Under veckan har Bernt och jag inte mått så bra. Våra magar har inte gillat och kan inte komma överens med de bakterier som finns här. Vi har fått göra åtskilliga hastiga besök på toaletterna. Vi har varit storförbrukare på toapapper så vi fick begära en extra tilldelning, vi fick det och kom överens om att ha en rulle på rummet i reserv. Bernt hade med sig Idodium Plus och jag åt upp de flesta, tror jag. Bernt har haft lite lättare symptom än jag, På eftermiddan bad jag Yapeco att ringa någon läkare, symptomen ville inte ge sig, mådde både illa, hade ont och allmänt orkeslös. Han fick tag i Dr Philippe på IME. Han förhörde mig och sa att eftersom jag inte kräktes, hade feber eller huvudvärk så var jag ett lindrigare fall. Vi köpte ut och jag har tagit medicin enligt hans ordination. 1 Lopradé per dag, 3 x2 Clamoxyl per dag och druckit 1 liter vatten med Davisalts. Det har gjort verkan. På torsdagsmorgonen ville han prata med mig igen och jag kunde meddela honom att det kändes betydligt bättre. På fredag eftermiddag ska vi besöka Dr. Philippe på IME så får han kolla om vi kan skickas tillbaka till Sverige. Som tur är har våra skavanker inte inneburit några större begränsningar. Vi har kunna genomföra det vi planerade och lite till.

På entreprenadkursen idag har vi gått igenom hur man gör olika budgetar. Man kläder sina idéer i siffror. Ekonomisk planering är den viktigaste delen i utbildningen. Jag tänkte att vi skulle använda dator och projektor idag och hade med mig alla prylar till detta. Men den killen som ägde kabeln från vägguttaget till mina grejer hade glömt eller kanske inte fått besked om att vi skulle ha den. Efter någon timma hade Samuel fixat en annan kabel. Han stack i bara trådar i vägguttaget och drog fram ström, men då hade vi använt de blädderblock vi hade i höstas och de fungerade alldeles förträffligt så det var ingen större förlust att det inte blev digitalt. Skuldebrev, garantiförbindelse och regelverket om företagslån tog Julienne hand om själv. Mycket bra att vi slipper trötta dem med svenska. Missar Julienne något kompletterar Yapeco. Ungdomens hus fungerar helt perfekt till våra kurser. Det är bara hastigt regn som innebär vissa begränsningar. De har dessutom i Stödgruppen beslutat att vi inte behöver betala någon hyra.

På eftermiddan besökte vi Muditu igen och då i hans hem i Matadi. Han hade själv byggt sig ett hus för några är sedan, på en hög och vacker plats ovanför Kongofloden. Hans fru Josefine var ju på fältet men hemma hos honom träffade vi fem ungdomar. Två pojkar som var släkt. De hade kommit för att hjälpa till på fältet, men en var sjuk så det blev ingen hjälp. De tre flickorna som var mellan 15 – 20 var föräldralösa och de bodde hos Muditu. Han har arbetat i hamnen och varit chef för lossning och lastning. Han är 67 år. Han har ett stort socialt engagemang och arbetar på sin fritid med familjeterapi. Tillsammans har de sju barn, alla utflugna. Han tillhör den drivande kraften i Ungdomens hus. Vi satt i hans vardagsrum, blev bjudna på Coca-Cola , bulle och jordnötter.

På vägen hem besökte vi Yapecos hotellbygge. Han har hittills gjort grunden och finansierat med egna medel 77 000:, $. Han behöver ett lån på 237 000:, $ för att få sitt hotell färdigt. Läget är vackert ovanför floden och säkert ett bra investeringsprojekt.

Det som vi inte är nöjda med är bankkontakten. Vi kom inte dit vi ville. Nu har Yapeco varit runt till de andra bankerna och vi kommer att kontakta dem för att se om vi kan få en bankkontakt som vi är nöjda med. Som princip har vi det kravet att banken här ska ställa upp med samma storlek av lån som vi gör. Vi väntar fortfarande på besked att banken ska lösa in checken vi hade med oss på 25 992 $.