett gröt men det har hittills blivit välling, antingen har de ont om havregryn eller så är gröt ett okänt fenomen på Restaurang Lisanga i Matadi. Vi har inte forskat i orsaken. Vi accepterar vällingen och blandar den med skivad banan och torrmjölk utblandat i vatten. Riktigt bra morronmål som våra magar mår bra av. Sedan fyller vi på en hel del vatten i systemet, kroppsfunktionerna arbetar bättre med riklig vattentillgång. Påfyllning sker vid varje måltid.

Kl 09 var vi i Ungdomens hus för att ha en genomgång med Demba-gruppen som är den ena halvan av 10 oktober-gruppen. Demba är ordförande i sin grupp. Han är den som sköter sina avbetalningar på ett föredömligt sätt, har hela tiden legat före planen med sina betalningar. Tyvärr kom bara Demba. Pierre fick inte ledigt från ett jobb som han tagit på en mjölfabrik och Philippe visste vi faktiskt sen i går att han inte kom, då vi besökte hans handelsplats. Han svärmor hade dött och det var begravning idag. Marie France blev förflyttad och med henne hade vi ett möte i Kinshasa.  Vi avtalade ny tidpunkt för Pierre till 16.30 men nu är klockan 18 och än har vi inte sett röken av honom. Demba har kommit och vi väntar tålmodigt. Så är det i Kongo, man har tid och klockan är man inte så mycket påverkad av. I alla fall har vi haft ett bra samtal med Demba, han känner ansvar för sin grupp och är en pålitlig person. KL 18.15 ger vi upp och vi tar avsked med ”au revoir”.

På vägen hem kom Pierre och vi kunde ha vårt möte i presidentvillan. Det som skulle varit klart kl 15 för båda grupperna blev istället 19.30. En seg dag med andra ord. Förberedelserna blir sämre för nästa dag och med risk för nattarbete.

Tillbaka till andra gruppen som var planerad till kl 13. Vår middag blev inte serverad innan 13. De hade haft sammanträden som förskjutit middagstiden. 13.30 var vi på plats i Ungdomens Hus. De som kommit var Axel Biongo och Muditu. Muditu var lite irriterad att vi inte var i tid. Ok, befogat. Resten kom kl 14 och 15. Då först kunde vi börja. Vi gick igenom hur betalningarna låg till, en del goda betalare, en del sämre. Vi gjorde det tydligt vad som händer om någon inte betalar. Alla tycktes vara medvetna av konsekvenserna av obetalda avbetalningar. Jean Pierre tyckte vi använde piska men tyckte också att det var helt riktigt. Vi talade också öppet vilka svagheter och styrkor som kongoleser och svenskar har. Kongolesens svaghet är svårigheten att planera långsiktigt och svenskarna behöver den spontanitet och glädje som kongoleserna ofta ger yttryck för. Vi var överens om att lite bytesaffärer skulle vara bra för både Kongo och Sverige.  Sammantaget hade vi ett gott samtal och vi var överens om att det behövs både piska och morot när man arbetar med entreprenadskap.

Samuel Nkailu, vår gode vän, är trogen Ungdomens Hus. Han var där en timma före oss. Under tiden vi höll på med grupperna arbetade Samuel med att flytta sten med skottkärra. Han gick barfota i stenen, måste vara utrustad med tjocka fotsulor. Samuel arbetade som mest när det var som varmast, i solen 40 gr. Man blev matt bara man såg honom.