The family Bakala Massengo; Stig, Signe, Rosette living with the family, Agustine and Yapeco

Vi sjutiden var vi resklara. Då var all pick och pack placerade i våra väskor, de som vi tar med oss tillbaka. Två väskor lämnade vi. De får någon hågad kongoles lägga beslag på om det passar. Vi hade också fått en liten pratstund, hållit tacktal och fotat avskedets stund med familjen Bakala Massengo.  En halvtimma fick vi vänta på vår chaufför. Han är advokat och hjälper Yapeco med hans juridiska spörsmål. Han ska nu ta oss de 38 milen till Kinshasa i sin Mercedes. Själv har han också ärenden i huvudstaden.

Mycket transporter går vägen från hamnstäderna Boma – Matadi till Kinshasa, med en befolkning på 10 – 12 miljoner krävs omfattande transporter. Vägen är asfalterad och har en bredd på 6 – 8 meter. Landskapet är delvis mycket kuperat. Det gör att vägen slingrar sig runt kullarna och av det blir det rikligt med backar och kurvor. Vår chaufför att duktig på att ratta sin bil och undan går det när det inte är någon lastbil i vägen. Idag var det ovanlig många haverier på vägen till Kinshasa. Kongoleserna är duktiga på att ta ut mesta möjliga av sina bilar. Å andra sidan är de inte världsbäst att sköta och underhålla sina fordon. Den kombinationen är inget att rekommendera, bilarna lägger av förr eller senare.

På ett ställe låg det någonstans mellan 20 – 30 ton ris på vägen. De höll nu på att lasta över säckarna till en annan lastbil. Strax utanför Kimpese hade en lastbil gått av vägen nedför en slänt. De höll nu på att lyfta upp den med en stor mobilkran. Vid ett tillfälle låg det en överlastad lastbil framför oss och på toppen av lasten satt det ett tiotal kongoleser. Rätt som det var exploderade dubbeldäcken på höger sida, ytterligare ett haveri.

En intressant transport som vi kom ikapp var tre trailerbilar. De fraktade stora volymelement. Lasten var mellan 4 – 5 m bred och 3 – 4 m hög. Vägen stängdes av etappvis. Det fanns inte chans att möta ett sådant ekipage. Efter 7 km stannade de i ett samhälle och vi kunde passera.

Strax före tre var vi framme vid vårt hotell Lulo. Resan tog 7 timmar. Tacksamma att allt gått bra. När vi har ström har vi t o m luftkonditionering. Avbrotten har glädjande nog än så länge varit korta.

Yapeco och chauffören har åkt iväg för att hitta en verkstad som kan renovera och justera insprutningspumpen till vår traktor på Nsanda. Vi hoppas verkligen att de hittar någon som vi kan lita på så vi slipper att ta med den till Sverige. Vi var överens om att det bästa är att inte mundele följer med. Vi har lärt oss att är en mundele inblandad blir ofta priset mycket högre. Den effekten vill vi inte ha.